Tack Jämtin för att du synliggör skiljelinjen

DN-debatt idag visar Carin Jämtin att det fortfarande går en rågång i svensk politik mellan de som förstår företagande och de som fortfarande tror på socialism.

Under de senaste årens navigerande mot mitten har det ibland känts som att riksdagspartierna upprättat ett socialliberalt konsensus där de kunnat sköta rikets ärenden utan alltför mycket inblandning från valmanskåren. Om det funnits en klyfta har det varit den mellan makthavarna och en alltmer desillusionerad befolkning. Det framväxande övervakningssamhället har kunnat stå som symbol för detta.

Men det finns fortfarande ideologiska grundade frågor att ta ställning till i valet mellan riksdagspartierna. Vilken sorts samhälle vi vill leva i är fortfarande en levande fråga när vi funderar över vem som ska få vår röst, eller vårt stöd. (Jag nu valt att ge min röst och min stöd till Piratpartiet, delvis som en följd av att den del av den politiska debatten som inte gällt övervakningssamhället och integritetsfrågorna blivit allt mindre viktig för mig i konsensussträvandenas och mittennavigerandets tidevarv.)

Jag är nu fortfarande liberal. Vid sidan av mitt engagemang i Piratpartiet så hyser jag en mängd uppfattningar om vilken sorts samhälle jag vill leva i och hur jag tror våra gemensamma resurser bäst förvaltas.

Carin Jämtin skriver apropå 84 miljoner i vinstutdelning till aktieägare i en tredjedel av landets friskoleföretag år 2007:

>Skattepengar måste alltid användas till det som de är avsedda för, det vill säga välfärd. Detta ser jag som en av politikens viktigaste uppgifter: att förvalta våra gemensamma resurser till allas bästa.
>
>Dit hör inte vinstutdelning till riskkapitalister och företagsägare. Vinster som kan göras ska i stället användas till att finansiera höjd kvalitet, såsom bättre mat för äldre eller utökad stödundervisning i skolan, eller på annat sätt komma skattebetalarna till godo.
>
>De pengar vi betalar i skatt måste användas på absolut effektivaste sätt. Den skatt som inte bidrar till mer av rättvisa, jämlikhet och välfärd är inte värd att ta ut. Den skatt som vi gemensamt tar in ska bidra till att öka allas vår frihet.
>
>Inte heller får en enda krona av våra gemensamma skattepengar användas felaktigt. Gustav Möller, den gamle socialdemokratiske socialministern, sa en gång att varje skattekrona som inte används effektivt är som att stjäla från de fattiga.

Carin Jämtin föreslår en vinstbegränsning inom den privat drivna välfärden.

Reaktionerna på detta låter inte vänta på sig. Många socialdemokrater är nöjda, några kritiska och andra skulle vilja att Carin Jämtin gick ännu längre.

Från borgerligt håll så finns det de som förnöjt gnuggar händerna över att socialdemokraterna med detta skulle ge upp kampen om medelklassväljarna i Stockholm. Men det finns också de som på olika sätt kraftfullt avvisar hela Jämtins resonemang. Bloggen Bent funderar på om socialdemokraterna gett upp att göra de fattiga rikare och därför väljer att göra de rika fattigare. Anna König Jerlmyr pekar på att motsatsförhållandet mellan kvalitet och vinst som Jämtin målar upp är en chimär. Magdalena Andersson konstaterar att det bara var en tidsfråga innan det blev tydligt att socialdemokrater fortfarande är socialister.

Jacob Heidbrink gör ett förtjänstfullt försök att förstå vad Jämtin egentligen menar.

Min uppfattning är väl kanske ingen överraskning. Det är politikernas viktigaste uppgift precis som Jämtin skriver att skapa eller köpa bästa möjliga välfärd för varje skattekrona. Om vi får mer skola för pengarna genom att köpa denna skola av en privat aktör så är det därmed politikernas skyldighet att köpa av denne aktör. Får vi mer skola för pengarna genom att kommunen själv bedriver verksamheten så är detta deras uppgift. Vad ett företag gör med de skattemedel som kommunen använt till att köpa en tjänst av företaget ska politikerna ge blanka fan i så länge de fått det de betalat för. Kan företagaren generera en vinst och bli rik på kuppen är det en bra sak och inte en dålig.

Alla andra resonemang är småaktiga, avundsjuka Jantelagsreflexer.

