Kommentarer till Avsändaren – en översikt http://fridholm.net/2009/05/06/avsandaren-en-oversikt/ Liberala fribytare på flykt undan dumskallarna Mon, 21 May 2012 08:03:46 +0000 hourly 1 Av: Sagor från livbåten » Bloggarkiv » Tack Jämtin för att du synliggör skiljelinjen http://fridholm.net/2009/05/06/avsandaren-en-oversikt/comment-page-1/#comment-28326 Sagor från livbåten » Bloggarkiv » Tack Jämtin för att du synliggör skiljelinjen Tue, 28 Jul 2009 23:46:55 +0000 http://fridholm.net/?p=2245#comment-28326 <p>[...] är nu fortfarande liberal. Vid sidan av mitt engagemang i Piratpartiet så hyser jag en mängd uppfattningar om vilken sorts samhälle jag vill leva i och hur jag tror våra gemensamma resurser bäst [...]</p> [...] är nu fortfarande liberal. Vid sidan av mitt engagemang i Piratpartiet så hyser jag en mängd uppfattningar om vilken sorts samhälle jag vill leva i och hur jag tror våra gemensamma resurser bäst [...]

]]> Av: moons http://fridholm.net/2009/05/06/avsandaren-en-oversikt/comment-page-1/#comment-27214 moons Thu, 07 May 2009 04:03:00 +0000 http://fridholm.net/?p=2245#comment-27214 <p>Hej Hoppas det går bra att ta varudeklarationen här? Skriva den på min blogg är numer ganska meningslöst och vad är en varudeklaration som ingen läser? Är det opassande får du gärna radera den. Själv blev jag föräldralös redan vid 7 års ålder och har väl eg klarat mig själv sen dess, och även om det varit tufft ibland så har jag satt en heder i att alltid försöka vara den "bättre" människan. Den som ställer sig på den mobbades sida eller ser till så det är rättvist när det hettar till. Så troligen har jag alltid varit humanist utan att veta om det. och för mig är inte humanism bunden till någon politisk färg. För att korta ner det lite så hade jag bostadsrätt och flickvän och jobbade som takplåtslagare tills -91. När vi båda blev överkörda av en smitare första dagen på semmestern i Smögen. Jag hann iaf ställa mig i mellan bilen och mitt x och kände aldrig smällen utan blev medvetslös direkt. Det blev däremot inte mitt x och hon hade det nog värre än mig, och tog väldigt mycket på psyket såklart. Vilket som så blev den konvalensen första gången jag kom i kontakt med datorer. En sån mac där allt satt ihop i ett 20gb hdd och man kunde iaf spela risk på den. Takplåts karriåren var i vilket fall slut. Att försöka ombilda sig till något annat samtidigt som allt var i kaos och olika rehab behandlingar avlöste varann. Var tufft men jag utbildade mig iaf till bil elektriker. och började på en firma som handikapp anpassar bilar. Dvs sätter i handgas och handbroms lyftkranar till rullstolar och automatiska dörr öppnare mm. Nitt i kaoset så skaffar vi en dotter till sammans. Som tyvärr visar det sig har en defekt njure efter 4a dagar på BB. Så får vi åka till St Görans och där blir det först en akut operation och en drän slang sätts i. Sen följer en månads lång väntan inlagda på St Görans för att dotra ska få växa till sig. Så hon är stark nog för att klara av den stora operationen. Den går iaf bra och vi tillbringar ytterligare en månad där tills vi får komma hem. AQltt det här gör att vi går isär -97. Troligen