Inbillad barnfattigdom

När jag och Marcus skrev inlägget Ingen skam att vara fattig häromdagen var vi ganska noggranna med att framförallt ta ställning mot tron att det Expressen skriver om i sin artikelserie är ett enkelt politiskt problem och mot de som ser det som en följd av liberala politiska beslut.

Vi kritiserade därför inte Expressen, Lotta Gröning eller Thomas Mattsson. Vi valde att inte kommentera de publicistiska valen och den journalistiska kvaliteten i denna sommarsatsning: Fattiga barn.

Men efter dagens artikel om Gustav som bara äger ett par jeans så inser jag att Expressen inte bara är budbärare här. De utgör en viktig del av problemet.

Vi har media som kan bestämma sig för att skapa ett problem ur tomma luften för att det gynnar deras försäljningssiffror. Vi har media som genom detta startar en fullständigt meningslös pseudodebatt om det orättfärdiga i att vissa barn inte har råd med märkeskläder. Var är dessa medias publicistiska ansvar? Ska vi ha en debatt om fattigdom i Sverige så får de som vill starta den i varje fall lägga sig vinn om att definiera fattigdom på ett sätt som ger en möjlighet att föra en meningsfull diskussion.

Fattigdom är ett av de största världsproblemen. Riktig fattigdom. Fattigdom som i mindre än en dollar per dag och det finns inte pengar till mat för dagen. Jag tänker inte påstå att vi inte har sådan fattigdom i Sverige. Men om det är den vi ska diskutera och dess orsaker så är Expressens journalistik inte bara otillräcklig som underlag den är direkt destruktiv.

Den diskussion vi får handlar istället om vem det är mest synd om, att det visst finns fattiga och käcka tips till hur man prioriterar bättre. Suck!

Läs också Motpol och Ingerö.

9 svar på ”Inbillad barnfattigdom”

  1. Nu är det väl förvisso så att man inte skall tro på allt som tidningarna skriver, men i fallet Expressen tror jag det uttalandet måste revideras lite till att betyda att man skall inte tro på NÅGOT som Expressen skriver.

  2. Falsk matematik och dimridåer.
    Det är ingen skam att vara fattig, flosklar ni till det.
    Nej, men vem f-n vill vara det?
    Det finns mängder av folk som lever under väldigt knappa förhållanden här i Sverige, mitt framför ögonen på oss. Men vill man, som ni, inte se dem, ja då är det ju bara att säga: ”Det finns inget sådant problem”.
    Den liberala lösningen?

  3. Ni glömmer bort vad som faktiskt var viktigt i artikeln. Mamman jobbade på timme i hemtjänsten.. Bland de som är fattigast i sverige just nu hör ensamstående föräldrar. Å hemtjänsten är inte kända för att hha höga löner. Att man dessutom jobbar på limlön kan inte vara lätt och då har två barn att försörja. Visst så är det inte nödvändigt att ha märkeskläder, men har ni själva barn så vet ni att ni skulle önska att ni kunde köpa några. I skolan blir många barn mobbade på grund av sin klädsel. Som förälder vill man väl gör allt för sina barn. Det skrämmande är dock i artikeln, hur många som tvingas leva på socialbidrag. Å socialen tillåter inte mycket, inga tillgångar och knapra familjaförhållanden. Familjen har dessutom fått flytta runt, antagligen för att hitta en billigare bostad. Det känns inte som om ni har så stor kännedom om livets hårda sida. Skulle ni vilja bo i en skokartong och alltid behöva tänka på pengar? Kommer pengarna räcka till mat denna månad? I Sverige har vi fattigdom, det är på tiden att denna uppmärksammas. Modigt av familjen att gå ut i bild.

  4. Jag tycker er åsikt har fast förankring och ställer det publicistiska ansvaret på sin spets, och inte bara att förtjäna sin lön i en kvällstidning. Vaddå stekheta asfaltsgårdar ?…sommaren har ju varit allt än bännhet…Detta om kläder…Snacka om att driva på märkeshysterin. Har inte lillen fått åka hemifrån?…Åk ut till de ”rikas” kommuner och upplev små kids cyklande omkring på äventyr i hemmaområdet på en ärvd cykel…Kanske cyklar till en badsjö hellre en klorerad pool…då räcker fickpengen till en god kall Iglo att bjuda polarn en pinne av, och att svalka sig med i den brännheta asfalten… I viss länder får barn vara glad för rent vatten att kunna dricka… Vad är fattigdom och inte? Pinsamt Lotta G, som jag hade hoppats så mycket på…

  5. @Jah Hollis

    Läs innantill! ”Jag tänker inte påstå att vi inte har sådan fattigdom i Sverige. Men om det är den vi ska diskutera och dess orsaker så är Expressens journalistik inte bara otillräcklig som underlag den är direkt destruktiv.”

