Den omöjliga debatten

Jag tänker spinna vidareGörans inlägg om debattnivån i piratdebatten. Icke-piraterna upplever att vi skriker åt dem och vi upplever att de skriker åt oss. Därmed blir egentligen ingenting sagt, ungefär som i ett familjegräl som trallar runt i samma gamla cirklar runt samma trätofrågor, frustrationer och olikheter som så många hundra gånger förut.

Göran pratade med en familjemedlem av den äldre generationen om IPRED. Det var faktiskt innan han ens övervägde att bli piratpartist. Familjemedlemmen förstod först inte problemet med IPRED, men det krävdes inte många meningar för att ändra på den saken. Så fort Göran förklarat vilka effekter den nya lagen skulle kunna få i praktiken, så var omvändelsen ett faktum. Reaktionen var att det är ju absurt, så kan det ju inte vara menat att rättssamhället skall fungera.

Det illustrerar på något sätt problemet med hela debatten, och det problem jag själv hade en gång i tiden med att just namnet Piratpartiet valdes. Å andra sidan finns det nog inte något bättre sätt att shanghaja begreppet och ändra betydelsen.

###Vaddå ”gratis är gott”?

För betydelsen är inte ”gratis är gott” som så många tycks tro. Faktum är att sånär som på en och annan frifräsare så vill de flesta av oss inget hellre än att betala för oss. Men för att besvara Björn Ulvaeus, så skulle de allra flesta inte handla hos någon som å ena sidan begär hutlöst betalt, och å andra sidan behandlar sina kunder som om de vore skadedjur.

Vi är med andra ord inte alls främmande för att artister, författare, skådisar och andra kulturarbetare skall få betalt för sitt jobb. Naturligtvis förutsatt att någon vill se, läsa eller lyssna. Det används däremot mot oss för att slippa lyssna till vad vi säger. För budskapet består inte av att vi vill stjäla klubborna ur era barns munnar.

###Skendebatt

Den typiska debatten de senaste åren har bestått i att Rick, Christian eller nu senast Anna lugnt försöker förklara vad vi står för. Under tiden står en, två, tre artister, författare, experter eller bolagsrepresentanter och avbryter, skäller eller drar absurda liknelser om stulna TV-apparater, snatteri, länsade bankkonton eller annat häcklande. Mönstret är så förvillande likt att man kan tro att det är en repris man tittar på snarare än en ny debatt.

Det är verkligen ett mönster. Ett försök att marginalisera, utdefiniera och förlöjliga. Säkert inte alltid medvetet, utan säkert lika ofta utifrån ärligt upplevd ilska. Men slutresultatet är detsamma, det blir en debatt som aldrig förs på allvar utanför de kretsar där piraterna mestadels värvar sina medlemmar.

###Diskussion eller monolog

Det är till och med värre än så, för när piratpartiet nämns av etablerade riksdagspolitiker så förminskas vår betydelse regelmässigt. Antingen avfärdas vi, eller också så utestängs vi — som om man försöker få oss att försvinna genom att inte riktigt erkänna vår existens och än mindre vår legitimitet. Att inbjuda företrädare för upphovsrättsintressen tycks däremot inte vara något problem.

Men vi har ett faktiskt problem, ett som inte kan lösas utan att båda sidor hörs och utan att man når en kompromiss alla kan leva med. Eller snarare, det är inte sant, för tiden kommer troligen att göra diskussionen överspelad. Det går för att använda ett anglikanskt uttryck inte att stoppa tillbaka katten i säcken. Frågan är nog snarare om vi kan nå en vänskaplig överenskommelse innan ena sidan blivit överkörd.

Det duger inte helt enkelt; vi måste ha en debatt; båda sidor måste få höras; vi måste hitta en lösning; det är egentligen självklart om man stannar upp och tänker efter.

###Vem vill ha en pyrrhusseger?

Vi är de IT-tokiga, early-adopters, kulturnördar, ja faktiskt de som skulle kunna utgöra ryggraden i nya affärsmodeller. De flesta av oss har proportionellt mot ålder och plånbok spenderat mer på mjukvara, hårdvara, filmer, skivor, spel och abbonemang än ett par typiska ”com-hem” familjer tillsammans. Vi programmerar, designar, skriver, tycker och debatterar på nätet. Det som förenar oss är entusiasmen över alla nya möjligheter, frihetskärleken och den absoluta tron på rätten till integritet, vårt censurhat och tron på förnyelse.

Sluta kalla oss tjuvar och pack, sluta marginalisera, förlöjliga och avfärda oss. Prata med oss sansat istället så kan vi åtminstone sätta upp tältet där förhandlingarna skall ske och låta kohorterna pusta ut, plåstras om, dricka och äta istället för att slå ihjäl varandra i ett slag som kommer kosta segraren så mycket att den kommer tro att den förlorat.

Där har vi det verkliga skälet till att Åsa Jinder stängt av sin kommentarsfunktion. Hon sänkte lansen och trodde väderkvarnarna skulle ge vika. När de inte gjorde det, så gick hon på än värre. Till slut var stämningen rent hatisk och då är alla förlorare.

Uppdatering: fyrtio minuter efter postning, och jag upptäcker att Leo Erlandsson också vill hyfsa debatten

144 svar på ”Den omöjliga debatten”

  1. hejsan Björn Felten:

    sakfrågan – den egentliga sakfrågan upphovsrätten – har missuppfattats grovt i den ganska spritt skjutande hagelsvärmen som dess belackare skjuter

    och ja: det finns massvis med ställen att läsa på och begrunda: det är apviktigt att se det här från fler håll eftersom:

    en reformering av upphovsrätten är givetvis oerhört svår – och ganska meningslös – att genomföra

    om man inte har upphovsmännen med sej

    ”Författarrätten är upphovsrättens kärna och ursprung. Den är ett barn av upplysningen och liberalismen.

    /…/

    Det hävdas ibland i dagens fildelningsdebatt att yttrandefriheten står i motsatsställning till upphovsrätten. Historien visar att så inte är fallet utan att det förhåller sig tvärtom. Upphovsrätten är en förutsättning för en verklig yttrandefrihet. Det är först när en upphovsman får rätten till sitt verk och därmed kan göra sina läsare eller lyssnare till sina verkliga uppdragsgivare som oberoende upphovsmannaskap kan uppstå.”

    källa: dagens juridik

    http://www.dagensjuridik.se/sv/Arkiv/Upphovsratten–en-forutsattning-for-verklig-yttrandefrihet/

    ”Det blåser kring upphovsrätten. Det har det för all del alltid gjort. Upphovsrätten har när det passat olika särintressen satts i motsatsställning såväl till yttrandefriheten som det fria informationsflödet. Den digitala teknikutvecklingen får inte hämmas av antikverade äganderättsanspråk på konstnärliga produkter har det sagts.

    Men samtidigt som dessa populistiska virvelvindar svept in i debatten har upphovsrättens legala ställning stärkts.”

    källa: dn

    http://www.dn.se/opinion/debatt/populistiska-opinioner-far-inte-hota-upphovsratten-1.720605

    ”– Det finns numera många vulgäruppfattningar om vad upphovsrätten står för och hur den förhåller sig till ny teknik. Såsom att modern digitalteknik inte alls får normeras och att upphovsrätten som sådan är teknikfientlig eller att den hotar människors integritet i nätmiljön.
    De skeva synsätten är hotet mot upphovsrätten, säger han, och fortsätter:
    – Den handlar från min horisont mest om en sorts teknisk fartblindhet. Nätets möjligheter gör att en del tappar proportionerna. Jag brukar kalla det där för digital maoism, att man tror att ny och avancerad teknik sveper undan all legal logik. Det är ganska vanligt vid teknikskiften att en del bara ser till tekniken men inte till innehållet.”

    källa: advokatsamfundet

    http://www.advokatsamfundet.se/templates/CommonPage_Advokaten.aspx?id=7886

    i övrigt går jag ofta direkt till källan/källorna:

    lagen.nu

    både själva upphovsrätten:

    https://lagen.nu/1960:729

    och grundladen där den skyddas (såsom andra fri och rättigheter (som yttrandefriheten och religionsfriheten osv osv) regeringsformen andra kapitlet paragraf 19:

    https://lagen.nu/1974:152#K2

    isses: nu bidde det länkar!

    tillbaks till london marathon: streamat live på eurosport 🙂

    embryos senaste blogginlägg.. kapitel sexton

  2. @Proteus: Du var kul, det var OK. Det var bara illa tajmat precis efter att JET klivit in och pratat över huvudet på embryo. Det riskerade att urarta i pajkastning.

