Den omöjliga debatten

Jag tänker spinna vidareGörans inlägg om debattnivån i piratdebatten. Icke-piraterna upplever att vi skriker åt dem och vi upplever att de skriker åt oss. Därmed blir egentligen ingenting sagt, ungefär som i ett familjegräl som trallar runt i samma gamla cirklar runt samma trätofrågor, frustrationer och olikheter som så många hundra gånger förut.

Göran pratade med en familjemedlem av den äldre generationen om IPRED. Det var faktiskt innan han ens övervägde att bli piratpartist. Familjemedlemmen förstod först inte problemet med IPRED, men det krävdes inte många meningar för att ändra på den saken. Så fort Göran förklarat vilka effekter den nya lagen skulle kunna få i praktiken, så var omvändelsen ett faktum. Reaktionen var att det är ju absurt, så kan det ju inte vara menat att rättssamhället skall fungera.

Det illustrerar på något sätt problemet med hela debatten, och det problem jag själv hade en gång i tiden med att just namnet Piratpartiet valdes. Å andra sidan finns det nog inte något bättre sätt att shanghaja begreppet och ändra betydelsen.

###Vaddå ”gratis är gott”?

För betydelsen är inte ”gratis är gott” som så många tycks tro. Faktum är att sånär som på en och annan frifräsare så vill de flesta av oss inget hellre än att betala för oss. Men för att besvara Björn Ulvaeus, så skulle de allra flesta inte handla hos någon som å ena sidan begär hutlöst betalt, och å andra sidan behandlar sina kunder som om de vore skadedjur.

Vi är med andra ord inte alls främmande för att artister, författare, skådisar och andra kulturarbetare skall få betalt för sitt jobb. Naturligtvis förutsatt att någon vill se, läsa eller lyssna. Det används däremot mot oss för att slippa lyssna till vad vi säger. För budskapet består inte av att vi vill stjäla klubborna ur era barns munnar.

###Skendebatt

Den typiska debatten de senaste åren har bestått i att Rick, Christian eller nu senast Anna lugnt försöker förklara vad vi står för. Under tiden står en, två, tre artister, författare, experter eller bolagsrepresentanter och avbryter, skäller eller drar absurda liknelser om stulna TV-apparater, snatteri, länsade bankkonton eller annat häcklande. Mönstret är så förvillande likt att man kan tro att det är en repris man tittar på snarare än en ny debatt.

Det är verkligen ett mönster. Ett försök att marginalisera, utdefiniera och förlöjliga. Säkert inte alltid medvetet, utan säkert lika ofta utifrån ärligt upplevd ilska. Men slutresultatet är detsamma, det blir en debatt som aldrig förs på allvar utanför de kretsar där piraterna mestadels värvar sina medlemmar.

###Diskussion eller monolog

Det är till och med värre än så, för när piratpartiet nämns av etablerade riksdagspolitiker så förminskas vår betydelse regelmässigt. Antingen avfärdas vi, eller också så utestängs vi — som om man försöker få oss att försvinna genom att inte riktigt erkänna vår existens och än mindre vår legitimitet. Att inbjuda företrädare för upphovsrättsintressen tycks däremot inte vara något problem.

Men vi har ett faktiskt problem, ett som inte kan lösas utan att båda sidor hörs och utan att man når en kompromiss alla kan leva med. Eller snarare, det är inte sant, för tiden kommer troligen att göra diskussionen överspelad. Det går för att använda ett anglikanskt uttryck inte att stoppa tillbaka katten i säcken. Frågan är nog snarare om vi kan nå en vänskaplig överenskommelse innan ena sidan blivit överkörd.

Det duger inte helt enkelt; vi måste ha en debatt; båda sidor måste få höras; vi måste hitta en lösning; det är egentligen självklart om man stannar upp och tänker efter.

###Vem vill ha en pyrrhusseger?

Vi är de IT-tokiga, early-adopters, kulturnördar, ja faktiskt de som skulle kunna utgöra ryggraden i nya affärsmodeller. De flesta av oss har proportionellt mot ålder och plånbok spenderat mer på mjukvara, hårdvara, filmer, skivor, spel och abbonemang än ett par typiska ”com-hem” familjer tillsammans. Vi programmerar, designar, skriver, tycker och debatterar på nätet. Det som förenar oss är entusiasmen över alla nya möjligheter, frihetskärleken och den absoluta tron på rätten till integritet, vårt censurhat och tron på förnyelse.

Sluta kalla oss tjuvar och pack, sluta marginalisera, förlöjliga och avfärda oss. Prata med oss sansat istället så kan vi åtminstone sätta upp tältet där förhandlingarna skall ske och låta kohorterna pusta ut, plåstras om, dricka och äta istället för att slå ihjäl varandra i ett slag som kommer kosta segraren så mycket att den kommer tro att den förlorat.

Där har vi det verkliga skälet till att Åsa Jinder stängt av sin kommentarsfunktion. Hon sänkte lansen och trodde väderkvarnarna skulle ge vika. När de inte gjorde det, så gick hon på än värre. Till slut var stämningen rent hatisk och då är alla förlorare.

Uppdatering: fyrtio minuter efter postning, och jag upptäcker att Leo Erlandsson också vill hyfsa debatten

144 svar på ”Den omöjliga debatten”

  1. ”Under tiden står en, två, tre artister, författare, experter eller bolagsrepresentanter och avbryter, skäller eller drar absurda liknelser om stulna TV-apparater, snatteri, länsade bankkonton eller annat häcklande.”

    Och gräsklippare! Vi får aldrig glömma Gräsklipparmannens vishet. 😉
    Förlåt, jag kunde inte låta bli. Det är klart att debatten måste hyfsas till. Jag vill ju inget hellre än att få förklara min och vår syn på saker. Samtidigt reagerar de allra flesta människor ryggmärgsmässigt på lögner och känner att de aldrig ska få stå oemotsagda.

    Nåja. Vi får försöka och försöka igen helt enkelt. Det är ju faktiskt uppenbarligen så att folket lyssnar på oss trots allt, annars hade de inte strömmat till.

    Joshua_Trees senaste blogginlägg.. Jinder gör en Strömstedt

  2. Det vi står inför är ett dilemma som vi bara kan lösa tillsammans. Den nya tekniken har gjort de gamla reglerna omöjliga. Ju fortare ”kriget” kan övergå i förhandlingar desto bättre.

    Frågan är hur det kunde gå så fel. Internet är nu ett i stort sätt kostnadsfritt sätt att distribuera text, musik, bild och video. En otrolig möjlighet för artister, filmare och författare.

  3. Joshen! Du tog min grej, tänkte ju själv lägga till gräsklippar-argumentet från Batong-fängslabarn-Johan.
    Annars håller jag med i önskemålen om hyfsad debatt.
    Men detta är nog inte det ställe jag ska önska det. Fel målgrupp liksom.
    Politikerbloggen vore kanske ngt ??? Men. äsch, jag hinner int.

    larsericks senaste blogginlägg.. Jäviga jurister

  4. @Josh: Precis, och där är jag lika god kålsupare som någon. Det ryker mellan öronen ibland.

    @Jakob: Den som läst lite om hur overkligt folk tyckte det var när första världskriget startade blir nog inte förvånade egentligen. Det var nästan som ”varför skall vi slåss mot dem, de är ju kompisar?” fast med stark nationalism och militära spänningar som motvikt förstås. En väldigt kostsam olyckshändelse, vilket det här också riskerar att bli.

