Ingen skam att vara fattig

Vissa saker kan lösas genom politik, vissa saker kan inte lösas genom politik. Det brukar inte vara fruktsamt att blanda ihop de två olika sakerna med varandra. I kölvattnet av Expressens artiklar om barnfattigdom, där Lotta Gröning gör just en sådan sammanblandning, har socialdemokratiska vänsterbloggare försökt slå politiska mynt ur de förväntade känslomässiga reaktionerna på Expressens sensationsjournalistik.

Veronica Palm till exempel:

> Vi genomgår just nu en mycket djup ekonomisk kris som i Sverige förvärras av en passiv regering som, mot alla experters inrådan, väljer att inte göra någonting. I kölvattnet av den ekonomiska krisen får nu kommunerna stora problem med ekonomin. Det drabbar redan nu skola, barnomsorg och fritidsverksamhet. Inget gör mig så upprörd som när barn får betala priset för dåliga politiska beslut.
>
> Barndomen går inte i repris. Det som händer under uppväxtåren följer med in i vuxen ålder och påverkar människor under hela livet. I Sverige på 2000-talet borde det vara självklart att alla barn ha något roligt att berätta när skolan startar igen.

Ingenstans i Veronicas drapa syns minsta försök till att göra en koppling mellan regeringens politik och den ”barnfattigdom” som Expressen beskriver. Monica Greens fråga ”Vad gör regeingen åt barnfattigdomen?” är ett annat exempel på samma retoriska metod.

Svensk fattigdom är inte en fördelningspolitisk fråga längre. Vi kan fördela om och fördela om, några barn kommer fortfarande att ha det sämst. Några barn kommer fortfarande leva i ett samhälle där de är utanför på grund av att andra har det bättre. Dessutom är vi oerhört tveksam till användandet av begreppet fattigdom. Det trivialiseras när det används om folk som inte har råd med en tillräckligt spännande semester för sina barn. Eller som Motpol skriver:

>Vi ska vara försiktiga med att använda fattigdomsbegreppet när vi beskriver ekonomiska svårigheter i det rika Sverige. Ekonomisk ojämlikhet är ett (nödvändigt) faktum, låga inkomster en jobbig realitet för många. Det betyder emellertid inte att människor med små inkomster i Sverige skulle vara fattiga. Jag skulle utan tvekan räknas in i gruppen fattiga i Sverige. Men när jag tittar mig omkring i lägenheten och ser filmer, böcker, platt-TV, HD-spelare, två datorer och tänker på att jag åker till Bangkok om en och en halv vecka, känner jag mig inte alls fattig.

Politikens uppgift är inte att individuellt hjälpa Sirpa och andra i hennes situation. Politikens uppgift är att skapa ett samhälle där deras situation är så ovanlig som möjligt och med spelregler som gör att så många som möjligt får det så bra som möjligt. Ett politiskt beslut om att ta pengar någon annanstans ifrån och ge dem till Sirpa eller någon/några andra av Sveriges ensamstående mammor som dragit nitlotten i det socioekonomiska lotteriet skulle inte lösa problemet.

Tyvärr domineras det politiska samtalet runt fördelningspolitiska frågor av att det går en skiljelinje mellan dem som ser samhället som ett nollsummespel och de som inser att politik är att skapa rimliga och rationella spelregler och incitamentsstrukturer. Mellan de som anser att politik är att välja om statens pengar används till att sänka skatten för de rika eller till att ge pengar till fattiga barn och de som anser att alla sådana val är illusioner.

Det är ingen som tagit pengar från dessa fattiga familjer. Tvärtom är de i de flesta fall så att de får pengar, men kanske inte tillräckligt mycket för att betala för det de vill eller behöver. Det är helt enkelt fel att göra frågan om fattigdom till en moralisk fråga.

Vänstern gör det t ex genom att göra billig politisk retorik av folks liv. Somliga liberaler gör det genom att få det att framstå som att det finns ett samband mellan den personliga moralen och ekonomisk framgång, den fattige får skylla sig själv.

