Jag hoppas det

Nu visade det sig att det fortfarande jobbar människor även på skattemyndigheten. Någon där insåg det absurda i att skicka mig till fogden när pengarna faktiskt är på väg in. Det kanske finns hopp om mänskligheten.

En ganska vanlig reaktion hos privatpersoner när jag berättar vad jag kostar är:

–Du måste tjäna pengar som gräs, hu va dyrt.

Det de inte fattar är matematiken som säger att halva min tid inte kan faktureras, att en femtedel av summan jag fakturerar går till moms — och att jag av det som är kvar får behålla hälften sidådär.

Ta denna tjäna-pengar-som-gräs-inkomst och ta bort sjukkassan eftersom jag är min egen arbetsgivare. Ta också bort alla former av anställningstrygghet. Ta för övrigt bort alla möjligheter till a-kassa. Ta bort alla former av avtalade försäkringar utöver de jag ordnar själv. Ta slutligen med i beräkningen att jag betalar all hårdvara, mjukvara och resor själv.

Inte konstigt att man är fattig som en lus.

Beklagar dina problem, men är inte ett dugg förvånad. Jag avvek från en kurs i nyföretagande snabbare än en oljad katt efter att ha fått förklarat för mig att man först betalar moms och övriga skatter, SEN tjänar man pengar. Kul att betala skatt på pengar som inte existerar på kontot.

Trots att alla rackar ner på svensk psykvård verkar den vara hypereffektiv. Annars hade vi haft ett par fall om dagen där folk klättrat upp i en mobilmast utanför skatteverket med en AK-5a och prickat alla som gick ut. Se nåt positivt i svensk byråkrati!

Kronkallisterna själva är väl inte de jobbigaste av alla hopplösa byråkratier. De sitter ju liksom i skiten när det gäller arbetsuppgifter, men kanske just därför har de ofta en mer lågmäld hållning.

Sen innebär ju inte det att det är en dans på rosor att prata med fogden, men där stöter man i alla fall sällan på rena puckon. De flesta på kronkalle har sett tillräckligt mycket skit för att bara försöka få jobbet gjort så smidigt som möjligt.

Skatteidioterna verkar däremot fyrkantigare ju större påk de har att ta till. De som sitter på skatteupplysningen verkar nästan ha gått charmkurs, för de är alltid trevliga — de som däremot sitter med piskan i handen verkar ibland ha sålt sin själ till mörkrets makter.

Jag förstår faktiskt att en stor del av det här är mitt eget ansvar, hur orimligt det än kan kännas. Det innebär inte att jag inte tycker en mer flexibel hållning mot hårt arbetande människor vore att föredra. Jag försöker ju för i helvete inte komma undan, utan vill betala.

Och för övrigt: Den senaste ”förbättringen” i bokförings och deklarationsreglerna är tydligt märkt ”alliansen”. Så mycket för deras löften att förenkla för småföretagare.