Den omöjliga debatten

Jag tänker spinna vidareGörans inlägg om debattnivån i piratdebatten. Icke-piraterna upplever att vi skriker åt dem och vi upplever att de skriker åt oss. Därmed blir egentligen ingenting sagt, ungefär som i ett familjegräl som trallar runt i samma gamla cirklar runt samma trätofrågor, frustrationer och olikheter som så många hundra gånger förut.

Göran pratade med en familjemedlem av den äldre generationen om IPRED. Det var faktiskt innan han ens övervägde att bli piratpartist. Familjemedlemmen förstod först inte problemet med IPRED, men det krävdes inte många meningar för att ändra på den saken. Så fort Göran förklarat vilka effekter den nya lagen skulle kunna få i praktiken, så var omvändelsen ett faktum. Reaktionen var att det är ju absurt, så kan det ju inte vara menat att rättssamhället skall fungera.

Det illustrerar på något sätt problemet med hela debatten, och det problem jag själv hade en gång i tiden med att just namnet Piratpartiet valdes. Å andra sidan finns det nog inte något bättre sätt att shanghaja begreppet och ändra betydelsen.

###Vaddå ”gratis är gott”?

För betydelsen är inte ”gratis är gott” som så många tycks tro. Faktum är att sånär som på en och annan frifräsare så vill de flesta av oss inget hellre än att betala för oss. Men för att besvara Björn Ulvaeus, så skulle de allra flesta inte handla hos någon som å ena sidan begär hutlöst betalt, och å andra sidan behandlar sina kunder som om de vore skadedjur.

Vi är med andra ord inte alls främmande för att artister, författare, skådisar och andra kulturarbetare skall få betalt för sitt jobb. Naturligtvis förutsatt att någon vill se, läsa eller lyssna. Det används däremot mot oss för att slippa lyssna till vad vi säger. För budskapet består inte av att vi vill stjäla klubborna ur era barns munnar.

###Skendebatt

Den typiska debatten de senaste åren har bestått i att Rick, Christian eller nu senast Anna lugnt försöker förklara vad vi står för. Under tiden står en, två, tre artister, författare, experter eller bolagsrepresentanter och avbryter, skäller eller drar absurda liknelser om stulna TV-apparater, snatteri, länsade bankkonton eller annat häcklande. Mönstret är så förvillande likt att man kan tro att det är en repris man tittar på snarare än en ny debatt.

Det är verkligen ett mönster. Ett försök att marginalisera, utdefiniera och förlöjliga. Säkert inte alltid medvetet, utan säkert lika ofta utifrån ärligt upplevd ilska. Men slutresultatet är detsamma, det blir en debatt som aldrig förs på allvar utanför de kretsar där piraterna mestadels värvar sina medlemmar.

###Diskussion eller monolog

Det är till och med värre än så, för när piratpartiet nämns av etablerade riksdagspolitiker så förminskas vår betydelse regelmässigt. Antingen avfärdas vi, eller också så utestängs vi — som om man försöker få oss att försvinna genom att inte riktigt erkänna vår existens och än mindre vår legitimitet. Att inbjuda företrädare för upphovsrättsintressen tycks däremot inte vara något problem.

Men vi har ett faktiskt problem, ett som inte kan lösas utan att båda sidor hörs och utan att man når en kompromiss alla kan leva med. Eller snarare, det är inte sant, för tiden kommer troligen att göra diskussionen överspelad. Det går för att använda ett anglikanskt uttryck inte att stoppa tillbaka katten i säcken. Frågan är nog snarare om vi kan nå en vänskaplig överenskommelse innan ena sidan blivit överkörd.

Det duger inte helt enkelt; vi måste ha en debatt; båda sidor måste få höras; vi måste hitta en lösning; det är egentligen självklart om man stannar upp och tänker efter.

###Vem vill ha en pyrrhusseger?

Vi är de IT-tokiga, early-adopters, kulturnördar, ja faktiskt de som skulle kunna utgöra ryggraden i nya affärsmodeller. De flesta av oss har proportionellt mot ålder och plånbok spenderat mer på mjukvara, hårdvara, filmer, skivor, spel och abbonemang än ett par typiska ”com-hem” familjer tillsammans. Vi programmerar, designar, skriver, tycker och debatterar på nätet. Det som förenar oss är entusiasmen över alla nya möjligheter, frihetskärleken och den absoluta tron på rätten till integritet, vårt censurhat och tron på förnyelse.

Sluta kalla oss tjuvar och pack, sluta marginalisera, förlöjliga och avfärda oss. Prata med oss sansat istället så kan vi åtminstone sätta upp tältet där förhandlingarna skall ske och låta kohorterna pusta ut, plåstras om, dricka och äta istället för att slå ihjäl varandra i ett slag som kommer kosta segraren så mycket att den kommer tro att den förlorat.

Där har vi det verkliga skälet till att Åsa Jinder stängt av sin kommentarsfunktion. Hon sänkte lansen och trodde väderkvarnarna skulle ge vika. När de inte gjorde det, så gick hon på än värre. Till slut var stämningen rent hatisk och då är alla förlorare.

Uppdatering: fyrtio minuter efter postning, och jag upptäcker att Leo Erlandsson också vill hyfsa debatten

144 svar på “Den omöjliga debatten”

  1. Vems retorik är det som är skum?

    Jag har aldrig sagt att JAG skulle utradera upphovsrätten. Jag konstaterar bara att det är det som kommer att hända om inte positionerna slutar vara så förbannat låsta.

