”Vänsterextremism är ett hot”  skriver Sydsvenskans ledarsida 8/8.  Ännu en gång. Det finns både psykologiska och politiska orsaker till Sydsvenskans maniska upptagenhet med det man kallar för vänsterextremism. Rent journalistiskt är den radikala vänsterns idéer betydligt färgstarkare än den egna fullständigt urtråkiga diskursen. Säg ”liberalism” och klockorna stannar.  Politiskt letar man förtvivlat efter argument för liberalismen som skulle kunna gå hem i den yngre generationen. Man hittar ingenting. Uppdraget att de som har det bra ska få det bättre förmår inte engagera någon. I denna sin vanmakt förlitar man sig då på pejorativ som ”våldsverkare”.

Och visst finns det våldsverkare i Sverige. Hustrumisshandlare, nazister, misshandlande poliser, svenska militärer som dödar afghanska bönder. Det finns våld över hela skalan i Sverige helt utan den radikala vänsterns medverkan, både strukturellt och individuellt. Sydsvenskan tappar fattningen så fort vänstern kommer på tal, och detta slår ofelbart tillbaka. Istället för att fråga ”Vad är det för fel på Lund?” (6/8) frågar sig allt fler : Vad är det för fel på Sydsvenskan?

När det gäller Lund skulle Sydsvenskan kunna lära en hel del  av den historiska kontexten. Fast det kommer dom förstås inte att göra, deras nyliberala skygglappar hindrar dom. Lund har en mycket lång och intensiv vänsterradikal tradition. Studentupproret 1718, studentupploppet 1793, återverkningar i Lund av Folkets Vår 1848, strejkupploppet i Lund 1898, Ungsocialisterna i Lund 1903-24, de radikala grupperna DUG, DYG och Clarté, Knut Wiksell, Bengt Lidforss, Hildur Sandberg och Gustav Sjöström, Hungerdemonstrationerna 1917, den lundensiska antinazismen under 1940-talet, Den nya vänstern och majrevolten 1968, Allaktivisterna, Studenter för ett Demokratiskt Samhälle (SDS), Klas Hellborg, Lunds Anarkistgrupp 1969-73, Smålands nation, Progressiv Studentfront, antirasismen och 30.e november 1991, Wapiti, India Däck Bokcafé och Virvelvinden, Smultronstället, Ockupationsfestivalen och Romano Trajo under 2000-talet. Kampen för social rättvisa i ett anständigt samhälle fortsätter.

Och allt detta hänger ihop. Det radikala Lund växer hela tiden. Det är det som Sydsvenskan tycker är ”felet” med Lund. I själva verket är det Sydsvenskans ledarsida som är en del av problemet och det radikala Lund som är en del av lösningen.

Det hela är en tvångsupprepning av 30-talet som troligen leder till samma resultat som då – att högerkrafterna tar över makten och demokratin avskaffas.

Det är faktiskt roligare att vara FÖR saker. Det kanske folk skulle prova på? Det går också bra att vara MED och påverka innifrån, eller vara VID och samarbeta bredvid.

Men vissa tycker uppenbarligen att MOT är det sätt som man får bäst valuta för sin energi på. Fantastiskt fascinerande.

Rikards senaste blogginlägg.. Smittohärdar

”Nemokrati – Partirepresentanter har rätt till egna åsikter! Amelia har inte ändrat uppfattning, hon sa även före valet att hon tycker att det nuvarande demokratiska underskottet är så illa att Lissabon vore en förbättring…”

Så där säger ju Piratpartiet alltid också – Om Christian Engström säger något (ärligt) som pekar i riktning mot att man redovisar sin nyliberala ideologi – ja – då ‘är det inte Piratpartiet’ och alltså inget att bry sig om.

Sen om Rick Falkvinge säger att han är ‘ultrakapitalist’ och snarast stått till höger om moderaterna samt anser moderaterna vara ‘mjäkiga socialliberaler’ – ja, då ‘är det inte Piratpartiet’.

Och nu, när Amelia Andersdotter säger att hon inte är så kritisk till Lissabonfördraget – ja, då är det inte heller Piratpartiet.

Det här är TRE ledande förtroendevalda representanter för PIRATPARTIET – om inte vad de säger har något med partiets politik att göra varför får de då uttala sig? De är ju inte där som privatpersoner utan som representanter för sitt parti – det är ju i sammanhanget därför de intervjuas.

Det här anser jag vara populistiska resonemang på högsta nivå. Att påstå att man inte får utgå från vad de säger.

Nemokratis senaste blogginlägg.. In Your Face, Sarko II!