Hur media misslyckas med sin uppgift

Bloggen Bent gav oss en läxa som jag känner är för viktig för att ignorera.

>Därför uppmanar jag er alla engagerade bloggare att under morgondagen skriva en uppsats på minst 300 ord med temat: hur media förlorar sin demokratiska roll genom att medvetet eller omedvetet ignorera sin kärnuppgift som granskare av integritetspolitiken.
>
>Nej, det får inte vara en partipolitisk inlaga. Ditt blogginlägg ska handla om medias roll, inte om hur dumma media är när de inte skriver att Mona Sahlin är korkad, eller om hur onda media är för att de inte leder ett fackel- och högaffeltåg mot Rosenbad för att slänga ut Reinfeldt & Co.

Here goes!

###Hur media misslyckas med sin uppgift

Integritet är ett svårt begrepp. Vad betyder det? Betyder det samma för dig, för mig, för kineser eller för amerikaner? En snabb genomgång av källorna visar att begreppet är böjligt, svårfångat och under stark påverkan av det omgivande samhället. Dels naturligtvis genom kulturell påverkan och våra värderingar. Vad som innebar en skyddad privat sfär varierar runt om i världen och över tid. Men integriteten och behovet av att skydda den påverkas naturligtvis också av tekniska landvinningar. För tjugo år sen fanns inte möjligheten att filma nästan hela London med bevakningskameror.

Vad säger då källorna:

Personlig integritet enligt Datainspektionen
: Det finns ingen allmänt vedertagen definition. Integritet är en inre egenskap, som är olika hos olika individer. ”Rätten att få vara i fred” är en vanlig tolkning. ”Rätten att få sin personliga egenart och inre sfär respekterad och inte utsättas för kränkande behandling” är en annan.

Integritet enligt NE
: integritet, helgjutenhet, att stå emot påtryckningar; även om rätt till skydd mot intrång, t.ex. den personliga integriteten.

Integritet som rättighet enligt Wikipedia
: Egen integritet – handlar om egna känslor som går att kränka.
Personlig integritet – är ett rättsligt begrepp. Denna är skyddad genom lag och kränkning av den ses således som ett brott.

Egen integritet enligt Wikipedia
: En känsla av okränkbar rätt till vad en individ uppfattar som sin egen personlighetssfär dvs. den del av sitt liv som personen själv kan bestämma över och ha fredad (tankar, känslor, tro, egen kropp, sina saker, eget utrymme, etc).

Personlig integritet enligt Wikipedia
: Ett begrepp som används i rättsliga sammanhang men ännu inte är definierat i svenska lagen.[1] I antologin utgiven av Rättsfonden, 1980 försöker man i stället räkna upp vilka handlingar som kan anses bryta mot någons personliga integritet. Personlig integritet berör bl.a. sekretessfrågor i Personuppgiftslagen men reglerar också tidningsbranschens pressetik. Den handlar om vilket slags personlig information som skall skyddas och innebär rätten till ”… åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser” (se Europakonventionen).
I lagen verkar det inte göras någon distinktion mellan begreppen brott, kränkningar, intrång och överträdelser mot den personlig integriteten. ”Personlig integritet” likställs ofta med: integritet, privat sfär, enskild sfär, personlighetssfär, privatliv osv. Vad som än menas med begreppet i rättsliga sammanhang används det till att precisera vad den enskilde har rätt att få skydd till. Det skydd som staten kan erbjuda sammanfaller inte nödvändigtvis med det skydd som den enskilde har behov av och förväntar sig att få.
En stat som saknar eller inte respekterar begreppet integritet gentemot sina medborgare kallas för totalitär, till skillnad från humanistiskt. Människor med högre egen integritet än vad staten kan eller vill erbjuda skydd för, kommer i konflikt med systemet. De som har tillräckligt med civilkurage brukar kämpa för sin rätt till integritet vilket faller inom ramarna för mänskliga rättigheter. Dessa människor kan av totalitära stater stämplas som vanliga kriminella och behandlas därefter. I själva verket handlar det om dissidenter. FN kan blanda sig i om FN:s säkerhetsråd anser att det begås allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna.