Om Carin Jämtin på ett intellektuellt hederligt sätt hade fört upp diskussionen huruvida de vinster som genereras i den tredjedel av friskoleföretagen som haft möjlighet att dela ut vinst hade uppkommit genom att man gett avkall på kvalitet eller underlåtit att uppfylla sina förpliktelser mot den köpande kommunen så hade jag kunnat ta henne på allvar. Nu visar hon bara att hon har en populistisk socialist reflexer och oförståelse för vad företagande är.

###Lite skolekonomi
År 2007 fanns det ca 1000 friskolor (med totalt ca 150 000 elever). Drygt 600 av dessa var aktiebolag (statistiken hämtad från Skolverket). Ägarna till dessa (de som gick med tillräcklig vinst) fick en utdelning på 84 miljoner kronor under högkonjuktur. Det är möjligt att det är en hög siffra, eller en låg. Det beror på hur mycket pengar de har investerat i skolorna och hur många år dessförinnan de väntat på utdelning medan verksamheterna byggts upp. Innan vi tillsammans med Carin Jämtin gör oss till moraliska domare är det kanske på sin plats med litet kunskap om de ekonomiska villkoren runt vinsterna.

Om vi tar ett av de större svenska friskoleföretagen Kunskapsskolan som exempel så hade deras 30 skolor med totalt 10 000 elever en årsomsättning om ca 570 miljoner kronor och en vinst på knappt 20 miljoner kronor 2007 (källa: Emfas). Det är ingen märkvärdigt hög marginal. Hur mycket kapital ägarna skjutit till och behöver få avkastning på framgår inte i de öppna källor jag har tittat på.

Kunskapsskolans huvudägare och grundare Peje Emilsson gör i alla fall någonting rätt enligt någon då han i år har fått Veckans Affärers pris Årets sociala kapitalist. Själv beskriver han sin verksamhet så här.

###It’s the economy stupid!

Friskolornas ca 150 000 elever ger ett genomsnittligt bidrag om ca 100 000 kronor/läsår i skolpeng vilket innebär att sektorn omsätter ca 15 000 000 000 kronor. 84 miljoner kronor är bara en halv procent av de skattemedel som vi tillsammans sätter in i friskolorna.

Tack Carin Jämtin för att du påminner oss om att socialdemokraters ideologiska skygglappar gör att de inte kan räkna. Tack för att du påminner oss om att de anser att alla pengar är deras — egentligen. Tack för att du påminner oss om att vinst är fult och att en verksamhet som gör vinst ska straffas i ert Sverige.

EDIT: Han må vara socialdemokrat och därmed bevisa att jag har fel ovan, men Erik Laaksos inlägg i ämnet är så bra att ni genast ska gå dit och läsa!

22 svar på ”Tack Jämtin för att du synliggör skiljelinjen”

  1. Det är ett rätt dåligt exempel det där egentligen, det finns vissa saker som inte bör få drivas med vinstintresse, dit hör bl.a. skola och vård.

    Om skolor ska drivas privat, och med vinstintresse, då bör de inte finansieras med skattepengar. Då kan de som driver de gott hitta andra sätt att få in pengar på.

  2. addendum:

    För att klargöra varför jag tycker det är fel. Då pengar som dessa företag visar som ”vinst”, är till för eleverna. Lärarlöner, studiematerial etc. Så genom att ta dessa pengar för att göra sig en ”vinst”, så stjäl de från eleverna och i slutändan av skattebetalarna.

  3. Nu begår jag ju visserligen det klassiska misstaget att inte läsa Jämtins debattinlägg innan jag uttalar mig, men består i själva verket inte kritiken från vänster i att man på en oönskat sätt gynnar den privata sektorn på bekostnad av den offentliga?

    Jag tycker det vore konstigt om man skulle kritisera ett vinstdrivande företag efter att man givit det uppdraget att förvalta något offentligt, men däremot tycker jag det är befogat att fundera på om man verkligen vill lägga ut alla samhällets funktioner på entreprenad.

    Det finns vissa funktioner i samhället där det är önskvärt att alla får ta del av samma ”servicenivå”. Dit hör såna saker som brandförsvar, vård och skola. I en värld där enbart pengarna styr riskerar man en snedvridning av resurserna där det ”allmänna” inte längre kan ge den service som behövs för dem med knappa resurser.

