Byråkratins sabotage – eller hur jag kom att hata skatteverket

För många herrans år sedan såg jag en show med Povel Ramel. Han hade en inledning till ett potpurri av sånger med humoristiskt omskrivna texter. Han hade dock fått höra att STIM hade synpunkter på att han satte egna texter på andras låtar.

Han refererade ett samtal med ”Fröken Stim”, där han alltmer frustrerad försökte få henne att förklara varför han inte kunde använda egna texter till musiken.
Till slut var han så frustrerad att han frågade: ”Men om jag sjunger fel då, gör jag verkligen något olagligt då?”
Svaret var: ”Nej, det är klart att misstag händer — sånt bryr vi oss inte om!”
Povel stannar upp och säger till publiken: ”Så här kommer nu ett potpuri av idel misstag…”

Den byråkrati vi älskar att hata är inte smörjoljan som får vårt samhälle att fungera, det är det fyrkantiga regelverk med lika fyrkantiga funktionärer som tycks satt till världen bara för att sabotera våra liv. Det är när reglerna får absurda konsekvenser och ingen stannar upp och frågar sig: ”Vänta nu, så här kan det ju inte få vara!”

I Sverige har vi några verkligt obehagliga byråkratier, f-kassan, arbetsförmedlingen och skatteverket. Deras obehaglighet beror framförallt på hur otroligt stor makt de har att förstöra våra liv, inte på att alla som jobbar där skulle vara idioter.

Alla dessa har en sak gemensamt: inom en och samma organisation så finns både en service och en kontrollbyråkrati. De har såväl skyldigheter mot medborgarna som näst intill polisiära uppgifter. Det innebär att när du tar kontakt med någon av dessa myndigheter, så befinner du dig inte bara i en kund/service-relation, du befinner dig även under kontroll.

En sak som gör situationen svårare är att alla dessa är myndigheter som det är nästan omöjligt att få rätt emot. Du är helt beroende på välviljan hos den funktionär du möts av, deras kunskaper och deras attityder. Det är dessutom så att i alla kontakter med kontrollerande myndigheter, så ligger hela kunskapsansvaret på dig själv. Det spelar ingen roll om en handläggare eller annan tjänsteman säger att det är på ett visst sätt, har de fel är det du som har ansvaret.

##I rättssamhällets limbo

Jag har själv hamnat hos fogden en gång för att skatteverket slarvade bort ett av mina papper. Det fanns i diariet, men försvann ner i det runda arkivet på väg till handläggare.

Något naiv så hade jag slappnat av eftersom jag fått förhandsbesked om att min begäran var rutin och inte skulle vara några problem. Nästa kontakt var från kronofogden.

Nu skulle man kunna tro att reaktionen på en sådan total flap skulle vara: ”Å ledsen för olägenheten, vi drar naturligtvis tillbaka ärendet från KF!”

Fet chans. Det som istället hände var att de skickade mig tillbaka till KF, där jag fick förklara vad som hänt. Sen fick jag göra upp med dem att betala summan plus deras avgift när mina pengar kom. Slutligen fick jag skriva en ansökan om att få posten struken ur KFs register. De i sin tur kollade av materien i min ansökan, konstaterade att jag hade rätt och……… strök inte. Istället sekretessbelade de registreringen och betalade tillbaka avgiften. Problemet med sekretess är bara att om man hamnar hos fogden igen inom två år, så försvinner sekretessen. Då har man plötsligt inte en prick utan två.

Vid ett annat tillfälle precis när jag startat eget fick jag slåss med näbbar och klor för att inte få min ersättningsnivå hos f-kassan nedsatt till noll… Det hade inte varit så bra, eftersom jag ville kunna vara pappaledig. Sjuk har jag aldrig vågat vara sen jag startade eget: den typen av strid är inte värt besväret med mindre än att man skadar sig allvarligt.

###Jag blir tokig!

I torsdags försökte jag betala min kvarskatt från 2007. Den skulle egentligen varit betalt i mars, men jag hade sökt anstånd. En kvarskatt på mer än 160000 är såpass tung att den krävde ekonomiska akrobatkonster att lösa. Det var pengar för bröllop med min Karin som rykte, förutom att jag fick ta diverse privata lån och ett banklån.

Till slut fick jag en deadline den 27/4.

Eftersom jag inte skulle få pengar förrän den trettionde så ringde jag skatteupplysningen för att kolla när det i praktiken måste betalas för att inte gå till KF. Jag fick besked att det skulle överföras under valborgshelgen, och att jag måste ha en betalningsorder inne innan dess.