    Du måste i din tur inse att du inte kan upprätthålla upphovsrätten om du inte har dina läsare med dig. Tusentals och åter tusentals bara i Sverige skiter högaktningsfullt i din upphovsrätt eftersom de inte längre finner den rättfärdig. Jag tycker det är olyckligt, men ur min synvinkel är upphovsmännen sina egna värsta fiender. Just oviljan att se att det kan finnas ett problem och den ännu större oviljan att kompromissa kommer bli en kvarnsten runt er hals.

    Du ondgör dig över förslaget om fem år, men det enda motförslag du har är storleksordningen 100-140 år som nu.

    Vi pratar om att kulturen är inlåst och ditt motförslag är att vi skall avtala hur formen på gallret ser ut.

    Vi pratar om att det måste finnas nya sätt att tjäna sitt levebröd på konsten, du pratar bara om att du vill att det skall förbli som det varit.

    Att vi inte vill förledas till att precisera HUR de nya modellerna skall se ut är för att det inte är en politisk fråga. VI går inte in och berättar för Ericsson, Volvo, SKF, Telia, ABB, Astra eller MySql hur de skall tjäna pengar heller — tycker du att vi borde det?

  2. hejsan proteus: ”Försöker du vinna genom utmattningsmetoden?”

    yep: embryo är det nya CCCP: alltså hockeylaget

    hejsan Marcus: ”Att vi inte vill förledas till att precisera HUR de nya modellerna skall se ut är för att det inte är en politisk fråga.”

    men: du diskuterar ju en massa modeller: som det (ja nu tycker jag det också: men det är fortfarande ett välavvägt steg i rätt riktning) googleavtalet och larry lessigs teorier

    och visst är dom nya modellerna en politisk fråga: det blir dom per automatik eftersom ni gör utmanövrerandet av upphovsrätten till det

    och: allt är politik (utom möjligen poesin (och konsten i stort) på grund av sin frihet och i andra vissa flyktiga hänseenden: men jag tvivlar även där)

    och en allvarligt syftande politik kan – och måste ibland – visst lägga sej i företagande: det visar ju den senaste finanskrisen om inget annat

    *

    nu tycker jag att vi firar valborg: den här tråden mattas välan av så småningom: men jag har både haft trevligt och oroats och – verkligen – funderat och jag vill – uppriktigt – vara med att ta in oss i den digitala (jag vet vad ni tycker: vi är redan där) tidsåldern och – samtidigt – minnas att det kommer tidsåldrar även efter den

    och då kommer man fortsatt minnas homeros och strindberg och mozart: men dagspolitiken kommer att vara översköljd och förbi

    hej!

    embryos senaste blogginlägg.. kapitel tjugosex

  3. Tja, jag gör väl likadant då:

    Embryo:

    “jag tycker att skyddstiderna är bra som dom är nu”

    “hur ska upphovsmännen ersättas[?]“

  4. Den här diskussionen har verkligen kommit någonvart. Det är verkligen tur att kontrahenterna avstått från invektiv, osakligheter och oartigheter.

    Över 100 kommentarer. Och: ingenting.

    Vilken tur att ingen bröt mot reglerna.

    Då skulle diskussionen verkligen inte kommit någonvart.

  5. @Proteus: Jag måste ärligen fråga vad slags fakirlik perversion du lider av om du promt måste slänga in en kommentar då och då som i princip bara går ut på att gnälla på oss för att vi inte vrålar på varandra? Det står dig faktiskt fritt att låta bli att läsa om det stör dig så mycket.

    Eller är det så att du blir extremt irriterad bara av det faktum att jag hittills tyckt att det är rätt kul att diskutera med embryo trots att debatten inte genast leder någonstans.

    Eller är det till och med så att du blev stött för att jag bad dig att ta det lite coolt? Inlägget du kommenterar till handlar ju faktiskt om den låga debattnivån. Jag har inte suddat något du sagt. Jag har tonat ner min tillsägelse och varit tydlig att det står dig fritt hur du argumenterar. Men är det så att jag inte får föra den här diskussionen med embryo för dig, för i så fall skulle jag vilja veta varför?

    @embryo: Nej det är fortfarande skillnad mellan äpplen och päron. De nya affärsmodellerna är inte politik, de är kreativitet. Det hindrar inte att JAG kan välja att diskutera affärsmodeller som Marcus inte som någon slags representant för PP — förutsatt att det roar mig. Man kan förstås påstå att även kreativitet är politik, konst är ofta politik liksom poesi ofta är det. Men även om det är intressant i sig, så är det inte fruktbart för diskussionen.

    Sen är mycket av den diskussionen på metaplan. Jag har gett exempel på andra vägar utan att egentligen värdera dem. Det har mer handlat om att påpeka att det FINNS andra vägar.

    Den största delen av min halva av diskussionen om affärsmodeller har ändå varit att konstatera att de gamla håller på att dö. Att konstatera att de kompromisser som gjorts är som att ta ett steg mot ost-sydost — du kanske kommit lite närmare Kina, men du kommer inte fram i brådrasket precis.

    Nej politiken skall inte lägga sig i marknaden mer än att sätta gränser för fair play. Den senaste finanskrisen kan tvärtom härledas just till klåfingrig politik. Du kanske inte håller med om det, men det är en diskussion för en annan dag.

    Jag ser en vision för ett samhälle som är bättre än idag. Ett där upphovsrätten helt enkelt inte behövs för att poeter som du klarar sig utmärkt ändå. Problemet är att för att komma dit krävs det att vi vågar släppa på det som varit.