    Vissa saker sköts helt klart bättre av vinstdrivande företag än av staten, kommunen eller landstinget men jag är inte övertygad om att skolan är en av dessa saker. Men om man nu väljer att låta privata aktörer sköta den blir det rätt patetiskt att i efterhand kritisera att att företaget som sköter uppdraget går med vinst. Det är ju meningen med företag att de skall göra just detta!

  4. Jag vet inte. Privatskolor kanske kan vara bra, men hur ser regelverket ut? Vinstförbud borde i alla fall finnas som en kvalitetskontroll. Om de inte uppfyller kvalitetskraven så tar staten vinsterna och använder dem just så som Jämtin beskriver. Dock inte förr.

    Annars vore det underligt, samtidigt som man snöper åt bidragsfuskare till den milda grad att till och med behövande blir behandlade som fuskare så skapar man ett system där man lägger en solid grund för ekonomiskt fuskande på företagsnivå.

    Socialdemokratin kanske inte varit så upplysta som man kan önska, men varför måste man gå helt om och göra ett solidariskt samhälle till något fult? Socialdarwinismen har blivit den nya religionen. Darwin var ett geni, men vi som släkte har stadigt avlägsnat oss från det naturliga urvalet sedan vi lärde oss om hygien…

    Marknadskonceptet har börjat bli obsolet. Creative commons och open source för immateriella verk är antagligen bara början. Dessa koncept har börjat sprida sig till den fysiska verkligheten. http://www.thaindian.com/newsportal/sci-tech/open-source-ev-community-vehicles-electric_10079747.html

  5. @SBJ – Jag förstår inte vad du menar med att det är ett dåligt exempel. Inte heller vilket stöd du har för att det skulle finnas en skiljelinje mellan vissa saker som får drivas med vinst och andra som inte får det.

    Om offentliga medel inom vård och skola inte får ge upphov till vinster i privata företag menar du då att vi ska nationalisera all läromedelsframställning och hela läkemedelsindustrin. Var drar du gränsen och varför? Hur anser du att vi ska få tillräcklig innovationskraft och engagemang för att utveckla de verksamheterna som lever under vinsttabut?

    När du säger att vinst är fel för att pengarna ”är till för eleverna” hur ser du då på om vinsten uppstår utan att eleverna har fått mindre resurser för att någon vara innovativ, smart eller bara allmänt duktig på att utnyttja resurserna. Om det skulle kosta kommunen 100 000 kronor/år att hyra en viss utbildningslokal, men jag som duktig förhandlare kan hyra den för 95 000 kronor/år så har ju mitt friskoleföretag sparat 5 000 kronor av skattemedel.

    Om sen delar av dessa 5 000 går tillbaka till eleverna genom bättre verksamhet eller till skattebetalarna i form av en lägre kostnad, så kan jag inte se något som helst problem med att en del av summan går till mig och/eller ägarna av friskolan som erkänsla för ett väl utfört arbete. Är detta stöld menar du? Hur tänker du då?

  6. @Lasso – Du skulle inte bli en sämre människa av att läsa Jämtins artikel Om diskussionen handlade om det du skriver om – om den principiella avgränsningen för vilken sorts verksamheter som borde drivas i offentlig regi så skulle jag ha mycket större respekt för Jämtins åsikter. Jag skulle fortfarande inte hålla med.

    Jag tycker skola och vård är två utmärkta exempel på områden där de offentliga monopolen gjort att kvalitetsutveckling och innovation har avstannat. Dessutom märkta av det resursslöseri som lätt uppstår i stora offentliga organisationer med svagt ansvarsutkrävande. Jag tror att utmaningen från privatdrivna alternativ kan skapa en konkurrenssituation som ger upphov till utveckling även inom den offentliga vården och skolan. Jag menar att vi redan ser det hända på sina håll.

    Jag är långtifrån säker. En debatt om ägande och driftsformer som tog fasta på sådana frågeställningar skulle jag välkomna och gärna delta i. Hur säkrar vi en tillräckligt hög lägsta kvalitet? Hur minimerar vi möjligheten till fusk? Hur kontrollerar vi om vi får positiva effekter för hela området som en följd av konkurrensen?

    Dessa frågor leder någonstans, men Carin Jämtins slarviga “vinst är fult”-retorik leder ingenstans.

