Val-U á là Livbåten 2: Bevakningen

Detta inlägg är en del i en serie om EU-valet. Livbåtens egna valutvärdering – Val-U. Läs gärna de andra.

Medias bevakning av valrörelsen, valresultatet och eftervalsdebatten har varit usel. Om man ska sammanfatta så får man citera Joakim Thåström:

Ta allt det goda, ta allt det onda.
Bourgeoise Scheisse.
Inte förstått nånting, inte förstått, bara snackar och snackar…
Det är inte som förr,
ni är dom döda, vi är dom nya, ta fram det nya.

OK, förlåt, men jag älskar Thåström.

Det är klart att det finns kloka människor som förstår och som säger och skriver det. Det är inte så att en liten klick som är smartare och bättre än alla andra är de enda som förstår vad som pågår.

Men förvånansvärt många journalister och debattörer har förvånansvärt dålig koll på läget. Under valrörelsen såg man hur en massa tyckare satt fast i sina hjulspår. När det var uppenbart för oss som kampanjade för Piratpartiet att vi hade något stort på gång, så var de många som in i det längsta tvivlade, förminskade och förlöjligade.

Det är lättare att skildra ett skeenden inifrån ramverket av sina fördomar. Att unga människor distanserar sig från de traditionella politiska skiljelinjerna och att detta skulle gynna miljöpartiet och piratpartiet kunde man inte missa om man följde nätdiskussionen, skolvalsresultat och samtal bland unga människor.

Att de två stora partierna och medierna fortsatte vara upptagna av deras inbördes kamp och deras envisa fasthållande vid inrikesperspektivet kändes alltmer skrattretande ju längre valrörelsen led.

Valvakan

SVT:s valvaka blev nästan skrattretande i sin bristande verklighetskontakt. De hade tydligt ett manus, en förberedelse för vilken sorts valresultat det hade att bevaka.* När det verkliga skeendet inte stämde med manus hade producent, programledare och inbjudna experter uppenbara svårigheter att anpassa sig.

När man skulle kommentera valdeltagande var det tydligt att man hade laddat för att tala om en katastrof. När det visade sig att det i själva verket hade stigit rejält hade man inte förmågan att vända på samtalet. Så där satt experterna och talade om tveksam demokratisk legitimitet istället för att glädja sig åt ett kraftigt trendbrott. Att detta kraftiga trendbrott troligen har med ungdomars ökande röstande, med integritetsfrågan och med piratpartiet att göra vete sjutton om de så kallade experterna har fattat ens nu.

EDIT:

Jag orkade inte sätta mig och räkna för att visa hur fulltständigt journalisterna missuppfattat valdeltagande. att det handlar om en rejäl ökning i 20%-klassen, 100.000-tals röstberättigade som valt att lämna soffan. Nu har Hell-man gjort det för den intresserade.

Journalisterna i studion borde dessutom vara medvetna om en så basal sanning som att de första prognoserna från smådistrikt alltid ger ett lite för högt resultat för socialdemokraterna och ett för lågt för moderaterna. Ändå började man vid de tidiga pronoserna genast analysera valet i termer av en brakförlust för moderaterna och en framgång för socialdemokraterna. När siffrorna sen jämnade ut sig alltmer och det visade sig att de två partierna gått ungefär plus minus noll mot 2004 båda två hade man tydligen ingen lust att rätta till sin förhastade skildring.

Var fanns de unga människorna – inte i studion, kanske på nätet, men valvakans urmodiga metod för att bevaka vad som pågick på nätet höll inte måttet.

Föraktet fick ett ansikte

Men allra värst var nog KG Bergströms intervju med valets segrare Rick Falkvinge från piratpartiet. Sällan ser man så illa dolt förakt i en intervjusituation. Kroppspråk, miner, tonläge och de insinuanta frågaorna. Den som inte såg hur Bergström såg ner på sitt intervjuobjekt måste vara blind. Frågan:

Du tror att en eller två mandat kan göra skillnad!

Skulle det ens gå att ställa den till kristdemokrater, vänsterpartister eller centern? Var det någon som ställde den till miljöpartiet 2004? Inget svenskt parti har med KG:s analys någon möjlighet att påverka i ett parlament med mer än 700 ledamöter.

Eftervalsdebatt

Till sist eftervalsdebatten. Jag vet att den pågår fortfarande. Men jag vill nämna några korta snabba grejer.

Rasmus skriver spännande om politisk geografi. Något som kan ha enorm betydelse för mobiliseringen i riksdagsvalet 2010

Sambandet mellan sverigedemokraterna och piratpartiet gjorde SVT m fl sitt bästa för att nagla fast genom ett trollande med siffrorna i SVT:s VALU. Mer seriösa bedömare har sedan rättat till de värsta missförstånden. Man kan tycka att det bara vore att läsa de två partiprogrammen för att förstå att åtminstone kärnväljarna är varandras raka motsatser.

Själv tror jag att vi varit med om ett historiskt val.

Vårt nuvarande politiska system och Sverige som demokratisk nation uppstod när arbetarrörelsen tvingade fram ett slut på valsamverkan mellan besuttna makthavare för att behålla kontrollen över parlamentet. Vad vi nu ser är något liknande – folket särskilt de yngre generationerna använder den nya informationspolitiken för att ta tillbaka makten från politikerfrälset. Har vi tur kommer det vitalisera demokratin, medborgarskapet och vara det verkliga startskottet för det nya kunskaps- och informationssamhället. Har vi otur blir det en maktkamp. I så fall är vapnen repression och uppror.

• Eftersom jag arbetar med att anordna liknande diskussioner fast oftast på scen så vet jag att producenter, redaktörer och programledare har gjort en förberedelse för vad som är att vänta. Medverkande har troligen blivit ombedda eller tillfrågade om att tala om vissa saker. Det finns troligen något slags provisoriskt manus inom vilket man har för avsikt att röra sig. Så arbetar man bl a för att ha koll på teknikinsatser av olika slag, förberedda videoinslag, skyltar mm. Jag har aldrig gjort en valvaka, men jag skulle tro att de använder ungefär samma arbetsmetoder där som i andra sammanhang.