  6. hejsan proteus: närå: i det här fallet går det precis lika bra med selleri som med retorik som logik: vad Marcus försöker göra är ju att (mer med milda hot eller övertalning än logik: enligt min mening) övertyga mej om att jag är tvungen att backa i min ståndpunkt om upphovsrätten: ren retorik

    *

    hejsan Marcus: okej: så du skiljer på dej själv och på dej själv som piratpartist (bloggen är ju ändå GANSKA piratpartistisk i dessa dagar med förlov sagt (vad betyder egentligen: med förlov sagt?): men det funkar

    jag skiljer ju på mej själv som författare och som medborgare: men har rysligt svårt att se att rollerna inte går ihop titt som tätt

    *

    ”Jag ser en vision för ett samhälle som är bättre än idag. Ett där upphovsrätten helt enkelt inte behövs för att poeter som du klarar sig utmärkt ändå.”

    jag gillar visioner: ett samhälle med total jämlikhet och solidaritet med alla vore fint tycker jag

    men ett samhälle som har lagt sin grund på att en majoritet tar rättigheterna ifrån en minoritet: det känns inte alls välkommet

    ”Problemet är att för att komma dit krävs det att vi vågar släppa på det som varit.”

    släpp ni så mycket ni vill: men har ni överhuvudtaget (före den här diskussionen) lyssnat till vad poeterna tycker i frågan?

    vad tror du att någon som har varit poet i låt oss säja fyrtio år och givit ut ett tjugotal diktsamlingar och fortfarande både lånas ut och säljs i nya upplagor tycker om idén att hans eller hennes upphovsrätt skulle reduceras till fem år efter den beräkningen du beskrev för ett par inlögg sedan:

    ”Piratpartiets inställning att fem års ekonomisk upphovsrätt är nog, är beräknat på att den typiska spannet för att få tillbaka och tjäna in ett kulturprojekt är ett eller två år.”

    här kommer några frågor på det där:

    var kommer dom siffrorna ifrån?

    vad vet dom som har gjort dom här uträkningarna om livslängden på en diktsamling?

    vad vet dom om hur ett livslångt författarskap fungerar?

    vad innebär ”ett kulturprojekt”?

    är embryo ett kulturprojekt? hur länge ska han få evolvera? ponera att han startade för fyra år sedan och håller på i tio år till: när skulle upphovsrätten upphöra för just det kulturprojektet?

    *

    och en gammal fråga i repris som jag tycker är viktig:

    piratpartiet vill ju behålla den ideella upphovsrätten (eller hur?): hur gör man då med upphovsmän som – av ideologiska religiösa politiska personliga etiska estetiska skäl – inte vill att deras verk ska spridas elelr kopieras eller avfotograferas eller fildelas?

    embryos senaste blogginlägg.. kapitel tjugosex

  7. ”mer med milda hot eller övertalning än logik: enligt min mening”

    Om det börjar regna. Om jag säger till dig att du kommer att bli blöt om du inte går in. Hotar jag dig då?

    ”släpp ni så mycket ni vill: men har ni överhuvudtaget (före den här diskussionen) lyssnat till vad poeterna tycker i frågan?”

    Det är lite svårt eftersom de flesta håller tyst och de få som öppnar munnen oftast gapar ”tjuv” och ”stöld”, vilket gör det svårt att reda ut vad de tycker och varför.

    ”vad vet dom som har gjort dom här uträkningarna om livslängden på en diktsamling?

    vad vet dom om hur ett livslångt författarskap fungerar?”

    Det enkla svaret på den frågan är att om du inte håller med, så är det bättre att förklara vad problemet är med förslaget. De som lägger förslagen är inte onda, utan vill gärna ha input. Det skulle vara en bättre debatt än ”tjuvdebatten” som nu pågår.

    Sen finns det författare, musiker, konstnärer och andra kreatörer även i piratpartiets led, så helt nollställda är vi inte.

    Själv har jag en hårddisk full med teckningar, en historia som musiker, låtskrivare och textförfattare. Jag har till och med varit medlem i STIM. Jag har också fungerat som copywriter i några sammanhang, och har verkat som teknisk journalist. Det ligger för mig att vara kreativ helt enkelt, och det är delvis det jag gör pengar på.

    ”piratpartiet vill ju behålla den ideella upphovsrätten (eller hur?): hur gör man då med upphovsmän som – av ideologiska religiösa politiska personliga etiska estetiska skäl – inte vill att deras verk ska spridas elelr kopieras eller avfotograferas eller fildelas?”

    Det skiljer sig väl inte så mycket från dagens situation eller från situationen som den sett ut genom historien. I praktiken kan du som kreatör välja att publicera, då kan du inte plötsligt ångra dig — eller välja att låsa in dina verk, och då har du kontrollen över dem.

    Om någon skiter i dina önskningar och publicerar mot din vilja, så skiljer sig det inte så mycket från vad som hände med Kafkas verk. Det har vi redan avhandlat.

  8. ”Om det börjar regna. Om jag säger till dig att du kommer att bli blöt om du inte går in. Hotar jag dig då?”

    nope: men nu handlar ju inte diskussionen om vädret denna sköna majdag: utan om jobb yrkesval arbetsrätt och givna rättigheter

    men jag kan svara på analogin också: upphovsrätten är min regnrock – mitt skydd – och ger mej möjlighet att gå i regnet och vittna om dess friskhet eller surhet

    tar man den ifrån mej – i mening att göra mej (och/eller min text) fri – gör man mej en väldig björntjänst: jag blir bara skyddslös: fri är jag redan: det är poesins innersta innersta

    ”Det enkla svaret på den frågan är att om du inte håller med, så är det bättre att förklara vad problemet är med förslaget.”

    okidoki: till en början är det ju själva estimeringen: att ett ”kulturprojekt” är ett till två år långt

    hur långt är ett snöre? när upphör och slutar exempelvis walt whitmans leaves of grass (ja nu är skyddstiden över för hans livsverk så här kan vi läsa på på en fantastisk sajt: kolla de inscannade handskrifterna!) som ju whitman skrev om gång efter gång under hela sitt liv och gav ut i omarbetade utgåvor med ojämna mellanrum:

    http://www.whitmanarchive.org/published/LG/index.html

    ett – två år: hur kan man göra en sådan uppskattning utan att fråga upphovsmännen (upphovsrättsorganisationerna är förstås en första remissinstans i ett sånt här ärende)?