  7. @David – Bra idé att ta vinsterna av de som inte lever upp till de kvalitetskrav som stipulerats i avtalet. För detta behövs nog inte ens några lagförändringar utan bara tuffare kommuner. Formerna för “upphandling”/avtal kring en friskolas rätt att få ut skolpeng är tämligen rigida. Om ett skolföretag inte lever upp till dem så är det självklart att man borde kräva tillbaka delar av pengarna.

    Jag säger inte att solidaritet är fult. Jag tror på solidaritet. Men jag är så trött på att man alltid gör vinstintresse och solidaritet till motpoler. Vem är vi att säga att Peje Emilsson inte startade Kunskapsskolan i en känsla av solidaritet, för att göra en bra sak för Sveriges framtida skolelever? Att han sen inser/tror att det inte bara går att tjäna pengar samtidigt utan att det kanske till och med kan vara en organisatorisk fördel att arbeta under ett vinstkrav annulerar inte att han också har ädlare motiv.

    Jag håller inte med dig när du säger att Creative Commons och Open Source gör marknadskonceptet obsolet. Marknaden har hittills visat sig oerhört anpassningsbar gentemot dessa trender. Jag ser ingen motsättning. Att vissa delar delas solidariskt, görs fria och på olika sätt ställs bortom marknadsmekanismerna hindrar inte att människors innovationsförmåga och marknadskrafterna arbetar runt dessa.

  8. Jag tror att solidariskt delande kan utöka innovationsförmågan, och det ingalunda är något man måste arbeta runt. De som anställer forskarna kanske ofta lever för vinsten. Men forskarna lever i regel för forskningen, och skulle göra det oavsett om den finansieras privat eller av statliga pengar. I det här fallet skulle statsfinansierad forskning ha en stor fördel, i och med att man inte vore så beroende av vinst kan man dela sina upptäckter, man kan arbeta med olika stadier sinsemellan istället för att sitta på var sitt håll och jäkta fram samma saker.

  9. @David – Nu tror jag bestämt vi pratar förbi varandra. Det är självklart att innovationsförmågan hos en grupp kan stärkas av solidariskt delande. När det gäller kreativa processer i grupp tror jag till och med att det är nödvändigt. Om man inte är generös och delar med sig av sina idéer i den sortens processer kommer man ingenstans.

    När jag använde ordet innovationsförmåga här menade jag det mer i en ekonomiskt individuellt hänseende, alltså att människors förmåga till att skapa värden och slå mynt av det inte på något sätt begränsas av de öar av solidariskt samarbete som Open Source och Creative Commons utgör. Vi ser helt enkelt affärsidéer i form av att förpackningar till varor och/eller tjänster runt en öppen kärna.

    Marknadskrafterna blir således inte obsoleta, bara utmanade att finna nya vägar.

  10. Så, nu har jag orkat ta mig igenom debattinlägget också. Det verkar (precis som du säger) som att Jämtin faktiskt verkar tycka att det är helt ok att kräva att hela den eventuella vinsten skall gå tillbaka till verksamheten.

    Trots att jag anser mig vara betydligt mer till vänster än Jämtin så låter hennes resonemang rätt konstigt i mina öron. Kanske har jag inte tillräckligt med ork för att vilja sätta mig in i hur våra politiker tänker, men för mig är bilden av hur offentlig entreprenad fungerar en annan.

    Företag är per definition vinstdrivande. Deras primära uppdrag är att tjäna pengar åt sina ägare. Det spelar egentligen ingen roll på vilket sätt pengarna tjänas in. Det kan ibland ske på sätt som delar av befolkningen kan se som omoraliskt, men det är inget som ägarna behöver tänka på så länge det inte påverkar affärerna negativt.

    Det offentligas roll är att fördela de resurser som befolkningen gemensamt samlat ihop (genom skatter) på ett så rättvist sätt som möjligt. Helt jämlikt kommer fördelningen aldrig att bli, men det offentliga gör det möjligt (åtminstone rent teoretiskt) att bosätta sig var som helst i vårt avlånga land och ändå få sina grundläggande behov tillfredsställda.