    Du måste inte alls alltid vara snäll, känn dig fri att komma med roliga elakheter även i fortsättningen.

  3. ”[…] jag begriper inte /den hör skon klämmer fortsatt) varför jag (och dom flesta: dom som betalar för sej är en majoritet) ska betala sina böcker sina filmer sin musik: medan andra inte”

    Nej det är naturligtvis absurt att vissa skall betala och andra inte. Fast varför är det så självklart att man skall betala igen, och igen, och igen, och igen?

    *

    ”[…] har man nu en intressant uppgörelse som förhoppningsvis gagnar alla parter”

    Jag anser att du har fel. Utan ”hotet från fildelningen” kommer ingenting att hända. Det finns en löpande tendens att göra allt för att återställa status quo. Det finns starka krafter i rörelse som inte vill ha NÅGON förändring alls — eller det är inte riktigt sant, de vill ha en löpande förstärkning och förlängning av upphovsrättsskyddet.

    *

    ”[…] väljer att bli böcker för att kulturskatten ska kunna bevaras och inte skövlas av kulturrevolutionärer eller antihumana teknokrater”

    Du missar poängen. Det är inte fildelarna som försöker reglera kulturen.

    *

    ”genom historien har upphovsmannen varit längst ner i samhällsskalan: rättslös och utblottad: nu har ordningen blivit om inte bra så åtminstone någorlunda mer rättvis: det är ett angrepp på den ordningen som sker när man vill devalvera upphovsrätten: det tror jag är viktigt att besinna”

    Det är det här som gör debatten så svår.

    För å ena sidan är det ingen som egentligen vill tillbaka till en situation där en författares eller annan kreatörs möjlighet att skapa är beroende av att de stryker kungligheter eller andra ”gynnare” medhårs. Det finns en uppenbar risk att man i så fall skapar en situation där det inte finns plats för smalare kultur.

    Å andra sidan är det just de existerande institutionerna idag som är motsvarigheten till precis de ”aristokratiska gynnare” som bekostade författare, konstnärer och tonsättare innan upphovsrätten kom. Om något så är den moderna utvecklingen en motsvarighet till det som var BRA med upphovsrätten en gång i tiden.

    Det gäller att tränga igenom invanda tankar och se även det som ligger utanför den egna erfarenheten.

    Glöm för all del inte att även jag har sett den här situationen ur motsatt perspektiv. Jag har också konstaterat att hade min egen kulturella gärning kommit femton-tjugo år senare, så hade jag i det närmaste täljt pengar i jämförelse med den situation som var. Jag hade även sluppit att känna mig som en prostituerad inför agenter och skivbolag — och därmed kanske fortfarande känt glädje inför skapandet av musik, något som dog i mig då.

  4. Glöm för all del inte att även jag har sett den här situationen ur motsatt perspektiv.
    Men snälla rara Marcus, du förväntar dig väl ändå inte någon empati från sådana där fanatiska UhR-kramare?

    Det räcker ju att läsa att ”jag skall minsann ha rätt till betalt för mitt arbete, så det så!” för att se hur mycket förståelse det finns att hämta från det hållet. Tekoarbetare, varvsarbetare, sättare, isutkörare, gaslyktetändare, ja listan kan göras oändlig. Ingen av dem krävereller krävde att lagstiftarna skall tvinga motsträviga konsumenter att betala för något de inte vill ha. Förutom då en högljudd minoritet av misslyckade ”upphovsmän”.

    De framgångsrika upphovsmännen, såsom Unni Drougge, gråter ju inte ut på samma sätt som ”embryo” eller Guillou, Marklund och allt vad stofilerna nu heter.

    Björn Feltens senaste blogginlägg.. På webben regerar piratpartiet

  5. hej igen Marcus:

    jag väljer nu att koncentrera mej på ställen där vi är någorlunda överens och/eller där jag fortsatt verkligen vill försöka begripa

    ett har livet lärt mej (shit: nu låter jag verkligen som den gubbe vi alla till slut kommer att fösöka förneka att vi en gång blir) och det är att det är där man blir uppmuntrad och där man kommer överens som grunden kan läggas till det nya

    *

    ”Fast varför är det så självklart att man skall betala igen, och igen, och igen, och igen?”

    nej jag tycker inte heller att det är självklart: men jag kan ibland tycka att det är lite av ett lyxproblem i en värld där reursfördelningen är så ohyggligt ojämn

    men: det där går hur som helst att råda bot på med nya typer av utgivningar och licenser och nya typer av skatter (den sänkta bokmomsen främjade bokförsäljningen radikalt: åtminstone temporärt): varför inte en tryckt bok med en mp3licens till en ljudboksversion: åh äh det där vet jag att tekniker kan lösa mycket bättre än någonsin jag

    *

    ”Om något så är den moderna utvecklingen en motsvarighet till det som var BRA med upphovsrätten en gång i tiden.”

    och då vill ni devalvera upphovsrätten till bara fem år: hur kan det gynna dom enskilda upphovsrättsinnehavarna när/om man kastas ut på en fullkomligt fri arena

    jag tror faktiskt att den moderna utvecklingen och upphovsrätten kan gå hand i hand: så har ju skett under hela teknikutvecklingen hittills och det är ett sätt att både respektera upphovsmännen – samt deras alster – och nyttja dom nya distributionsmöjligheterna

    via alla dom exempel jag tidigare har skrivit om – och allt det nya som kommer att komma snabbt (och ibland i lite otakt eftersom det ÄR skillnad på att sluta avtal och att uppfinna en distributionskanal: i ett avtal måste flera parter respekteras) fram över

    *

    ”Jag anser att du har fel. Utan “hotet från fildelningen” kommer ingenting att hända.”

    men det var ju det jag skrev (eller menade) jag med: ur revolten kan det komma nånting bra det är givet

    i tider av revolt måste man dock vara aktsam så att exempelvis inte pöbelväldet eller maktberusningen eller känslan av att kunna kontrollera/besegra tar överhanden: man måste hela tiden lyssna: på varje enskild part

    google ansatte upphovsrättsorganisationerna hårt: ärendet gick till domstolen: det ledde till förlikning: allt övergick i långa och omständliga (men kreativa) diskussioner vilket ledde till the settlement: det kommer säkerligen få revideras och stöta på patrull: men det är en väg att ta sej framåt på

    *

    ”Jag hade även sluppit att känna mig som en prostituerad inför agenter och skivbolag — och därmed kanske fortfarande känt glädje inför skapandet av musik, något som dog i mig då.”

    usch: svårt

    och/men dom känslorna kanske är i paritet med den känsla som någon som har jobbat många år med ett verk upplever när hans eller hennes upphovsrätt kränks

    men: börjar vi jämföra emotioner förlorar vi nog tråden ordentligt misstänker jag

    samtidigt kanske ”den omöjliga debatten” måste tillåta sej sådana spår och en del off topicspår: som den där dikeskörningen om london marathon (vad hade det med saken alls att göra det undrar jag nu: verkligen)

