Rubriken ovan och på Per Bardhs debattartikel i SvD häromdagen kan nog de flesta stämma in i. Att den svenska arbetsmarknaden är dålig på att släppa in unga och har varit det länge är nog de flesta eniga om. Frågan har aktualiserats flera gånger sedan jag själv kände av det för första gången på 80-talet. Den gör det varje gång det blir värre för att konjunkturen viker.
Om det är bättre eller sämre den här gången och om det beror på vilken regering som gjort vilka åtgärder kan statistiker och andra intresserade få fundera över. För mig känns sådana frågor hopplösa att svara på och som vägen in i en debattmässig återvändsgränd.
Jag har ett trick jag använder i alla möjliga sammanhang när en grupp jag tillhör ställs inför ett problem. Det första som brukar hända då är att de flesta inblandade börjar leta ansvariga eller syndabockar. Då brukar jag tänka: Vi låtsas att vi börjar om just nu. Vi vet inget om vad som hänt. Vi står här och nu och det enda som spelar någon roll är hur vi går vidare för att lösa problemet.
Ibland kan det kräva att jag tar på mig skulden eller ansvaret för att få omgivningen att släppa diskussionen om vem som orsakat röran vi behöver reda upp. Men det kan det vara värt eftersom det är först när en grupp släpper fokus från historieskrivningen och tittar framåt som den kan söka lösningar.
Så unga stängs ute från jobben. Strunta i vems fel det är! Om det beror på fackets skyddande av sina medlemmars jobb, regeringens otillräckliga jobbpolitik, arbetsgivarnas snålhet, gamla strukturella problem skapade av oppositionen då de regerade är oväsentligt.
Vad det borde handla om är vad vi gör nu. Hur kan vi göra arbetsmarknaden tillgängligare för ungdomar?
Per Bardh som är avtalssekreterare på LO anser att det som behöver göras är att begränsa visstidsanställningarna. Från Svenskt Näringslivs håll skrevs det i dagarna en debattartikel som pekar på behovet av mer rörlighet på arbetsmarknaden.
Jag läser några av de som kommenterat dessa artiklar.
Jacob Heidbrink problematiserar tänkvärt och utan att peka ut syndabockar, men utan att själv ge några förslag.
Peter Andersson drar en historia om när Tage Erlander rådde unga bostadslösa att ställa sig i bostadkön för att visa att moderaten Hillevi Engströms råd att gå till arbetsförmedlingen kanske är otillräckligt. (Inlägget får mig att tänka att om jag skulle ge unga arbetslösa råd skulle jag svara: Starta ett företag!) Peter understödjer hursomhelst tankegången att det är riktade utbildningsinsatser som behövs.
Bloggenbent sammanfattar det hela med att problemet går att beskriva med tre bokstäver — LAS. (Innan det har han hunnit konstatera att LO vill att alla ska jobba på bemanningsföretag.)
Germania beger sig till djurriket och hämtar där idéen om att lösningen finns i de snabbväxande företagen, gasellerna. Det är dem vi behöver underlätta för eftersom det är de som borde skapa de nya jobben. (LAS igen alltså.)
Det finns säkert fler idéer, men vid min snabba översikt i diskussionen bland bloggare så hittar jag sexsju framåtriktade idéer:
- Begränsa visstidsanställningarna
- Öka rörligheten på arbetsmarknaden
- Förändra reglerna om anställningsskydd (ev samma sak som punkten ovan)
- Satsa på de växande företagen (ev samma sak som punkterna ovan)
- Riktade utbildningsinsatser mot unga arbetslösa
- Uppmana till eget företagande (Ja, jag vet, den var min egen.)
- Lärlingsplatser (från kommentaren nedan av Anne Kekki Forshaga)
Jag skulle vara intresserad av en diskussion av dessas meriter som inte handlar om vad som hänt, vem som gjorde fel och varför och hur vi hamnade där vi är. Går det?
Marcus utvecklar numera för Nindev!