    När det gäller offentlig upphandling så krockar dessa två ”kulturer” på ett ganska intressant sätt. Företagens uppgift är ju att tjäna så mycket pengar som möjligt medan det offentligas roll blir att få så mycket som möjligt för sin investering. Detta är ju helt analogt med att vem som helst går in i en butik för att köpa en vara. Säljaren vill sälja en dyr vara (så han tjänar mer) och köparen vill ha en så bra vara som möjligt för så billigt som möjligt. Det är inte särskilt svårt att påstå att de allra flesta inser att säljaren faktiskt vill tjäna på affären. Varför skulle han annars sälja? Om han inte tjänar på affären så faller hela grundidén (att generera vinst) med företagande över huvud taget!

    Varför gör då Jämtin detta till någon slags moralfråga? Jag vet inte, men kanske vill hon vinna politiska poäng på att säga att högerblocket säljer ut våra resurser alltför billigt. Våra resurser! Ett rätt billigt knep, tycker jag, särskilt som socialdemokraterna själva är för att en allt större del av de gemensamma resurserna skall förvaltas av privata aktörer.

    Med andra ord, när du säger att Jämtin visar hur ”socialistiska” socialdemokraterna är så anser jag att du har fel. Socialdemokraterna går alltmer åt höger, i många fall så långt att de får problem med sin väljarbas. Jämtins utspel skall nog ses i ljuset av detta. Offentlig upphandling (vad man nu än tycker om den) kommer inte att ha några parter som handlar utifrån samhällelig altruism! För socialdemokraterna är detta faktum svårt att hantera, särskilt som de vill utmåla sig som ”den svages vän”. De lever helt enkelt inte som de lär.

    Kapitalister är inte onda! De har bara fel utgångspunkt…

    Relaterat boktips: ”The Corporation” av Joel Bakan. Den bästa bok jag läst vad gäller denna och liknande frågor.

  11. @Lasso – Även om jag inte delar dina vänstervärderingar så instämmer jag i din analys av kulturkrocken. När jag pratar om Jämtins och andra socialdemokraters kvardröjande socialism så är det väl delvis av retoriska skäl, men också för att den ”socialistiska retorik” man ofta hemfaller åt och de ”socialistiska reflexer” man fortfarande har kring företagande, vinster, privat ägande och en hel del annat rimmar illa med den förnyelse (som du kallar högervridning) som man försöker göra gällande har skett. Detta gör att det är svårt att avgöra vad som gäller: ”första maj”-retoriken och flörtandet med vänsterväljarna eller förnyelsen och socialliberaliseringen.

    Vad gäller att altruisitiska motiv och egennyttiga vinssträvande inte skulle kunna gå hand i hand i en företagares eller ett företags (kapitalisternas) beslutsfattande så anser jag helt enkelt att du har fel och att exemplen på detta är legio. Mao det finns goda kapitalister och enligt mig är detta den bästa utgångspunkten.

    “The Corporation” av Joel Bakan är uppförd på läslistan.

  12. @Göran – Jag skall försöka hålla mig ifrån några längre utsvävningar då vi tycks vara överens om det mesta (förutom våra utgångspunkter då), men jag vill ändå lämna med en liten filosofisk fundering.

    Vad är det som gör marknadsekonomi/kapitalism så framgångsrik i den riktiga världen? Som vänstermänniska hade jag naturligtvis tyckt det varit bättre om vi hade valt en socialistisk lösning istället, men faktum är att i princip alla försök till ett socialistiskt samhälle misslyckats kapitalt så fort det handlar om mer än ett fåtal människor. Varför är kapitalismen så framgångsrik?

    Min teori är att kapitalismen är så framgångsrik beroende på att den tar hänsyn till en faktor som inga andra samhällsformer ens erkänner: ”Girighet”. Med girighet menar jag inte här strävan efter pekuniära tillgångar, utan en mer generell strävan efter ”egenmakt”.

    Genom att erkänna denna drivkraft och till och med göra den till dygd blir kapitalismen attraktiv för de allra flesta. Man tänker: ”Det är JAG som skapar min egen lycka. JAG förtjänar makten och härligheten.” Att känna att man själv har kontrollen över sitt liv är en stark motivator.

    Socialismen å andra sidan erkänner inte denna (inneboende, kanske till och med biologiskt betingade) strävan utan säger istället: ”DU är inte viktig, det är SAMHÄLLET som är viktigt.” Detta gör att de enskilda istället för att eftersträva makten istället tvingas lämna ifrån sig den, vilket för de allra flesta är en ”onaturlig” tanke.