    den allvarligt syftande litteraturen har en väldigt långsam verkanskraft och att införa till exempel ett romanverk (som kan ha tagit tio år att skriva) under benämningen kulturprojekt och mena att alltihop har betalt sej på två år: det är faktiskt väldigt okunnigt

    sedan gör ju den där uträkningen ditt stora resonemang alldeles ihåligt: du hävdar att politiken inte ska lägga sej i hur upphovsmännen får sin inkomst: samtidigt kan du referera till en – av politiker utförd – uppskattning om precis samma sak

    det låter som just den typ av piratideologi du inte vill bli beskylld för: att ta utan att ge något tillbaka

    lägg ihop detta med utsagan om att piratpartister aldrig någonsin får svara på frågan hur artiserna ska få betalt

    och alltihop blir ytterst grumligt: var är tankebasen var är ideologin

    inte hos era främsta företrädare i alla fall: så här skrev christian engström från piratpartiet bara för någon vecka sedan: ”Jag tycker det är väldigt kul om det blir en diskussion här och på andra bloggar om Piratpartiets ideologi. Jag håller med om att den inte finns beskriven på ett koncist sätt någonstans, så förhoppningsvis kanske en öppen diskussion kan ge material att remixa en sådan från.”

    http://komigenuva.wordpress.com/2009/04/23/piratpartiets-ideologi/

    idén är alltså att remixa en ideologi: det känns oroande oseriöst

    eller också är agendan en helt annan (igen: det är väldigt lätt att få uppfattningen att det enda man de facto vill är att få tanka hem gratis)

    sätt detta mot en stabil och samtidigt ständigt reviderad och uppdaterad upphovsrätt: en fungerande och grundlagsskyddad lag

    som dessutom visar sej funka utmärkt som grund för nya affärsmodeller nya licenser nya avtal: jag längtar tills dom nationella och internationella biblioteken på allvar kommer ikapp och kreerar digitala arkiv möjliga för alla att nå överallt (men den torra doften av en läsesal och prasslandet från tunnbladade originalböcker går inte att bräcka): vi är på väg dit med stora steg

    *

    ”Om någon skiter i dina önskningar och publicerar mot din vilja, så skiljer sig det inte så mycket från vad som hände med Kafkas verk.”

    jo avsevärt: i mitt exempel räknar jag med att upphovsmannen är vid liv: det var förvisso inte kafka (och frågan kvarstår om max brod gjorde rätt när han inte brände kafkas verk: hur mycket av materialet som han gav ut som kan tillskrivas max brod själv vet vi inte heller: en intressant legend)

    upphovsmannen i mitt fall kommer ju att anföra sin upphovsrätt och be dom som publicerar mot hans eller hennes vilja att ta bort materialet: copyrighten äger fortsatt med andra ord och man står inför nya tvister

    embryos senaste blogginlägg.. kapitel tjugosex

  9. Upphovsrätten är inte din regnrock, den är snarare den höglandsplatå som får luften att stiga upp och skapar regnet.

    Sen när du frågar dig hur långt ett snöre är, så kan det lika gärna användas som argument mot upphovsrätten i sin nuvarande utformning. Eftersom det faktiskt inte finns ett givet svar på exakt hur lång upphovsrätten skall vara, eller hur den skall vara utformad, så är den i slutänden en överenskommelse inom samhället. En överenskommelse som kan omformas om den visar sig på tvärs mot samhällets intresse.

    Hittills har alla sådana förändringar drivits på av de som har något att tjäna på upphovsrätten. Nu börjar de som har något att förlora att påpeka att saker och ting borde balanseras en aning. Upphovsrätten har undan för undan förlängts med totalt runt ett sekel, nu säger vi att det gått för långt; att konsekvenserna börjar bli absurda; att den missbrukas för att stycka upp det som borde vara allmänning i privata små jordlotter.

    Borde vi då fråga de som sitter på jordlotterna om de tycker att det är en bra idé att vi återför deras jordlotter till allmänningen? Hur många av dem skulle på fullaste allvar, mot det egna upplevda intresset vara beredda att ens ta saken i beaktande?

    För att fortsätta analogin, så är det inte lätt att leva som jordbrukare i Sverige idag. Om de fick absolut rätt till sin mark, och därmed möjligheten att ta betalt för det som idag tillhör allemansrätten så skulle många få ett välkommet tillskott i kassan.

    Innebär det att vi borde avskaffa allemansrätten?

    Det finns alls inget förbud att tala om nya affärsidéer. Då missuppfattar du Ricks post grovt — nästan så att jag misstänker medvetet.

    Det han gör är att ha argumentationsövningar för de som känner att de bli överkörda i de debatter de hamnar i. Om vi diskuterar nya affärsmodeller så får vi som politisk rörelse ansvaret för dem. Vi får aldrig prata om vad vi vill och våra visioner för att vi fastnar i en debatt som egentligen ligger utanför det politiska området.

    Att ”besluta” om hur nya affärsmodeller skall se ut i en politisk arena är att övergå till planekonomi. Politiker är inte den främsta kraften bakom idéer som spotify: det enda politiken kan lösa är att sätta upp det regelverk som ligger i botten av all affärsverksamhet.

    Upphovsrätten är snarare en del av regelverket än en diskussion om själva affärsidén.

    Kan vi ens vara överens så långt? Att det oavsett själva diskussionen om förkortad upphovsrätt inte är någon bra idé att politiker beslutar om nya affärsmodeller?