mycket beroende på att vi inte klarade av att ta oss ur det här tillsammans och för att bryta den nedåtgående trenden så var det den enda möjligheten. För ingen av oss var riktigt frisk och ingenting fanns det tid till att göra bättre. Att vara handikapp anpassare är ett högst tillfreds ställande arbete tyvärr var det lite för tungt med tanke på mina skador efter smitnings olyckan. Men bilar är min passion eller var i vilket fall. Så jag jobbar på några bilverkstäder mer för att jag tycker om att göra rätt för mig än tanke på vad kroppen klarar av. och är man aldrig riktigt frisk så blir både jobb och liv lidande. Så efter ha varit arbetslös ett litet tag så händer nästa sak. Jag blir inkörd i ett träd i min egna bil midsommardagen -03. Ja glömde berätta att jag vid tiden delade lgh med min bror. Som jag några dagar efter nyårsafton 02-03 hittat död. Att det återigen blev kaos behöver jag kanske inte berätta. Men ligga hemma och yla medans räkningarna hopade sig är inget jag önskar någon annan. Efter någon månads konvalesens så kryckar jag iaf ner till försäkringskassan för att få reda på att jag nu blivit nollad och inte hade rätt till någon ersättning. Så i nåt som måste kallas panik börjar jag leta efter ett arbete och får tag i ett på ett tryckeri och trots att jag inte på långa vägar är frisk så jobbar ja på i två tre månader. Det leder till att jag får led inflammation i hela kroppen och blir åter igen sjukskriven. För att krångla till allt ytterligare så går företaget jag jobbar på i konkurs och lämnar inte in bokföringen ordentligt. Det gör att en dag så säger f-kassan att jag aldrig jobbat där trots att jag betalat skatt. Vad jag än gör så är jag tydligen skyldig innan det bevisats. Det tar åklagaren 2 år att komma fram till att jag aldrig gjort något brottsligt. Något som jag vetat om helatiden. Det går nog aldrig att förklara vilken stress det innebär att vara falskt anklagad och bli av med sin sjuk ersättning utan att det ens varit en rättegång och utan att ha minsta shans att få rätt. Vad det gjort med mina leder och vad det inneburit för mig och min dotter vill jag inte gå in på. Men jag är ingen som ger upp och är man låst till hemmet får man väl försöka lära sig något undertiden. Att intressera sig för hårdvara blev en naturlig utveckling efter bilmekandet och van att göra saker med händerna. Så trots värkan och stressen så har jag iaf lyckats få ett arbete på ett företag som köper och säljer hela fastighets kvarter. Kvar blev bara den här felaktiga lagtolkningen som inte tar hänsyn till om du är låst i hemmet eller bara är hemma em timme i veckan att rätta till. Fast jag har nog aldrig mött så många empatilösa människor någonsinn. För det här är inte min sak eg utan de som idag drabbas av det men inte har en chans att göra sig hörda eller synas. Men även deras sak kan jag nu inte längre göra något åt. och vad jag kan se finns det ingen annan som bryr sig heller.</p> <p>Mvh Jonas</p> Hej
Hoppas det går bra att ta varudeklarationen här?
Skriva den på min blogg är numer ganska meningslöst och vad är en varudeklaration som ingen läser? Är det opassande får du gärna radera den.
