FRA-kramarnas argument är i flugviktsklassen

Staffan Danielsson skall faktiskt ha heder för att han är villig att diskutera FRA-frågan öppet. Det vore ännu bättre om han faktiskt kunde komma med argument som inte lägger sig som en dunfjäder på vågen. De argument som framförs för FRAs avlyssning håller överlag flugviktsklass, och bygger inte sällan på rena cirkelresonemang av typen:

FRA säger att vi måste lyssna i kabel, annars kommer något fruktansvärt hända och det vill vi ju inte vara medskyldiga till. Vi måste ta vårt ansvar helt enkelt, så därför ger vi FRA det uppdrag och de rättigheter de bad om.

Akta er för terrorister

Att det sedan är oklart vari hoten FRA skall skydda mot egentligen består är tydligen sekundärt. Få av de exempel som förts fram är överhuvudtaget relevanta. Antingen för att det handlar om saker som inte borde få vara FRAs bord, eller för att exemplen är fullständigt larviga för alla som inte stängt av hjärnans logikcentrum. Hur luddigt allting är framgår av Federleys resonemang om utvärdering:

Därtill har vi en översyn 2011. Ur den kan flera handlingsalternativ uppkomma:

1. En massa viktig information som är avgörande för rikets säkerhet kommer fram. Inga ”oskyldiga” fastnar i spaningen. Mao kan verksmaheten fortsatt löpa eftersom det fyller sin funktion och inte blir ett ingrepp i vanliga människors liv.

2. En del viktig information kommer fram. Ett lite antal ”oskyldiga” fastnar. Då får vi värdera hur viktig informationen är och se om det går att ytterligare stärka den enskildes trygghet.

3. I princip ingen information av avgörande eller betydande karaktär framkommer och det fastnar irrelevant privat information i stor utsträckning. Med andra ord bör verksamheten läggas ned och staten spar en slant.

Var det någon mer än jag som reagerade på en sak här?
Just precis! Hela resonemanget bygger på att man ännu inte vet vad man kommer att få fram, om man kommer att få fram något, eller om det man får fram ens är väsentligt! Så i sak handlar det om att man kastar ut sin krok i okänt vatten, man vet inte ens om man fiskar mört med en hel tonfisk på kroken, eller svärdfisk med sommarställets metspö.

Men frasen: att vara förvarnad är att vara förbeväpnad (Praemonitus praemunitus), är ju förstås giltig. Fast det stora problemet med det resonemanget är att det inte finns någon bortre gräns, vilket leder till Erich Mielkes: ”Um sicher zu sein, muss man alles wissen.” (för att vara säker måste man veta allt)

Det är det som man säger ändringarna i FRA 2.X skall skydda mot, Danielsson punktar upp det hela (mina punktnumreringar):

1. En kontrollstation 2011 för att utvärdera den nya lagen från bla integritetssynpunkt, regeringen ska lämna årliga rapporter till riksdagen.
2. De hot mot landets säkerhet som signalspaning endast får bedrivas mot skrivs in i lagtexten.
3. En domstol inrättas för att besluta om tillstånd för signalspaning.
4. En särskild kontrollmyndighet inrättas, som får tillgång till kabel över landsgränsen.
5. Försvarets radioanstalt får endast tillgång till de signalbärare (en liten del av kabeln) som är relevanta för signalspaningen och som domstolen bestämmer
6. Försvarets Radioanstalt ska ansöka om tillstånd till domstolen för all signalspaning, även regeringens inriktningar prövad därmed.
7. FRA får endast bedriva signalspaning på beställning av regeringen, regeringskansliet och försvarsmakten.
8. I lagen tydliggörs att signalspaning inte får ske mot trafik med både avsändare och mottagare i Sverige.
9. En parlamentarisk kommitté följer FRAs verksamhet fram till kontrollstationen, och utser ett integritetsskyddsombud för att i domstolen bevaka integriteten för personer i Sverige.
10. Datainspektionen ska följa FRAs verksamhet ur ett integritetsperspektiv.
11. Polisens och Säkerhetspolisens behov av underrättelser utreds i särskild ordning.
12. Kontrollmyndigheten ska på begäran av enskild vara skyldig att undersöka om verksamhet enligt lagen avseende den enskilde har skett.

