En uppfinnares syn på upphovsrätt

För några månader sedan fick jag och Göran uppdraget att ordna en blogg till Trygghetsvakten. De är en firma som bygger hela sin affärsidé på innovation, och som säljer egna produkter tänkta att spara blod, svett och tårar för husägare.

Precis i dagarna började de använda sin nya blogg, och redan andra blogginlägget är så högintressant att det bara inte går att låta bli att säga något om det. Bakom inlägget står Rikard Bergsten, uppfinnare och VD för Trygghetsvakten.

Det hela handlar om en uppfinnares syn på upphovsrätten. Med andra ord en människa som själv är helt och hållet beroende av det som lite slarvigt anglikaniserat kallas IP-rättigheter eller för att skriva ut det ”intellectual property rights”.

Rikard jämför ganska krasst uppfinnarens skydd från samhället och samhällets motkrav med upphovsrätten:

> Går man över på upphovsrättsområdet blir det svårt att tro att systemet är skapat med vett och vilja. De ca sju till tio år av ensamrätt som ett botemedel mot cancer får, efter investeringar i mångmiljardklassen och med mycket högt risktagande skall ställas mot de 70 år (efter upphovsmannens död) som “Anna är en bot” och andra slagdängor får. Vem kan på allvar hävda att skyddvärdet hos Abbas “Waterloo” är tio gånger större än skyddsvärdet för en ny banbrytande cancermedicin?

Det hela berör den maratondiskussion jag hade med bloggaren/poeten embryo om upphovsrätten:

> Skälet till att jag plockade fram honom, var att illustrera hur upphovsmän och kvinnor kan prata om sitt värv som en helhet från vaggan till graven (och sjuttio år efteråt), medan de som är kreativa på annat sätt får finna sig i att inte ha tillnärmelsevis liknande skydd.
>
> Det är den verklighet andra kreativa människor lever i.
>
> Situationen man har som upphovsman är unik. Inte bara så att samhället ställer upp och hjälper till att skydda ens rättigheter, rättigheterna gäller hela livet och räcker till även för barn och barnbarn.
>
> Resten av mänskligheten kan göra hur fantastiska saker som helst. Det ögonblick de slutar producera eller leverera får de inte en spänn — alldeles oavsett tidigare gärning. Som egenföretagare är det oerhört tydligt i mitt eget liv.

Det finns en viktig poäng här. Kultur särbehandlas som en form av kreativitet som automatiskt ger rättigheter långt bortom den egna graven, medan andra former av kreativitet får finna sig i att stå på egna ben antingen helt utan skydd eller med några få år av ensamrätt. Det är inte menat som ett slag mot kulturen, som är jätteviktig, utan bara ett konstaterande att vi lever med ett system som spårat ur.

Rikard fortsätter:

> I min tolkning tillåter alltså samhället att rättsäkerheten äventyras genom IPRED för att försvara en affärsmodell som gick ur tiden för minst tio år sedan. Det är inte utan att man kan tänka sig att vi fortfarande hade haft ambulerande isförsäljare om dagens politiker fått styra utvecklingsklimatet år 1925 när kylskåpet uppfanns av svenska teknologer.

Det saknas proportioner. Precis som olika former av kreativitet behandlas olika, så blir ett affärsområde särbehandlat som om deras rättigheter att fortsätta som de gjort under större delen av 1900-talet är gudagivet. Kostnaden för särbehandlingen är rättssamhällets gradvisa avveckling. Det låter hårt, men om man ser till hur upphovsrättens tillskyndare behandlar rättssäkerhet och rättsmedvetande så är det nog inte hårt nog.

Samhällsnyttan är en av de viktigaste grundvalarna för immaterialrätten, oavsett om det handlar om patent eller upphovsrätt. I samma ögonblick som dessa blir skadliga för samhället förlorar de sin legitimitet. Vi får inte glömma detta, vi måste våga diskutera detta förutsättningslöst och vi måste våga reformera så att samhällsnyttan bibehålls.

Till och med många innovatörer och upphovsmän förstår detta. De förstår att om de inte tar hänsyn till hur deras skydd påverkar samhället i stort kommer deras skydd förlora sin legitimitet — i praktiken systemens dödsdom. Så Rikard kanske talar i egen sak, men med en ovanlig klarsyn. Han bevakar allas vårt intresse istället för bara sitt eget.