  5. så snart en upphovsrättsinnehavare försvarar sin givna rätt kastar sej en oerhörd bloggmobb över honom eller henne och öser upp okvädingsord och kommer med infama liknelser och ska genast dumförklara och bojkotta

    jag tror att man både som ideolog och konsument borde – på allvar – lyssna på upphovsrättsorganisationerna: både på deras företrädare och deras medlemmar

    är det några som kan något om upphovsrätt om distribution om skapandets villkor: ekonomiska och ideella

    så är det just dom

    dessutom: upphovsmän är – minst – lika mycket kulturkonsumenter som alla andra samhällsgrupper

    det är förstås en enorm kränkning att få sitt yrkesval och sitt jobb och sin kvalitetsstämpel och garanti och sitt egensvar – upphovsrätten – ständigt ifrågasatt och missförstått

    vilken annan yrkesgrupp i samtiden har utsatts för samma trakasserier och korseld

    det undrar jag nu

    *

    till en början måste avtal slutas mellan dom som vill digitalisera och sprida information/material och dom som har skapat detsamma: jag tycker fortfarande att exemplet google books är både intressant och uppmuntrande: här skedde förhandlingar (efter det att google stämts) under ett par år (i usa) och nu närmar man sej ett settlement: allt till forskares och andra läsares gagn

    alexandra två punkt noll byggs inte genom digitala stöldraider och fruktlösa illegala revolter

    utan genom schysta och hederliga överenskommelser

    embryos senaste blogginlägg.. kapitel fjorton och femton

  6. @embryo: så snart en upphovsrättskritiker försvarar det fria utbytet av information kastar sej en oerhörd upphovsrättsmobb över honom eller henne och öser upp okvädingsord och kommer med infama liknelser och skällsord som tjuv och gratisätare.

    Du ser, det pekar åt båda hållen.

  7. hejsan marcus: var är upphovsrättsmobben: vilka är dom

    jag ser ingen mobb: jag ser enskilda idkare som värnar om sitt jobb och sin yrkesidentitet

    igen: lyssna på dom: på allvar

    det finns ingen upphovsrättskritiker som på nätet har fått utstå (om man gör det? kan man utstå vad som helst?) samma vuxenmobbning som guillou som dick harrison som ulvaeus som mats söderlund som upphovsmännen bakom låt den rätte komma in som liza marklund som åsa jinder nu senast

    *

    men

    till ämnet:

    google books igen: här skapar man en möjlig arena: utan att rucka på upphovsrätten

    utan med upphovsrätten som grund

    upphovsrätten är per definition inte teknikavhängig: det går utmärkt att skapa nya avtal med den som botten och inte på bekostnad utav den

    ”För tre år sedan gjorde författarorganisationen Authors Guild och publicistorganisationen Association of American Publishers samt en handfull författare och publicister en anmälan mot Google boksökning.

    Idag kan vi med glädje meddela att vi har nått en förlikning och kommer att utveckla ett nära samarbete med dessa branschpartners för att göra ännu fler av världens alla böcker tillgängliga online. Vi kan åstadkomma mycket mer tillsammans än var och en för sig och resultatet blir långsiktig behållning för författare, publicister, forskare och läsare.”

    http://books.google.com/intl/sv/googlebooks/agreement/

    heja upphovsrätten: heja internet: heja diplomatin

    embryos senaste blogginlägg.. even serpents shine

  8. @Embryo igen: Debatten blir väldigt lätt polariserad vilket tar kål på alla nyanser.

    Jag är själv upphovsrättsinnehavare.

    Inte på något sätt förväntar jag mig att få betalt för mina alster utöver direkta betalning för utfört arbete av beställande kund. Tanken att det löpande skulle ticka in några kronor här och där är rätt långsökt. Att det skulle göra det flera år i efterhand finner jag direkt absurt. När det gäller det rent konstnärliga så skulle jag begära betalt om någon vill använda det kommersiellt, men knappast annars.

    Jag inser att vissa arbeten har så stor overhead att man inte kan få betalt på ett bräde, utan att intäkterna följer av verkets popularitet över en tidsperiod. Att räkna den perioden i sekel, som nu, finner jag dock smått skrattretande. Det är inte heller självklart på vilket sätt pengarna skall komma in. Det är ännu mindre självklart att samma skydd skall omfatta mellanhänder som inte längre behövs.

    Betydelseförskjutningen har fått till följd att man även fått en värdeglidning. Det som en gång självklart var ett skydd mot ofrivillig exploatering på upphovsmannens bekostnad, har förvandlats till ett evigt monopol.

    Upphovsrätten är inte en naturrätt, det är lika bra att inse. Det är i sig en överenskommelse om att den som skapar något skall ha äran och det ekonomiska utbytet för det som skapats. Det skall vara begränsat i tid, eftersom allt annat innebär att våra kulturskatter låses in.

    Skulle upphovsrätten utvecklats likadant som nu, men kommit till några sekel tidigare är det inte alls säkert att ens Mozart skulle vara en del av det kulturella allmängodset.

    Och det är bara den samhälleliga kulturvärdesaspekten på hela problematiken. Den är inte enkel, men utmålas så.

  9. hejsan markus: som jag nyss skrev så går det utmärkt att göra avtal med upphhovsrätten som grund: det visar google books och det visar spotify och nu också youtube som sluter avtal med sony om långfilmsvisning

    vilket innebär att det viktiga är att se till att skydda och bevaka upphovsrätten: inte devalvera

    *

    ”Inte på något sätt förväntar jag mig att få betalt för mina alster utöver direkta betalning för utfört arbete av beställande kund.”

    avtal ser ju olika ut

    som författare är inkomsten royaltybaserad och verkar alltså i efterhand: det gäller ju nästan all mångfaldigad litteratur och musik och film

    när upphovsrätten återgår till upphovsmannen kan han/hon själv förvalta sitt värv och verk

    ungefär då vill piratpartiet att det kommersiella skyddet ska upphöra: vilket lämnar upphovsmannen helt i sticket

    i den här fria digitala världen är det ju av ännu större vikt – om man ska kunna behålla både ansvaret för och rätten till sitt verk – att upphovsrätten skyddas: för den lilla konstnärens skull likväl som för den stora

    *

    skrivandet är mitt liv och mitt jobb: allt går ihop

    och jag vet detta: poet kommer jag att vara hela vägen: och dikter jag skrev för tio femton och tjugo år sedan är lika stor del av mitt författarskap nu som då (även om man kan rodna över partier som gjordes i ungdomen) och upphovsrätten är de facto diktens vattenstämpel: verket är mitt: både min frihet och mitt ansvar

    det är inte ett monopol: det är poetens personliga integritet

    att – som piratpartiet vill – den skyddstiden ska förkortas till 5 år blir väldigt skevt när man ser det i ett livslångt författarskaps perspektiv: varje verk är en del av en större helhet

    frågan är också om det inte är en kränkning av den ideella rätten – som ju piratpartiet vill behålla – att exempelvis edera astrid lindgrens böcker utan upphovsrättsinnehavarnas tillstånd: det skulle om inte annat bli oerhörda tvister om detta

    i astrids namn

    och emils och pippis och karlssons och farbror melkers: och det vore ovärdigt

    embryos senaste blogginlägg.. even serpents shine

  10. @embryo: Jag skrev min kommentar medan din trillade in, så jag svarade inte på den egentligen. Jag hade också en passus med om den ideella upphovsrätten, men den hamnade under kniven eftersom kommentaren blev så lång.

    Jag ser inga direkta problem i den ideella upphovsrätten, den förefaller mig naturlig och behöver inte ens regleras i tid. Mitt problem är balansgången mellan den gemensamma kulturskatten och det fria utbytet å ena sidan och det skydd upphovsrättsinnehavaren får å den andra.

    Jag kan förstå din synpunkt på hur dina dikter är en del av ditt totala författarskap. Min musik, mina bilder, mina designer, min kod, mina texter, allt det är en del av det jag är — och även jag kan rodna lite över tidigare alster, men de är fortfarande en del av vem jag är och vad jag gjort. Jag tror för övrigt det gäller alla som på ett eller annat sätt arbetar kreativt.