    *

    jag agerar ytterst av solidaritet för dom minsta och mest drabbade: i det här fallet upphovsmännen (att jag själv är en känns lite som en olycklig slump: jag är övertygad om att jag hade tyckt samma om jag hade gjort något annat: man ska inte kränka folks rättigheter: man ska vara snäll och hederlig: man ska inte mobbas jada jada jada)

    embryos senaste blogginlägg.. kapitel sexton

  6. hejsan björn felten: jag lider förvisso med såväl isutkörare som typsättare: men analogin haltar fullkomligt

    eftersom ordet är inte teknikavhängigt: konsten är det inte och inte heller upphovsrätten per definition

    homeros och gunnar ekelöfs arbetssituation var troligtvis väldigt lika: poeten idag är lite mer uppkopplad men annars är problematiken densamma: hur går orden fram vad är det jag vill ha sagt och till vem osv osv

    *

    men – även om den tidige anarkisten charles fouriers idéer om pastejkrig ligger mej nära om hjärtat – jag ångrar mej något här: jag vill inte ägna mej åt pajkastning

    utan vill verkligen diskutera i sak: jag gav dej en mängd länkar och därmed tankar om hur upphovsrätten och yttrandefriheten faktiskt hör samman: hur kommenterar du det?

    embryos senaste blogginlägg.. kapitel sexton

  7. ”[…] åh äh det där vet jag att tekniker kan lösa mycket bättre än någonsin jag”

    BAEN-förlaget skickar med CDs till Webers böcker med allt han skrivit för dem. Det finns de som inte för krig mot sina läsare och tilltror dem att vilja köpa trots att de kan läsa gratis.

    ”[…]jag tror faktiskt att den moderna utvecklingen och upphovsrätten kan gå hand i hand: så har ju skett under hela teknikutvecklingen hittills[…]”

    Nej, du förstår inte. Upphovsrätten är på många sätt en direkt reaktion på en teknikutveckling — tryckpressen. Under tvåhundra år var det oreglerat, vilket gjorde att tryckare tryckte utan att fråga författare eller dela med sig av intäkterna. En populär författare kunde då befinna sig i den lite kuriösa situationen att vara den enda som inte tjänade pengar på sina skriverier.

    Det var med andra ord en lag mot klåfingriga tryckare, närmast motsvarande dagens förläggare.

    ”[…]men det var ju det jag skrev (eller menade) jag med: ur revolten kan det komma nånting bra det är givet[…]”

    Du missuppfattar igen. Det är inte så att utvecklingen fortsätter om fildelningen skulle försvinna. Vi har inte nått över något sådant ”krön” att det är nerförsbacke på andra sidan, utvecklingen av de legala alternativen måste fortfarande drivas framför oss med piska såväl som morot.

    ”[…]och/men dom känslorna kanske är i paritet med den känsla som någon som har jobbat många år med ett verk upplever när hans eller hennes upphovsrätt kränks[…]”

    Jag tänker inte mäta emotioner, helt enkelt för att de inte är riktigt jämförbara och båda mycket väl kan vara starka av olika orsaker.

    Min aversion var inför en upphovsrättsindustri som förväntade sig att jag skulle fråga ”hur högt” när de sa ”hoppa!”

    Idag skulle jag inte försökt vara något skivbolag eller någon agent till lags, helt enkelt för att jag skulle kunna se till att distribuera mig själv. Jag skulle kunna få en lyssnarskara långt större än jag då hade och haft en uppsjö av möjligheter att omsätta detta i inkomst.

  8. ”En populär författare kunde då befinna sig i den lite kuriösa situationen att vara den enda som inte tjänade pengar på sina skriverier.”

    och om man nu skulle devalvera upphovsrätten till endast fem år: vad händer med författarens möjligheter att tjäna pengar på sitt skrivande då?

    *

    lite kul i sammanhanget – upphovsrättens historiska vandring – är att det var först efter franska revolutionen som en egentlig upphovsrätt (en lag där kreatörer fick ensamrätt till sina alster på livstid) tillkom (19/6 1793: någon som ens liknar den vi har idag

    dom franska revolutionärerna och medborgarrättskämparna såg upphovsrätten som både självklar och grundläggande för bildandet av demokratiska samhällen

    embryos senaste blogginlägg.. kapitel sexton

  9. ”och om man nu skulle devalvera upphovsrätten till endast fem år: vad händer med författarens möjligheter att tjäna pengar på sitt skrivande då?”

    Läs och fundera: http://www.annatroberg.com/2009/04/25/snobollseffekten/

    ”dom franska revolutionärerna och medborgarrättskämparna såg upphovsrätten som både självklar och grundläggande för bildandet av demokratiska samhällen”

    Klart de gjorde det, innan dess var förläggare, tidningar och skribeneter beroende av aristokratiska ”gynnare”. Att få ut pengar direkt för sitt arbete snarare än för att en person med kanske helt andra värderingar sponsrade dig var säkert ett lyft.

    Världen ser annorlunda ut idag.

  10. yep: jag läste snöbollseffekten och allt är gott: jag har aldrig emotsagt mej nätpublikation eller spridning av litteratur digitalt: vill man så får man

    det är ju upphovsrättens grund och ingenting i trobergs bloggpost motsäger detta vad jag kan se (det är lite sent och grusigt nu): hon utgår ju helt från den upphovsrätt vi har idag och vad drougge har gjort är ju helt enligt den: hon äger rätten att göra vad hon själv vill med sitt verk

    detta stärker ju bara min övertygelse att det är av största vikt att den kommersiella skyddstiden inte devalveras: ska man som upphovsman lägga ut sina alster kan ju inte någon annan sko sej på dom i samma veva

    embryos senaste blogginlägg.. kapitel sexton

  11. @embryo: Stanna upp nu och fundera ett varv till. Din sista kommentar innehåller som jag ser det ett par tankevurpor, men jag vill att du funderar själv innan jag pekar ut vad jag menar.

  12. nej men: ska vi ha en omöjlig debatt kan vi inte börja med något slags mörkande: då blir den ju omöjligt omöjlig: dubbel negation leder till: ingenting

    vägled mej: sätt ljus på saken

    möjligen var jag otydlig här: grundbulten är att jag som författare själv har rätt att lägga ut mitt verk och därefter förvalta det: det är både min frihet och mitt ansvar och min rättighet

    det är när någon annan tar sej den rätten – utan att fråga eller genom att förbigå slutna avtal – som en kränkning sker

    ponera att skyddstiden för mina dikter upphörde efter fem år: vilket skulle innebära att – när dom exempelvis framförs på radion – jag inte skulle få betalt för dom: varför ta den inkomstmöjligheten ifrån oss povra poeter

  13. @embryo: Sorry det var kanske lite njurslag över den mörkningen. Min mening var att får dig att stanna upp och haja till lite, så att vi kan bryta upp den box som lätt skapas runt samtalet.

    Men för att förklara mig:

    Det första problemet i situationen är att de krafter som kämpar för att till varje pris bevara upphovsrätten ograverad, är samma krafter som konsekvent stänger alla de kanaler över vilka kreatören kan möta sin publik direkt.

    Jämför hur youtube-filmer försvinner eller hur ljudet klipps bort från dem. Jämför de standardiserade brev som gått ut från APB med flera till olika bittorrent-sajter i TPB-rättegångens spår. Resultatet är att bittorrent-sajterna stängs, eftersom den kontroll som efterfrågas är i princip omöjlig att genomföra. Då stängs kanalen även för den som legitimt vill dela med sig.

    Problem två är att snöbollseffekten kräver att du tydligt visar att du litar till din publik. Du kan helt enkelt inte göra det till hälften för då kommer du nästan säkert att misslyckas.

    Problem tre är att en devalvering nästan är en förutsättning för att det nya mediet skall utvecklas legalt till något med samma kraft som idag. Alternativen är nämligen att folk följer lagen, och att därmed internet utarmas på innehåll — eller att folk bryter den som idag.