  10. ”Att det oavsett själva diskussionen om förkortad upphovsrätt inte är någon bra idé att politiker beslutar om nya affärsmodeller?”

    vi kan alltid vara överens om att vi tycker olika: det tycker i alla fall jag 🙂

    men men igen igen: OM politiker inte beslutar om nya affärsmodeller hur rimmar detta med att politiker gör någon slags kalkyl över hur långt ett kulturprojekt är innan dom/ni anser att upphovsrätten ska devalveras till nästan ingenting

    dom där frågorna om vad ett kulturprojekt är och hur långt det kan tänkas vara lämnar du snyggt obesvarade

    ”Sen när du frågar dig hur långt ett snöre är, så kan det lika gärna användas som argument mot upphovsrätten i sin nuvarande utformning.”

    inte alls: upphovsrätten är ju klart definierad i tid och via en noggrant skriven lag

    och/men det var inget svar på min fråga eller kring mitt resonemang om walt whitman alls: när upphör upphovsrätten för ett livslångt projekt?

    embryos senaste blogginlägg.. kapitel tjugosju

  11. Hur det rimmar med att kalkyler görs:

    Inte alls egentligen. Man konstaterar att upphovsrätten som den är nu är för lång, sen konstaterar man att den nog behövs i någon utsträckning.
    Sen funderar man över normalfallet och vad som är rimligt för detta.
    Slutligen kommer man med ett förslag och väntar på reaktioner.

    Det är inget konstigt i det. Men om man redan kommit fram till att nuvarande längd inte är rimlig och den enda reaktionen man får tillbaka är ”rör inte min upphovsrätt” — då finns ju inget att diskutera.

    Fem år är dessutom mer än nästan ingenting om man ser på det utan att göra en direktjämförelse med 120 år eller så som är den ungefärliga nuvarande längden.

    Det som krävs för att ett samtal skall kunna föras, förutsatt att man överhuvudtaget vill föra ett samtal, är att det finns möjlighet att diskutera något annat än ingen upphovsrätt alls eller en ständigt förlängd sådan.

    Kan man föra ett resonemang utifrån att det faktiskt finns fler intressenter än upphovsrättsinnehavarna själva, skulle det vara en bra början.

    Jag kanske är dum i huvudet, men jag förstår inte problemet. Så Whitman skriver en ny version och den omfattas naturligtvis av upphovsrätt, sen ytterligare en som också omfattas — på vilket sätt skiljer det sig från en person som skriver helt olika verk?

  12. @ embryo: Efter cirka sju tusen kommentarer säger du äntligen något intressant.

    @ Marcus: Men det måste ju i så fall regleras hur små ändringar som räknas — annars är det ju bara att avstava ett i den tidigare versionen ihopskrivet ord, och vips — ytterligare fem år. Processen kunde ju i princip automatiseras.

    (Jag påminns om vad Stravinsky berättar om Schönberg, tillåt mig citera:

    ”I like a story about Schoenberg and an early piace of his that was also unprotected. Someone suggested to him that he change the score, rewrite a minim as two tied crotchets, for instance, so that the piece could be copyrighted as a new version. Scoenberg’s reply was: ”I can’t change anything — it’s perfect already.”)

  13. ”Men det måste ju i så fall regleras hur små ändringar som räknas…”

    Naturligtvis, men redan idag krävs ju verkshöjd för att upphovsrätten skall komma i spel. Det är väl bara att kräva att det skall gälla (kanske med något mildare bedömning) även för omarbetningar?

  14. Ja, om man ger ut en bok, och när de fem åren börjar närma sig så ändrar man lite i ett par meningar?

    Då skall en domstol avgöra i varje fall om det är ett nytt verk? det blir inte absurt alls, nänä.

    I de fall som avgjorts i domstol, när det gäller låtstölder etc, har man ju kommit fram till de mest halsbrytande stupida domslut. (Se ”Drängarna”, t ex, där all musikologisk forskning gick på tvärs med domslutet.)

  15. Och ja, för att förekomma — det har med verkshöjd att göra. Världen över har det fattats helt ganla beslut om upphovsrätt, när det är folkmusikmelodier det gällt. Melodier som per definition saknar upphovspersoner. Det är inte direkt kopplat till den speicifika fråga vi diskuterar nu, utan kopplat till hur illa det blir när man lämnar sådana härt frågor till domstolar.

    Du tror alltså att man kan skapa klara regler, som postulerar när det är ett nytt verk? Lycka till.

  16. hejsan proteus: bra: åtta maratonlopp har givit mej ett ordentligt tålamod

    samtidigt: jag antar att det intressanta är något du inte håller med mej om 🙂

    fast egentligen inte: du har ju gjort en heder av att vara uppriktig

    *

    hejsan Marcus: ”Sen funderar man över normalfallet och vad som är rimligt för detta.”

    det är svårt det där: ”normalfallet” – ”ett kulturprojekt”

    konsten vill gärna inte inordna sej: det tillhör dess beskaffenhet

    vad är ett kulturprojekt?

    vilket är normalfallet det undrar jag nu

    ”Kan man föra ett resonemang utifrån att det faktiskt finns fler intressenter än upphovsrättsinnehavarna själva, skulle det vara en bra början.”

    jag tycker att jag gör det hela tiden: för mej – inte för alla – är det givet att det finns läsare publik distributörer producenter framtida kulturutövare

    samtidigt: texten är fri: fanns det bara en upphovsman ensam på en öde ö skulle han eller hon förstås fortsätta att producera förklara undersöka vittna förströ sej skapa distraktioner