Fattigdom i ett land med en fördelningspolitisk struktur som den svenska har oftast konkreta orsaker i livsval, livstil, tur och otur. Bland de med sämst ställt finns framförallt ensamstående, familjer med många barn och folk som hamnat utanför arbetsmarknaden. För att förenkla det hela för resonemangets skull kan vi jämföra så kallade DINKies (Double Income No Kids) med familjer med många barn och i extremfallet en ensamstående förälder med svag kontakt med arbetsmarknaden. Som en följd av livsval eller tillfälligheter har Dinkies blivit mycket ekonomiskt rikare än en sådan familj. På många andra sätt än i ekonomiska termer är den familjen rikare. Eftersom vi tror att vårt samhälle mår bra av mindre klyftor, av rättviseskäl och för att folk ska våga skaffa barn så transfererar vi ekonomiska resurser från Dinkies till t ex ensamstående mödrar med många barn.

Om det tas beslut om förändringar i dessa transfereringar så att Dinkies får behålla mer av sina ekonomiska resurser så är det fel att tala om det som att vi tar pengar från de fattiga barnen. Återigen, det är inte en fråga om moral, det är en fråga om spelregler.

I ett samhälle med fasta spelregler kan individen till och med vara fattig på grund av eget val. Detta bör inte föranleda förändrade spelregler. Det är inget omoraliskt, fult eller fel med att värdesätta annat en rikedom i livet. Som Caught in the Act skriver:

>Måste man verkligen ha alla bekvämligheter som vi tar som självklara för att livet ska ses som fungerande? Måste man ha tv, mikro, flera rum och kök, hyllmeter med filmer, tv-spel, en blå studsmatta, leksaker i överflöd, 538 gosedjur, eget badrum, mobiltelefoner, 100-mbit, 84 kanaler med barnprogram och fem datorer för att ha en dräglig tillvaro?
>
>I think not.
>
>En majoritet av världens befolkning klarar sig faktiskt utan det mesta av detta. Det är inte så förvånande att det finns tv-program som SuperNanny och annan skit. Desperata liv kräver desperata åtgärder. Och var annars ska de skildras om inte i vår tids opium för folket, televisionen?
>
>Jag tar hellre en dräglig tillvaro med tid över för att ta aktiv del i mina barns liv, än en tillvaro i lyx där jag måste leja bort umgänget till en au pair. Jag har kunnat få båda, men vad är det värt i slutändan?

Vi ska vara glada att vi lever i ett land där den fattige är så rik. Vi ska vara stolta över och rädda om ett system som gör att de socioekonomiskt svaga fortfarande kan vara stolta samhällsmedborgare. Eller om vi slutar med att låta Sirpa själv komma till tals:

>Jag funderade en liten, liten stund när jag blev tillfrågad
om jag skulle ställa upp på den här artikeln.
Givetvis är barnen tillfrågade.. flera gånger faktiskt.
Hur det blev vet ni ju nu =)
Många kanske skulle ha avstått på grund av eventuella skamkänslor
Skam över det faktum att vara en ”fattiglapp” när vi skriver 2009
Hos mig finns det inga sådana skamkänslor.
Jag vägrar skämmas.
Det är så här vi har det bara… just så här.
Inte så där… utan just så här =)
>
>Varför skämmas över sitt liv?
Varför skämmas över sig själv?

11 svar på ”Ingen skam att vara fattig”

  1. Så när folk inte har råd med att äta mer än varannan vecka så är ordet fattigdom svårtolkat enligt denna webbsida.Ja , då är förmodligen resten av livet för dessa två lika svårtolkat.Prova på själva vetja !!. 🙂

  2. @The Phantom

    Så när folk inte har råd med att äta mer än varannan vecka så är ordet fattigdom svårtolkat enligt denna webbsida.

    Nej, så skrev vi inte. Vi skrev att man ska vara försiktig med hur man använder begreppet fattigdom så att det inte trivialiseras. Att det t ex inte borde användas om människor som inte kan ha en tillräckligt spännande semester med sina barn.

    Ja, då är förmodligen resten av livet för dessa två lika svårtolkat. Prova på själva vetja !!.

    Vad vet du om vad vi har provat? Nu tror jag inte diskussionen mår bra av att vi börjar jämföra vem som har varit fattigast. Det slutar förmodligen bara i en fånig Monty Python-sketch: http://www.youtube.com/watch?v=Xe1a1wHxTyo.