    Slutligen är upphovsrätten ett problem för kulturen. Med en mer återhållsam upphovsrätt skulle det vara ett mycket mindre problem för såväl kungliga biblioteket, radio och TV att dela med sig av vår historia och av diverse kulturyttringar.

    När din dikt läses upp i radio, så är det en stor PR-vinst för dig. Finns det sätt för radiolyssnarna att genast ta reda på mer, läsa och se om de uppskattar annat än radio-dikten, så vinner du allt på den radiospelningen. Så varför är det så självklart att du skall få betalt för att radio gör reklam för dig?

  14. ”Problem två är att snöbollseffekten kräver att du tydligt visar att du litar till din publik.”

    här finns det flera problem: ett är hur människan de facto är beskaffad och vad historien berättar för oss: tyvärr

    tro mej uppriktigt: jag vill också en handslagsetik: en öppen och reko anarkism där allt vi gör och befattar oss med sker genom hederlighet

    men: så ser världen inte ut: så är inte världen skapad: vi är – kort sagt – inte där ännu

    folk luras

    folk ljuger

    folk bryter mot lagen

    givetvis inte alla: men tillräckligt många

    världen där ute består inte bara av altruister och hygglos: girighet är en mänsklig egenskap som man – här får jag bombis mothugg av filantropiska pirater – måste förhålla sej till

    eftersom: bara för att du och jag är reko och litar på varandra kan ingen av oss lita på att vårt avtal inte missbrukas av andra: här har inte ett jota skett med människans förnuft sedan bellmans tid: knappt sedan dom gamla grekernas tid

    men: jag är en optimistisk pessimist: om två tusen år har vi kanske klivit ur vår omognad

    givetvis litar man på ”sin publik” (vi är väl alla publik: jag begriper inte varför man ska ha en polarisering mellan det ena och det andra: jag är lika mycket publik som författare): men både du och jag vet ju hur man kan bli både blåst och kränkt out there

    *

    ett annat problem är att om man ska lita till donationer som inkomst är man tillbaks i ett etter värre system av godtyckliga gynnare

    välgörenhetsattityden (inga skatter frivilliga bidrag inget bistånd) är inte min grej: jag tror på stabilare värden: det funkar säkert stundvis och i toppen av pyramid

    men – som alltid förvisso – kommer någon att hamna i botten av pyramidspelet: upphovsrätten är generell

    och här hamnar vi kanske återigen i en möjlig väg: licenser och skattefinansierad kultur (men då behövs en stark statlig styrning och ett kulturdepartement som heter deuga)

    ”Så varför är det så självklart att du skall få betalt för att radio gör reklam för dig?”

    jag ser det inte som reklam: jag ser det som hederligt jobb

    och: det är lika självklart som att alla andra som bidrar till radions utbud ska få betalt: från tekniker till städare till journalister: varför ska just upphovsmännen stryka på foten: varför är det just upphovsmannen som inte ska ersättas

  15. På ett filosofiskt plan tror jag att antalet verkliga altruister är noll. Det beror iofs på hur man definierar altruism, men ändå.

    Men likväl reagerar folk på hur de bemöts, vilket för övrigt den här debatten är ett strålande exempel på. Bemöts man som tjuv, så är man tjuv. Bemöts man med respekt så visar man respekt. Det gäller inte hundra procent av tiden, det gäller bara överlag.

    Människor överlag vill kunna se sig i spegeln och där se någon de kan respektera. Ser de att du svälter samtidigt som de utnyttjar din litteratur utan att ge något tillbaka svajar denna självbild. Det kommer oavsett system alltid att finnas frifräsare som skiter i allt, men de flesta av oss vill faktiskt göra rätt för oss.

    Jag vill inte föra en ekonomisk debatt med dig, eftersom det kan urarta i något som inte har med kärnfrågan att göra. Jag säger bara så mycket att det finns både en och annan som skulle känna sig svårt obekväm med ytterligare ett byråkratiskt system som inte fungerar i praktiken.

    Skillnaden mellan dagens gynnare och gårdagen är föresten att gårdagens var en krösus/aristokrat som du gjorde bäst i att hålla dig väl med.
    Dagens gynnare är alla de som vill läsa dina verk och stödja dig i ditt arbete, förlorar du en kan du få flera nya.

    Vad gäller radion, så säger jag inte att det är fel att du får betalt. Jag säger bara att när det gäller till exempel musik, så har det förekommit diverse skandaler som går ut på att radiofolk fått betalt för att spela vissa artister. En radiojingel är inte heller direkt billig att få in.

  16. ”Människor överlag vill kunna se sig i spegeln och där se någon de kan respektera.”

    bra: jag tror det också: jag har alltid trott det: och det som då har gjort mej så – oerhört – förbryllad är just den massiva illegala fildelningen

    själv kan jag inte lyssna på en illegalt nedladdad låt utan att det känns moraliskt fel: än mindre skulle jag kunna se en sån film: det är kanske ett funktionshinder jag har jag vet inte: eller någon gammal moral som har bitit sej fast: man ska betala för sej: man ska följa gemensamma överenskommelsr om världen måste bli så rättvis det någonsin är möjligt

    och man ska inte trampa på dom fåtaliga och dom små

    nu kan man säja: isses vilken stofil: men för mej är det mer en barnatro: ärlig och måhända blind i somligas ögon

    ett sätt att kunna se sej själv i spegeln är kanske att liera sej med likasinnade att skapa truster och förbund (vilket alltid kräver en given motståndare) och på så vis berättiga en alldeles ny moral

    men då ställer man andra utanför

    vad vi försöker behandla nu är någonting större än så hoppas jag: gemensamma förbund

    och att om inte förändra så skapa ett utrymme för förståelse: ett spelbord uppställt i ingenmansland

  17. Jag kan faktiskt förstå att du känner dig förbryllad.
    Men det är just i detta vi ser mötet mellan den gamla och den nya världen.

    Jag vill inte på något sätt förminska din förståelse eller upplevelse, utan säger bara att den är annorlunda.

    Tänk dig situationen där jag som är huggarutbildad, och du som är poet (och jag bara antar för resonemanget inte huggarutbildad) kommer till en vildvuxen skogsdunge.

    Du ser en vacker mossbelupen sten i solen där du kan sätta dig ner och äta din matsäck. Det är nästan trollskogsstämning, en slags urskog som väcker fantasin och skaparlusten. Du förstår hur nationalromantiker känt sig. Du njuter av fågelsången och den vackra naturen — livet är helt enkelt underbart.

    Jag ser hur surt regn skadat bladverket och barren, jag ser förruttnelsen i flera av stammarna runt omkring mig — jag ser gallringsslarv som lämnat vissa ungträd utan livsrum och ljus. Det är naturligtvis vackert alltihop, men ändå ser jag alla dessa saker som en del av upplevelsen.

    Är någon av våra upplevelser mer rätt, eller är de bara annorlunda?

    När det gäller upphovsrätten ställt mot den nya verkligheten ser du hur upphovsrätten hör samman med yttrandefriheten, hur den emanciperar artister, författare och musiker. Du ser även de svaga artisterna som knappt tar sig runt ekonomiskt och hur de plundras av att deras verk används utan ersättning.

    Jag å andra sidan ser hur upphovsrätten de facto idag sitter ihop med samma repressiva strävanden som gett oss telekompaketet, datalagringsdirektivet, ACTA och allsköns annat byråkratiskt otyg som hotar det fria ordet, det fria internet och i förlängningen demokratin. Det är samma människor som står på barrikaderna FÖR en lag som FRA, som sen i nästa andetag ger oss IPRED. Samma lobbyister som champagnekorrumperar EU-kommissionärer och pratar upphovsrätt, börjar i nästa andetag prata om mjukvarupatent och andra former av absurd ensamrätt på rena tankar och idéer.

    Vem av oss har mest rätt?