15 svar på ”En uppfinnares syn på upphovsrätt”

  1. tjenare

    en reflektion: varför ska uppfinnares armod jämföras med upphovsmännens

    kämpa för bättre förhållanden för alla som skapar istället: det är den möjliga vägen

    och en viktig väg in i framtiden där alltmer inkomst kommer att komma ur immateriella rättigheter

    alla ska särbehandlas: det är vi människor värda

    om mina barn ärver min poesi: vad gör det någon annan: det är kanske allt (och hur mycket är det? egentligen?) som blir kvar

    någon ärver sin onkels målningar: någon annan ärver sin morsas ladugård: en tredje ärver en miljard: en fjärde ingenting: olika lotter

    ska vi slopa alla arv komplett: det vore i och för sej det mest rättvisa

    *

    och: angående citaten: analogin med isbärarna funkar inte: ordet är inte förpackningen utan isbiten

    isbäraren är inte upphovsman utan leverantör

    isskåpet eller frysen eller vad framtiden hittar på är bara förpackningen: pärmarna pergamentrullen stentavlan plasmaskärmen ettorna och nollorna

    ordet är själva isen: det är en viss konstart att skapa ur sådant

    embryos senaste blogginlägg.. kapitel fyrtio

  2. ”varför ska uppfinnares armod jämföras med upphovsmännens”…(?)

    Varför inte, och vem pratade om armod? Jag gjorde det inte, Rikard gjorde det inte heller.

    ”om mina barn ärver min poesi: vad gör det någon annan”…(?)

    Det sätter en käpp i hjulet för något Rikard nämner redan i sin ingress:

    Det naturliga tillståndet är att människor är fria att kopiera varandras lösningar så att var generation ställer sig på axlarna på den förra och på så sätt för utvecklingen framåt.

    Det är inte unikt för uppfinningar utan gäller även kultur.

    Sen angående analogin med isbärarna, så riktar sig nog den piken inte först och främst mot författarna, konstnärerna, musikerna och skådespelarna, utan mot de strukturer som indirekt har deras arbete som sin affärsidé. Dessa är som isleverantörerna som saluför en tjänst som är förbisprungen av samtiden.

  3. @Marcus: väldigt bra texter, den här om den stora genomgången om PP. (Dock har jag en anmärkning, som gäller Göran också: Ni slarvar väldigt ofta med kommatecken och bindestreck. (”Bakom inlägget står Rikard Bergsten uppfinnare […]” skall vara ”Bakom inlägget står Rikard Bergsten, uppfinnare […] och ”musik och filmindistrin” ska vara ”musik- och filmindustrin”.) Well.

    MIn mycket sena kommentar om hot och trakasserier kan jag kanske utveckla litet här. Jag misstror diskussioner, oavsett vilken ton som är den förhärskande. Maratontjafset med embryo illustrerar fint vad jag menar. Dessutom undrar jag vem som skall övertygas. Varför måste man övertyga embryo? Vad spelar han för roll? Skall han förbjuda mp3-spelare? Well. Jag tror betydligt mera på sådana genomgångar som din om PP den 12. Folk kan läsa och begripa, eller låta bli att begripa. Och på tal om det:

    @embryo: ”kämpa för bättre förhållanden för alla som skapar istället: det är den möjliga väg”

    Toppen, du vill alltså att patent skall gälla livstid + 70 år?

  4. Apropå slarv: ”[D]en här OCH den stora genomgången om PP” skulle det naturligtvis stå.

  5. Noterat.

    Angående komman och bindestreck: Tidigare hade jag en tendens att ”överkommatera”, vilket sänker läsvärdet rätt rejält.

    I modernt språkbruk anses det alltmer OK att utelämna komman som s a s framgår av textens rytm. Det är absolut inte korrekt enligt traditionell skolsvenska, men är trots det alltmer vanligt.

    Det kan mycket väl vara så att jag glidit från den ena extremen till den andra, och jag skall bevaka mig själv lite för att kolla om det är så.

    När det gäller bindestreck är det däremot bara rent slarv.

  6. Appropå embryo som vill värna upphovsmän och uppfinnare.

    Jag tycker det glöms bort alltför ofta att dessa är de största vinnarna. Hur många patent eller tvister har inte förstört eller försämrat en idé eller ny produkt?