    Precis hur, menar du, är dina dikter eller min musik en större del av vilka vi är och vår integritet än vad min bekant Rickards uppfinningar är en del av hans? De är vad som har engagerat och inspirerat honom under många år, men eftersom de bygger på annan teknik kan han inte ens patentera dem — även om de är patentsökta. Även om han kunde patentera dem, skulle hans patent löpa ut efter tjugo år. Han skulle dessutom få betala för sig, och skulle inte kunna räkna med samhällets hjälp att upprätthålla patenten.

    Sen kan du kika på valfritt debattprogram där någon av våra pirater fått möta en eller flera upphovsmän, oftast flera. Knappt något konstruktivt kommer fram mellan alla salvor om tjuvar, gräsklipparstölder och annat liknande. Om pirater och piratpartiet kan etablerade journalister tillåta sig att skriva hur raljerande och förlöljligande som helst. Få bemöter oss i sak och våra frågor kommer aldrig upp till seriös debatt. Det kanske inte är identisk med en bloggmobb, men det har minst lika frustrerande och marginaliserande effekter.

  11. hejsan: jag vet inte riktigt var jag jämförde mina dikter med Rickards (jag tror inte jag visste om honom förrän nu: om jag inte surfar i sömnen) uppfinningar och hävdade mej eller mitt före hans

    det vore apförmätet av mej

    jag vet ju inte ens vad han har uppfunnit: men för min del fick han gärna ha patent på det om han har rätt till det: dess längd regleras i en egen lag: patenträtten: den tillhör inte mitt arbetsfält och kunnande dessvärre (jag skulle inte kunna uppfinna nånting på riktigt även om både helikoptermössan och solbollarna vore kul grejer: jag kanske kan få en skärv som idégivare om Rickard kan utveckla själva det tekniska: men han får be mej om lov först: jag är inte omöjlig)

    http://yoembryo.blogspot.com/2009/02/soolvo.html

    *

    jag har sett en hel del av debattprogrammen och visst: dom påminner om alla andra debattprogram: konfliktdramaturgiska och snuttifierade

    skulle gärna se ett långt och djuplodande samtal mellan ett par tungviktiga upphovsrättsinnehavare och ett par piratideologer

    eller se en längre intervju med piratpartiets övre företrädare om samhällsfrågor och upphovsrättsjuridik: mest läser jag tyvärr okunskap från dem tyvärr, typ:

    ”Mina juridiska kunskaper räcker inte för att bedöma exakt vad som gäller i det här fallet, men jag hoppas att det finns andra som kan göra det. Det är en intressant fråga, tycker jag.”

    http://christianengstrom.wordpress.com/2009/02/20/begar-aklagaren-upphovsrattsintrang/

    och missförstånd (vilken upphosvrättsinnehavare har hävdat att det är en ”mänsklig rättighet” att tjäna pengar på sitt jobb; upphovsrätten är lagstadgad – hur lite man än tjänar; det är allt) och onödigt hård retorik (vilka är den där ”maffian” alla pratar om?) på deras egna sajter: empatin gentemot upphovsmännen är i alla fall inte särskilt närvarande

    tänk den dagen man läser en pirat be om ursäkt för att man faktiskt har gjort fel och brutit mot gällande lag: någonstans borde man kunna mötas

    jag är också konsument av kultur – och ingen välbärgad sådan – och betalar för allt jag får i mej när jag inte lånar från bibblan

    ett kampord till slut (eftersom det är världsbokdagen): heja bibblan

    embryos senaste blogginlägg.. even serpents shine

  12. @embryo: Jag får faktiskt be om ursäkt, Rickard tog jag ur bakfickan för att illustrera ett problem med ditt resonemang. Samtidigt lät det som om du på något sätt redan skulle ha hört något om saken, det var hastigt och lustigt och lite orättvist.

    Skälet till att jag plockade fram honom, var att illustrera hur upphovsmän och kvinnor kan prata om sitt värv som en helhet från vaggan till graven (och sjuttio år efteråt), medan de som är kreativa på annat sätt får finna sig i att inte ha tillnärmelsevis liknande skydd.

    Det är den verklighet andra kreativa människor lever i.

    Situationen man har som upphovsman är unik. Inte bara så att samhället ställer upp och hjälper till att skydda ens rättigheter, rättigheterna gäller hela livet och räcker till även för barn och barnbarn.

    Resten av mänskligheten kan göra hur fantastiska saker som helst. Det ögonblick de slutar producera eller leverera får de inte en spänn — alldeles oavsett tidigare gärning. Som egenföretagare är det oerhört tydligt i mitt eget liv.

  13. @embryo – jag har följt ditt och Marcus spännande resonemang och har två saker jag skulle vilja tillägga.

    För det första när det gäller det du kallar ”mobbing” av Dick Harrison, Åsa Jinder m fl. Jag tycker att det är orättvist att inte se till båda sidor i de konflikterna och assymetrin i dem. Om man skäller två miljoner människor för tjuvaroch idioter så är det inte så underligt om man får många mothugg av människor som känner sig förolämpade och är arga. Detta är snarare resultatet av att det är en en till många situation än att de ena av de två sidorna betedde sig mer illa.

    För det andra: du säger att upphovsrätten inte är teknikavhängig, men vi ser just nu hur en teknikförändring åstadkommer en glidande inskränkning i vad vi får göra med upphovsrättsligt skyddad verk. För tio år sen fick jag kopiera skivor och videofilmer i min samling och ge dem till vänner. Om jag anordnade en bok eller skivbytardag skulle ingen opponera sig. Om jag köpt en musikalisk inspelning kunde jag kopiera över den till andra format och spela den på vilka plattformar som helst, ja till och med offentligt under vissa förutsättningar utan att ersätta upphovsmannen. Alla dessa saker är nu förbjudna. Kan man då verkligen säga att upphovsrätten är teknikoberoende?

    Om upphovsrätten förändras över tid är det en fråga som bör lösas genom demokratiska samtal och i en demokratisk beslutsprocess. Men då måste vi som vill se att de förändringarna inskränker upphovsmännens skydd få våra åsikter respekterade. Det måste bli slut på situationen att den ena sidan av debatten hävdar att det finns en gudagiven oföränderlig rättighet. Det är t ex inte självklart att skyddstiderna ska bli längre och längre för varje ny generation upphovsmän. Varför ska Astrid Lindgrens efterlevande ha bestämmanderätt men inte Carl Michael Bellman?

    Till sist: jag diggar din blogg – kul format och flyt i språket. Den får mig att vilja köpa något du skrivit. Jag gillar inte att du indirekt buntar ihop alla oss som anser att upphovsrätten bör ses över i ett ”gratis är gott”-parti, men jag antar att det är satir och det är ju ganska kul med 6 miljarder medlemmar och en t-shirt med kostnaden gömd på ryggen. Trycker du den köper jag!