    Det jag försöker visa är att det finns en konstruktiv väg framåt, även med en rumphuggen upphovsrätt. Går vi den vägen behövs inte kontrollsamhället. Väljer vi å andra sidan vägen med bibehållen upphovsrätt, så måste vi i det närmaste införa total kontroll för att kunna upprätthålla den.

    Vilken väg vill du gå?

  18. embryo skrev:
    själv kan jag inte lyssna på en illegalt nedladdad låt utan att det känns moraliskt fel: än mindre skulle jag kunna se en sån film: det är kanske ett funktionshinder jag har jag vet inte: eller någon gammal moral som har bitit sej fast: man ska betala för sej: man ska följa gemensamma överenskommelsr om världen måste bli så rättvis det någonsin är möjligt

    precis så känner jag också, men den känslan hindrar inte mig från att se att vi inte kan upprätthålla en lag som så få bryr sig om utan massivt repressiva åtgärder

    jag tror helt enkelt att uphovsmännen med den moderna teknikens möjligheter inte behöver samma skydd som tidigare, de kommer kunna ta tillräckligt betalt utan att få detta extra juridiska stöd

    jag tror att i den mån det kostar upphovsmännen något att göra om upphovsrätten så är det värt det i relation till de mänskliga kostnader vi alla blir tvungna att bära o vi ska skydda upphovsrätten som den nu är bskafad

    jag tror att vi behöver finna en ny modell tillsammans genom demokratiska samtal och beslut

  19. ”Vilken väg vill du gå?”

    här blir jag lite embryoansk och vill helst svara:

    golgata

    highway 61 revisited

    eller: låt oss gå hand i hand 🙂

    *

    men: det är lite tråkigt att du återvänder till polariseringen: och i din egen bild inte ens nämner upphovsmännen

    dock är det mycket glädjande att du ser min bild så tydligt och förstår upphovsrättens för mej genuina innebörd

    jag måste verkligen slå skallen i tangentbordet för att kunna se poängen med illegal fildelning: annan än som ett revoltsteg mot något nytt: mycket av det här påminner om en otroligt gammal uppdelning mellan teknokrater och humanister: vi kan bättre än så

    *

    men jag tar ett kliv på min väg: då piraterna vill behålla den ideella upphovsrätten fullt ut kommer man ju hamna i massvis med trångmål även där när upphovsmän upplever att deras verk av ideologiska politiska religiösa konstnärliga personliga skäl besudlas och missbrukas: friheten blir så att säja likväl begränsad

    som jag ser det är piraternas största och mest konstruktiva ambition att devalvera upphovsrätten – oerhört mycket – ned till endast fem år (från dagens livstid plus 70 år)

    det kommer ju att bli oerhört svårt: upphovsrätten är grundlagsskyddad och ingenting man bara skyfflar ned från bordet

    som jag tidigare skrivit kommer det också att bli fruktansvärt svårt att genomföra en sådan reform utan att ha upphovsrättsorganisationerna på sin sida: jag tror faktiskt att det är omöjligt: särskilt med en polariserande politik där upphovsrättsinnehavarna attackeras så snart dom hävdar sin åsikt och rätt

    därför måste vi gå en annan väg (jag vågar knappt nämna google books en gång till men jag vet att inte bara jag anser den vara en bra lösning): förhandla utifrån den givna rätten och se till att avarterna (åt alla håll: från perverterad kapitalism till inskränkthet och snålhet) putsas bort

    en medelväg: ja kanske: jag vet: det låter skittråkigt: men säj istället den tredje ståndpunktens väg

    *

    (bilden av den naturromantiske poeten är lite fin: men för mej är poesi något helt annat (även om den gärna får vara högromantisk men lika gärna språkdestruktiv och smutsig): frihet och en vaken blick: ibland nån slags vittnesbörd … äh det där är olika varje dag: men en dikt om försurningnen låter betydligt mer intressant än en om mossiga stenar)

    embryos senaste blogginlägg.. kapitel tjugotvå

  20. Nej jag påstod inte att du skulle vara natur- eller nationalromantiker 😀

    OM det vore så att upphovsrättsorganisationerna betedde sig sansat.
    OM det vore så att inte de repressiva förslagen som gått från lobbyister till politiker vore legio.
    OM det vore så att kulturen och kunskapen inte håller på att låsas in.
    OM jag upplevde att det verkligen berikade kulturutbudet snarare än att göra det smalare.

    Då skulle jag ge dig rätt.

    Jag ger dig rätt så långt att jag mycket väl kan förstå din position utan att för den skull hålla med dig. Kan du förstå vår?

  21. ”Kan du förstå vår?”

    jag tror det: med samma aber: jag håller inte med

    ”upphovsrättsorganisationerna” är en ganska stor klump: jag vet att det finns massvis av sansade röster och väldigt intelligenta – bestämda eller försiktiga (många upphovsmän är ambivalenta och att politisera eller framföra och prova åsikter är inte helt gängse och enligt traditionen: som upphovsman kan det kännas ärligare (eller snarare: mer professionellt) att vara vittne att betrakta att byta synvinklar

    man kan dock vara bägge: citizen och author

    fler borde prova diskussionen: någon skrev att piratpartiet regerar på internet: jag tror hela diskussionen och mediaklimatet skulle bli annorlunda om fler synvinklar dök upp

    men herregudrun: det här tar tid och tid är både jobb och pengar

    *

    jag upplever inte att kulturen och kunskapen håller på att låsas in: aldrig i mitt liv har så mycket kunskap spridits så fort och varit så tillgänglig som nu

    embryos senaste blogginlägg.. kapitel tjugotvå

  22. ”hejsan göran: “Då frågar jag, när jag spelade av låtar från radion som ung parvel… var jag då en tjuv?”

    nej: om jag minns rätt infördes kassettersättningen som ett svar på den typen av av- och inspelningar: allt med upphovsrätten som grund”

    Som kompensation ja,men det gjorde det inte lagligt så det var inte en kompromiss som gjorde alla nöjda. Du var(är?) en tjuv som stal låtar.

  23. den utökades ju för ett par år sen till cd/dvd-skivor och usbminnen + hårddiskar i typ tivo apparater.
    Så upphovsmän(kvinnor) får redan pengar men mycket vill ha mer och samtidigt straffa lite. Mycket osympatiskt tycker jag.

  24. @embryo: ”jag upplever inte att kulturen och kunskapen håller på att låsas in: aldrig i mitt liv har så mycket kunskap spridits så fort och varit så tillgänglig som nu”

    Nå det går inte att förneka, och det är också det vi försöker försvara. Det är dock inte en självklarhet och precis det som angrips av de som hellre vill att internet skall vara kabel-TV.

    ”man kan dock vara bägge: citizen och author”

    I allra högsta grad kolla Lessig i http://fridholm.net/2008/01/19/powerful-thoughts/

  25. hejsan Lars Håland: ”mycket vill ha mer och samtidigt straffa lite”

    jag antar att det där är något slags talesätt: men det är väl just den här typen av förutfattade meningar om vad upphovsmän är och vill (giriga småsadister om man ska tolka din utsaga: jag känner väldigt få vad jag vet) som både frammanar och gör den omöjliga debatten om inte omöjlig så himlarns svår

    hejsan Marcus:ja proteus länkade till samma föreläsning på sin blogg här: http://proteus.wordpress.com/2009/04/26/det-sager-jag-nu/

    jag kollade på filmen och kommenterade där: lessigs tankar ligger nära google books (det igen!) och han gillar den dealen: http://lessig.org/blog/2008/10/on_the_google_book_search_agre.html

    embryos senaste blogginlägg.. kapitel tjugotre

  26. Lessig gillar dealen för att den:

    1. I praktiken ger bättre tillgång till skyddade böcker än vad som annars skulle blivit fallet.
    2. Inte ens försökte resonera sig fram till en definition om vad som är ”fair use”.
    3. Inte är konstruerad på ett sätt som gör den avhängig av en kontrollerande organisations välvilja.
    4. Ger utrymme för public domain verk att existera sida vid sida med skyddade verk.