Jag frågade när jag i praktiken måste lägga betalningsordern och fick beskedet torsdag. Rätt praktiskt eftersom torsdag var när jag skulle få de sista pengarna. Så jag fick pengar, jag la en betalningsorder men noterade att bankgirot inte för över förrän under måndagen efter — sablar det är ju första maj emellan! Det stod rätt klart att killen på skatteupplysningen och jag båda hade gjort ett tankefel.

Snabbt som ögat ringer jag skatteupplysningen igen och får en jättetrevlig kvinna i telefonen som genast sätter en notering att betalning är på ingång, skrattar med mig att det vore ju rätt fånigt att stupa på mållinjen och önskar trevlig helg. Nu pustar jag ut. Efter fyra månaders kamp skulle jag äntligen vara home-free. I sista sekunden kanske, men ändå.

En halvtimme går, och sen kommer ett telefonsamtal av ett levande kugghjul. Samtalet börjar med en upprapning av mitt telefonnummer, namn och personnummer. Sen kommer frågan om det är rätt person hon pratar med.

Hon presenterar sig inte med förnamn och säger sig ringa från skattekontoret här i Göteborg med anledning av att en notering kommit till henne. Jag blir först helt ställd, men förklarar sen att: jo jag ringde skatteupplysningen för att berätta att betalning är på väg — det är ju så att det är helg och bankerna för inte över innan helgen, så jag ville att ni skulle veta det så jag inte hamnar hos fogden…

Svaret är närmast maskinellt att pengarna skulle varit skatteverket tillhanda den 27/4.

Jag förklarar att jag varit i kontakt med skatteupplysningen även om det, och fått beskedet att jag skulle kunna lägga en order idag. Som svar får jag något mitt emellan en grymtning och en fnysning och beskedet att: Nej det räcker inte, om pengarna hade varit oss tillhanda idag, eller du kan visa kvitto på att det är inbetalt så skulle vi kunna hjälpa dig. Jag frågar om en utskrift på betalningsordern räcker, men det gör det inte. Möjligen skulle det ge dem anledning att bevaka inbetalningen på måndag, vilket de normalt inte gör.

###Moment 22

Jag frågar om detta innebär att det förs över till fogden och får ett jakande svar — med tillägget att om pengarna kommer in dras ärendet tillbaka. Då frågar jag om det innebär att ärendet registreras hos fogden och får än en gång ett jakande svar. Så jag frågar till slut om det finns NÅGOT sätt för mig att undvika att hamna hos fogden. Jag har pengarna, jag försöker betala dem, jag vill göra rätt för mig. Svaret blir att om jag går till banken och gör en direktinbetalning, får ett kvitto och faxar över det till skattemyndigheten innan klockan 14.00 då de går hem på valborg, så kan det ordna sig. Klockan är nu 12:53…

FAXA! Jag har ingen fax! Den sista fax jag hade tillgång till var på ett kontorshotell för tio år sedan. Jag har för helsike inte ens ett faxmodem. Jag är inte ens ansluten till någon faxtjänst, eftersom senaste gången jag använde fax var 2002.

Jag frågade om det fanns någon epost eller liknande som kunde ersätta faxen, men det fanns det inte. Frustrerat frågade jag om hon satt i Göteborg och jag kunde komma och lämna kvittot? Det gjorde hon i och för sig, men de hade ingen kundmottagning så det går inte.

Under hela samtalet så är det jag som hela tiden försöker vara trevlig och konstruktiv, trots att det är min kreditvärdighet som står på spel. Till svar får jag hela tiden samma fyrkantighet och nästan fientliga ton. Först mot slutet av samtalet får jag någon som helst reaktion som tyder på att det inte är programvara utan en människa jag pratar med, men inte tillräckligt för att få hjälp med konstruktiva lösningar.

###Valborgsjakt

Nå kontentan av det hela var att jag skulle ut och jaga bank och fax. Men det var valborg och AFK-bankerna stänger 13:00 — vid det här laget för några minuter sedan.

Jag surfade från bank till bank för att kolla om de hade några öppna kontor; sprang mellan de närmaste kontoren för att se om något var öppet; tittade in i diverse tobaksaffärer och andra affärer för att snabbt fråga om de hade fax — allt för att hålla deadlinen 14:00

Jag fick ge upp tanken på direktbetalning. Jag lyckades hitta en fax till slut, klockan 13:59 och faxade betalningsordern tillsammans med en förklaring varför jag rent fysiskt inte KUNDE göra en direktinbetalning. Faxet är tidsstämplat 14:00 prick. Vi får se om det räcker, men jag håller inte andan.

