Lars du har några viktiga poänger, men jag har några invändningar.

Man kan visst säga att det finns en proportionalitet i vad man väljer att skydda sig med. Om någon beter sig störande tar du inte med en UZI, helt enkelt för att det är som att redan från början utgå från att du måste döda personen…

Visst, man kan resonera att motsatt gäller också, det vill säga att man hellre tar i lite för mycket — och det finns faktiskt höjd i lagen för det.

När det gäller Per-Anders, så håller jag med utifrån vad jag läst. Men samtidigt är jag väl medveten om att mycket av det man läser om sådana här fall är skit.

Jag förstår dina synpunkter, men måste samtidigt komma med en brasklapp.

Jag har haft långa samtal om just nödvärn och straffrihet med juridiskt mer kunniga. En av de viktigaste tankarna bakom att det fungerar som det gör, är för att vi inte i Sverige skall få ett samhälle med vigilante-rättvisa.

Det finns en poäng i att bedömningen är hård, eftersom det hindrar våldsanvändningen att eskalera. I Sverige skjuter vi sällan folk som råkar komma in på vår tomt av misstag, den inramlande tonåringen som varit ute och smygsupit behöver inte direkt oroa sig för att möta farsan med studsaren i trappen, vi reagerar inte automatiskt mot alla oförrätter med att lasta hagelbössan i baksätet och leta efter ogärningsmannen eller kvinnan, vi slår rätt sällan ihjäl varandra överhuvudtaget — och det är en god sak.

Det är dock illa när det slår fel på ett sätt som är lätt att uppfatta som direkt orättfärdigt. Samtidigt får jag ställa mig undrande till det lilla faktum att Per-Anders la en domkraft i baksätet? I det läget borde han kanske varit smart nog att välja något som inte så lätt kan fungera som ett dödligt vapen. Hur som haver, så har jag svårt att se att han skulle kunna reagerat så mycket annorlunda givet situationen när han väl stod där och försökte få mannen att sluta strypa den äldre kvinnan.