    Han väntar med intresse på hur CC licenser skall hanteras, eftersom många böcker idag faktiskt omfattas av en sådan samtidigt som Googles motpart uttryckt sitt skarpa ogillande.

    Det är bättre än vad det skulle kunna ha blivit, men inte på något sätt ett slutgiltigt svar. Jag är glad att de kommit fram till något som åtminstone inte är katastrofalt, men det betyder inte att jag är nöjd med de underliggande premisserna.

    Google books är bra, men det löser inte problemet som är roten till den här diskussionen.

  27. ”Google books är bra, men det löser inte problemet som är roten till den här diskussionen.”

    vilken är roten: att devalvera upphovsrätten eller inte: i sådana fall har ju google books faktiskt löst problemet: man kan distribuera böcker digitalt – och inte på bekostnad av upphovsrätten – och skapa stor tillgång

    jag är övertygad om att det blir ännu bättre licenser och ännu friare avtal när dom statliga arkiven och biblioteken på allvar hinner ikapp

    det fina med lessigs resonemang är ju viljan just att skapa en bro (att kompromissa) och inte att kasta ägg på den ena eller den andra parten

    respekt framför allt mot dom som kommer efter: våra barn: det gillar jag: jag vill att dom också ska kunna jobba som dramatiker filmare musiker författare: fria och självständiga och med rätt till sitt jobb

    embryos senaste blogginlägg.. kapitel tjugotre

  28. ”det fina med lessigs resonemang är ju viljan just att skapa en bro (att kompromissa) och inte att kasta ägg på den ena eller den andra parten”

    Att bygga en bro och att kompromissa kan ju vara oförenliga saker. Som en kompromiss mellan att starta krig och inte starta krig.

  29. Naturligtvis måste upphovsrätten ”devalveras”. Tycker du verkligen att det är rimligt med ett skydd som sträcker sig så långt som upp till ett par livstider?

    Med nuvarande upphovsrätt skulle Mozarts verk varit skyddade ända fram till amerikanska inbördeskriget, Beethovens nästan till förra sekelskiftet, Dumas d.ä verk skulle varit skyddade fram till andra världskriget. Jules Vernes såväl som Émile Zolas och Edvard Griegs verk skulle inte varit i allmänningen förrän någon gång på sjuttiotalet. Tom Sawyer skulle inte tillhört allmänningen förrän 1980. Till och med en bok som djungelboken skulle gått till allmänningen först för tre år sedan. Tolkien kommer för övrigt inte tillhöra allmänningen förrän om 33 år.

    Oavsett vad du tycker om dessa kompositörer och författare, så inser du väl hur de är en del av vår kulturskatt? Inser du då inte hur sura förvaltare skulle kunnat ställa till det?

    Den ekonomiska upphovsrätten är en balansgång mellan allmänhetens intressen och den enskilde skaparen. Allmänheten kan gå med på att begränsa rätten att bruka verken fritt om det är nödvändigt för en levande kultur, och om det är nödvändigt för att den som skapar inte skall bli lottlös.

    Men precis som med patent, så är det en överenskommelse. I patentens fall så går det ut på att du för att få ett patent beviljat måste offentliggöra tekniken/innovationen — så att den får maximal utväxling.

    Upphovsrätten har fått en total slagsida mot ”mer är bättre”, så mycket till och med att dess legitimitet nu ifrågasätts. Inte EN ENDA GÅNG har ett beslut lett till att upphovsrätten minskats till förmån för brukarna utan vartenda beslut har gått ut på att förlänga och göra mer omfattande.

  30. Även om man skulle resonera som embryo, dvs utifrån den fattige poeten som skall slippa bli bestulen på sitt arbete, även då finns det ju inget som helst skäl att försvara upphovrättstider som gäller efter upphovsmannens död. Om en kreatör lyckats tjäna stora summor på, låt oss säga hans eller hennes böcker, och man är mån om att Astrids barnbarnsbarnbarnsbarn ska kunna dela ut stipendier och what not — så är det ju faktiskt bara att testamentera förmögenheten till sina barn.

    Vad embryo (bland oändligt mycket annat) inte begriper är ju att de allt längre skyddstiderna syftar till att göra upphovsrätten till ett slags commodities market. Lobbyisterna skulle helst se tider på femhundra år, tusen år, under vilka man skall kunna köpa och sälja upphovsrätten till det ena och det andra ungefär som man handlar med silver. Att släppa saker fritt vore, enligt den kapitalistiska (i motsättning till den handelsinriktade) logiken liktydigt med kommunism.

  31. Nä Proteus det har inte så mycket med kapitalism i sig att göra. Att släppa det fritt vore inte liktydigt med kommunism.

    Vad det handlar om är att det började gå snett och att en sådan ”commodities market” kom till. Så liksom med optioner, futurer, terminer, warranter, swappar och andra smått esoteriska papper, så finns en skapad marknad där de som skaffat sig värden inte vill bli av med dem.

    Upphovsrätten började förlora sin legitimitet redan för bortåt ett sekel sedan när de försökte kontrollera eller till och med motverka radion. På många sätt är mötet i Mussolinis Italien, där skivindustin blev maktfaktorn snarare än artist- och tonsättarorganisationer en brytpunkt.

    Men det hela har inte ställts på sin spets förrän nu, eftersom det är först nu som vem som helst har råd att vara producent och distributör.

  32. @Proteus – Jag tycker du sätter fingret på en viktig poäng när du använder orden ”commodities market”. Det ligger i den kapitalitiska logiken, enligt min mening som en avart, att det spontant skapas värdebärare även för värden som inte är handfast avgränsade, för att göra dem köp- och säljbara. Tulpanerna i Holland eller de olika fastighetsinstrument som möjliggör försäljning av fast egendom är två exempel på detta. (Detta kan sedan utvecklas i flera steg genom optioner och liknande och man kommer då allt längre från själva den värdeskapande källan.)

    När den här logiken tillämpas på något så flyktigt som idéer genom patent, licensrätter, förlagsrätter och allt vad man kan tänka sig, så är det inte konstigt att ägarna av dessa instrument vänder sig till politiken för att försäkra sig om lagligt skydd till sina rättigheter in absurdum.

    Det som återstår att visa för oss som är kritiska till denna ordning är att det finns ett alternativt förhållningssätt om är bättre för samhället och majoriteten utan att det för den skull kommer att utbryta i total anarki vad gäller de värdeskapande producenternas möjligheter att fortsätta producera och i de fall då marknaden finns ta betalt för sina verk.

  33. ”Tolkien kommer för övrigt inte tillhöra allmänningen förrän om 33 år.”

    finns inte många författare i (väst-)världen vars verk tillhör det allmänna kulturmedvetandet mer än just tolkien

    här har vi ju ytterligare ett fall där upphovsrätten har ärvts och förvaltats på ett fint vis: jrr tolkiens son christopher som har ålagt sej att edera resterna av sin fars enorma produktion: omdiskuterat måhända men en viktig litteraturhistorisk insats

    för vad skulle motsatsen innebära: en disneyversion av silmarillion?

    http://en.wikipedia.org/wiki/Christopher_Tolkien

    jag tycker att sskyddstiderna är bra som dom är nu: man ska istället rikta insatserna mot att förvalta arvet så väl som möjligt

    embryos senaste blogginlägg.. kapitel tjugotre

  34. I det här sista förstår jag dig faktiskt inte alls embryo.

    Att det kan behövas ett visst skydd för efterlevande om en författare, kompositör eller annan konstnär plötsligt trillar av pinn knall fall det kan jag köpa. Men att det skulle vara bra att skydda verket i två generationer efter skaparens död, det framstår bara som rena dumheterna.

