Måste du verkligen…

Utseendefixeringen och den oerhörda övertron på ytans betydelse i vårt samhälle skulle man väl kunna leva med. Man skulle kunna se den som en historisk parentes, ett mode som förr eller senare går över. Om det inte vore för att den driver fram ett repressivt krav på anpassning.

Ve den som inte anpassar sig — sin stil och sin kropp till vad det rådande modet föreskriver.

Modet har svängt många gånger de senaste decennierna, men gång efter annan föreskriver de saker som, om man bortser från eventuella estetiska värden eller tycke och smak, är fullständigt vansinniga.

Vi har tagit på oss alldeles för tajta brallor och fått urinvägsinfektion.
Vi har vägrat att ha mössa över vårt våta hår mitt i svinkalla vintern.
Vi har sprutat in gift i ansiktet och läpparna.
Vi har opererat in plastkuddar/silicon/koksaltskuddar och jag vet inte vad för att ändra kroppsformer.
Vi har stuckit metallstycken genom nämnbara och onämnbara kroppsdelar.
Vi har på olika sätt med flit skapat sårbildningar och ärr.
Vi har tagit på oss oerhört opraktiska och obekväma kläder.
Vi har snört och dragit in det som ska dras in för att låta annat puta ut.
Vi har rakat, vaxat, laserbehandlat och ryckt upp det med rötterna – den misshagliga generande hårväxten.

Vissa av dessa beteendena har varit snabbt övergående moden eller hållit sig inom en begränsad krets, men andra har blivit så etablerade tankefigurer att den som vägrar framstår som en avvikare, onormal.

Jag läser idag att min fru inte finns — en av mina favoritbloggare vet att berätta att hennes 28 år gamle vän aldrig kan ha träffat en kvinna som inte var vaxad eller rakad.

Samma bloggare sågar David Beckhams nya annons för Armani.

>Det är inte kvinnor som tycker att David Beckham är snygg. Det är män som tycker det.
>
>Den enda anledningen till att någon överhuvudtaget tror att kvinnor tycker att David Beckham är snygg är pga att männen som verkligen tycker det har projicerat den åsikten på kvinnor. Nu snackar jag männen som tycker det i hemlighet, de som öppet tycker det är ju ingen issue.

Samtidigt läser jag om en forskningsrapport från Australien där en etolog (en forkare som studerar djurs beteende) har visat att män finner normala kvinnor attraktivare än modeller och ”glamorösa eskorter”. Jämförelsen bygger på 100 mäns rankning av pentecknade kvinnorformer – former som sedan jämförts med formerna hos bl a Playboymodeller, kvinnliga eskorter och vanliga australiensiskor.

Det kanske inte har ett dugg med den här saken att göra, men i söndags på valvakan såg jag en kvinnlig journalist fråga en kvinnlig blivande EU-parlamentariker hur det skulle gå med hennes små barn utan att någon verkade tycka att frågan var underlig. Maken (vår utrikesminister) har nog aldrig fått den frågan.

En annan helt oanknuten händelse. Min sons mycket könsrollsmedvetna fröken ansåg sig behöva inflika ordet tjej eller flicka för att klassens flickor skulle känna sig utpekade, när hon läste upp namndikter på examen, för att rätt barn skulle ge sig till känna och komma fram för en sommarlovskram. Inte i en enda dikt använde hon ordet pojke eller kille.

Jag blir illa berörd. Jag tänker. Jag känner mig falskeligen utpekad som den som kräver stringtrosor och vaxade venusberg, ett välstädat hem och mycket fritid, hela lönen och hela makten.

Jag kanske har fel. Men jag har en gång lärt mig att störst påverkan på våra värderingar har våra likar. Barn lär sig av sina kompisar inte av de vuxna. Nazister lyssnar på andra nazister. Sektmedlemmar på andra sektmedlemmar.

Vi sitter fast i våra könsroller för att män säger åt män att de måste ha ett sexpack som Beckham eller Ljungberg för att duga – samtidigt som deras kvinnor kärvänligt klappar på ölmagen. För att kvinnor får andra kvinnor att tro att ett orakat ben måste gömmas i långbyxor, att det kroppshår är generande som för oss män kan vara fascinerande.

Det strukturella könsförtrycket vi ser har en riktning – gruppen män är överordnade gruppen kvinnor. Men det vardagliga könsförtrycket som upprätthåller detta tillstånd, det upplever jag sker till stor del inom könen och inte mellan dem.

Ni behöver inte hålla med mig, särkilt inte ni kvinnor, men snälla låt mig se lite kroppshår i sommar!

9 svar på ”Måste du verkligen…”

  1. Det där var väl ändå jävligt passivagro skrivet? ”Min fru inte finns”

    Först och främst får du fan lära dig att ta blogginlägg på den grad av allvar de är skrivna. Sen menar min polare att han vill ha en tjej som är HELT naturlig, vilket är praktiskt taget omöjligt att hitta.

    Det går självklart att finna kvinnor som vaxar eller rakar benen. Men någon som inte groomar alls, dvs inte pincettplockar ögonbrynen, plockar bort några små hår från överläppen, fingrar/tår (ja det finns tjejer som har hår där också, många gånger blondiner faktiskt) rumpa, bröstvårtor, ryggslut osv osv.

    Jag jobbade som vaxare ganska länge. Även de som lämnar benen och armhålorna naturliga kan vilja ha strån borttagna från ställen du inte ens är medveten om.

    Jag betackar mig länkar om du bara tänker ta tillfället att dumförklara något jag skrivit. Fucksake…

  2. @Mia – Jag har inte dumförklarat något du skrivit, bara använt det som en av flera illustrationer till ett resonemang jag ville föra. Såvitt jag förstår så länkar jag till vad jag vill. Om du inte kan hantera trackbacks utan att bli förbannad är det ju knappast mitt problem. (Märkligt att du inte ens verkade se att jag kallar din blogg en favorit.)

    Vad gäller groomning – så har du uppenbarligen en yrkesmässigt skapad bias. Det finns kvinnor som inte gör något av det du nämner. Jag råkar veta det eftersom jag varit intim med några av dem.

    Vad gäller vilka delar av kvinnokroppen jag är medveten om så förstår jag inte hur du anser dig ha rätten att ens spekulera över det. Att jag är man diskvalificerar mig ju knappast från att utforska kvinnokroppen även i dess mest udda skrymslen.

    Du må tycka att jag är passivagro, men din agroagrostil tillför ju inte speciellt mycket i det samtal som jag tycker är viktigt – samtalet om den idiotiska kravbild som vi tillsammans skapat för i synnerhet kvinnors, men även mäns kroppar.

  3. Får man föreslå att din fru får lite fler kramar och kärlek? Är det en favo-blogg måtte något fattas henne? 😉

  4. ”Det kanske inte har ett dugg med den här saken att göra, men i söndags på valvakan såg jag en kvinnlig journalist fråga en kvinnlig blivande EU-parlamentariker hur det skulle gå med hennes små barn utan att någon verkade tycka att frågan var underlig.”
    Det kan bero på att barnens ena förälder redan hade ett mycket tidskrävande jobb och att barnen om även den andra föräldern fick det skulle få träffa sina föräldrar väldigt sällan, och inte alls något slags diskriminering.

  5. @Calandrella – båda föräldrarna satt i soffan, men det var bara den ene föräldern som fick frågan. Det var det jag reagerade på.

  6. @Göran – Sorry jag läste att det var din frus favoritblogg. Jag ändrar mig – se till att du får lite extra kramar 🙂

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.