Blev vi något klokare av det där? Helt klart finns det något skyddsvärt i människans tillgång till en privat sfär. Skyddet av denna aktualiseras enligt min mening av den nya teknik som gör kränkningar billigare och mer lättillgängliga. Men är det verkligen andra medborgare som är hotet, eller är det staten?

I centrum för den politiska diskussionen (eller i varje fall i ett av dess centrum vid sidan av lågkonjunktur, skattepolitik och klimathotet) det senaste året har frågan om vår integritet, vår rätt till privatliv, befunnit sig. Vi hade en rejäl integritetsdebatt runt FRA-lagen förra sommaren och efter det har upphovsrättsfrågorna, IPRED-lagen och TPB-rättegången fortsatt att aktualisera ämnet.

I den politiska diskussionen är det inte nya frågor. De har funnits där minst sen 1700-talet, den amerikanska revolutionen liksom den franska hade med idéer om privatliv och integritet i sitt tankegods. Amerikas vapenlagar och NRA:s styvnackade förvar av den konstitutionella rätten att bära vapen har sin botten i denna diskussion.

I svenskt politiskt liv är det ändå något av en främmande fågel. Visst vi hade en debatt om individens rätt runt personnummer, folk- och bostadsräkningar och samkörning av dataregister, men generellt sätt tycks svenskens behov av skydd gentemot statens rätt att hålla koll på oss inte ha varit en akut fråga.

Detta kan ha att göra med den goda staten, folkhemstanken och det oerhört starka stöd dessa idér har haft i det svenska folkdjupet. Vi har inte behövt något skydd mot staten eftersom den är summan av oss alla och den finns för att ta hand om och skydda oss.

Nu verkar det ha skett en vindkantring. Integritetsfrågan är i ropet. Man kan vinna och förlora val på den, eller starta partier. Antingen har våra makthavare tagit ett steg över en osynlig gräns och fått medborgarna att reagera eller så har ny kommunikationsteknologi gjort det möjligt att samla en opinion som har funnits där hela tiden.

Vad har då detta med svenska medier och dess förmåga att klara av sin demokratiska uppgift att göra? Medierna har haft ett år på sig sen FRA-debatten. De har stora resurser att sätta sig in i och förstå frågor. Det ingår tydligt i deras självpåtagna roll som tredje statsmakt att fördjupa samtalet, att förklara sammanhangen, att skildra skeendet. Ser vi något av detta? Ser vi någon tidning eller någon tevekanal göra en ordentlig genomlysning av vad integritet egentligen är, om den är hotad nu och i så fall hur?

Ser vi dem fördjupa vår förståelse för vilka värden som kommit i konflikt: frihet och privatliv mot trygghet och säkerhet; rättssäkerhet och privatlivets helgd mot upphovsrätt och privata vinstintressen.

Nej, det ser vi inte!

Vi ser dem förtvivlat jaga ikapp en politisk diskurs som bedrivs bland bloggare, medborgarjournalister och fria debattörer inom eller utom gammelmedia. Vi ser dem förtvivlat försöka tillämpa den gamla världens karta på den nya världens problem. Vi ser dem prioritera inrikespolitik skattepolemik före en brinnande valrörelse med helt nya politiska konfliktlinjer i centrum

Vi ser dem förenkla ner en av vår tids viktigaste politiska diskussioner till frågan om gratis är gott och hur synd det är om upphovsrättsinnehavare. (Jag menar inte Fredrik Strage, jag fattar att han är ironisk.) Media har misslyckats med sin uppgift!

5 svar på ”Hur media misslyckas med sin uppgift”

  1. Jag är litet osäker på vilken tidning det var, men jag tror att det var DN som dagar innan FRA-lagsomröstningen inte tyckte att det var värt att skriva om saken eftersom tidningen tyckte att utgången ändå var klar på förhand varför man kunde nöja sig med att skriva något när lagen väl var klubbad.

    Här tycker jag vi ser den största skillnaden mellan bloggosfären och traditionell media. Bloggarna är åsikts- eller reaktionsdrivna medan tidningarna är nyhetsdrivna. De traditionella medierna kan bara driva en fråga om det kommer fram nytt nyhetsstoff. De nya medierna i form av bloggarna kan sätta igång en snöbollseffekt bara genom vad folk tycker. Det behövs inte några nyheter utan bara att fler får upp ögonen för någonting och att det skapar reaktioner.