  14. hejsan markus: ingen orsak: men fint med en ursäkt: här håller ni en alldeles ovanligt reko nivå på diskussionen: jag tror att det är den enda vägen att gå

    (skulle jag göra en jättedålig liknelse hade jag alltid önskat att hans blix intelligenta och människokännande diplomati hade fått lösa irakfrågan istället för bush konfliktdramaturgiska vilda västernmetod: bråk skapar bara bråk)

    ett problem är ju att hela frågan har startat med olagligheter: upphovsmän som jobbar/har jobbat långliga eller kortare tider i ett värv som är deras yrke och liv ser plötsligt sina alster fildelas och får sin givna upphivsrätt ifrågasatt: jag förstår att dick harrison är rosenrasande (det är knappt att man vågar skriva sådant med risk att få på huden): han har lagen på sin sida dessutom

    jag kan fortfarande inte erinra mej en enda yrkesgrupp som har fått utstå något liknande: visst har yrken försvunnit under teknikutvecklingen men om författare och filmare och musiker slutar jobba: då finns det inte så mycket att fildela kvar

    upphovsmän är i gemen inga mentala stålmän eller superkvinnor: jag tror inte särskilt många är begivna åt ekonomi eller entrepenörskap heller: några stycken tycker kanske att det är kul att hålla föredrag och turnera – men alls inte alla

    writing is not a performance art som paul aiken (authors guild usa) sa på ett seminarium härförleden

    ja: nu tappade jag tråden i tråden

    hejsan göran: kul: köp något/någon bok vetja: finns på bokus

    ja gratispartiet bara växer och växer: risken är väl att dom faktiskt får några röster i kommande val

    *

    några tankar angående teknikavhängighet:

    ett: det är fortfarande tillåtet att göra det du skriver: du får låna ut och skyddskopiera och göra blandband: det skedde ju förhandlingar och avtal kring detta förut – med upphovsrätten som grund

    nu får det komma nya avtal och förhandlingar: det är inte tillåtet att fildela illegalt som vi ju vet

    två: det finns ingen som säger att upphovsrätten ska öka i längd generation efter generation

    tre: personligen tycker jag att skyddstiden är bra som den är nu

    fyra det är oerhört sorgligt att bellmans hustru och barn lämnades utfattiga och inte fick rätten till hans verk

    men

    det är oerhört glädjande att astrid lindgrens upphov förvaltas så väl via astrid lindgrenpriset som främjar läsning för barn

    kolla in hennes nya schysta hemsida (jag vill inte hålla på och länka en massa på er sajt det känns lite som en kapning: men adressen är förstås aplätt): arvet uppdaterad och i fortskridande

    *

    som poet är detta med teknikavhängighet till sist något ganska relativt

    när jag debuterade 1985 skriv jag på maskin förstås: handjagad (jag kunde inte med surret från elmaskinerna) och arbetade med tippexremsor och rev ark efter ark ur valsen och började om började om

    jag har jobbat på macar med disketter och på olika pcdatorer och gjort backup på allt externt man kan tänka sej

    jag arbetar fortfarande med penna och papper och noteringsblock nör det behövs

    antagligen skulle jag skriva i sanden om jag hamnade på en öde ö

    jag skriver hela tiden på leran som slirar där inne i huvudet: bilder och ord som kommer och går

    den största skillnaden mellan nu och då är väl att datorn kraschar med ojämna mellanrum

    annars brottas vi med samma problematik: jag och homeros (om han fanns) och dostojevskij och en hel del av alla skribeneter i världen nu och då: även bloggare och twittrare: i vilken ordning

    ska jag sätta

    orden

    och hur uppfattar läsaren dom det undrar jag nu

    lyckliga homeros behövde aldrig uppdaters druvrutiner eller virussöka datorn eller städa den från spam: han hade bara arket (eller pergamentet eller vad det nu var) och dess tomhet

    *

    gör man en sån där t-tröja får man väl spö om man går förbi mynttorget gissar jag: men tanken lockar

    sno inte idén! 🙂

    embryos senaste blogginlägg.. en googolplex medlemmar

  15. @embryo: Nu gjorde du det, och jag tror det var omedvetet. Du kallade det gratispartiet, istället för piratpartiet.

    Glöm inte att båda den här bloggens skribenter är piratpartister utan att se sig som gratisätare. Skall vi diskutera så är det nog smart ifall vi håller oss för goda för sådana små fula stick, även om det bara var en detalj.

    Att vara författare eller poet har inte så mycket att göra med verktygen, där har du fullständigt rätt. Däremot lever även konstnärer nu, inte i antiken. De får anpassa sig efter den verklighet som gives, inte den de önskar.

    I den verklighet som gives, så är den modell för hur kreatörer får betalt som existerade under arton- och nittonhundratalet passé. Den går inte längre att upprätthålla utan att revideras kraftigt. Vi kan sparka och skrika hela vägen till galgen utan att det gör någon skillnad. ELLER så för vi som Anna Troberg och gör nödvändigheten till en dygd, funderar över hur fantastiskt detta nya egentligen är och hur det kan förändra våra egna liv i en positiv riktning.

  16. hejsan markus: nej nej: nog skriver jag fel ibland

    men jag försöker vara noga med att hålla mej till rätt sak vid rätt tillfälle

    för jag menade just: gratispartiet

    det parti som göran skiver om i slutet av sitt inlägg och som jag skriver om på embryobloggen: embryos eget lilla stora parti: partiet som löser alla frågor som i ett trollslag

    givetvis är det både dumt och lite småfarligt (hu!) att sticka huvudet i ett piratnäste

    men jag tycker att det är viktigt att vistas i ”fiendeland”: människor har en osviklig förmåga att i olika läger förenas i åsikter som står emot varandra: och trivas med sina likar

    det är inte framtiden: detta visste tyvärr redan dom gamla grekerna

    men jag ger mej inte för det: fred och mat åt alla är det enda rimliga orimliga målet

    en liknelese ur verkliga livet: som djurgårdare är det alltid mer lattjo och givane att prata fotboll med hammarbyare och aikare (även om det givetvis är kul att fira segern med dif:are): även om man ibland möter fanatiker som gör en lite skraj (parentes: bäva månde brommapojkarna i afton)

    *

    internet är fantastiskt: men det är bara ett verktyg och en teknik och all piratideologi till trots: piratställena där man ser uppriktig respekt för det skapta är än så länge få

    jag funderar dagligen över allt detta nya och hittar ständigt platser där förverkligandet pågår: och det är alltid där avtal har slutits mellan upphovsrättsinnehavare och distributörer (biblioteket spotify youtube google books) som jag kan skymta möjliga vägar att gå: aldrig där upphivsrätten antingen förkastas eller ska förminskas

    *

    jag tycker att det är av yttersta vikt att vi diskuterar och ser saken från alla möjliga håll och respekterar varandras ingångsvinklar: att föreslå en upphovsrätt devalverad till fem år är för mej fullkomligt obegripligt

    förklara för mej: varför ska en författare inte kunna få inkomst från ett verk han eller hon skrev för bara fem år sedan

    hur ska den ensamme upphovsrättsinnehavaren klara sej bättre på ett fritt och öppet internet när han/hon både ska klara sej som entrepenör och ekonom och sköta sitt egentliga jobb: när upphovsrätten är raderad

    *

    människan och orden och konsten måste göra sej till herre över tekniken (den är bara penslar och papper och ettor och nollor: uttrycket kommer underifrån och hamnar över membranet): det har också gällt i alla tider och vållat massor av bekymmer: varför skapade vi atombomben varför bygger vi inte krocksäkra bilar (solbollar!) varför är vi inte förmögna att klara av allt vi tror

    därför att vi inte är det: vi är bara människor till slut

    embryos senaste blogginlägg.. kapitel sexton

  17. @embryo: Aha, där ser man hur lätt det är att missuppfatta till och med när man försöker att inte göra det.

    Personligen anser jag att fem års ekonomisk upphovsrätt är mest en brasklapp. En slags motvikt mot ett samhälle som precis härom dagen ökade på från 50 till 70 år för inspelningar. Som anser att livstid plus 70 år är rimligt som ekonomisk upphovsrätt. Som inte finner det märkligt att en sång som Happy Birthday är en av världens största vinstmaskiner i upphovsrättssammanhang — trots att den bygger på en allmän 1800-talsmelodi och trots att ingen egentligen är säker på vem som skrivit texten.

    Det finns en uppsjö av gamla verk som ingen ger ut, men som är olagliga att kopiera därför att någon sitter på rättigheterna. Det gäller både böcker, filmer och musik. Vårt kulturarv är som en modern statsmiljö där varje gård, varje borättsförening, varje litet prång av grönt och lummigt omges av tunga gjutjärnsgrindar med kodlås. Grindarna är inte högre än att man kan klättra, men då gör man intrång.