    Eller hur många musiker och kompositörer har inte inspirerats, lånat, mixat från andra? De är ju de främst som kommer kunna bygga vidare, på det som deras kollegor tidigare har gjort. De är de som samtidigt är de stora vinnarna…

    Pertys senaste blogginlägg.. Varför MP3 böcker är dyrare. The facts.

  7. När jag läste denna utmärkta sammanfattning så kom jag att tänka på detta om hur vi människor är funtade;

    Många människokännare och filosofer menar på att 1/3-del av oss människor är sådana som visar generositet, känner empati och är villiga hjälpa våra medmänniskor.

    Den andra 1/3-delen är de som är egoistiska, är moral- och principlösa, tänker bara på sig själva och vill roffa åt sig så mycket det bara går.

    Den sista 1/3-delen är de som är moraliska och ideologiska vindflöjlar.

  8. hallå Marcus: ”vem pratade om armod”

    jag: att dikta är tamejsjutton ingen bal på slottet

    jag menar att alla yrkeskategorier överallt ska ha rätt till så gynnsamma arbetsförhållanden som möjligt är:

    bussförare

    ska inte behöva köra för många timmar i sträck och ska ha schysta pensioner och bra löneavtal

    uppfinnare

    ska givetvis ha så goda möjligheter som någonsin möjligt att leva på sina patent och helikoptermössor (men det här har vi diskuterat i maratontråden: jag är inte uppfinnare och anser att deras avtal och licenser ska dom förhandla om: inte dom som har helikoptermössorna på huvudet eller som fibblar med datormusen när man ska skriva en novell)

    poeter

    ska ha rätt till sina livsverk: precis som björn och benny ska ha det: it aint greed it’s justice

    *

    varje diktare ställer sej på någon annans axlar: obsalut: vi är alla organ i en väldig kropp: men det motsäger ju aldrig att det jag har skrivit har ingen annan skrivit: inte nu inte här inte på mitt vis

    det här är mitt istråg: isbitarna är förvillande lika dina

    men jag

    sätter dom

    i en annan

    ordning: orden

    och det nya uppstår: titta här till exempel: här står en immateriell ko (den är blå ser du?): den har jag skapat: hör hur den råmar hör hur det ekar över nejderna: litteraturen lever i hela landskapet: kliv in i det

    *

    tjenare P: ”Toppen, du vill alltså att patent skall gälla livstid + 70 år?”

    jag kan alldeles för lite om patent och patenträtt för att anse något om det: mitt ämne är upphovsrätt och rätten till mitt jobb

    jag anser att dom som kan patent ska avhandla det: inte dilettanter

    däremot ska givetvis ingen människa på någon arbetsmarknad någonstans behandlas orättvist och alla ska få både betalt och ära efter förtjänst

    *

    hejsan Perty: så är det: vi är alla ekrar i samma stora hjul: låt oss då rulla i samma riktning: upphovsrätt patenträtt semesterersättning pensioner avtalsrätt demonstrationrätt medbestämmande förhandlingar fikapausrätt licensavtal: det är bara jobb jobb jobb alltihop

    embryos senaste blogginlägg.. kapitel fyrtio

  9. Det är inte många jobb som är en bal på slottet embryo. Det är inte alls ovanligt bland frilansare och andra småföretagare att hamna på löner en busschaufför skulle fnysa åt.

    Sååååå… skall vi skapa system som ser till att frilansare och småföretagare har minst lika bra betalt per timmes nedlagt arbete som en busschaffis?
    Skall vi skapa sådana system även om det innebär att ingen har råd att använda sig av deras tjänster?
    Skall vi skapa systemen även om det innebär att ALLA andra får det sämre i trygghetssystemen?
    Skall vi skapa systemen även om det innebär garanterad stagnation, högre skattenivåer och större samhällelig fattigdom?
    Skall vi skapa systemen även om det innebär att ingen har råd med kultur för att de får betala frifräsarnas minimivillkor?

    Du gör frågan för lätt och för ensidig.

    Dilettanter är vi för övrigt allihop gällande det mesta, skall vi inte ha rätt att ha åsikter om annat än våra specialkompetenser?

