Joshens slägga – mina favoriter

Det finns en skribent i bloggosfären som jag är oerhört avundsjuk på. När Josh bestämmer sig för att slå huvudet på spiken så är det synd om spiken. Detta inlägg kan alltså ses som ett rent fanbrev från en glansögd pojkspoling. Det riktar sig till Josh. Tack Josh!!! Men det riktar sig också till er ...

Det finns en skribent i bloggosfären som jag är oerhört avundsjuk på. När Josh bestämmer sig för att slå huvudet på spiken så är det synd om spiken.

Detta inlägg kan alltså ses som ett rent fanbrev från en glansögd pojkspoling. Det riktar sig till Josh. Tack Josh!!! Men det riktar sig också till er som till äventyrs inte hittat till hans scriptorium, där sylvassa betraktelser över vår nutid mejslas fram med slägga och huggmejsel. (För den petnoge: runverktygen är nog utbytta mot något modernare.)

Tre exempel får ni resten får ni hitta själva:

Glassimilation

Det som har hänt i politiken är att någon av glasskioskerna rört sig mot mitten för att på så sätt utöka sitt kundunderlag och norpa åt sig fler solbadare i mitten. Den andra glasskiosken är då mer eller mindre tvungen att kompensera genom att också flytta in mot mitten, och till slut ligger de sida vid sida, femtio meter från vardera flank. Jättebra för kunderna i mitten – jättedåligt för de som ligger längst ut på kanterna.

Ursprungligen fanns det en stor röd glasskiosk och en mindre ännu rödare, samt en grön. De var utplacerade längs den vänstra sidan av stranden, och hade lite olika idéer. Den jätteröda sålde svindyr glass och gick sedan ut på stranden och gav glass till de som inte hade råd att handla (eller ens ville ha glass). Den gröna krängde bara ekologisk glass. Men efter ett tag slog de sig ihop med den stora röda kiosken för att bli mer konkurrenskraftiga, och alla inhystes i den stora röda kiosken i mitten.

På högra sidan fanns till och med fyra kiosker i varierande blå färg. Ett par av dem pratade mycket vackert om valfrihet. En riktade in sig hårt på att finansiera polisverksamheter på stranden för att fånga in eventuella glasstjuvar. Och så fanns det en som lockade med himmelskt god glass men som samtidigt försökte frälsa sina kunder och var konsekvent emot alla smaker som inte fanns på Jesu tid. Dessa fyra slog sig sedemera också ihop i en stor blå stuga alldeles bredvid den röda.

I den röda stugan hade man svårt att enas om priset. Vissa ville behålla höga priser för att sedan ge bort glass till andra, andra ansåg att de måste tona ner det systemet för att konkurrera med den blå kiosken. Frågan om ekologisk glass var också en knäckefråga och dessutom var en del ilskna på att folk tog bilen till stranden.

I den blå kiosken var man likaledes oense. Skulle man ha poliser på stranden som letade efter stöldglass i folks väskor eller som spionerade på gästerna? Skulle det vara tillåtet att ta med sig köpeglass från ICA till stranden – hur ska då vi glasshandlare få betaaalt?

Det brinner i trapphuset

Woof! Trapphuset står i lågor.

Ett par veckor senare när du som vanligt sprungit genom trapphuselden inlindad i en våt filt möter du vicevärden igen, lätt svettig och med en spade över axeln. Vicevärden ser nöjd ut. Du anar ugglor i mossen.

– Sådärja! säger han belåtet.
— Vad? Vad har du nu gjort? frågar du misstänksamt.
— Grävt ner trampminor i lekparken…
— VAD!? Varför i helvete då?
— Pedofilerna. Vi måste tänka på barnen.
— Vadå tänka på barnen? Hur ska barnen kunna leka i parken om den är full med trampminor?
— Hur ska de kunna leka i parken med alla pedofiler som stryker omkring? Dessutom är barnen för lätta för att lösa ut trampminorna. Tror jag…

Batman behöver inte dammsuga

Innan jag skulle ge mig iväg konstaterades att vi behövde äta tidigare än vanligt, så när Drottningen skulle börja laga mat muttrade hon:
— Vad ska du göra för nytta idag då?
— Jag ska bekämpa ondskan, svarade jag.

Jag fick en förintande blick, så för att vara lite mer säker på att min nyckel fortfarande skulle passa i låset på kvällen rensade jag kattlådan innan jag gav mig av. Men inte fan behöver Batman dammsuga eller rensa kattlådor! Inte ens när Catwoman har varit framme. Alla som bekämpar ondskan borde vara befriade från dylika sysslor.