    Jag skulle vilja kontra det du frågar om med motsvarande motfråga: Varför skall du som författare kunna tjäna pengar på en bok som skrevs för trettio år sedan, medan jag som illustratör, designer och programmerare skall vara glad om jag kan tjäna pengar på något jag skrev/ritade för ett år sedan?

  18. hejsan igen

    går man till val med en brasklapp: är det ett annat ord för valfläsk?

    kommer inte dom som röstar på piratpartiet känna sej svikna om man då inte försöker devalvera upphovsrättstiden

    och men: om 5 år är en brasklapp: vad tycker ni då egentligen?

    din motfråga: då jag ju är författare är det där inte riktigt mitt kunnande så det blir snårigt och bedrägligt att gissa (det är ju precis vad som händer när en mängd personer som inte är riktigt insatta i upphovsrätten attackerar den: man blir inte trovärdig)

    men: avtal ser ju – som jag skrev tidigare – olika ut: för en bok får man betalt i efterhand: din inkomst kanske kommer när du levererar dina alster

    även författare jobbar ju med beställningsjobb – brödskivande – och kan få betalt s a s i handen vid vissa tillfällen: men inte när det handlar om royaltybaserade verk

    men allt upphovsrättskyddat material är per definition just skyddat: är du illustratör och sätter ditt namn under en teckning en bild ett foto har ju dessa alster också sin skyddstid: sånt får man inte lägga ut utan lov

    embryos senaste blogginlägg.. kapitel sexton

  19. Nej man går till val på fem år, det säger jag inget om. Jag tycker inte heller det är direkt fel i princip. Det är så partiet tycker.

    Jag kanske var otydlig där, och får isf förtydliga mig.

    Jag personligen, och många med mig, kan tänka sig diverse modeller för en förändrad upphovsrätt. Jag tänker inte försöka ändra partiprogrammet, eftersom det är en plattform, och jag kommer därmed själv verka för den plattformen. Nå var det tydligt nog?

    Jag har fört diverse diskussioner med diverse personer, pirater och andra, om hur en ny upphovsrätt skulle kunna se ut. Medan jag inte tänker försöka undergräva partiets plattform, så behöver den inte heller låsa diskussionen i sig. Jag har hört diverse varianter som varit intressanta.

    Motfråga igen – eftersom det också är ett sätt att föra en diskussion vidare – vad är det som säger att framtidens avtal måste se ut som nu?

    Jag tror att en viktig poäng är att försöka ta oss ur den här fyrkantiga boxen vi sitter i och tänka lite mer kreativt.

  20. hejsan igen: kul att vara med i och om en diskussion som försöker var en del av den omöjliga diskussionen

    och den är ju verkligen knivig: jag anser att nya avtal ska ske med upphovsrätten som grund

    medan du/ni anser att man ska förändra upphovsrätten

    för mej blir det där lite som om jag skulle kliva in till skomakaren här i kvarteret och säja åt honom att flytta om i hyllorna och börja instruera honom hur man står vid kassan och hur man för loggbok över sina inlägg (ursäkta den dåliga vitsen: den bara kom) och utlägg

    jag är nöjd när skomakaren gör ett bra jobb och jag pröjsar honom för det: resten är hans affärer

    i en god värld sköter alla sina egna affärer så bra dom kan

    det kommer ju – som jag har skrivit – hela tiden nya avtal och jag tycker att klys har en bra och uppriktig skrivelse här (sista länken och ordet för nu: nu behöver jag verkligen jobba) om hur upphovsrättsinnehavarna ser på saken:

    ”Vi vill tvärtom underlätta framväxten av nya, smidiga legala tjänster och avtalsmodeller, så att konsumenter kan ta del av konstnärliga verk och prestationer på ett enkelt sätt och samtidigt göra rätt för sig. Nya legala tjänster och affärsmodeller måste dock erbjuda skäliga villkor och ersättningar för de som skapar det upphovsrättsligt skyddade innehållet.”

    http://www.klys.se/stallningstagande-%20i-regeringens-branschsamtal-om-fildelning.htm

    embryos senaste blogginlägg.. kapitel sexton

  21. Jag upptäcker att jag nästan slingrar mig, så jag skall försöka fylla ut lite.

    Säger man att man har fem års upphovsrätt, så innebär inte det att man inte kan skriva avtal med en förläggare som sträcker sig längre. Det är ju inte så att på femårsdagen från publicering så slutar avtalet plötsligt att gälla.

    Det som händer när femårsgränsen passeras är att jag glad i hågen och utan oro för att få besök av advokater kan lägga ut din diktbok som pdf på min sida, eller till och med slänga boken i en kopiator som studiematerial till en skolklass i litteratur.

    Jag har praktisk erfarenhet av själva problemet, eftersom jag ville göra precis en sådan sak med en favorit: ”And Then There Were None”

    Jag var i kontakt med ett förlag, skickades till nästa, som skickade mig till Russells ”estate”, som inte svarade. Efter ett nytt försök så hamnade jag på ett annat förlag, som i sin tur skickade mig till ytterligare ett. Vid det här laget var jag trött, förvirrad och tänkte att ”jag skiter i det här, det är inte värt besväret”.

    Så boken gavs ut för femtiosex år sedan, författaren är död, och jag kan för mitt liv inte hitta den på svenska. Inte desto mindre kan jag inte översätta den och lägga ut den utan att riskera ett cease and desist-brev, vilket skulle ”devalvera” mitt arbete med att dela med mig av läsupplevelsen rätt rejält…

    Någonstans mellan dina invändningar och mina, måste diskussionen starta. Därifrån måste vi ta reda på vad som krävs för att du skall kunna fortsätta tjäna pengar som författare (givet att du läses förstås), medan kulturen inte låses in.

  22. åh: att leta böcker är ett äventyr: allt går förstås inte att finna och somligt har tyvärr försvunnit när bibliotek och riksarkiv har brunnit eller raserats (det hände ju nyss i jag tror det var köln)

    google books och annan digitalisering av böcker kommer att göra den typen av forskning som du fikar efter betydligt lättare: surfa till kb och läs om hur de digitaliserar sina samlingar

    men att du skulle få lägga ut min diktsamling som pdf – utan att fråga mej eller att ens betala för det – känns orimligt: jag förstår faktiskt inte varför

    upphovsrätten och skolan är en annan fråga och där kan man tänka sej både nya avtal och särskilda licenser i och med digitaliseringen: google books kommer exempelvis ha särskilda licenser för universitet osv där läronanstalten betalar per studerande

    och där pengar kommer att gå till upphovsmännen

    embryos senaste blogginlägg.. kapitel sexton

  23. Svaret på frågan varför är enklare än du tror, men samtidigt en skiljelinje som det inte är säkert att vi kan komma överens om.

    Det är helt enkelt det faktum att mänskligheten i sin helhet blir rikare när kultur, kunskap och åsikter sprids så brett som möjligt. Motsatsen, det som nu händer, är att allt låses in allt hårdare.

    Du känner ett behov av att ha kontroll över det du skrivit, dels av ekonomiska skäl, dels av personliga. För mig är intresset det motsatta: att dina verk sprids så att de kommer så många som möjligt till del.

    Där har vi en snygg gordisk knut, vem plockar fram svärdet?

    Notering: jag har inga problem alls med att du tar in relevanta länkar. Den enda konsekvensen är att du hamnar i moderationskön, eftersom systemet inte vet om du är spam — då får du helt enkelt tåla dig till dess jag ser att du sitter fast och godkänner kommentaren.

