Tack STIM!

Ibland går jag på som en ångvält och försöker prata omkull folk istället för att resonera. Jag stör mig på mig själv när jag till exempel skall försöka exemplifiera varför nuvarande system för upphovsrätt inte fungerar.

Men just nu kan jag känna underbart skadeglad, eftersom STIM ställer sig på barrikaderna bredvid mig och genom exempel visar några av de sjukaste aspekterna av det nuvarande systemet. Ni vet systemet där vi: betalar STIM för musiken, betalar kassettavgift för lagringsmedia, betalar för hårdvaran vi spelar upp musiken på — för att inte tala om att vi gör bäst i att inte lyssna medan vi jobbar om inte arbetsgivaren skall bli tvungen att betala för privilegiet att hålla oss med ljudkort i datorn…

Vem behöver argumentera, när dumskallarna gör argument överflödiga? Artister har ju också rätt att leva på sitt mitt arbete

8 svar på ”Tack STIM!”

  1. Detta år kommer att gå till historien som året då lagstiftningen föll ihop som ett korthus. Har hela Sverige blivit mångalen? Den ena korkade individen efter den andra dyker upp både enskilt och i grupp. Att lusläsa och tolka gamla lagar kanske är nästa stora affärsidé? Om jag inte mins fel får man inte plocka ekollon i skogen för de skall grisarna äta. Kanske skall se om det går att dra in lite pengar på den lagen?
    Jag säger bara. -FY FAN!

  2. @Patrik Lindqvist:
    Stim har väl inte så mycket med lagstiftning att göra iofs. Det handlar om ”avtal”. Jag är mer inne på att slutet på 00-talet är åren då storheter slog rekord i att misshandla sina varumärken.

    FRA var på slutet av 90-talet och en bit in i 00-talet ”kryptohjältar” som knäckte tyskarnas krypton under andra världskriget mm. Skivbolagen var – om inte hjältar så åtminstone respekterade eller accepterade – lyckade exportindustrier. Politiker var folkvalda garanter för demokrati (även om de tjafsade om småsaker), media granskade politikerna och makten osv. EU var en gemensam marknad och ett fredsprojekt (nåja, en del trodde väl det åtminstone).

    Idag har vi ett folkligt förakt (åtminstone skepsis) mot FRA, skivbolag, utvalda kulturarbetare, utvalda politiker, bloggstormar mot gammelmedia och kollektiva krafter som vill ”stoppa internet”. EU utvecklas mot ett kontrollorgan och protektionism. Hollywood har gått från drömfabrik till dystopisk judge dread…

    I framtiden kommer det diskuteras om hur det kunde bli så fel. Om hur förtroendekapital kunde spolas ned kloaken eller sättas bakom brandväggar och tullmurar. Om hur vi kunde stå på varsin sida om muren och skrika om olika saker, förbi varandra.

    Vi måste börja mötas som människor och inte företrädare för diametralt motsatta världsuppfattningar.

    Rikards senaste blogginlägg.. When Scopes Collide

  3. Jag återupprepar mitt budskap från kommentar på närliggande blogg:

    Nätmobbarna, då? Vilka har tänkt på dem? Har inte de rätt till betalt för sitt arbete?

    Som det är nu stängs ju deras bloggar på löpande band!

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.