Själv blev jag föräldralös redan vid 7 års ålder och har väl eg klarat mig själv sen dess, och även om det varit tufft ibland så har jag satt en heder i att alltid försöka vara den ”bättre” människan. Den som ställer sig på den mobbades sida eller ser till så det är rättvist när det hettar till. Så troligen har jag alltid varit humanist utan att veta om det. och för mig är inte humanism bunden till någon politisk färg. För att korta ner det lite så hade jag bostadsrätt och flickvän och jobbade som takplåtslagare tills -91. När vi båda blev överkörda av en smitare första dagen på semmestern i Smögen. Jag hann iaf ställa mig i mellan bilen och mitt x och kände aldrig smällen utan blev medvetslös direkt. Det blev däremot inte mitt x och hon hade det nog värre än mig, och tog väldigt mycket på psyket såklart. Vilket som så blev den konvalensen första gången jag kom i kontakt med datorer. En sån mac där allt satt ihop i ett 20gb hdd och man kunde iaf spela risk på den. Takplåts karriåren var i vilket fall slut. Att försöka ombilda sig till något annat samtidigt som allt var i kaos och olika rehab behandlingar avlöste varann. Var tufft men jag utbildade mig iaf till bil elektriker. och började på en firma som handikapp anpassar bilar. Dvs sätter i handgas och handbroms lyftkranar till rullstolar och automatiska dörr öppnare mm. Nitt i kaoset så skaffar vi en dotter till sammans. Som tyvärr visar det sig har en defekt njure efter 4a dagar på BB. Så får vi åka till St Görans och där blir det först en akut operation och en drän slang sätts i. Sen följer en månads lång väntan inlagda på St Görans för att dotra ska få växa till sig. Så hon är stark nog för att klara av den stora operationen. Den går iaf bra och vi tillbringar ytterligare en månad där tills vi får komma hem. AQltt det här gör att vi går isär -97. Troligen mycket beroende på att vi inte klarade av att ta oss ur det här tillsammans och för att bryta den nedåtgående trenden så var det den enda möjligheten. För ingen av oss var riktigt frisk och ingenting fanns det tid till att göra bättre. Att vara handikapp anpassare är ett högst tillfreds ställande arbete tyvärr var det lite för tungt med tanke på mina skador efter smitnings olyckan. Men bilar är min passion eller var i vilket fall. Så jag jobbar på några bilverkstäder mer för att jag tycker om att göra rätt för mig än tanke på vad kroppen klarar av. och är man aldrig riktigt frisk så blir både jobb och liv lidande. Så efter ha varit arbetslös ett litet tag så händer nästa sak. Jag blir inkörd i ett träd i min egna bil midsommardagen -03. Ja glömde berätta att jag vid tiden delade lgh med min bror. Som jag några dagar efter nyårsafton 02-03 hittat död. Att det återigen blev kaos behöver jag kanske inte berätta. Men ligga hemma och yla medans räkningarna hopade sig är inget jag önskar någon annan. Efter någon månads konvalesens så kryckar jag iaf ner till försäkringskassan för att få reda på att jag nu blivit nollad och inte hade rätt till någon ersättning. Så i nåt som måste kallas panik börjar jag leta efter ett arbete och får tag i ett på ett tryckeri och trots att jag inte på långa vägar är frisk så jobbar ja på i två tre månader. Det leder till att jag får led inflammation i hela kroppen och blir åter igen sjukskriven. För att krångla till allt ytterligare så går företaget jag jobbar på i konkurs och lämnar inte in bokföringen ordentligt. Det gör att en dag så säger f-kassan att jag aldrig jobbat där trots att jag betalat skatt. Vad jag än gör så är jag tydligen skyldig innan det bevisats. Det tar åklagaren 2 år att komma fram till att jag aldrig gjort något brottsligt. Något som jag vetat om helatiden. Det går nog aldrig att förklara vilken stress det innebär att vara falskt anklagad och bli av med sin sjuk ersättning utan att det ens varit en rättegång och utan att ha minsta shans att få rätt. Vad det gjort med mina leder och vad det inneburit för mig och min dotter vill jag inte gå in på. Men jag är ingen som ger upp och är man låst till hemmet får man väl försöka lära sig något undertiden. Att intressera sig för hårdvara blev en naturlig utveckling efter bilmekandet och van att göra saker med händerna. Så trots värkan och stressen så har jag iaf lyckats få ett arbete på ett företag som köper och säljer hela fastighets kvarter. Kvar blev bara den här felaktiga lagtolkningen som inte tar hänsyn till om du är låst i hemmet eller bara är hemma em timme i veckan att rätta till. Fast jag har nog aldrig mött så många empatilösa människor någonsinn. För det här är inte min sak eg utan de som idag drabbas av det men inte har en chans att göra sig hörda eller synas. Men även deras sak kan jag nu inte längre göra något åt. och vad jag kan se finns det ingen annan som bryr sig heller.

Mvh
Jonas

]]>