    Du får gärna kalla det vi skriver falsk matematik och dimridåer, men då vore det väl inte så mycket begärt att du argumenterar mot saker vi faktiskt har skrivit.

    @Linda

    Jag tycker inte jag glömmer vad som faktiskt var viktigt i artikeln, eller kanske snarare i hela Expressens journalistiska sommarprojekt Fattiga barn. När Expressen försöker visa på de hundratusentals fattiga barnen som det är en skam att vi tillåter i Sverige så gör de det med exempel som handlar om pengar till märkesjeans, kommunala badinrättningar och simskoleavgifter.

    Vi säger inte att det inte finns ett fattigdomsproblem i Sverige! Vi menar bara att en vettig diskussion om dessa problem måste basera sig på en vettig definition och beskrivning av dem. Vi kommer återkomma till det i ett nytt inlägg.

    Till sist. Du vet inget om våra erfarenheter av socialbidrag, försörjning av barn och att ha ont om pengar. Både jag och Marcus har erfarenheter, men jag har ingen större lust att gå med i ett spel där man för sín trovärdighet ska vara tvungen att mäta vem som har eller har haft det sämst.

    @Christian

    Tack för berömmet.

  6. Med all respekt, om ni hävdar att reportaget i Expressen handlade om ”…det orättfärdiga i att vissa barn inte har råd med märkeskläder” bör ni läsa det igen. Det handlade om en mamma som arbetade timmar inom hemtjänsten och ibland levt på socialbidrag. Läs också de andra artiklarna, som bland annat handlade om att Rädda barnen och Socialstyrelsen larmade om hur dålig ekonomi drabbar barn.

    Enligt Rädda barnen och Socialstyrelsen är mellan 5-12 procent av de svenska barnen att betrakta som ”fattiga”. Man kan diskutera fattigdomsbegreppet, men knappast under rubriken ”Inbillad barnfattigdom”.

    På bloggen http://expressen.se/thomasmattsson resonerar jag i senaste inlägget om hur provocerande det är för inte minst medelklassen att förlika sig med att det i Sverige lever exempelvis barnfamiljer som upplever sig som fattiga.

    Man kan försöka förklara bort den verkligheten genom att ironisera om mediernas bevakning. Please, do – vi skickar journalister till Afrika, Irak, Afghanistan, Burma och andra oroshärdar för att skildra hur barn drabbas. Våra artikelserier och samarbeten med exempelvis Unicef och Röda korset gör att det finns ett stort engagemang hos våra läsare.

    Vänligen

    Thomas Mattsson,
    chefredaktör för Expressen

  7. @Thomas

    Kul att du hittar hit! Vi noterar med glädje Lotta Grönings senaste krönika i serien. Vår kritik handlade om att Expressens artiklar fokuserade på en väldigt luddigt definierad fattigdom och till synes (i de första artiklarna) utan en vilja att problematisera begreppet och fenomenet. Vi hävdade inte att era artiklar handlade om “…det orättfärdiga i att vissa barn inte har råd med märkeskläder”, vi hävdade att det gav upphov till en sådan diskussion. Med tanke på hur de första artiklarna vinklades och rubriksattes är det inte förvånande.

    Läs våra andra inlägg i ämnet (om du inte redan gjort det) för en bredare bild av våra åsikter i ämnet.

    Idag skriver vi om de strukturella problem i trygghetssystemen som kränker människor i behov av hjälp, precis som Expressen.

  8. @Jah – Ja, visst är det liberalt att vi tillåter dig att vara precis hur osaklig som helst trots att det är vår blogg du skriver på. Jag saknar fortfarande en tillstymmelse till försök att diskutera det vi faktiskt skrev och inte dina egna hjärnspöken.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.