    *

    men tillbaks till diskussionen: upphovet kommer ju först (truism) och det är upphovsmannen som drabbas allra hårdast av en total revidering av upphovsrätten (varje gång jag når fram till det där måste jag stanna upp och fråga mig: varför: varför ska just upphovsmän behandlas på det här sättet: jag kan omöjligt begripa det)

    som kulturkonsument som nätvarelse som läsare som lyssnare som tevetittare som medborgare (hallå alla medborgarrättsrörelser: poeter är också medborgare) drabbas jag inte – till en början – kanske inte så hårt: men när kulturlivet långsamt evaporerar kommer jag att märka att vad som nyss var intressant är utslätat eller: borta

    en annan beskaffenhet med konst är nämligen att den ”prevails” och är dessutom subversiv när den ansätts: motarbetas den på det här viset kommer den att anta nya former: som inte kommer dom illegala fildelarna till godo: det sker redan: konsten blir mer organisk – försvinnande – och originalet kommer i denna värld av dupliceringar att få ett helt nytt värde

    *

    jag menar att piratpartiet behandlar den upphovsrättsskyddade konsten (allt från performance-art till wallace and gromit-filmer) precis som den vara och produkt ni samtidigt vill förneka (man kan inte äga konst idéer information osv) att den är

    igen: vilket är normalfallet: hur kan man normalisera det som inte kan normaliseras?

    *

    upphovsrätten är generell och demokratisk: inom den kan jag skapa: inom den vet jag att jag är om inte trygg så åtminstone erkänd: inte enkom en rättslös narr

    för mej är konsten något betydligt mer allvarligt än ett normalfall och ett kulturprojekt: en skyddstid som den som nu är är därmed rimlig: jag vet att vad jag gör idag är skyddat i morgon och inom överskådlig tid

    jag tänker på gunnar ekelöf som under hela sitt skrivande liv återvände till sin debut – sent på jorden (1932) – då han menade i det ursprunget – det allra första upphovet (truismtautologi) – fanns all energi förborgad

    ekelöfs debut behandlades (inte av alla dock) nedlåtande och sålde i typ 300 ex

    då: inte sedan: inte nu: litteraturen kan ha väldigt långsam verkanskraft: nu är ekelöf inte bara vår mest inflytelserika och mest – nu gissar jag – lästa poet utan även vår kanske mest betydelsefulle författare över huvud taget: borta förvisso men livsverket är vitalt: pocketutgåvorna trycks om och om igen och lycka är väl att han hann ana ett uns av sitt genomslag innan han gick bort

    men det är inte den verkliga poängen: den är att konsten/litteraturen inte kan/får/vill inordna sej: jag frågar igen:

    vad är ett kulturprojekt

    varför ska det ta just ett – två år för det att gå runt?

    dessutom: varför är det pekuniära måttstockar (detta att ”projektet” har betalt sej) som ska styra något som ni vill ska vara alldeles fritt?

    vad hade hänt med ekelöfs författarskap – en enda lång tråd som hela tiden nystas tillbaks till sent på jorden – om upphovsrätten hade upphört 5 år efter verket kom ut: var hade s a s ”kulturprojektet” gunnar ekelöf börjat och slutat?

    det har också med konstens organiska beskaffenhet att göra och konsten som organism: ta den nya text som uppstår på nätet: den hela tiden växande och föränderliga text (kanske som embryo fungerar) som har en tydlig startpunkt men som förgrenar sej ändras muteras mognar krymper förstoras försvinner byts ut – lever – och samtidigt har ett klart upphov: när upphör skyddstiden för en sådan text?

    embryos senaste blogginlägg.. kapitel tjugosju

  17. Vad kul, diskussionen fick lite nytt liv. Något som kan konkurrera med den cirkulära fåran där jag redan kan alla fotstegen!

    @Proteus: Det är som du säger ett verkligt problem. Frågan är hur man skall göra istället? Jag kan se ett behov av upphovsrätt, och jag kan se att det finns livslånga projekt där verken hela tiden skiftar form. Har du något bra förslag, eller ens fröet till ett? Den diskussionen skulle vara verkligt intressant.

    @embryo: Du säger att du utgår från fler intressenter, men att upphovsmannen kommer först eftersom upphovet kommer först. Det är inte helt oproblematiskt även om det kan tyckas som en truism. Mer om det senare.

    Sen pratar du om ett kulturliv som evaporerar. I min världsbild exploderar den snarare — och det i en generation upphovsmän och kvinnor som inte kunde bry sig mindre om upphovsrätten. Naturligtvis kommer originalet att tillmätas ett helt annat värde i en värld där kopior är så lätta att framställa att de bara är ett musklick bort. Frågan är om det ens är problematiskt?

    Jag tror att kärnan i problemet ligger här:

    … varför: varför ska just upphovsmän behandlas på det här sättet: jag kan omöjligt begripa det …

    Där karvas gränsen ut som gör att vi kan prata till nästa sekelskifte utan att riktigt förstå varandra. En situation som dessutom förvärras av den falska motsättningen att man produktifierar respektive inte kan äga tankar.

    Du fastnar dessutom i normalitetsdiskussionen, trots att en slags ”normalisering” redan sker genom att upphovsrätten redan idag behandlar allt lika oavsett om det är livslånga projekt eller väldigt temporära, produktlika och tidsavhängiga projekt som aldrig skulle startas upp om inte kostnaden kan återföras på några få månader.

    En mer renhårig variant på den diskussionen skulle vara att konstatera att det faktiskt stämmer i många fall, och sen försöka definiera och diskutera de fall där det slår fel.

