Den andra lösningen politikerna har är att kompromissa. Man kan inte kompromissa igenom allt, till slut blir det bara ett dåligt lappverk och det hade varit bättre att låta bli och fundera om från början.

”Ja, vi måste diskutera noggrannt innan vi genomför lagar. Detta är en självklarthet, och så sker idag.”

Känns inte det där lite naivt? Jag vill snarare uttrycka det så här:

Ja, vi måste diskutera noggrannt innan vi genomför lagar. Detta borde vara en självklarhet, men så sker icke alltid idag. Vi måste värna om detta.

Klubbningen av FRA-lagen upplever jag som ett typexempel, då en mängd förvirrade riksdagsledamöter under tjocka rökridåer av desinformation och vinande partipiskor i princip röstade bort brevhemligheten ”(instiftades på 1600-talet, men är uppenbarligen omodern nu, i det rena mjölets tidsålder)[0]” i Sverige. (Den gäller fortfarande för snigelpost dock). Samtidigt som kritikerna hånas av försvarsutskottet genom att refera till det fina vädret[1]:

”– Jag har goda förhoppningar om att det inte ska bli något strul. 349 ledamöter vill ut på grönbete så jag tror vi alla är måna om att få det här avklarat idag, inklusive oppositionen..”

När beslutet väl är fattat så får den skrikande pöbeln veta av en skickligt argumenterande stadsminister att det faktiskt är dags att hålla tyst nu[2].

”– Jag har varit med om detta förut. Man driver upp en stämning och en beskrivning som ligger långt ifrån vad lagstiftningen handlar om. Och ändå fortsätter debatten på det sättet, säger han.”

”– Alla tjänar på om debatten lägger sig”

Det kändes rätt forcerat då kommer jag ihåg, inte alls så genomlyst i debatt som man hade kunnat önska.

(Eller vadå, jag kanske spetsar till det för mycket?)

[0] http://tantrikblog.wordpress.com/2009/05/27/hur-man-stanger-ner-hela-internet/

[1] http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1377611.svd

[2] http://www.expressen.se/nyheter/1.1209664/reinfeldt-alla-tjanar-pa-om-debatten-lagger-sig

”Och ibland måste vi kompromissa. Ibland behöver vi Linje 2. Den som säger annat har inte aldrig försök få en grupp på två personer eller mer att komma överens.”

I en konflikt mellan två medborgare, kanske.

Men inte mellan staten och individen. Staten och individen är inte två jämnstälda parter. I ett fritt samhälle är staten underställd individen och har egentligen inga egna rättigheter alls.

Sverige är dock landet lagom och folk stödjer i allmänhet den som går den pragmatiska gyllene medelvägen. I ett val mellan två onda eller två goda saker, kan det vara bra. Det farliga är att den gyllene medelvägen legitimiserar de två alternativen; i en frågor som privat kommunikation kontra FRA skall det inte kompromissas. Privar kommunikation får inte inskränkas. Inte ens lite.

Och det här:
”Vi ser redan sådanan tendenser idag, speciellt med det parti som du propagerar för. Piratpartiet delar helt vanvettigt upp människor i “Konsumenter” och “Producenter” i en svartvit och fördummad förklaringsmodell, enkel att förstå, men en falsk represenattion av verkligheten.”
… är bara helt märkligt.

Det är ett mycket dåligt exempel på vad du försökte förklara, och dessutom helt felaktigt. Vill du klämma in sådana små knäsparkar mot PP så gör det iaf i ett vettigt sammanhang.

Det där har du fått helt om bakfoten. Vi är de som INTE gör det, utan ser att människor på internet är deltagare – alltså både ock. Det från gammelpartierna du hör saker som ”konsumenträtt på internet” som om man kunde dela upp människor i producenter och konsumenter.

Vi har fullständigt anammat denna dualism.

Dessutom är våra frågor lite större än att ”lova folk gratis musik”. Det där är lågt och ohederligt.