Kinderegg eller nå’t?

Vem driver ett bilföretag bäst? En människa som byggt upp ett sportbilstillverkande företag från grunden, eller en politiker som är för lat för att göra research och för okunnig för att känna till en prisbelönt svensk sportbil?

Jag är långt ifrån säker på att Koenigsegg kan driva Saab vidare mot framgång. Jag är långt ifrån säker på att någon kan göra det.

Men politiker som anser att staten borde gå in och understödja denna miljardförlustaffär, som tillhör ett parti som reflexmässigt vill rädda jobben oavsett om det finns efterfrågan nog för den produktion det handlar om och om den är lönsam nog, borde i varje fall inte tillåtas bli inblandade.

När dessa politiker dessutom visar upp ett monumentalt ointresse och en rent fantastisk okunskap om bilbranschen, så undrar man till och med hur de kan ha mage att anse att de borde vara inblandade.

Vill du vara med och tillverka bilar herr Bodström, så använd i varje fall Google eller Wikipedia innan du börjar raljera om Kinderegg eller om det var Pokemonkort.

Det positiva med Koenigsegg/Saab-affären ur mitt perspektiv är att jag anser att företagare bör driva företag, inte kommitéer, tjänstemän eller politiker. Företag med osynliga och inaktiva ägare, eller med ägare som är långtifrån verksamheten fungerar sämre än företag med aktiva och engagerande ägare. Nu får Saab en aktiv ägare för första gången på mycket mycket länge. Om något kan rädda Saab så är det just detta.

Lycka till!

Det är många som skrivit bra om Saabaffären från olika sidor av det politiska spektrumet. Kent Persson beundrar modet, Svensson analyserar händelseförloppet och är mycket skeptisk till att det finns finansiella muskler nog i det nya konsortiet.

Jag håller helt med Svensson om att det vore vansinne att låta de nya ägarna luta sig mot statliga garantier. Men till skillnad från honom är jag lika rädd för ett statligt ägande. Låt Saab stå och falla med sina meriter på marknaden.

Om privata aktörer tror att det går att få tillbaka investerade pengar och vågar bära risken, då hoppas jag att det går att rädda både företaget, varumärket och så många jobb som möjligt. Om det inte går är det bra om våra gemensamma pengar har sparats till meningsfullare uppgifter än att hålla en döende industri under armarna.

7 svar på ”Kinderegg eller nå’t?”

  1. Håller helt med! Givetvis ska fordonsindustrin stå på egna ben. Ett statligt ägande av Saab vore att kasta skattepengarna i sjön.

    Jag hoppas att de nya ägarna lyckas. Det ska bli spännande att följa. Oavsett hur det går så måste man ju säga att de lyckas med ett medialt genomslag som saknar motstycke…

    Kent Perssons senaste blogginlägg.. Det blåser blåa vindar i Sverige

  2. Oj vilket liv det kommer bli sen när koeningsegg kommer kasta bort halva personalstyrkan o radikalt ändra på sättet hur saab arbetar osv.. ska bli riktigt kul o se ramaskriken men sen kommer ju saab komma på fötter om 3-5 år, det hyser jag inget tvivel om, men koeningsegg kommer få äta massa skit de närmaste 2-3 åren pga de radikala förändringarna de kommer att göra.. =)

  3. Citat:
    ”Det positiva med Koenigsegg/Saab-affären ur mitt perspektiv är att jag anser att företagare bör driva företag, inte kommitéer, tjänstemän eller politiker.”

    Det gick ju inget vidare när GM ägde SAAB, och GM är väl ett företag?

    Citat:
    ”Företag med osynliga och inaktiva ägare, eller med ägare som är långtifrån verksamheten fungerar sämre än företag med aktiva och engagerande ägare.”

    Det här håller jag med om, men för mig spelar det inte någon roll vem som äger företaget, bara ägaren är aktiv och engagerad i verksamheten. Sedan kan det vara ett statligt eller privat ägande, det spelar mindre roll.

    Jag håller med om att staten ska inte driva företag i långa loppet, men jag har inget emot att staten under en period startar upp eller driver företag och sedan säljer av dem.

  4. @H – Lägg märke till att det står företagare i meningen du citerar inte företag. GM må vara ett företag, men de människor GM satte att driva Saab åt dem är inte md nödvändighet företagare, snarare tjänstemän. Det jag talar om är helt enkelt värdet av ett personligt ägande. GM är minst lika opersonliga ägare som AP-fonden eller staten.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.