  24. jag tvivlar på att det finns ett svärd: om det inte ligger i sjön och väntar på att bli hämtat

    men det heter inte excalibur: skulle jag vara provokativ skulle jag säja att det heter copyright

    men jag tror faktiskt att det är enklare än så: det finns ingen knut så det behövs inget svärd

    eftersom mej veterligen är det ytterst få upphovsmän som inte vill sprida sina verk (sådana är lite som franz kafka som ville att manuskripten till hans romaner skulle brännas vid hans död)

    men dom har faktiskt rätt att få betalt för det: om dom så önskar (jag har lagt ut en del av tryckt poesi hos embryo om man bläddrar bakåt: plus att hela embryopojektet är ett gratisparti: om än med upphovsskydd)

    det gäller bara att hitta lämpliga licensformer och betalningsmöjligheter

    jag har inte någon apbra idé men jag misstänker att det mest solidariska blir någon form av stimavgift eller beskattning: såsom biblioteksersättningen funkar

    (skrev jag inte att jag måste jobba för ett par inlägg sedan: nu hackar moraldjäfvulen hål i huvudet på mej)

    embryos senaste blogginlägg.. kapitel sexton

  25. Med den logik som du själv tycks omfatta vad gäller upphovsrätten, så borde vi med andra ord inte kunnat läsa Kafka. Vilken rätt skulle vi i så fall haft att sätta sig över hans önskemål om sina manuskript — borde de inte blivit brända?

    Jag vet att jag är orättvis, och ber direkt om ursäkt. Att jag ändå skriver så är för att visa att upphovsrätten är en väldigt problematisk historia om man försöker se den som en naturrätt.

    Jag har iofs ursäkten att vara sjuk, men tro mig även här knackar den lutheranska arbetsdemonen på axeln.

  26. jo det var mycket dumt av max brod att inte bränna kafkas manus

    eller inte

    eller

    inte

    brottet får väl anses preskriberat och jag kan inte i ärlighetens namn säga vilka regler som gällde 1924 där och då: det är dock alltid sorgligt när upphovsmän inte alls får uppleva sin framgång

    historien om kafka säjer ju en del också om hur usla entrepenörer och omdömeslösa en del konstnärer är gentemot det egna livsverket och hur ohyggligt skyddslösa dom skulle bli utan ens en upphovsrätt på det totalfria nätet

    man kan minnas vincent van gogh som inte hade någon förmåga alls att ta hand om sina mästerverk: det var hans brorsa (om jag minns rätt) som förvaltade alltihop

    och vad kostar inte en van goghmålning idag

    jag var på museet i amsterdam en gång: inte kändes det konstigt att betala en slant för att se tavlorna irl (på den tiden fanns inte ens irl som begrepp: än mindre afk): dom gör ett märkligt mäktigt intryck: färgen lyser genom alla tider

    embryos senaste blogginlägg.. kapitel sexton

  27. Jag förstår fullständigt att man kan leva i en situation där arbetet måste göras först och inkomsten kommer först sen. Det är faktiskt en del av väldigt många företagares liv. Det gäller faktiskt alla projekt som inte är direkt beställda av en kund.

    Det gällde MySql, Apache och WordPress utan vilka vi inte skulle föra den här diskussionen här och nu. Ändå sitter vi här: skriver i WordPress som ligger på en Apache-server på en Linux-maskin och pratar med en MySql-databas. Vi kanske till och med lyssnar på Spotify vid sidan av. Vad har vi betalt för det?

    Själv blev jag blåst på någonstans mellan 200K och en kvarts miljon för några år sedan. Det projekt jag var med i och arbetade med, utan att få en spänn, skulle få stöd av riskkapitalister — en av dem, eller ett par, valde att ta vår blueprint och smussla den vidare. Så den tjänst vi höll på att bygga upp lanserades plötsligt av någon annan.

    Vet du hur mycket legalt skydd vi hade mot det? Exakt noll. Det är en del av den risk man tar, och som jag för övrigt tog med öppna ögon.

    Det är en del av min tillvaro, vad är det som gör just ditt arbete så skyddsvärt att samhället skall garantera det till och med efter din egen död?

    Sen med risk för att låta dryg…

    Om konstnärer, författare och andra kreatörer skall ha licens att inte kunna ta hand om sina egna liv, så undrar jag var man köper sådana licenser. Jag vill också ha en.

  28. Ditt tålamod är helt fenomenalt, Marcus. Att du ens orkar läsa Embryos läsovänligt formaterade drapor, än mindre svara sakligt och lugnt är en enorm prestation när allt du säger bara studsar rätt ut hela tiden.

    Han påminner mig mest om de två killarna som dyker upp en minut in i det här klippet: http://www.youtube.com/watch?v=eVWH01E2weA

  29. Snälla JET läs gärna Görans inlägg och begrunda andemeningen i det. Embryo och jag kanske inte är överens, men vi pratar i alla fall utan att skrika på varandra. Det är en bra början.

    Jag upplever inte att jag behöver använda så mycket av mitt tålamod för den konversationen. Jag tycker oftast det är trevligt att prata med meningsmotståndare så länge de försöker hålla en vettig samtalston.

    Det är dessutom nödvändigt att vi förr eller senare försöker prata med varandra över meningsgränserna. Många av mina bästa diskussioner har varit med övertygade socialister, trots att jag själv är liberal. Kan jag ens plantera lite funderingar hos embryo, så har mycket vunnits. Kan han plantera lite funderingar hos mig, så blir jag troligen en bättre människa — vad har jag att förlora?

  30. Visst, jag förstår syftet och det är absolut ädelt, men det känns som du försöker förklara för en treåring hur man deklarerar – på ett främmande språk.

    Jag är också för rationella och sansade diskussioner, men jag vet av erfarenhet att Embryo på intet sätt är öppen för sånt, vilket han också med all önskvärd tydlighet visar här. Möjligen tonar han ned sin allra värsta raljans, men i sakfrågan är han orubblig och det verkar mindre vara ett personlighetsdrag än en total oförmåga att ta in information.

    Och det är det jag menar med tålamodet; att lugnt och tydligt försöka nysta ut var det är han är blind är beundransvärt. Tyvärr så känns det som att du möjligen kan peka ut vad han inte ser, men inte bota hans blindhet.

  31. hejsan Markus:

    ”Det är en del av min tillvaro, vad är det som gör just ditt arbete så skyddsvärt att samhället skall garantera det till och med efter din egen död?”

    åh: det handlar inte om bara just mitt arbete: jag diskuterar dom här frågorna av solidaritet med en yrkesgrupp som oftast hamnar längst ned i distributionskedjan: upphovsrättsinnehavarna

    samtidigt som det är kreatörerna som är själva grundplåten och fundamentet

    det handlar ju om allt upphovsrättsskyddat material: bara i sverige pratar vi om kanske 50 000 personer

    samtidigt: jag vet som upphovsman hur det känns och hur det är när ens idéer och ens texter missbrukas kränks lånas utan lov och hur det är när andra skor sej på någon annans bekostnad: det handlar om rättvisa och rättvis fördelning

    så givetvis ska även din heder upprätthållas och det är sorgligt att läsa att människors ohederlighet och girighet aldrig tycks förneka sej

    ett har jag lärt mej under mina år som författare och det har astrid lindgren lärt mej: man ska inte tillåta sej att bli behandlad som en liten lort

    embryos senaste blogginlägg.. kapitel sexton

  32. Att upphovsrättsinnehavarna hamnar längs ner i distributions och näringskedjan är ett väldigt verkligt och väldigt konkret problem.

    Det är dock inte fildelares fel.

    Skall du kasta det ägget mot någon, så är det förlag, skivbolag, filmbolag, mellanhänder av diverse färger och skapnader och annat löst folk du bör sikta på.

    Om något så ger den nya tekniken fantastiska nya möjligheter till en helt annan ordning. Istället för att av rädsla upprätthålla den gamla onda ordningen skulle du behöva vara en av dem som står på barrikaderna för att vända på pyramiden.