    Piratpartiet säger inte alls att allt skall vara fritt. Det vi säger är i princip att normalläget för information är att den skall vara fri och fritt överförbar. Att undantag från det grundtillståndet bara skall göras för att skydda kreatörerna från kommersiell exploatering utan deras godkännande eller medverkan. Det vi säger är att den som tar del av eller delar med sig av material för utan vinstintresse skall kunna göra så utan att bryta mot lagen — det är närmast en omdefinition av det som britter och jänkare kallar ”fair-use”. Jag tycker i grunden att det är bra principer.

    För att gå tillbaka lite och knyta ihop de trådar jag lämnat efter mig.

    Upphovsmannens företräde i diskussion och regelsättning kan tyckas självklar, men inte ens de klassiska naturrätterna är fullständigt självklara i alla lägen. Om det vore så skulle en sådan sak som värnplikt aldrig kunnat förekomma. Inte heller skulle våra flygplan kunnat flyga utan att fråga varje markägare de passerar om lov. Inte heller skulle allemansrätten kunna existera. Vi skulle inte kunna bygga nya vägar, järnvägar, broar eller flygfält utan lååånga förhandlingar och väldigt dyra markuppköp — för att inte tala om hur krokiga vägarna och järnvägarna skulle kunna bli.

    När andra människors rättigheter kommer i konflikt med upphovsmannens måste det råda någon form av balans.
    Det är inte upp till upphovsmannen att i ensamt majestät besluta om den balansen, utan det måste ske i dialog.

    Slutligen några ord om den falska motsättningen mellan produktifiering och konstaterandet att man inte kan äga tankar.

    Patent är ett parallellfält till diskussionen om upphovsrätt, och är på många sätt en bra jämförelse. En uppfinnare lägger ofta ner minst lika mycket tid som en kulturell upphovsman, ofta lika mycket själ, lika mycket inspiration och kreativitet. Likväl får inte uppfinnaren mer än tjugo års skydd, och det är dessutom skydd som inte är självklart utan det finns ett nålsöga att passera. Det får till exempel inte finnas ”prior art” — det vill säga det får inte endast bestå av en applikation av existerande teknologi på ett sätt som i sak är självklart.

    En fråga har varit vad som skall gå att patentera. Det mest hiskliga klassiska exemplet är IBMs patent på hur man ritar en fet linje på en datorskärm. De lyckades ta patent på en metod analog med hur ett barn gör en rektangel på papper. Detta patent och flera andra med det har ställt till en hel del oreda på den amerikanska mjukvarumarknaden. Där finns till och med ett fenomen som kallas ”patent warehouses”, verksamheter som har som enda affärsidé att köpa in så många patent som möjligt och sedan vänta på att någon överträder dem. Då kallar man ut advokaterna och lämnar in en stämningsansökan.

    Även uppfinningar har olika utväxling i tid. Några går att monetarisera nästan omedelbart, medan andra kräver decennier av arbete innan de ger maximalt utbyte. Likväl har man valt ett generellt system och ett starkt begränsat sådant. Även uppfinnare befinner sig ofta i ett livsprojekt där de olika idéerna hakar i varandra och får kraft av varandra, men det tar samhället inte hänsyn till — det är inte samhällets sak att vara goda affärsmän å uppfinnarnas räkning, bara att tillhandahålla ett överenskommet skydd för att göra deras arbete möjligt. Många uppfinnare skiter i att gå längre än att patentsöka — något de mest gör för att ingen annan skall hinna före. Sen arbetar de utan skydd och lyckas ändå ofta göra pengar på det hela.

    Enligt liknande resonemang som förs om upphovsrätten, skulle det vara självklart att mer eller mindre vad som helst skulle gå att patentera. I den debatten har många av argumenten som förs fram om upphovsrätten redan sett dagens ljus. Likväl måste det finnas en balans, eftersom hela patentsystemet bygger på idén att samhället gör en total vinst om upphovsmannen får ett begränsat skydd som ekonomiskt stimulerar till att uppfinna. Låter man det systemet få slagsida förloras snabbt fördelarna och de ersätts med ett minfält av nackdelar som blir grundidéns totala motsats.

    Många är de som missuppfattat situationen och jämställer patent och äganderätt, precis samma missuppfattning som ofta sker i upphovsrättssammanhang. Men såväl upphovsrätt som patent bygger på samma idé: ge upphovsmannen ett begränsat skydd för att stimulera mer skapande.

  18. @Embryo – Piratpartiets och andras politiska funderingar kring upphovsrätten är inte ett litteraturseminarium. Det är inte en frågan om vad som skapar den största möjliga konstnärliga friheten. Skulle vi maximera i det avseendet skulle vi ju helt enkelt betala en fast lön till alla som sa sig vara konstnärer så att de kunde stå fria att skapa. Men det är lika orimligt som en statskontrollerad konst där vi väljer ut vilka vi anser vara ”riktiga” konstnärer oh ger dem en livslön. (Fast det systemet lever vi nästan i när jag tänker närmare på saken.)

    Allt detta är dock sidospår och tämligen ointressant. Vi är alla fria att skapa hur mycket vi vill, när vi vill, vad vi vill så länge vi lever i ett fritt samhälle. Hur vi skapar ekonomiska förutsättningar för detta är faktiskt inte samhällets problem utan vårt eget. Man kan som Jersild vara yrkesverksam vid sidan av sitt konstnärskap hela livet, eller som vissa subversiva musiker, leva på kompisar och på gatan.

    Vad jag/vi/piratrörelsen säger är att denna frihet, friheten att vara människa och inte bevakas, förföljas, registreras, inte behöva oroa sig för vad staten, korporationen VET om än; den frihet ur vilken all konst skapas, den är viktigare än att upprätthålla en i lag reglerat tidsbestämd ensamrätt.

    En ensamrätt som på inget sätt är en naturrätt/naturlag. Den fanns inte innan tryckpressen. Inte överhuvudtaget! Ville man skydda sina skapelser fick man hålla dem för sig själv. Visade man upp dem kom folk att sprida dem. Det var naturtillståndet.

