Bodström bloggar på

För några dagar sedan recenserade jag Tomas Bodströms blogg Bodströmsamhället.

Idag skriver Bodström om illegal nedladdning. Han reagerar på gårdagens partiledaredebatt i Agenda.

Jag vet inte vilket som är värst – människor som ljuger eller som inte står för vad de har gjort.

I gårdagens partiledardebatt i programmet Agenda lyckades i alla fall Maud Olofsson med båda sakerna i samma andetag, när hon skyllde lagen om nedladdning helt på mig.

Detta är väl gott och väl. Men han avslutar modigt.

Själv är jag för upphovsrätten och mot illegal nedladdning. Däremot kan jag ibland bli trött på alla privata aktörer, som bara ropar på polis och straff i stället för att komma med bättre alternativ.

Jag har fått mycket kritik för mina åsikt i frågan, men kommer inte att börja hyckla eller skylla ifrån mig för det.

Och när vi nu redan är inne i frågan om nedladdningen, så är det väl lika bra att släppa frågan fri.

Shoot!

Snyggt att uppmana folk att ta debatten med honom där direkt. Nu väntar jag bara på att han själv med liv och lust deltar i debatten i kommentarsfältet. Jag tror Bodström är på rätt väg.

Fast att jag tar upp detta beror egentligen på något helt annat. En fantastisk sammanfattning av hela IPRED-frågeställningen av Crackity bland kommentarerna. Den är värd att publicera i sin helhet här:

1: Immateriella rättigheter handlar om att kontrollera information.

Pusselbit 2: Vi lever i ett modern informationssamhälle, som karaktäriseras av just det faktum att vi har enorma mängder information som sprids fritt genom en mångfald av olika tekniska kanaler.

Slutsats: De immateriella rättigheterna står i konflikt med det moderna informationssamhället.

Lösning 1: Återgå till en tidigare teknisk utvecklingsnivå.

Lösning 2: Övervaka all information, för att kontrollera att ingen otillåten information sprids.

Lösning 3: Reformera de immateriella rättigheterna, främst upphovsrätten, så att de ej längre står i konflikt med det moderna informationssamhället.

Lösning 1 är omöjligt. Tekniken är här och människor har tagit den till sig. De kommer inte att ge upp Internet, mobiltelefoner och laptops etc. o.s.v. bara för att lagstiftarna gör det olagligt.

Lösning 2: Innebär i praktiken att man förlorar grundläggande demokratiska fundament som meddelarfrihet, källskydd och möjligheten att vara anonym, samt i förlägningen yttrandefrihet och möjligheten till fri opinionsbildning, samt grundläggande mänskliga rättigheter som rätten till ett privatliv.

Lösning 3: Helt utan alla positiva effekter som skulle följa denna lösning, vilket jag inte tänker gå in närmare på just här och nu, är detta den enda rimliga lösningen, jämfört med de andra.

Så då vet ni!