    Christopher är väl vad engelsmännen skulle kalla ”a good sport”, så trots att han inte var helt positiv till idén om ringen-filmerna gjorde han ingenting för att försöka stoppa dem eller ställa till det för dem. Det finns dock inga garantier för att andra söner, döttrar eller barnbarn är lika öppensinnade.

    Det som lätt händer när man lägger kulturen i frysboxen på det sättet, är att även det nyskapande känner kylan. Det bästa sättet att ”förvalta arvet” är att släppa det fritt. Då kommer det säkert ut en del skräp, men samtidigt är fältet öppet för verkliga mästerverk.

    Det känns som om du sitter fast i idén om att det måste vara som det är, det upplever jag inte som speciellt konstruktiv. Om du vill ha livstid plus två generationers skydd för allt som skapas, vad är det då du är ute efter? Då handlar det ju inte längre om att få betalt, det handlar inte ens om att kunna kontrollera sitt eget verk — då handlar det om att du vill kunna kontrollera hur framtida generationer ser på och behandlar det du gör.

  35. ”Nä Proteus det har inte så mycket med kapitalism i sig att göra. Att släppa det fritt vore inte liktydigt med kommunism.”

    Vill bara förtydliga att jag alltså inte alls anser det, heller.

  36. Jag menar alltså att skyddstider på livtid plus två, tre generationer är kapitalism, vilket står i motsättning till marknadsekonomi. Jag föreställer mig att lobbyisterna fräser något i stil med ”kommunism!” när någon talar om skyddstider på fem år.

    Ursäkta att jag var otydlig.

  37. ”Om du vill ha livstid plus två generationers skydd för allt som skapas, vad är det då du är ute efter?”

    åh: respekt för verket – konsten är väldigt väldigt lång (tänk: beckettpolisen) – samt strikt rättvisa

    det är liksom ingen picknick att ägna sej åt allvarligt syftande konstnärskap: typ som wendy cope skriver här: ”One summer’s day, strolling through a cemetery, my partner and I had a conversation about what we would like on our gravestones. He suggested that mine should read: ”Wendy Cope. All Rights Reserved.

    /…/

    In the long run – if our poems survive into the long run – we’ll be in no position to benefit from royalties or permission fees. All poets hope that their work will outlive them. I’m no exception. Even so, I sometimes feel a bit annoyed by the prospect of people making money out of my poems when I’m too dead to spend it.”

    givetvis kan man tänka sej former där upphovsmannen själv frigör verket: men det är avhängigt formen och uttrycket (tänk INTE: beckettpolisen) och verkets menade verkanskraft: konsten är fri men under stort allvar

    embryos senaste blogginlägg.. kapitel tjugotre

  38. Åh men MIN verklighet är att folk gör pengar på mitt arbete utan att jag får en spänn utöver vad som avtalats innan leverans.

    Sure, förutsättningarna skiljer sig åt. Däremot är det inte en naturlag, eller ens strikt rättvisa att någras arbete värderas med ett ”bäst före”-datum som sträcker sig en månad eller två, medan andras rätt till sitt arbete sträcks ut över sekel.

    Skall Homeros vända sig i sin grav för att någon idag trycker hans verk och tjänar en hacka?

  39. ”Åh men MIN verklighet är att folk gör pengar på mitt arbete utan att jag får en spänn utöver vad som avtalats innan leverans.”

    skulle vi ha exakt samma villkor och samma lön allihop vore givetvis världen totalt rättvis: jag tror – igen – inte att vi människro riktigt fixar det där: yet

    den typen av samhällen har provats vid många revolter: men stupar alltid på maktfullkomlighet och girighet (men det HÄR var väl verkligen (eller inte alls) off topic antar jag)

    ibland tänker jag dock på detta med deltagarkultur och fritt flöde av information att det kräver ju avbsolut rättvisa: att vi delar med oss åt bägge håll: hur kan man kalla en situation där upphovsrättsskyddade verk laddas ned för deltagarkultur: vilken är upphovsmannens del av dealen s a s

    en deltagarkultur utan respekt för lika värden och respekt för det skapta leder till

    en kulturrevolt som inte står maos långt efter: en anti-elitism där man slängde ut läkarna på landet för att bli bönder och där dilettanter skulle utföra operationer och där kulturarbetare fängslades och försvann

    det fria ordet manifesteras via upphovsrätten

    *

    här en svår och delikat fråga som måste höra den omöjliga debatten till: finns det ett avund mot upphovsmannaskapet dolt i attackerna mot upphovsrätten: en gammal vanlig jantelag: man ska inte tro att man är något

    *

    ”Skall Homeros vända sig i sin grav för att någon idag trycker hans verk och tjänar en hacka?”

    nej givetvis inte: vi är inte ens säkra på att Homeros fanns: han kan dessutom ha varit en blind man som endast kunde sina sånger utantill: en levande bok omöjlig att efterlikna eller duplicera

    embryos senaste blogginlägg.. kapitel tjugotre

  40. Jag måste förtydliga lite till tror jag.

    Vi har system för ekonomiskt stöd i Sverige. Det är en komplex sammansättning av socialförsäkringar, socialhjälp och olika bidrag.

    De är ett uttryck för den slitna frasen om solidaritet, och något vi kan vara tacksamma över när det blir trångt.

    Över tiden, som med alla sådana system, så har vi vant oss vid att de finns där. Då genomgår systemen en metamorfos i våra huvuden och slutar vara ett uttryck för solidaritet. Istället ses de som en naturlag och en mänsklig rättighet.

    Konsekvensen blir att alla våra resonemang utgår från att vi har rätt till det som från början var välvilja. Vi blir arga och besvikna om vi inte får så mycket som vi hoppats. Vi skriker i högan sky om det konstateras att endera systemet blivit för dyrt för samhället att bekosta fullt ut. Grundinställningen är tvärtom att varje sådant system skall utvecklas för att vara MER omfattande och ge MER i bidrag. All annan utveckling ses som ett steg tillbaka till sämre och mer ojämlika tidevarv.

    Vi har med andra ord glömt upprinnelsen och ser bara hur det påverkar vår plånbok.

    Samma sak är det med den ekonomiska upphovsrätten.

    Den kom till därför att situationen med gynnare och kreatörer blev ohållbar. Den kom till för att tryckare exploaterade verk utan vare sig tillåtelse eller ersättning till författaren — en direkt konsekvens av tryckpressen och den billiga kopieringen.

    Den ekonomiska upphovsrätten förutsattes lösa problemet med att tryckaren kunde tjäna pengar utan att författaren gjorde det, så att författaren skulle garanteras sin beskärda del. Den riktades inte mot läsarna, den garanterade inte att författaren skulle tryckas, läsas eller tjäna pengar. Den var dessutom bara lite knappt tre decennier lång.

    Som alla sådana system har den upplevt en betydelseglidning. I praktiken har den förlängts med sisådär trekvarts sekel. Den har i det författares, kompositörers och konstnärers medvetande förvandlats till en naturrätt. Utvecklingen har hela tiden gått mot mer skydd, längre skyddstider och större kontroll — allt annat har setts som steg bakåt mot en dunkel medeltida ordning.

    Det betyder inte att det är sant.

    ”All poets hope that their work will outlive them. I’m no exception. Even so, I sometimes feel a bit annoyed by the prospect of people making money out of my poems when I’m too dead to spend it.”

    Mycket vackert uttryckt, men att hon känner så innebär inte att det är sant. Vad som händer efter hennes död, eller till och med efter att hon haft möjlighet att monetarisera sitt arbete är inte relevant.

    De uppfinnare som varit usla affärsmän, och som fått se andra slå mynt av deras idéer medan de själva petar i gruset är legio. Det är olyckligt, men inte samhällets sak att åtgärda.