    Du har den fantastiska möjligheten att prata direkt med dina läsare utan att passera något förlag, agenter, grossister och återförsäljare — ser du inte det?

  33. ”Du har den fantastiska möjligheten att prata direkt med dina läsare utan att passera något förlag, agenter, grossister och återförsäljare — ser du inte det?”

    men det gör jag ju: också

    hela embryo är en kanal rakt ut i etern: det här samtalet också: jag gillar verkligen nätet: jag är både författare och kulturkonsument och folkbildare

    det är för få icketeknokrater och ickefildelare som ser nätets potential

    nu skyllde jag ju inte hur näringskedjan ser ut på fildelarna: dom illegala fildelarna har dock ätit sej in i matpyramiden från fel håll: därav kaoset därav regelryttarna därav domstolarna därav dom ilskna upphovsrättsinnehavarna (men det är väl den diskussionen vi har avhandlat och som nu ska föra oss till praktiska (eller nåja: teoretiska) lösningsidéer

    avtal och uppgörelser och samarbete med produktionsledet är givetvis viktiga diskussioner också: men i mångt och mycket en annan del av jobbet: många upphivsmän behöver redaktionellt stöd både i själva jobbet och ekonomiskt

    embryos senaste blogginlägg.. kapitel sexton

  34. Nej fildelarna har inte ätit sig in från fel håll.

    Det som händer är snarare att fildelarna ätit det som finns, och det har drabbat såväl upphovsmän som förlag och distributörer.

    Det som händer sen är att de i näringskedjan som har mest makt håller sig så skadelösa som möjligt. Så distributörerna får problem och upphovsmännen, medan förlagen, skiv- och filmbolagen skjuter över så mycket som möjligt av sina problem på de andra leden.

    Så när digital distribution sker till exempel via iTunes, så får artisten mindre betalt än kreditkortsbolagen. När nya kontrakt skrivs, så är de ofta rena slavkontrakten vad gäller digital distribution.

    Men istället för att ifrågasätta bolagens rätt att skjuta över problemen med den nya världen på upphovsmännen, så skriker de på fildelarna. De skriker på sina kunder, läsare, fans.

    Ett sådant beteende är direkt självdestruktivt.

  35. häpp: vidare i den omöjliga diskussionen: det är som att vandra rakt in i en digital dimma i jakten på den heliga graalen

    *

    ”Nej fildelarna har inte ätit sig in från fel håll.”

    inte överens: man borde inte ha begått dessa lagbrott: det har destruerat mer än det har kreerat

    kanske kan det – som i google booksfallet – komma något gott ur revolten: ett handslag

    *

    ”Det som händer är snarare att fildelarna ätit det som finns, och det har drabbat såväl upphovsmän som förlag och distributörer.”

    överens: så ser verkligheten ut

    *

    gott så: det här är ju den omöjliga diskussionen: en alldeles lagom intellektuell utmaning

    jag försöker se det från bägge håll

    när dick harrison är rosenrasande är det uppriktigt: han anser sej bestulen: det kan jag förstå

    när piraterna blir ilskna över att bli kallade tjyvar är det inte lika lätt att omfatta för mej som upphovsman: ilskan kan jag förstå

    men inte bevekelsegrunden

    domstolen tycker ju inte heller så

    när piraterna dessutom hånar och mobbar ut och påstår sej bojkotta upphovsmännen känns det som man äter sej ännu djupare in i pyramiden (äh den här liknelsen med matpyramiden suger ganska ordentligt gör den inte?) utan att ge något tillbaks till dom som faktiskt har jobbat fram det man fildelar

    det är en del av knuten: insatserna som evaporerar

    en annan del är tonfallet: kränkningarna

    en tredje är själva lagbrottet: att upphovsmännen har rätten på sin sida

    *

    det enklaste sättet att klyva knuten är fortfarande att se till att upphovsmännen får pröjs: men man talar lite för döva öron när man försöker påvisa att det finns sajter och funktioner som faktiskt funkar idag: bibblan och betalsajter för att både hyra och köpa film och för att köpa musik och lyssna på streamad musik

    och att det kommer att utvecklas nya och bättre sajter och tjänster: här kan ju teknokraterna verkligen göra sej både en hacka och visa var man ställer skåpet

    men

    teknik och humaniora i förening: samurajer som både kan fajtas med svärd och skriva haiku

    det är alltså framtiden: dom digitala riddarnas tid

    sådärja: nu har vi löst hela frågan: det gamla höviska riddaridealet i den digitala eran: att med hederlighet och förnuft tjäna både pennan och svärdet

    so be it: den gordiska kunten klyvs med en penna och ett svärd!

    embryos senaste blogginlägg.. kapitel sexton

  36. Jag vet inte om vi är överens om att det finns legala tjänster som fungerar idag.

    De går inte att använda tillsammans med alla datorer, operativsystem eller system. De tillåter inte att jag tar med mig musiken eller filmen jag köper från en apparat till en annan. Från min laptop till min teve, från min stationära dator till min laptop eller från min dator till min mp3-spelare. De har ett begränsat utbud och är både svårare att använda och krånglar mer än fildelarsajterna.

    Jag använder inte fildelarsajterna utan bara de legala alternativen, men jag vet detta genom oberoende tester som gjorts av t ex datatidningar.

    Dessutom är det så att upphovsmännen får oerhört dåligt betalt. Som Marcus sa så får rättighetsägarna mindre än VISA vi ett köp på iTunes.

    Poängen är att det kommer inte utvecklas bättre sajter så länge vi låter ett långsamt och teknikfientligt oligopol tvinga fram lagändringar för att skydda sina tekniska lösningar från konkurrens, så att de kan fortsätta låsa in oss kunder i att köpa varor när det är en tjänst vi vill ha. Jag har redan köpt David Bowies The Man Who Sold the World tre gånger. Jag borde ha rätt att lyssna på den ifred nu. Men det ställe jag förvarar min senaste version av låten – min musikserver har just blivit förklarat olagligt. Så jag antar att jag ska betala en fjärde gång för att kunna lyssna på den på Spotify.

    Idag bestämde LastFM att alla som bor utanför USA och Storbrittanien ska betala för att abonnera på deras musiktjänst är det rimligt? Borde det inte vara lika för alla? Varför är det så?

    Hur mycket ska vi särbehandla folk bara för att de kallar sig upphovsmän – och dessutom inte alla upphovsmän utan bara de upphovsmän som vekar i industrier som haft en stark politisk inverkan och byggt upp ett rättsligt och avtalsbaserat ramverk runt sig.

    Ja säger att det är dags att riva det ramverket och bygga ett nytt bättre och rättvisare.

    Och innan vi gör det, så är det dags att man slutar skälla folk för tjuvar, som inte är det, samtidigt som man beklagar sig över samtalstonen. Domstolen har inte sagt att någon är tjuv, dessutom har domen inte trätt i kraft, rättvisan har inte sagt sitt, vi vet fortfarande inte vad som är lagligt och olagligt.

    Du säger att du inte förstår bevekelsegrunden… jag gissar att du med det menar att du inte förstår varför fildelarna inte anser sig vara tjuvar. Då frågar jag, när jag spelade av låtar från radion som ung parvel… var jag då en tjuv? För detta är den nya generationens svar på det.

    Jag klyver gärna den gordiska knuten med en penna och ett svärd – jag har alltid drömt om att vara en samuraj i kritvita kläder motljustbelyst i skymningen. Tyvärr är vi nog inte där än, men ett fortsatt samtal leder kanske dit en dag.

  37. Jag vill förtydliga lite, eftersom jag upptäcker att jag uttryckte mig klumpigt.

    “Det som händer är snarare att fildelarna ätit det som finns, och det har drabbat såväl upphovsmän som förlag och distributörer.”