Punkterna ser bra ut, men är i realiteten en papperstiger. Låt mig göra en motlista:

1. Lagar är som katten och påsen, det är mycket lättare att plocka ut katten än att stoppa tillbaka den.
2. Tillåten spaning kommer garanterat att bli föremål för syftesglidning när folk vant sig vid fenomenet.
3. En domstol som tydligen skall bestå av en (1!) person, vilket innebär att dess kraft lätt kan påverkas genom vem som tillsätts.
4. Och kontrollmyndigheten som skall kontrollera FRA svarar gentemot vem?
5. Det där med ”en liten del av kabeln” är irrelevant på så många sätt att det är svårt att veta var man skall börja. Det är som att bli lite våldtagen, eller som att säga att tullen bara får kontrollera bagaget på alla utlandsflygresenärer som reser från Arlanda. Hela skrivningen är vad britterna kallar en röd strömming.
6. Förutom den signalspaning som de betecknar som del av sin metodutveckling och miljöutvärdering – vilket är ett sött ”litet” undantag…
7. Så förutom militären, så är det de som styr landet som får del av spaning som kan innehålla information av känslig politisk eller privat natur om svenska medborgare.
8. Det vill säga alla som kommit i kontakt med spaningen får order om att glömma bort den.
9. Så förutom ”domstolen” så skall vi få ytterligare ett FUN, där politiskt tillsatta ”neutrala” personer skall utvärdera verksamheten?
10. Datainspektionen är en varg som man dragit ut tänderna på, de är vettiga men ingen tycks lyssna på dem.
11. Vilket i slutänden innebär antingen överlagrade system, eller metoder för att de skall få del av FRAs uppgifter ändå.
12. Och svaret kommer liksom så många JO-anmälningar mot FRA, polis och stat besvaras med ”föranleder ingen åtgärd”.

Skall kontrollerna betyda något, så krävs ett system helt skiljt från och helt utanför regeringens kontroll med total makt att stänga verksamheten med omedelbar verkan vid minsta överträdelse.

En sådan kontrollinstans måste få tillgång till allt, oavsett vad, oavsett sekretess och oavsett FRAs eller regeringens protester.

Lagarna de sätts att bevaka måste vara supertydliga, inte innehålla några undantag eller någon krypmån. De måste vara jurister och det måste finnas företrädare med ansvar för såväl FRAs effektivitet, som för de avlyssnades rättigheter.

sociogram

Även då är hela FRA-konstruktionen tveksam, men punkterna ovan är långt, långt ifrån tillräckliga. Det besvarar till exempel inte frågeställningen om sociogram. Inte heller blir frågan om vilken information som får delas med andra länder, på vilka villkor och under vilka omständigheter besvarad.

FRA till NSA

Mielkes ord hänger som en våt trasa över hela FRA-frågan, och illustrerar effektivt problemen i balansgången mellan en levande demokrati och någon slags tänkt absolut säkerhet. Det gäller naturligtvis alla samhällets kontroll och tvångsmedel, men underrättelsearbete intar ändå en särart:

Det fina i kråksången är att FRA kommer snart vara en icke-fråga. Vi kommer aldrig höra talas om FRA, genom sin kabelavlyssning, kunde förhindra några yttre militära hot eller inte. Därför behöver politiker heller aldrig ställas till svars för att de tog ett felaktigt beslut (eller för all del, rätt beslut). Det kommer heller inte finnas några synliga integritetsproblem eftersom några sådana inte kommer rapporteras. I övrigt är allt hemligstämplat ändå. Tills nån läcker förstås.

Kabelavlyssning är ett effektivt verktyg för att långsiktigt kartlägga grupper i samhället som kan bli samhällsfarliga. Men då är vi inne på säkerhetspolisens område. Några yttre militära hot kommer inte snappas upp överhuvudtaget, och det är just yttre militära hot som lagstiftningen avser.

Jag tror tyvärr att texten ovan har helt rätt. När väl FRA 2.0 är klubbat, så kommer vi inte höra annat än rutinrapporter förrän 2011, när allt kommer rapporteras som fullt fungerande – sen kommer det bli knäpp tyst tills någon läcker.

Det finns något ytterst sjukt i att regeringen tillåts ge sig själv verktyg med så mycket potential för missbruk.

(Tack för sociogrambilderna Olof Bjarnason)