Fool me once…

En av de bästa visdomsord den anglosaxiska världen kommit fram med är frasen: Fool me once, shame on you. Fool me twice, shame on me! Det är inte utan att den frasen dyker upp i huvudet när jag läser utspelet från diverse halvprominenta centerpartister på Newsmill.

Det duger helt enkelt inte att prata om frihet när man samtidigt inte är beredd att omsätta ”visdomarna” i praktisk politik:

Frihetlig politik går inte att fånga som ett samlat politiskt program, bestående av krav i en mängd sakfrågor; det är ett förhållningssätt till samhällets utveckling som kan samla frihetligt sinnade människor över ett brett politiskt fält.

Så sant de skriver, centerpartisterna, och så falskt det klingar när det första namnet på listan är Federley — och när den enda andra riksdagsledamoten på listan är Annie Johansson.

frihetsmanifest-federleyJag tror inte Fredrick och Annie riktigt förstår vad de gjorde när de vek ner sig i FRA-beslutet. De förstår fortfarande inte vilken avgrundsilska deras svek väckte.

De förstår inte att det enda de skulle kunna göra för att inte för alltid vara brännmärkta som femtekolonnare, är att på egen hand driva frågan att riva upp FRA-lagen — och lyckas! För med mindre än detta kommer de antagligen inte att bli förlåtna…någonsin!

Frihet är inte en popularitetstävling, det är den enskilt viktigaste frågan näst överlevnad — kanske till och med viktigare i vissa fall.

Upp som en sol…

Inför valet 2006 hade centerpartister som till exempel Fredrick och Annie lyckats profilera sig som försvarare av friheten. De framstod som riksdagens kanske tydligaste och mest kompromisslösa liberaler. Det lockade många rotlösa liberaler att rösta på centern, bland annat jag själv. Jag kunde ibland tycka att framför allt Fredrick var lite väl sensationsbenägen, fast å andra sidan är det bättre att orsaka lite röra än att inte uträtta något alls.

När det begav sig var det tröstande och uppmuntrande att Fredrick och Annie så tydligt tog ställning mot FRA-lagen. De hotade fälla hela förslaget, och behövde egentligen bara få med sig ett par till för att göra FRA-lagens saga all. De var vårt hopp tillsammans med Camilla LindbergBirgitta Ohlsson och Karl Sigfrid. Alla dessa fick utstå mobbning, hot om marginalisering, utskällningar, försök till tvångsutkvittningar och diverse andra direkt odemokratiska metoder som i sig borde få alla frihetliga alliansanhängare att ställa sig skeptiska till hela konstruktionen.

Ur ett rent mänskligt perspektiv är det inte alls konstigt att flera av dem inte orkade stå emot. Trycket de befann sig under var fullständigt övermäktigt och av de fem var det bara Camilla Lindberg som stod pall. Så varför kan så många av oss inte förlåta Fredrick och Annie?

Den klafsande stöveln

Alla som trampat ner en stövel djupt i gyttja, vet att det sugande sörplande ljudet när man försöker dra upp den är bra mycket ljudligare än när man trampade ner. Samma sak är det med dålig spinkontroll, där misstaget ofta är mer acceptabelt än alla dumma ursäkter och påståenden som skall skyla över dumheterna.

För Karl Sigfrid och Birgitta Ohlsson vek sig iofs även de, och det är väl inte precis deras favoritämne att prata om. Men de har i alla fall inte försökt utropa sig till segrare. Att sen folkpartikvinnorna som gjorde ytterligare ett starkt försök, senare lyckades göra pannkaka av alltihop är en annan sak.

Det som Fredrick och Annie gjorde var att låta sig bli blåsta genom en ”kompromiss”, som i själva verket var som smink på en gris. De gavs en ”hedersam flyktväg” ut ur allt det obekväma, och de flydde hals över huvud genom den givna nödutgången. Det i sig kommer för alltid att prägla bilden av vilka de är, och hur mycket de är att lita på när det blåser kallt.

Men värre är alltså att de försökt påskina att det på något mystiskt sätt skulle vara deras förtjänst att FRA-lagen ”inte blev så dålig som den kunnat vara”. Den spinkontrollen faller på några enkla konstateranden:

  • Lagen är inte mer än marginellt bättre i version 2.0 än den var i version 1.0
  • Lagen trädde i kraft i version 1.0, och version 2.0 har alltmer blivit ett utspätt spel för gallerierna.
  • Obekvämt eller inte, så står det inte någonstans i en riksdagsmans arbetsbeskrivning att man ska skita i sin övertygelse för att det drar kallt.
  • Vill man framstå som en frihetens försvarare, så bör man inte bli den främste försvararen för den lag man nyss vela fälla. De två rollerna går inte att kombinera. Det finns ett öknamn för de som sviker på det sättet: Quisling.

Gör man fel, och alla fattar att man gjort fel, så skall man inte försöka förneka att man gjort fel.

Att återvinna det förlorade förtroendet

Så vill centerpartisterna vinna tillbaka mig, och sådana som mig, så krävs mer än ett ”frihetligt manifest”. Det krävs konkret handling; det krävs att man erkänner sina misstag; det kräver konsekvens och det kräver att man faktiskt står för det man säger även när den egna karriären ligger i potten.

Många andra känner sig positiva gentemot initiativet, men det är väl så att de av oss som reagerade starkast hittade andra vägar att uttrycka våra åsikter…

4 svar på ”Fool me once…”

  1. Rikitgt bra summering. Instämmer till fullo i allt. Dom drar ett löjes skimmer över hela Centern genom att skriva alla fina ord och sedan i handling göra tvärtom.

    .-= ConnyTs senaste blog ..FRA-dax igen =-.

  2. Det ska bli mycket spännande att höra vad partistyrelsen kommer fram till idag. Nu börjar det verkligen brinna i knutarna om de vill återfå förtroendet.

    Precis som jag sa i Aftonbladet:
    Jag ger goda råd till Alliansen i Aftonbladet

    ”– Jag tänker rösta på Piratpartiet så länge som Centern inte följer sitt öppenhetsmanifest från 2006. ”
    Det var det vi gick till val på senast och det var ett av de bäst formulerade politiska program jag sett. Följer partiledningen inte det så förtjänar de inte min röst!

    .-= Markus ”LAKE” Berglunds senaste blog ..Varför backar Centerpartiet in i framtiden? =-.

  3. Jättebra sammanfattning av hur man sviker sina väljare och i förlängningen demokratin och friheten här i landet.

    På ett sätt är det respektabelt att försöka stå upp för vad som är rätt, men sveket blir å andra
    sidan så mycket större. De är, och förblir svikare i den kanske principiellt viktigaste frågan på årtionden.

    Givetvis skall vi inte glömma!

    //Zac

    .-= Zacs senaste blog ..Alliansens bästa valarbetare! =-.

  4. jag måste faktikst också säga att bloggen var bra.
    tack för att inte bara slänga en massa åsikter utan att backa upp dem med argument.
    ska titta in någon mer gång.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.