###Byråkratin är till och med farligare än skatten för svenskt småföretagande

Vanliga lönearbetare sliter sitt hår över svensk byråkrati. Det är direkt ångestladdat att ha med försäkringskassa eller arbetsförmedling att göra, för att inte tala om skattemyndigheten.

Jag minns senaste gången jag var inne på arbetsförmedlingen, hur man kunde känna stressferomonerna i luften. Där satt människor vars ångest nästan gick att ta på. Arbetsförmedlarna själva arbetade uppskattningsvis till 70-80% med byråkrati och kontrolluppgifter, bara de återstående 20-30 procenten av tiden med det som ger AF sitt namn.

Senast jag var inne på f-kassan, så är det första som möter min blick en stackars människa som sitter och vaggar med huvudet i händerna.

För mig som egen, så är f-kassan inte ens en möjlighet — det är helt enkelt inte värt besväret. Så jag betalar skatt för något jag aldrig räknar med att använda. Det skulle för egen del vara smartare om de pengarna kunde läggas på en ändamålsenlig försäkring.

För mig som egen är skatteverket liktydigt med ångest, för i varenda gång jag varit i kontakt med dem går jag därifrån svårt frustrerad. Det är den enda myndighet jag känner till som kan krångla till min bokföring och deklaration med en storleksordning och sedan glatt påstå att allt nu är så mycket bättre…

Mer än en gång de senaste åren har jag funderat på att överge frifräsandet och söka anställning. Hela Sverige är inrättat för lönearbetare, vi som frilansar är med och betalar systemen men vi bör inte vara fräcka nog att försöka utnyttja dem. Vi har absolut ansvar för allt vi gör, inga marginaler, ingen pardon.

Nu skall vi se om jag kan undvika att få min kreditvärdighet spolierad — men som sagt, jag håller inte andan.

Uppdatering: Better heads prevailed 🙂

Det tycks som om mitt fax hamnade i händerna på någon som använder sina små grå till annat än att läsa upp personnummer i telefon. Istället för att skicka mig till fogden sköt den handläggaren fram datumen, vilket eftersom pengarna nu är inne innebär att jag blev räddad av gong-gongen. Trist nog vet jag inte vem jag har att tacka, annars skulle jag skickat en ros.

13 svar på ”Byråkratins sabotage – eller hur jag kom att hata skatteverket”

  1. Så här är det och du har formulerat det väl. Som egenföretagare själv i 25 år så fick jag snabbt lära mig: låt din familj gå under, låt äktenskap krascha, låt sjukdomar härja i din kropp, låt strömmen stängas av men för allt i världen betala avgifter och skatter i tid, god tid. Dock icke i alltför god tid. En gång fick jag straffavgift på 2.672:- för att jag betalade för tidigt (skulle iväg över sommaren). Det är alldeles sant!

    Så nu kollar jag och dubbelkollar allt som har med skatteverket att göra och jag tar hellre lån, rånar banker etc.och betalr än snackar med dessa byråkraaater (som Anderz Harning skulle sagt).

    Och Arbetsförmedlingen förmedlar inga jobb som namnet felaktigt kan få oss att tro. De förmedlar regler, normer, söka jobbkurser, fylla i CV och hela konkarongen. Men vara länken som förmedlar vet jag är fel. Deras, som jag trodde än gång, huvuduppgift är inte att arbets-f-ö-r-m-e-d-l-a.

  2. Glömde: alla politiker i alla partier har alltid sagt att de skall underlätta för småföretagarna och entreprenörerna. Att ingen lyckats över huvud taget beror troligen på att de inte har en aning om hur det hela fungerar samt – och detta råkar jag veta – tjänstemännen styr med järnhand (inte: hjärnhandlag). Hjärtat är dött sedan länge i den sfären!

  3. Jag tror att det som förvånade mig mest var telefonsamtalet som började med två nummerserier. I kid you not, det var faktiskt det som hände.

    Det är så dumt att man skulle skratta åt det om det var en sketch i stand-up.

  4. Och för övrigt: Den senaste ”förbättringen” i bokförings och deklarationsreglerna är tydligt märkt ”alliansen”. Så mycket för deras löften att förenkla för småföretagare.

  5. Jag hoppas verkligen att jag har fel, men jag är rädd att byråkratins regler väger tyngre än förnuftet. Den kan dock finnas hopp om att få dem att ta tillbaks en eventuell anmärkning (om du får en) genom att ringa dem efteråt och be någon förklara för kronkalle att ärendet är klart, avslutat och att de drar tillbaks det. Exakt hur det fungerar vet jag inte, men det har i alla fall varit möjligt.

