Kommentarer till Ta av glasögonen så ser du bättre

Av: Marcus

Marcus — Mon, 27 Jul 2009 10:08:12 +0000

Under utredningsfasen och fram till åtminstone huvudförhandling (egentligen också under huvudförhandling, men där är förhållandena svårare) är åklagaren styrd av objektivitetsprincipen. Att inte ta med kniven vore, enligt min mening, att inte fästa tillräcklig vikt vid målsägandens utsaga, och här utgör bevissvårigheter inte en orsak för något annat. Inte ens om omständigheten talar mot den tilltalades skuld ska den bortses ifrån. Det utgör trots allt det momentet som skall uppfylla det objektiva kravet "våld eller hot" som krävs för en våldtäktsdom.

Att inte ta med detta i gärningsbeskrivningen skulle betyda att målsäganden själv får föra in denna viktiga gärningsomständighet i processmaterialet, under sin utsaga. Om jag satt i rätten skulle jag fråga mig varför åklagaren valt att inte fästa vikt vid detta förhållandevis viktiga påstående. Det skulle i samband härmed också bli en del av de gärningsomständigheter som åklagaren ändå måste förklara. Alternativt så skulle målsäganden få anpassa sin utsaga till vad som kan bevisas, vilket nog alla håller med om inte på något sätt är önskvärt.

Jag håller med dig om att domen främst är ett underkännande av polisens och åklagarens utredning.

Av: Marcus Fridholm

Marcus Fridholm — Mon, 27 Jul 2009 08:00:33 +0000

Åklagaren skall bara i gärningsbeskrivningen ta med vad han anser kan bevisas, eller åtminstone kommer bedömas som tillräckligt trovärdigt utan teknisk bevisning. Det handlar inte om att mörka, det handlar om vad rätten skall ta ställning till.

Möjligen kan han som du säger ha alternativa gärningsbeskrivningar med eller utan kniv, det överstiger min juridiska kunskap. Däremot säger mitt sunda förnuft mig att det inte är bra för mitt mål om jag kommer med flera grader av anklagelser samtidigt — men som sagt, jag är inte jurist.

Jag håller dock fullständigt med om att själva frågeställningen borde lett fram till funderingar på varför kniven saknade DNA-spår, varför utredningen var så bristfällig och dylikt. Klart är att man skulle gått tillbaka till utredningen innan rättegång och försökt komplettera den. Jag ser hela domslutet mest som ett underkännande av polisens och åklagarens arbete.

Av: Marcus

Marcus — Sun, 26 Jul 2009 21:43:45 +0000

Skulle åklagaren ha ”mörkat” det istället? Det var uppenbarligen en viktig del av gärningen såsom den var beskriven för åklagaren. Det är inte åklagarens jobb att sortera bort så viktiga omständigheter (de hade kommit upp i domen ändå och gärningsbeskrivningen skall vara så precis som möjlig varför det hade varit fel att inte ta med det där. kanske dock med kompletterande gärningsbeskrivning där kniven exkluderas). Han får istället försöka förklara hur det kan komma sig att DNA-spår och synliga märken på halsen saknas så pass väl att detta inte kan utgöra rimligt tvivel, vilket (om han hade kunnat styrka utsagan med annan bevisning) han hade kunnat göra med så enkla argument som att kniven troligtvis var tvättad. Eller så hade man kanske insett bristfälligheten i utredningen och kollat upp den andra kniven också. I vilket fall som helst är det inte något att bara förbise.

Av: Marcus Fridholm

Marcus Fridholm — Sun, 12 Jul 2009 09:26:45 +0000

Det jag inte förstår är hur åklagaren kunde komma på den ”briljanta” idén att ta med kniven i gärningsbeskrivningen, när man varken kunde påvisa fysisk åverkan (märken på halsen) eller dna på kniven. Det blir ett stickspår (inte menat att vara fyndigt) som tar fokus från substansen i händelsen.

Av: Alexander

Alexander — Sat, 11 Jul 2009 23:18:55 +0000

Jag har omvärderat hennes artikel. Jag håller inte med henne i sak men jag tycker det är bra att hon kritiserar HD. Jag tycker HD ska skriva bättre domar. Om det var dåligt polisarbete så kan de skriva det tydligare. Om det var dåligt processande av åklagaren så skriv det.

Man kan tycka att det var dåligt av polisen att inte undersöka den andra kniven och tja det var det väl. Samtidigt så vad ska de finna? Om man har tur hittar man kvinnans DNA på kniven. Är kniven diskad hittar man väl ingenting. Eftersom den lär ha använts i duschrummet kanske den sköljdes av, vad vet jag.

Jag skrev hos Heidbrink om Leionhufvuds artikel att temat för artikeln är huruvida åklagaren måste visa våld eller inte. I det aktuella målet skulle den tilltalade ha hållit en kniv med den tandade delen hårt tryckt mot kvinnans hals i duschrummet. Detta har inte gått att visa tekniskt eller medicinskt. Därav drar HD slutsatsen att det “i någon mån talar i motsatt riktning”.

Men, den slutsatsen kräver att man förväntat sig ett märke i halsen eller DNA på kniven. Att frånvaro av DNA kniven skulle tala emot är löjligt eftersom kniven kan ha torkats av. Så det kvarstår huruvida man får ett synbart märke om man håller en bordskniv med den tandade sidan hårt tryckt mot halsen. Eftersom denna detalj redan föranlett till en debattartikel och kommenterats på diverse ställen så tycker jag att HD borde ha beskrivit bordskniven och dess användning bättre.

Av: Marcus Fridholm

Marcus Fridholm — Sat, 11 Jul 2009 18:57:08 +0000

Jag tycker det är anmärkningsvärt att hon går på HD, när det tycks som om själva problemet är det vanliga i sådana här fall — undermåligt förundersökningsarbete, och lika undermålig åklagarbedömning.

Hur i hela h—ete kan man låta bli att kontrollera om en gärningsbeskrivning går att styrka. Hur kan polisen låta bli att kontrollera den andra kniven. Det finns en lojhet i undersökningsarbetet. Jag skall inte vara kategorisk eftersom jag inte känner till alla omständigheter, men det är hur som helst inte bra.

Att HD går på det som kan bevisas är bra, det förstår jag inte hur Leijonhufvud kan bråka om ens indirekt.

Av: Alexander

Alexander — Sat, 11 Jul 2009 13:05:28 +0000

Finns en viss betydelseskillnad i hennes sätt att citera Munck:

Leionhufvud:
Johan Munck har i kommentar till domarna sagt att det nog inte behöver betvivlas att det var fråga om övergrepp.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3157315.svd:
Det är förmodligen så att det har skett två övergrepp, men det fanns inte tillräcklig bevisning för att ställa det faktumet bortom allt rimligt tvivel, säger Johan Munck, till TT.

Av: Zac

Zac — Sat, 11 Jul 2009 12:52:53 +0000

Madeleine Leijonhufvud och Chrisian Diesen är båda livsfarliga för rättssäkerheten i Sverige. Hur de båda har kommit till att bli professorer kommer jag aldrig att förstå...

//Zac

Zacs senaste blogginlägg.. Brottsprovokationers vara eller icke-vara