    Nu är både nyhetsförmedling och bloggarnas sociala aspekt värdefulla, men det riktigt intressanta ur demokratisk synvinkel är ju hur väl dessa olika olika medier kan fungera som demokratiska verktyg. Jag tycker att just exemplet med FRA-lagen visar hur det finns fall då de traditionella medierna helt faller till föga och inte fungerar som demokratiskt verktyg.

  2. Som jag ser det så har makthavarna klivit över en gräns som människor upplever som okränkbar, och det oavsett ideologiskt och politiskt ställningstagande. Men detta är inget problem för makthavarna, då denna gräns inte existerar i deras maktutövning, då de, i sin position som folkvalda, just är satta att försvara den okränkbara demokratin. Så problemet blir för den kränkte, utsatte, att försvara sig mot den som kränkt det som inte kränkas får, men som i maktutövningens värld inte existerar.

    "... it is the tendency of human nature not to pay any
    attention to those in misfortune." Simone Weil - The Need for Roots
    

    Det intressanta är ändå också sammtidigt, att man i bloggosfären kan observera att mediarnas sjävfixering, i sin självgodhet, nu också börjar synas i olika grupperingar och beteenden på nätet. Så byggs också nya strukturer upp, som, i sin position som ”nätvalda”, känner sig utvalda, att försvara det som inte kränkas får. En osynlig ny gräns håller på att byggas upp. Klubben för inbördes beundran har fötts (men den blir komisk på nätet).

    Det är också intressant å se ”Integritetsfrågan är i ropet” ur de hemlösas perspektiv. Har Ni frågat nån hemlös om vilken fråga de tycker är viktigast för dem? Vilken integritet har en hemlös?

    När blir hemlöshetsfrågan på ropet?
    (Vi vet, Alltid vid nästa val, om du bara väljer mig, och frågan är sååå svår att lösa, så, därför, behöver jag nog väljas om flera gånger, för nästa gång, så, …)

    Så det intressanta med ”den nya” kommunikationsteknologin är att den så liksom också blir flersidig, den skapar nya gränser, på olika sätt, och blir så på ett nytt sätt begränsande. Sammtidigt, så tar kommunikationsteknologin bort begränsningar, vilket gör det lättare för marginella, utsatta, grupper (även hemlösa) att göra sin röst hörd. Men inget av dessa olika sidor behöver leda till mer ”demokrati” för alla bara för att just deras röst blir tekniskt hörd i ett nytt media.

    Det finns inga demokratiska verktyg. Ett verktyg kan inte ha en mänsklig egenskap, definitivt inte tänka. Därför är demokrati ointressant när man diskuterar verktyg.
    För människan frihet, att inte kränkas och utsättas för förtryck på olika sätt, har sin grund i den enskilda, ensamma, människans kontroll över sin egna tankekraft.
    Därifrån kan det födas nånting som kan bli demokrati, eller ett aktivt deltagande, när människan med sin fria vilja styr sina maskiner och verktyg. Min fria vilja, mina tankar, denna text Ni nu läser, förmedlas just nu via teknisk apparatur, tekniska verktyg som styrs av en människa av kött och blod, som idag tänker, men som imorgon kanske är död. Men om jag dör imorgon, så kommer denna text, tekniskt representerad i digital form, att finnas imorgon, tillsammans med den tekniska apparatur och kanal som jag använd för att producera mina tankar i textform. En annan mänsklig varelse får ta över den tekniska apparaturen för att föra ut sina tankar. Tangenbordet kan inte gråta och producera poesi. Däremot så kan någon ta tangenbordet och slå det i huvet på någon därför att denne, som slår med tangentbordet, inte gillar åsikterna hos någon annan. Därefter, efter att ha slagit personen i huve, så kan samma person som slagit med tangentbordet, använda tangetbordet, om det höll, skriva och publicera på nätet ”Jag slog den Jäveln i huve med tangentbordet!”. Är det tangenbordet som agerat odemokratiskt?

    Och, avslutningsvis, gällande media, så är väl fallet Unni Drougge representativt över vad som hänt och händer – http://realnewsmill.blogspot.com/2009/05/unni-drougge-har-inte-stod-av.html

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.