7 kommentarer
Om en spinner vidare på tanken med egna företag. Jag har funderingar om lärlingssystem. Många av de yngre är utbildade men saknar ju ofta erfarenhet, vilket då stänger dem ute från arbeten. Det finns även mycket kompetenta yngre som ej har kraften att utbilda sig. De kunde få hitta sin roll, plats i företag som lärlingar vilket kan leda dem till en anställning. Kompinationen blir ju att De som startar företag kan få lärling, eller lärlingar som arbetar, bygger upp företaget, bygger upp sin egen kompentens och erfarenhet.
Jag tror varken vänstern eller högern egentligen är intresserade av att lösa ungdomsarbetslösheten. De är bara intresserade av att vinna billiga politiska poänger genom att skylla på den andra (som sossarna gör) eller komma med tandlösa förslag (som Maud Olofsson gör). Hade de brytt sig skulle de aldrig låta det gå så här långt.
Frågan är komplex och jag menar inte att jag har något bra svar. Just när det gäller frågan om att ta bort LAS är jag lite tveksam. Kan man verkligen skapa jobb genom att göra det lättare att säga upp folk?
Det spelar ju förresten ingen roll eftersom de flesta ungdomar idag har en visstidsanställning precis som artikeln i SVD säger. De har ändå ingen anställningstrygghet utan agerar som företagens konjukturregulatorer. Att ta bort LAS i det läget skulle inte göra nånting utan blir bara ett slag i luften.
Göran: jag antar utmaningen och tänker för fullt. Ska dock prioritera DN-galan i stället för bloggande idag, så jag återkommer.
Mattias: jodå. Vad gäller (S) så kan jag garantera att vi är otroligt intresserade av att komma tillrätta med ungdomsarbetslöshet såväl som den som nu drabbar alla andra. SOm du själv skriver så är det komplext. Du har helt rätt om LAS, tycker jag.
@Anne – Jag lägger till lärlingsplatser på listan
@Mattias – Nog finns det folk både till höger och vänster som är intresserade av att lösa problemet. Men det är ett svårt problem att lösa och jag tror att mediedramaturgi, debattlystnad och önskan att ha rätt gör att diskussionen blir mer polariserad än konstruktiv.
Jag tror på förändringar i arbetsrätten för att ta hänsyn till att alla företag inte har samma möjligheter till att hantera turordning etc. Jag tror att vi måste hitta sätt att få det att bli mindre läskigt för små växande företag att anställa. Jag har själv varit i den situationen och tro mig det är läskigt att ta på sig det stora ansvaret en tillsvidareanställd innebär. Exakt hur man kan förändra arbetsrätten har jag däremot inga bra svar på. Jag ska grubbla lite på det så kanske jag återkommer i frågan.
@Peter – Ha det så kul på/framför DN-galan.
Göran: Precis, de flesta tycker ju bara att den andra sidans förslag ät fel. För att det är dem de kommer från.
Det jag inte förstår med förslaget med att skrota LAS för unga är att man bara tar bort den för unga. Man förskjuter ju balansen mellan unga och gamla så att det blir lättare att säga upp unga men inte gamla. Om man verkligen är liberal vilket jag antar att de flesta som tycker att man ska skrota LAS kallar sig borde man väl inse att de måste konkurrera på lika villkor. Då skulle de gamla rävarna åka ut och nytt friskt blod skulle komma in. Vill man verkligen komma till bukt med ungdomsarbetslösheten tar man rimligen bort lagen om anställningsskydd för alla.
Tror också på den där idén med att låta småföretag slippa LAS som brukar vara populär ibland. Har ingen aning om hur svårt det är att anställa någon om man har ett företag, men jag kan tänka mig att det är jobbigt.
@Mattias – Jag håller med dig om förslaget om skrotad LAS för unga. Jag tror på likhet inför lagen. Å andra sidan om man inte ska ta bort hela lagen vilket är frågan om det inte vore väl drastiskt så måste man ju hitta ngn grupp att särbehandla. Även om man gör speciella regler för t ex mindre företag så har man ju lämnat principen om likhet inför lagen. Jag är övertygad om att LAS i sin nuvarande utformning skadar rörligheten på arbetsmarknaden, men jag har faktiskt svårt att föreslå alternativ.
Jag tror också att det vore lite drastiskt och det är väl inget jag egentligen förordar. Men det skulle nog lösa ungdomsarbetslösheten rätt rejält.