Civil olydnad modell Odell

Jag tycker det är konstigt detta med folks konstlade eller konstifika relation till konst.

Konsten behöver inte vara fin. Den behöver inte vara ädel. Den behöver inte vara moralisk. Den behöver inte vara laglydig.

Konsten behöver bara vara.

Utan lagbrott stannar samhällsutvecklingen. Civil olydnad i olika former behöver inte vara vanligt, men det behöver finnas. De vanliga laglydiga svenssönerna behöver skakas om, påminnas om att världen, sederna och värderingarna förändras. Det som var olagligt 1950 kan vara högsta mode nu.

Lagen är inte en, odelbar. Lagen ändras med oss.

Modiga människor bryter lagen för att påminna oss andra om det. Det är klart att de behöver inte vara lika modiga i sekulariserade och demokratiska Sverige som i totalitära Nordkorea eller fundamentalistiska Iran, men modiga behöver de fortfarande vara.

Vi kan aldrig veta vilka av de modiga som hade rätt. Vilka som hade fel. Facit finns i framtidens historieböcker. Så när journalister, konstnärer, medborgarrättskämpar, pacifister, miljöaktivister bryter mot Svea Rikes Lag för att de tycker den är orättfärdig eller för att protestera mot upplevda defekter i vårt samhälle. Då högaktar jag dem!

De kan krama träd, vägra vapen, spela sinnesjuka eller läcka hemlig information. Jag behöver inte hålla med dem i deras kamp. Jag högaktar modet och övertygelsen. Och tackar dem för att de hjälper till att bygga en bättre värld för våra barn.

Men i modet ingår att man inte blir upprörd över att det finns lagar i det här landet. Att man accepterar att bli åtalad och kanske till och med straffad. Själv är jag stolt över mina 30 dagar i fängelse för min övertygelses skull.

Jag hoppas att Anna Odell är stolt idag!

Svensson tycker åtalet är vansinnigt. Sidvind ifrågasätter prioriteringen.

3 svar på ”Civil olydnad modell Odell”

  1. Ja, fast… Högaktar du även dem som misshandlar invandrare för att de tycker att det är fel att de får komma hit, för att ta ett exempel ur högen? Eller vilka våldsbrott som helst, mördare och bedragare och allt vad det är?

    Det går att skilja på rätt och fel. Det går att avgöra om en lag är bra eller dålig, och huruvida den bör tas bort eller inte. Och även om det är värt att civilt olyda den.

  2. @Tomas – Det är klart att det går, men vem ska göra det om inte den enskilde individen efter sin moral. Ska vi ha ett till rättsväsende som avgör vilka lagar som är dåliga nog att brytas som civil olydnad?

    När det gäller mitt högaktande så gäller det inte alla som agerar politiskt. Det finns enligt mig en moralisk gräns, min alldeles egna, för saker man inte gör oavsett sina goda ideologiska skäl. Jag tror nämligen inte på att ändamålen helgar medlen.

    För mig går gränsen dels (som jag tidigare skrev) vid att man är beredd att ta sitt straff, att man inte gömmer sig, ljuger eller försöker komma undan. Det gör inte de som misshandlar invandrare.

    Dels går den också vid uppsåtligt användande av våld och skadande av medmänniskor – eftersom jag är pacifist. Jag har nog några fler moraliska gränser för vad jag inte högaktar även om ändamålet är gott, men jag kommer inte på dem just nu.

  3. Jag var emot det i början men har under de senaste veckorna börjat tycka att Odell har en hel del poänger i sitt agerande. Som mångårig brukare inom psykvården har jag mött både bra och dåilg personal. De som är bra är verkligen bra men de som är dåliga skall inte vara i närheten av folk!

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.