Den Goda Viljan

Jag vet inte om ni någonsin funderat över vad Ingmar Bergman menade med titeln Den goda viljan. Själv tolkar jag det som ett försök att fånga den sortens förtryck som sker med vårt bästa för ögonen, förtrycket som är svårast att försvara sig emot, den missriktade goda viljan.

Förtryck klätt i bruna uniformer, förtryck utfört av unga män med rakade skallar och för mycket testosteron eller den skenheliga religiösa övertygelsens förtryck är obehagligt nog. Förtryck som draperar sig i formuleringar som det bästa för alla, försvaret av vår demokrati och liknande är mycket mer inbilskt.

Hur övertygar vi människor om att det finns en klo av järn inbäddat i den bomull som våra makthavare vill linda oss i?

Jag vill inte bli skyddad mot terrorister. Jag vill inte få min upphovsrätt försvarad. Jag vill inte att polisen ska jaga organiserad brottslighet. Inte om det tillåts kosta min rätt att vara ifred med mitt och mina. Jag lever hellre i en anarkistisk skurkstat där den starkes makt råder, än jag lever i ett land där byråkratin anses ha rätt att veta allt om mig. Sen jag läste Zygmund Bauman finns det inget jag är mer rädd för än en välmenande byråkrati med för stora rättigheter.

Nu ska staten ha rätt att lagra uppgifter om alla jag har kontakt med elektroniskt. Trafikuppgifter från telefoni, mobiltelefoni och internettrafik ska lagras och finnas tillgänglig för polisutredningar. Jag skiter faktiskt i vilka massmördare ni vill fånga. Jag vägrar vara med i ert fina register. Var finns uträdesansökan?

Vad hände med den svenska rädslan för att samköra dataregister?

Just nu läggs ett pussel av lagar och tekniska bevakningsmedel över europa som när det är färdigt kommer tillåta den regering som har sådana intressen att följa medborgarnas minsta steg. Det är Stalins våta dröm vi talar om. Men våra politiker ser inget problem: Vi vill ju ingen något illa! Lyft blicken ovanför den lilla bit av byråkratin just du är ansvarig förr, lägg pusslet! Vad ser du då?

När politiker inte talar sanning är det läge att fråga sig vad som döljer sig ibland formuleringarna. (Visst det finns inga opublicerade lagrådsremisser, dokumentet bir en remiss i och med att det offentliggörs, men även ett arbetsdokument är en viljeinriktning.) Men vi kan bortse från politiska tjänstemän som svänger sig. Det finns ett dokument. Vi har sett det.

Så vad är det justitieminister Ask vill? Vill hon bara utföra det Bodström råkade starta? Vill hon förhindra de värsta effekterna av det? Eller vill hon lägga ytterligare en sten på det integritetskränkande lastiftningsbygge som pågår? Fattar hon inte? Eller hemska tanke handlar inte politik längre om att fatta kloka och bra beslut, utan bara om röstmaximerande taktik. Är datalagringsdirektivet bara något som måste gömmas så man förlorar så lite röster som möjligt i EU-valet?

Är det sista spiken i integritetskistan vi ses slås i?
När ska jag sluta känna mig som en del av en skrikig rabiat minoritet som inte klarar av att vara tyst? När ska de tysta få mål i mun?