    överens: så ser verkligheten ut

    Det är en sanning med modifikation. Den största delen av de problem musik och filmindustrin drabbats av handlar om ett teknikbyte. Folk vill inte längre ha CD och DVD-skivor. Man vill ha sina låtar och filmer digitalt.

    Länge var det knappt ens möjligt utan piratkopiering. Ännu längre var det kanske möjligt, men bara om man accepterade kopieringsskydd som mer eller mindre gjorde filerna oanvändbara.

    Rent krasst visar många undersökningar att de som fildelar mest också bränner mer pengar på kultur än genomsnittet.

    Så för att förtydliga så:

    Visst skadar fildelningen såväl upphovsmän, förlag och distributörer — men skälet till skadan är att de inte hängt med och utnyttjat den nya vågen i minst lika hög grad som att folk är ovilliga att betala.

    Jag konstaterar också att utan den illegala fildelningen skulle vi inte ha spotify. Andra tjänster som kommer, kommer även de att vara framdrivna av den illegala fildelningen.

    Det är precis tvärtom mot vad antipiraterna hävdar. Skulle de fått den skyddade verkstad de efterfrågar skulle inte ett jota mer hänt än vad som faktisk har hänt.

    Jag förde ett samtal på telefon med en meningsmotståndare som jag schavotterat på bästa bloggplats. Han hade stake nog att ringa och försöka föra ett civilicerat samtal. Han medgav villigt att ett av problemen är att i styrelserummen sitter betonghäckar som inte vågar förändra något. De vill ha sina höns som värper gyllene ägg, och har hönsen dött så vill de ha dem uppstoppade och lagstadga att de skall fortsätta värpa gyllene ägg.

    Någonstans finns en skiljelinje som kommer definiera folk som antingen sådana som vill tillbaka eller sådana som vill framåt. Den enda vägen framåt som inte samtidigt leder till ett fahrenheit 451, ett 1984 eller ett kallocain är genom att omfamna förändringen.

  38. hur rimligt är det att man inte får sjunga happy birthday to you utan att betala stora pengar till storfinansen? När ingen vet vam som skrivit den fina låten

    hur schyst är det att barnen på amerikanska kollon inte får sjunga sånger vid lägerelden utan att betala till storfinansen?

    Det undrar jag nu

    embryo kanske tycker att en ipod fylld med all världens musik är värd hundra miljoner kronor

    han kan försöka sälja den för det

    det säger jag nu

    embryo tycker att hans diktsamlingar är så mycket värda

    att vi borde skapa ett samhälle som får ddr att verka fritt och trevligt

    embryo vill andvända statens maktmedel för att hindra människors fredliga utbyte av information

    hur schyst är det

    det undrar jag nu

    embryo tycker att gratispartiet är okunniga

    att embryo inte känner till

    lawrence lessig hal r varian yochai benkler the economist

    eller otaliga andra

    tycker embryo inte spelar någon roll

    embryo vill ha en ordentlig upphovsmaträtt

    vill man laga spaghetti och tomatsås måste man betala

    till den som kom på tomatsåsen

    och spaghettin

    eller till deras släktingar

    hur mycket värd är en diktatorisk upphovsrätt

    jämfört med ett demokratiskt samhälle

    mätt på en skalad banan

    det undrar jag nu

  39. @Proteus: Jag dööööör. Det var dagens komiska inslag 😀

    men jag ber dig ändå

    var försiktig

    gränsen mellan satir med glimt i ögat och kommentarsmobbing är hårfin

  40. @Proteus – fyndigt 🙂

    Men kanske en liten smula elakt.

    Elakare gillar vi inte här i livbåten.
    I en livbåt måste man
    hålla sams.

    Vem som ror
    och vem som styr
    och vem som bestämmer,

    måste vi ju enas om,

    och vem som ska ätas upp
    i vilken ordning.

  41. hejsan göran: ”Då frågar jag, när jag spelade av låtar från radion som ung parvel… var jag då en tjuv?”

    nej: om jag minns rätt infördes kassettersättningen som ett svar på den typen av av- och inspelningar: allt med upphovsrätten som grund: jag tror att dagens diskussioner kommer leda till en liknande ersättning inom en – relativt snar – framtid

    jag gjorde mej också av med en oerhörd massa vinylplattor och/men får faktiskt finna mej i att köpa en ny utgåva av dom eller spotifajja: jag borde ha spelat av dom (det är tillåtet) men det hade varit ett himla jobb: jag begriper inte /den hör skon klämmer fortsatt) varför jag (och dom flesta: dom som betalar för sej är en majoritet) ska betala sina böcker sina filmer sin musik: medan andra inte

    *

    hejsan markus: ”Jag konstaterar också att utan den illegala fildelningen skulle vi inte ha spotify.”

    obsalut: så är det: så blev det ju också med google books: google började scanna in massvis av böcker – och blev stämda – och förhandlingar inleddes med publicister och författare (som i sin tur fick stuva om i sina avtal) och – efter ett par år (vissa avtal måste med diplomatins lite långsamma – men stabiliserande effekt – verkan få ta tid (hur snabb teknikutveckling än är) har man nu en intressant uppgörelse som förhoppningsvis gagnar alla parter

    *

    om fahrenheit 451 vill jag bara säja att ett starkare försvar för upphovsrätt finns knappast inte: människorna som til slut väljer att bli böcker för att kulturskatten ska kunna bevaras och inte skövlas av kulturrevolutionärer eller antihumana teknokrater

    *

    hejsan proteus: jag får säja som västerbottens folkblad: det finskc bara en åsa-nisse

    men att pådyvla honom (åsa-nisse aka embryo) bilder ord och åsikter som han aldrig skulle nedteckna eller förfäkta är lite slag under kalsonglinjen: inte för att det känns särskilt (sticker man in huvudet i piratkupan får man skyllra sej själv)

    *

    men proteus du har dock missförstått något mycket allvarligt: hur mycket var upphovsrätten värd i DDR det undrar jag nu

    yo

    upphovsrätten och dess bästa kompis yttrandefriheten är det första som ryker i diktaturer: upphovsrätten värnar det fria ordet och skyddar det

    författarna har gått från att vara tjänstemannaskribenter i kungens hov eller mer eller mindre lydiga narrar till egenstarka yrkesarbetande individer med rätt till sitt eget producerade jobb: det är en svår sak att vilja ta det ifrån dom

    genom historien har upphovsmannen varit längst ner i samhällsskalan: rättslös och utblottad: nu har ordningen blivit om inte bra så åtminstone någorlunda mer rättvis: det är ett angrepp på den ordningen som sker när man vill devalvera upphovsrätten: det tror jag är viktigt att besinna

    visst kan det se förmätet ut: vi upphovsmän tror oss vara förmer än andra och slår oss för bröstet: men allt det handlar är vårt jobb och vår personliga integritet som ansätts hårt

    att det sedan kommer att finnas tossar som är oresonliga upphovsmän (mitt verk är bara mitt eller: bränn alltihop det suger) tycker jag att man kan både tåla och fördra: dom är ändå få i jämförelse med alla dom som sprider sina verk och tillåter både lån och utveckling utav dom: allt annat är fördomar

    embryos senaste blogginlägg.. kapitel sexton

  42. @embryo:

    Jag märker att du fortfarande inte har fattat vad upphovsrätten är eller går ut på. Det vore bra om du läser in dig lite bättre på sakfrågorna.

    upphovsrätten och dess bästa kompis yttrandefriheten

    Detta är alltså totalt fel. Upphovsrätten står i ett klart motsatsförhållande till yttrandefriheten; den begränsar min yttrandefrihet (eftersom jag inte får fritt yttra vad någon annan redan har yttrat). De är alltså definitivt inte varandras kompisar, snarare hätska ovänner.

    Björn Feltens senaste blogginlägg.. På webben regerar piratpartiet

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.