    Varför skulle då någon över huvud taget vilja förespråka socialism framför kapitalism? Om kapitalismen nu perfekt fångar människans strävan efter mer makt, varför ens bry sig om alternativen?

    Jag tror inte att socialismen någonsin kommer att ersätta kapitalismen (längtan till egenmakt är alltför stor), men jag vet helt klart varför jag förespråkar socialistiska lösningar. Mitt främsta skäl är detta: Alla har inte förmågan att ta makten över sitt eget liv. Alla kan inte vara framgångsrika, många måste också misslyckas på olika plan. Skall samhället lämna de misslyckade utanför? Jag tycker inte det, för mig är de misslyckade människorna lika mycket värda som dem som faktiskt lyckas. Därför lutar jag åt vänster så långt det går.

    Oj, höll på att glömma…nej, det finns inga plats för ”äkta” altruistiska motiv inom kapitalismen. Strävan efter belöning finns alltid, om än inte i form av reda pengar.

  13. De kanske inte blir obsoleta i den mening att de försvinner. Men jag har väldigt svårt att se poängen med att hela tiden sträva efter att skapa en marknad kring alla koncept. Min poäng är att marknadsekonomin utvecklas mot att bara bli en forcerad maktstruktur som i grund och botten inte fyller något som helst syfte mer än att bevara sig själv. I mjukvaruvärlden med Internet och immateriella varor så har ju det marknadsekonomiska konceptet på många sätt kapsejsat. Jag menar, jag själv sitter med Open source-projekten Blender, Gimp och Apophysis och håller på att göra en animerad rymdopera, som även den kommer att släppas under CC-licens, på min tre år gamla laptop. Jag har hittat underhållning och musik på Internet som är släppt under CC-licens, och som är minst lika bra som det Hollywood presterar. Och allt detta fungerar utan någon budget eller ekonomiskt incitament. Visst, jag skulle kunna försöka skapa en marknad kring mitt projekt, sälja t-shirts, aquarellmålningarna som ska bli bakgrunder, men ärligt talat, varför? Det känns inte som det finns någon mening med det, jag skapar något och det är roligt ifall det blir så bra att folk gillar det. Men jag förstår inte varför jag skulle önska att jag skulle kunna tjäna pengar på det…

    Jag vill bara klara av skolan så att jag kan söka in på Kognitionsvetenskapliga programmet, som är ett kandidatprogram. Sen kommer min framtid att handla om neurochip, AI, eller något annat lika roligt.

  14. @Lasso – Spännande diskussion! Jag håller helt med dig om att det som gör kapitalismen framångsrikare än socialismen i ett pragmatiskt hänseende är att den på ett bättre sätt tar hänsyn till den mänskliga naturen – vår girighet som du säger. Jag önskar bara att girighetsbegreppet inte var så märkt av sin historia som en av de sju dödsynderna. För att citera Gordon Gekko: Greed is good!

    Jag tror inte den girighet (eller strävan som du också kallar det) exkluderar andra motiv för vårt handlande. Jag tror i de flesta fall människor handlar utifrån en blandning av egoistiska och altruistiska motiv. Jag är dessutom ganska övertygad om att detta är en biologiskt (evolutionärt) betingad ordning. Samhället (och arten människa) har blivit framgångsrikt just genom detta växeldragande av vad som är bäst för gruppen och vad som är bäst för mig.

    Jag upplever inte det som ett problem. Jag tror att det bästa samhället byggs genom att vi bevarar incitament för folk att försöka lyfta sig själva med sin iderikedom, sin arbetsamhet och sin energi och att de då i de flesta fall kommer att göra det på ett sätt som kommer många till del.

    Jag håller med dig om att i ett sådant samhälle kommer det att finnas de som misslyckas. Jag håller med dig om att det måste finnas strukturer på plats i samhället som ger dem stöd och hjälp. I första hand att få en ny chans, men ibland kommer det att behövas ett sådant stöd permanent. Frågan om att lyckas och misslyckas har inte med människors värde att göra. Framgång är så ofta en fråga om flyt och oflyt. I ett människovärdigt samhälle är människovärdet konstant och alla lika mycket värda. Vare sig vår tursamhet eller våra förmågor bestämmer det.