    I annat fall föreslår jag anfall via media. Går du ut stort så kan du kanske i alla fall ha med tidningsartiklar som bevisar hur det gått till och därmed få igenom kommande krediter för att kreditgivarna inte vill valsa i media sida vid sida med skattemyndigheten/kronkalle eller andra statens bödlar.

    Tyvärr är kreditanmärkningar så känsligt så ingen politiker vågar slåss för dem som råkat ut för dem. De som själv varit med om det, vågar inte ta striden för att slippa få sin privatekonomi granskad och de som aldrig varit med om det har ingen aning om hur jävligt det är. Därför finns ingen som driver ”kronkalleoffers” talan.

  6. Kronkallisterna själva är väl inte de jobbigaste av alla hopplösa byråkratier. De sitter ju liksom i skiten när det gäller arbetsuppgifter, men kanske just därför har de ofta en mer lågmäld hållning.

    Sen innebär ju inte det att det är en dans på rosor att prata med fogden, men där stöter man i alla fall sällan på rena puckon. De flesta på kronkalle har sett tillräckligt mycket skit för att bara försöka få jobbet gjort så smidigt som möjligt.

    Skatteidioterna verkar däremot fyrkantigare ju större påk de har att ta till. De som sitter på skatteupplysningen verkar nästan ha gått charmkurs, för de är alltid trevliga — de som däremot sitter med piskan i handen verkar ibland ha sålt sin själ till mörkrets makter.

    Jag förstår faktiskt att en stor del av det här är mitt eget ansvar, hur orimligt det än kan kännas. Det innebär inte att jag inte tycker en mer flexibel hållning mot hårt arbetande människor vore att föredra. Jag försöker ju för i helvete inte komma undan, utan vill betala.

  7. Beklagar dina problem, men är inte ett dugg förvånad. Jag avvek från en kurs i nyföretagande snabbare än en oljad katt efter att ha fått förklarat för mig att man först betalar moms och övriga skatter, SEN tjänar man pengar. Kul att betala skatt på pengar som inte existerar på kontot.

    Trots att alla rackar ner på svensk psykvård verkar den vara hypereffektiv. Annars hade vi haft ett par fall om dagen där folk klättrat upp i en mobilmast utanför skatteverket med en AK-5a och prickat alla som gick ut. Se nåt positivt i svensk byråkrati!

  8. En ganska vanlig reaktion hos privatpersoner när jag berättar vad jag kostar är:

    –Du måste tjäna pengar som gräs, hu va dyrt.

    Det de inte fattar är matematiken som säger att halva min tid inte kan faktureras, att en femtedel av summan jag fakturerar går till moms — och att jag av det som är kvar får behålla hälften sidådär.

    Ta denna tjäna-pengar-som-gräs-inkomst och ta bort sjukkassan eftersom jag är min egen arbetsgivare. Ta också bort alla former av anställningstrygghet. Ta för övrigt bort alla möjligheter till a-kassa. Ta bort alla former av avtalade försäkringar utöver de jag ordnar själv. Ta slutligen med i beräkningen att jag betalar all hårdvara, mjukvara och resor själv.

    Inte konstigt att man är fattig som en lus.

  9. Ja, du Marcus. Målande och träffande beskrivning.
    Vi är många som råkat ut för liknande saker. Och sunt förnuft, det är inte prioriterat hos regelryttarna.
    Men egna företagare tjänar ju pengar som gräs…. och skattefuskar av bara den. Så det kan de ha… menar ”folk”, och då kan byråkraterna fortsätta att sätta krokben.

    larsericks senaste blogginlägg.. Första maj?

  10. Nu visade det sig att det fortfarande jobbar människor även på skattemyndigheten. Någon där insåg det absurda i att skicka mig till fogden när pengarna faktiskt är på väg in. Det kanske finns hopp om mänskligheten.

  11. Marcus apropå Povel Ramel: Med trevande poesi och lite humor skall jag här försöka mig på att förklara mina åsikter om de mångfaciterade ämnet ”SKATTER”. 

    Det är skatt på allting de vet alla som älskat har. Det är barnen som är vår framtid, och vi hinner inte lära oss all i ett liv, men snart nog sitter vi där på pott igen! 

    Lycka till med ditt arbete och ”micro smidet framför datorn” Markus och tidsnog får du säkert in en rikliga klöverskördar!

    M.V.H. från Rolle

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.