Politik – en fråga om ansvar

Per Gudmundson kallades Gud när vi umgicks i Uppsala på en tid då vi var både yngre, snyggare och radikalare än vi är idag. Smeknamnet hade inte med omnipotens att göra, även om Per på många sätt redan då var en gigant. Att han kan skriva är väl allom bekant och jag brukar undvika att gå i replikväxling med honom. Man vill ju inte göra bort sig fullständigt.

Men efter att ha läst dagens ledarstick om oss pirater kan jag inte låta bli. För även om vi kallade honom Gud på den gamla goda tiden har han fortfarande inte makt att definiera världen och orden som han vill.

Ansvar kan man ta på många sätt Per. En intressant form av ansvarstagande är den när man tycker lite olika inom samma parti och låter en falang gå till val på det ena och den andra på något helt annat. Med den makt ministerrådet har i EU hjälper det inte oss att ha integritetskramande borgerliga politiker i EU-parlamentet när regeringen och den kvästa riksdagsgruppen har en helt annan agenda.

Just nu kämpar Sveriges parlamentariker för skrivningar i telekom-paketet som det finns en risk att den svenska regeringen kommer att motarbeta i ministerrådet. Ingen unik situation i en statsbildning med flera demokratiska nivåer, men en smula udda när regeringen och EU-parlamentarikerna tillhör samma parti eller åtminstone koalition. Det är en inte oviktig kamp, våra rättigheter är utmanade och behöver försvaras.

Ansvar när det gäller de riktigt viktiga frågorna kanske istället är att man har priniciper och att man står för dem.

Sen kan man naturligtvis undra hur piratpartiet ska ta sitt ansvar för allt det andra. Men det kan man ju faktiskt säga att vi har gjort. Vi har berättat exakt hur vi kommer att göra med regeringsmakten efter ett riksdagsval t ex. Det är vi nog tämligen ensam om. Det finns helt enkelt olika sorters ansvar.

Jag förstår att vi kommer att granskas nu. Det känns bra. Det är dags. Det betyder att vi är på riktigt. Jag förstår också att delar av den granskningen (som vi redan sett) kommer vara djupt orättvis, ja rent av dum. Vår uppgift är att artigt visa att kritikerna har fel. Att tala med en säker och övertygad röst som visar att vi är på riktigt.

Till slut kommer folk veta så mycket om oss att den slags glidande retorik som skickliga skribenter
som Per Gudmundson använder inte fungerar. Några exempel ur ledarsticket: ”lättvindigt utdelade” medlemskap, ”programmeraren Christian Engström” som möter etablerade politiker och piratpartisten som ”i princip kunde tillåta sig att ha enbart en fråga och ett svar”. Inga felaktigheter, men bilder som är till för att förminska och skapa osäkerhet kring vad piratpartiet är för några egentligen.

4 svar på ”Politik – en fråga om ansvar”

  1. Göran, Jeppsson är förmodligen fullt medveten om att ytterst få begriper jämförelsen. Det är själva poängen. Av en eller annan anledning vill han skapa osäkerhet för de som överväger att rösta på piratpartiet.

  2. Jeppsson sysselsätter sig med en grövre och mer talanglös variant av FUD (Fear, Uncertainty, Doubt) än Gudmundsson.

    Jag respekterar ”Gud” som person, och även om vi inte mötts på många år så minns jag honom som rolig och sympatisk. Men den artikeln var varken rolig eller speciellt sympatisk. Den var inte ens renhårig.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.