  10. hejsan Markus: vilka är dom där frisfräsarna det undrar jag nu (det låter som ett jobb för mej: fri och fräsare): att vara fri – dock – är inte bara en ynnest inser jag och anser jag

    men det är mysigt: i språket/konsten är man till exempel alldeles fri

    *

    din frågor är väldigt retoriska och svaren/svaret gömmer sej inuti dom: ja givetvis ska målet vara att alla i hela samhället ska det lika bra som alla andra

    obsalut rättvisa det är allt

    (jag hörde en uppgift jag vet inte om det stämmer men: om man delade upp alla jordens rikedomar skulle varje person på hela klotsen få SEXTIO MILJONER kronor (eller var det euro eller dollar?))

    greed

    *

    självklart har vi alla rätt att ha åsikter om precis vad vi vill: men vi har därmed inte rätt att gå in på andras arbetsplatser och förhandla bort deras rättigheter

    dilettanternas regimer har vi sett plågsamma prov på under världshistoriens gång (tyskland efter weimarrepubliken, kina under kulturrevolutionen osv osv osv osv osv osv)

    embryos senaste blogginlägg.. kapitel fyrtio

  11. Jag skiter allvarligt talat i om någon stavar mitt namn med k eller c — eller ck för den delen 😉

    En intressantare siffra än om man fördelar ”alla pengar i världen” på alla människor är vad som händer om man snittar BNP per person. I Sverige ligger den siffran på ca 240000 SEK, i Qatar som är rikast ligger siffran på ca 550000 SEK.

    Den andra siffran är egentligen rätt ointressant eftersom den garanterat även innehåller fiktiva värden. Det är en slags kalle-anka-ekonomi, där du tror att du äger 2 miljoner för att din lägenhet är värderad till det just nu. I praktiken kan du inte säga att det är så förrän lägenheten faktiskt säljs, men förväntanseffekterna är precis vad som får folk i gemen att fråga sig var alla pengar tog vägen i en lågkonjunktur…

    Frifräsare är mitt smeknamn för småföretagare, entreprenörer, frilansare och annat löst folk som inte vill ingå i lönearbetestraden.
    Vi köper vår frihet med osäkerhet.
    Vi kommer aldrig att få en guldklocka för lång och trogen tjänst.
    Vi tvingas inse precis hur mycket av det vi fakturerar som farbror staten tar.
    Vi betalar för trygghetssystem vi inte kan utnyttja.
    Vi har ingen som håller oss i handen när vi skall navigera byråkratin.

    Dessutom tycks hela det politiska registret från vänsterparti till nya moderater vara fast beslutna att göra vårat liv så krångligt som möjligt.

    Lik förbaskat tror väldigt många frifräsare på samhällets dynamik; att det är bättre att släppa på tryggheten för att få friheter och möjligheter. Inte alla naturligtvis, men många.

  12. hejsan Markcus: 🙂

    jamen jaha: då är jag också en frifräsare

    men: fabblo staten: det är ju vi: det är våra vägar vår sjukvård vår skolka vår natur våra barn vår allemansrätt (nu höll jag PRECIS på att skriva: vår upphovsrätt (eftersom den tillfaller ju alla) – men jag struntar i det den här gången)

    och herregudrun: vad är en bal på slottet: vad är en guldklokca

    mot frihet

    ps: jag älskar att betala skratt

    embryos senaste blogginlägg.. kapitel fyrtio

  13. Jag har inte heller något emot att betala skatt, inte som princip.

    Det jag har något emot är etatism, statens tendens att lägga sig i allt och tro att allt kan lösas den vägen. Det skapar ett samhälle med onödigt höga skatter. Det lider också av den fara som kan sammanfattas med talesättet: ”den såg ut som om den designats av en kommitté”, vilket betyder samma sak som de många kockarna och soppan.

    Men staten, är det verkligen vi? Som jag ser på saken är staten en överbyggnad, inte folket i sig. Vi behöver staten i nuläget, eftersom vi vill ha spelregler och gemensamma sektorer — men det är garanterat inte det enda sättet att lösa de behoven, bara det som fungerar bäst just nu.

  14. ”Som jag ser på saken är staten en överbyggnad, inte folket i sig.”

    johorå

    byt perspektiv: bli nålsögat inte kamelen

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.