  41. ja nu kliver vi in i socialpolitiken från kulturpolitiken (hu! detta ord!)

    och här styr en annan slags ordning än den som rör upphovsrätten (som jag menar kan stå som den är och att avtal och licenser kan utformas utifrån den: det har vi ju sett fungerar) som handlar om fördelningspolitik och skattetryck och solidaritet: jag tycker att det är självklart att samhället ska stödja den i ekonomiska spörsmål och patenträtt funktionshindrade uppfinnaren

    likaväl som samhället – vi tillsammans – alltid ska hjälpa de socialt utsatta och de svaga grupperna: det är civiliserat

    jag har aldrig hört någon upphovsman hävda upphovsrätten som en naturrätt: bara som en rättighet som är grundlagsskyddad och av samma paritet som rösträtt yttrandefrihet osv: alla dessa demokratins fundament har genom seklen finslipats förbättrats stärkts skyddats upprätthållits: för vår skull för den förnuftsstyrda upplysta ansvarstagande och hederliga människans skull

    (nä skit: nu börjar jag låta som typ en debil thomas jefferson: rättning i floskelledet herr embryo)

    embryos senaste blogginlägg.. kapitel tjugofyra

  42. BEEEP, HALÄRM!!!

    Jag tror att mitt alarm just gick av för att vi ser kärnan i våra respektive positioner och därför varför kompromisser är så svåra.

    ”Samma paritet som rösträtt, yttrandefrihet osv: alla dessa demokratins fundament […]”

    Här skiljer vi oss. Jag anser inte att den ekonomiska upphovsrätten är att jämföra med rösträtt, yttrandefrihet och andra liknande rättigheter. Det är för mig fullständigt möjligt att tänka mig ett demokratiskt samhälle helt utan ekonomisk upphovsrätt, medan ett samhälle utan rösträtt och yttrandefrihet per definition inte är demokratiskt.

    Upphovsrätt, liksom patent och andra ”immateriella rättigheter” är för mig avtal mellan samhället och den enskilde kreatören/uppfinnaren/innehavaren. Det är avtal som bygger på ömsesidig vinst, det vill säga att både samhället i stort och den enskilda kreatören vinner något på avtalet.

    I och med det ser jag också att balansen som gör att alla vinner på situationen har rubbats.

  43. ja: du kan förvisso även knuffa in den kommersiella upphovsrätten i samma fålla som mbl förhandlingsrätt demonstrationsrätt

    upphovsrätten är en del av vårt jobb: att attackera den med ambitionen att devalvera den till endast fem år är en attack mot en väldigt stor och ekonomiskt skör yrkeskår

    jag vet fortfarande ingen annan yrkesgrupp vars villkor har angripits på det sättet: vad vill man göra kulturarbetarna till

    trälar

    ibland vill jag säja i william s burroughs efterföljd: det är alldeles för många som lägger sej i andras affärer nuförtiden: om folk bara skötte sitt så skulle världen bli en bättre plats att vistas på

    men så enkelt är det inte: människor är beroende av varandra och av varandras tjänster och gentjänster: gåvor och gengåvor

    hur ska upphovsmännen ersättas: hur ska deltagarkulturen kunna innefatta även dom som producerar verken

    eller är det en ren barfotakultur man fikar efter: exit kulturarbetare fullständigt

    jag är övertygad – eller jag hoppas hoppas – om att om folk i gemen upplystes om konstnärers villkor och upphovsrättens funktion så skulle solidariteten gentemot kulturarbetarna öka drastiskt

    embryos senaste blogginlägg.. samtidigt: på norra läktaren

  44. Ja, det här kommer ju verkligen någonvart. Embryo:

    ”jag tycker att skyddstiderna är bra som dom är nu”

    ”hur ska upphovsmännen ersättas[?]”

  45. Vi skall se till att det finns lagar som å ena sidan inte kväver eller låser in kulturarvet, och som å andra sidan ger kulturarbetare möjlighet att monetarisera sitt arbete.

    Piratpartiets inställning att fem års ekonomisk upphovsrätt är nog, är beräknat på att den typiska spannet för att få tillbaka och tjäna in ett kulturprojekt är ett eller två år. Man har dubblat det och sen lagt på ett år till för säkerhets skull.

    Om den tiden är för kort, så krävs ett motförslag som går ut på något annat än att det är bra som det är. Om det är det enda förslaget, så riskerar du och andra kreatörer att i praktiken inte få någom upphovsrätt alls. Det är nämligen så att en ständigt växande grupp människor anser att upphovsrätten helt spelat ut sin roll. Den gruppen kommer troligen fortsätta att växa om inte upphovsrätten reformeras till något som känns rimligt för några andra än just upphovsmännen och de mest konservativa.

    Den grupp som anser upphovsrätten problematisk som koncept är dessutom överlag samma grupp som har mest teknisk kunskap och som helt kan förbigå upphovsrätten om de så önskar. Så antingen krävs en kompromiss eller också kommer du snart att försvara det tomma skalet av en föråldrad upphovsrätt som helt förlorat sin kontakt med verkligheten.

    Det är inte ett hot, utan ett som jag ser det realistiskt konstaterande.

    Ett förslag jag hörde från en person som inte är piratpartist, var att införa liknande regler för upphovsrätten som för patent. Det vill säga att upphovsrätt (ekonomisk) kräver registrering av verket och fritt spridande mot en licenskostnad. Han föreslog en initial upphovsrätt på två till fem år, därefter skulle det kosta en liten summa att förlänga varje år med tjugo år som bortre gräns.

    Jag ser en fara i att blanda ihop patent med upphovsrätt. Inte så att det ena systemet inte skulle kunna fungera i det andra sammanhanget, men därför att det lämnar dörren öppen för patent på mjukvara och annat tankegods som aldrig borde omfattas av ett sådant system.

    Men status quo är för mig inte ett alternativ. Så antingen inser du att allt inte kommer att förbli som det varit och då kan vi föra en konstruktiv diskussion. Eller också vill du till varje pris bevara något som håller på att självdö av sin egen obesitet. I det sista fallet kan den här diskussionstråden bli flera hundra poster lång utan att vi ändrar position en millimeter.

  46. mysko retorik: antingen ändrar jag mej (eller anpassar mej efter) till din åsikt: eller också – hur då? – skulle du se till att utradera upphovsrätten

    på vilka grunder skulle det ske? vilka skulle förhandla om detta och med vem?

    ska patienterna avgöra om läkaren ska få ha fem eller sex veckors semester? ska passagerarna bestämma om busschaufförens körtider?

    du måste ju inse att man inte kan sopa undan en upphovsrätt utan att ha upphosvrättsorganisationerna med sej: klys exempelvis representerar 50 000 medlemmar

    *

    ”Om det är det enda förslaget, så riskerar du och andra kreatörer att i praktiken inte få någom upphovsrätt alls.”

    det måste finnas en tredje väg: förhandlingar sker ständigt just nu – med upphovsrätten som grund – och nya tjänster kreeras: vad är då problemet: varför inte kunna gå en mellanväg?

    *

    varför får inte piratpartister – aldrig någonsin – svara på frågan hur artister ska få betalt?

    man skulle kunna läsa in något som kunde kallas kulturförakt i uppmaningen och i värsta fall en dold agenda eller – som jag skrev tidigare – någon slags avund eller jantelag: men alla sådana farhågor är förfärliga att ens tänka

    vi har ju skapat ett slags balans: men jag är både konsument och kreatör och jag kan fortfarande inte begripa varför jag ska betala för min kulturkonsumtion medan andra inte

    jag är fullständigt fri som kreatör dessutom: jag känner inte av vare sej någon ddrstat i antågande eller att upphovsrätten ställer till problem för mej när jag arbetar: snarast skapar den en väldig respekt för andras jobb och yrkesutövning

    *

    piratpartiet vill ju behålla den ideella upphovsrätten (eller hur?): hur gör man då med upphovsmän som – av ideologiska religiösa politiska personliga etiska estetiska skäl – inte vill att deras verk ska spridas elelr kopieras eller avfotograferas eller fildelas?

    embryos senaste blogginlägg.. kapitel tjugosex

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.