    @Mary och Kent

    Tack

  3. ”Vi ska vara försiktiga med att använda fattigdomsbegreppet när vi beskriver ekonomiska svårigheter i det rika Sverige. Ekonomisk ojämlikhet är ett (nödvändigt) faktum, låga inkomster en jobbig realitet för många. Det betyder emellertid inte att människor med små inkomster i Sverige skulle vara fattiga. Jag skulle utan tvekan räknas in i gruppen fattiga i Sverige. Men när jag tittar mig omkring i lägenheten och ser filmer, böcker, platt-TV, HD-spelare, två datorer och tänker på att jag åker till Bangkok om en och en halv vecka, känner jag mig inte alls fattig.”

    Fast det där är väl knappast de som har det sämst i Sverige? Jag, däremot, som ser mig omkring i lägenheten och inte har stolar att sitta på, ingen mobiltelefon, trasiga möbler, tjock-TV, ingen mat och ett ombyte kläder konstaterar att jag är fattig.

    En industriarbetare som tjäner 20.000 i månaden är inte fattig även om den kanske ibland kan känna sig som det. Men det finns många som har det sämre.

    Det finns en tro idag att socialbidragsnivån håller uppe alla på en skälig levnadsnivå. Att ingen faller igenom luckorna och att det kanske till och med är för högt. Jag menar att det finns anledning att ifrågasätta den bilden.

    Folk tror att det inte finns folk som svälter i Sverige idag. Jag har visserligen själv lyckligtvis aldrig varit med om det, utom möjligtvis frivilligt för att spara ihop till någonting som man känner att man behöver, men jag vet att det finns folk som gör det.

  4. @Mattias – den biten av inlägget som du citerar är ett citat. Du kanske missade det.

    Vi diskuterar inte de som har det sämst i Sverige. Vi diskuterar inte din situation. Jag har ingen lust att delta i någon slags omvänd skönhetstävling om vem som har det sämst som jag antydde i svaret till The Phantom ovan.

    Vi diskuterar det faktum att fattigdom i svensk samhällsdebatt tillåts betyda lite vad som helst. Och om man anser att man kan definiera fattigdom som Expressen gör – alla som känner sig fattiga eller som inte har råd med lika fräcka kläder som klasskamraterna eller som måste stanna hemma på semestern, då är det lätt att påvisa både nyfattigdom och barnfattigdom och ett nytt fattigsverige.

    En riktig debatt om den fattigdom som nog ändå finns i Sverige och dess orsaker måste ju utgå från en rimlig definition av fattigdom som debattörerna kan komma överens om. Med en sån i botten är det lättare att avgöra om t ex den just nu förda regeringspolitiken är orsaken eller om det finns andra skäl till hur folk har det ställt.

    Jag tar gärna en sådan diskussion med dig om vi kan komma överens om vad fattigdom är, men då får du nog börja om med ett inlägg där du visar lite större respekt än att pådyvla mig åsikter jag inte gett uttryck för.

  5. Nej, jag missade det inte, men du tog fram det som ett positivt citat, så jag tänkte att jag skulle kommentera här istället för där. Jag har inte läst motpols inlägg än.

    Min poäng var inte heller att diskutera min situation utan bara att det finns en missförståelse av vilka det är som är fattiga i Sverige.

    Min mening var inte alls att pådyvla dig åsikter som du inte har och jag ber om ursäkt om du tyckte att jag gjorde det. Jag förstår inte heller vad i mitt inlägg som skulle kunna uppfattas som det. Jag skrev folk konsekvent.

    Min mening var att lysa på att jag tror att människor i allmänhet tror att de som har det sämst i Sverige ligger på en högre nivå än vad de faktiskt gör. Att det för många inte handlar om huruvida man kan åka till Mallorca på semester eller köpa en ny platt-TV. Eftersom inlägget handlade om vad som är en rimlig definition på vad som är ”fattig” tyckte jag att det passade in i diskussionen, men det är möjligt att jag har fel.

  6. @Mattias – Förlåt om jag överreagerade på din kommentar. Det kändes som om du vill pådyla oss åsikten att det inte finns fattigdom, eftersom jag och Marcus lade oss vinn om att inte göra det så kändes det orättvist.

    Du har helt rätt i att det finns missförstånd runt vilka som är fattiga i Sverige och hur fattiga de är. Det är en viktig diskussion som föll utanför vad vi ville ha sagt med just detta inlägg. Vi valde att inte skriva om det för att inte inlägget skulle bli för spretigt.

    Vi försöker nu skriva ett inlägg där vi benar ut hur vi ser på den frågan.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.