Demokratins högtidsdag

Igår var det Sveriges nationaldag. Min mamma berättade om ett fantastiskt fint firande som hon deltog i anordnat av Karlstad kommun. Det avslutades med att de ledande kommunalpolitikerna bjöd medborgarna på fika.

Själv är jag inte mycket för nationaldagar eftersom jag inte är mycket för nationer och nationalism. Jag ser dessa som ett kvarhängande arv från vår historia som med all säkerhet kommer att få mindre och mindre betydelse i en allt internationellare värld.

Valdagar däremot. Valdagar har alltid varit viktiga för mig. Demokratin kämpar man för och vinner igen varje dag. En demokrati som bara existerar på valdagen är ingen riktig demokrati. Men ändå, så är det just på valdagen som vi allihopa (eller i alla fall de flesta av oss) gemensamt hyllar principen att var och en har rätt till en likvärdig röst både i samtalet om våra gemensamma angelägenheter och i själva beslutsfattandet.

Jag minns första valet jag förstod. Jag minns valdagen 1976 när pappa klädde sig för fest och noggrant valde ut de mörkblåa kläder som var hans privata lilla valdagsritual. (Till och med kalsongerna skulle vara blåa.) Jag förstod att detta var en högtid. Demokratins högtid. Och sedan dess har jag tagit på mig finkläderna varje valdag sedan 1985 när jag var förstagångsväljare och kampanjanvarig inom MSU Värmland.

Idag har jag redan varit i vallokalerna flera gånger. Men snart ska jag ta mina barn vid handen och gå dit. Förhoppningsvis kan jag ge dem samma upplevelse som pappa gav mig. Men iklädd lila pikettröja.

Fira demokratins högtidsdag idag. Gå och rösta!