    Frågan handlar istället om vad denna syn på människans lika värde ger människan för rättigheter visavi samhället och varandra. Enligt min mening kan lika värde inte innebära att alla har lika rättigheter till ekonomiska resurser. Den rätt vårt människovärde ger oss är inte rätten till lika utfall utan endast rätten till lika möjligheter. Att vi sedan gör olika mycket av dessa livschanser är i grunden i sin ordning. Men då detta ofelbart leder till att några av oss far illa på olika sätt så behöver marknadsmekanismerna modereras. Vi har fortfarande ett ansvar gentemot varandra.

    Nu kom vi verkligen av ämnet. 🙂

    Till sist. Jag menar inte att det finns plats för äkta altruistiska motiv inom kapitalismen. Jag menar att det inte finns några äkta altruistiska eller egoistiska motiv och att det just eftersom motiven nästan alltid är blandade finns plats för delvis altruistiskt betingade beslut även i det mesta kapitalistiska sammanhang.

  15. @David

    Jag har inte sagt att vi alltid skapar en marknad runt alla koncept eller att det är meningsfullt att göra det. Vad jag är ute efter är att eftersom vi trots allt lever i ett samhälle där vi behöver hitta ett sätt att få en utkomst genom att vara med och skapa något värdefullt för någon annan. Så kommer det att finnas människor och grupper av människor som hittar sätt att förpacka värdefulla saker och ta betalt för dem även om dessa värdefulla saker i grunden är gratis. Detta gäller vatten, det gäller skogssvamp och det gäller OS-baserad mjukkvara och CC-licensierade konstnärliga verk.

    Vissa av oss är privilegierade nog att kunna skapa något bara för att det är roligt. Jag och Marcus skapar den här bloggen bara för att det är roligt utan en tanke på att den ska generera pengar. Men i andra sammahang så behöver vi få en utkomst från vårt skapande (i vid bemärkelse) i mitt och Marcus fall kan det handla om att hjälpa folk att skapa en blogg. Stora delar av det de köper av oss då är saker som är av CC- och OS-karaktär, men vi tar betalt för att få det att fungera tillsammans.

    Marknadsekonomin är helt enkelt en för bra metod för organiserandet av värde och värdeutbyte för att gå och bli obsolet.

  16. @Lasso: ”Vad är det som gör marknadsekonomi/kapitalism så framgångsrik i den riktiga världen?”

    Svar: Frivilligheten!

    När två personer A och B byter med varandra så får man ett av tre resultat: en vinner, ingen vinner, eller båda vinner.

    Frivilligheten på marknaden gör att A och B helst väljer att byta med varandra när bägge vinner på det.

    På så sätt realiseras hela tiden en vinst för de som ingår i byteshandeln.

  17. @Ola Berg – Jag är ledsen, men jag håller inte med dig om att ”alla” kan vinna på en och samma transaktion i ett marknadsekonomiskt system.

    Låt oss för ett ögonblick tänka oss den fantastiska produkten X. X är en praktisk mojäng som alla har behov av men som inte alla kan tillverka själva. Vad X egentligen är värd låter vi förbli en fråga för filosoferna, men låt oss för matematikens skull säga att ett exemplar av X kostar 100 kronor att tillverka.

    Säljare A är stolt ansvarig för en fabrik som massproducerar X. Köpare B är i stort behov av en ny X då hans gamla gått sönder.

    Om det kostar A 100 kronor att tillverka X och han säljer den till B för

    a) 75 kronor
    B vinner och A förlorar. B fick produkten för mindre än vad den kostade att producera och A får en fabrik som går i konkurs

    b) 100 kr
    Varken A eller B vinner (eller förlorar). Men marknadsekonomins logik kräver en vinst för varje såld enhet, så A får sparken och ersätts med en mer slipad säljtyp. (Mao, detta pris skulle vara mest ”rättvist”, men marknadekonomi fungerar inte på det sättet.)

    c) 125 kr
    A vinner och B förlorar. B fick betala mer för produkten än vad den kostade att producera och A kan stoppa överskottet i fickan.

    Naturligtvis bygger marknadsekonomi till allra största delen på frivillighet, men det är en chimär att tro att alla kan vinna på systemet. Även om man kan säga att det var ett ”nyttigt” býte (A kanske inte alls ville ha 10000 exemplar av X liggande på fabriken medan B verkligen behövde en X just precis nu så ändrar det inte grundekvationen: Någon vinner alltid på transaktionen (annars kommer ekonomins krafter obevekligen att se till att den inte blir av).

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.