    Civilisationen har byggt ett skydd. Attributionsrätten, rätten att välja i vilka sammanhang man finns med. Detta är bra. Detta vill ingen inkräkta på. Vi har också byggt ett ekonomiskt skyddssystem, som som genom en naturlag utsträcks inte till upphovsmännens, men till stora kapitalistiska intressens fromma. Det är inte embryo, det är Disney som tjänar på 70, 95, 120 års skydd.

    Vi har skapat ett system där det spekuleras i upphovsrätter som i nyttjanderätter, optionsrätter, köprätter, tomträtter, (maträtter), räntebärande papper och finansiella instrument. Det är detta system lagen skyddar inte upphovsmännen.

    Och det är dags att vi talar om hur ett bättre, rättvisare och rimligare system ser ut i en värld där äntligen möjligheten finns för upphovsmannen att direkt möta sin publik i en konversation.

  19. hejsan Marcus och Göran: jag vill ju gärna hålla den här trådne uttänjd tills den mer elelr mindr brister: men nu brister den snart p g a tidsbrist

    några snabba och disparata tankar (måste kolla hockey och laga middag):

    jag tar det i omvänd ordning

    Göran: isses: nu blidde det valjargong

    men okej: jag hoppar på det tåget jag också: alltid kul med lite retorik

    ”Civilisationen har byggt ett skydd. Attributionsrätten, rätten att välja i vilka sammanhang man finns med. Detta är bra.”

    okej: innebär detta om att exempelvis peter jackson inte vill vara med om att hans filmer fildelas så är det okej enligt dej? (jag har ställt liknande frågor om den ideella rätten högre upp i tråden)

    ”där äntligen möjligheten finns för upphovsmannen att direkt möta sin publik i en konversation”

    den finns: den finns ju på nätet redan nu

    sedan är det så att en del konst kommer att vilja vara kommunikativ på det jättegamla sättet långt in i framtiden: när jag läser en dikt eller hör ett musikstycke eller ser på en tavla eller film – då vill jag faktiskt inte konversera med konstnären

    inte varje gång inte ständigt

    ”En ensamrätt som på inget sätt är en naturrätt/naturlag. Den fanns inte innan tryckpressen.”

    det där ekar så tomt: det är så mycket som inte fanns innan tryckpressen som vi därför inte ska göra oss av med: rösträtt för alla jämlikhet mellan könen (när vi väl är där) förbud mot barnaga förbud mot dödsstraff vaccin mot mässlingen osv osv osv osv osv osv osv osv

    *

    ett litet plakat mitt i: min dikt är inte min dikt den är din

    *

    ”Piratpartiets och andras politiska funderingar kring upphovsrätten är inte ett litteraturseminarium.”

    nej det ska gudarna veta: men för en författare är upphovsrätten en självklar del av yrkesidentiteten

    och konsten är mycket längre än några tvära politiska kast

    ni säjer: kontroll och ensamrätt

    jag säjer: frihet: säkrad frihet

    om du läser tråden borde du ju känna någon slags fläkt av att: herregudrun man borde kanske ägna upphovsrättsinnehavarnas åsikter en tanke innan man försöker att revidera deras givna rättigheter

    får du inte med dej upphovsrättsorganisationerna i din revolt: då kommer den inte att komma långt

    prova en annan yrkesgrupp: prova att ta den reglerade körtiden från busschaffisarna: prova att ta läkarlegitimationen från läkarna och sätt ut dom på landsbygden och operera själv istället

    jag pratar aldrig om naturrätt (vad är naturligt? det organiska)

    *

    vad piratrörelsen gör – i namn av någon slags medborgarrättsrörelse och frihetssträvan – är att kliva i land på en – som man tycker – hotad liten ö

    för att skipa rättvisa

    och det första man gör är att gå in på barer och krogar och läsesalonger och inspelningsstudios för att släpa ut regissörer författare trubadurer fria tänkare målare

    och ta deras rättigheter ifrån dom

    det inser man efter en mycket kort stunds reflekterande: det är vare sej civiliserat hederligt eller ett sätt att skapa en bra grund för en ny frihet till

    konstnärerna är vittnena vid världens domstol: konstnärerna är också medborgare

    respektera dom och deras rättigheter

    snälla snälla

    *

    Marcus: ”Sen pratar du om ett kulturliv som evaporerar. I min världsbild exploderar den snarare — och det i en generation upphovsmän och kvinnor som inte kunde bry sig mindre om upphovsrätten.”

    evaporerar: det är en profetia av mörk art

    och: ställ inte generationer mot varandra: upphovsrätten skyddar också det nya och det digitaliserade: allt går att förhandla om

    ”Du fastnar dessutom i normalitetsdiskussionen, trots att en slags “normalisering” redan sker genom att upphovsrätten redan idag behandlar allt lika oavsett om det är livslånga projekt eller väldigt temporära, produktlika och tidsavhängiga projekt som aldrig skulle startas upp om inte kostnaden kan återföras på några få månader.”

    men vad är det för projekt ni utgår ifrån? vilka?

    diskussionen om patent/upphivsrätt är jätteintressant: men ett sidospår

    heja sverige!

    embryos senaste blogginlägg.. kapitel tjugoåtta

  20. Embryo, du säger att du inte pratar om naturrätter ändå är det precis så du resonerar om upphovsrätten.

    Den är inte en naturrätt, den kan till och med i vissa situationer ses som ett undantag i andra naturrätter.

    Att Göran påpekar att upphovsrätten inte fanns innan tryckpressen är inte fullt så ihåligt som du påstår. Den är nämligen en reaktion på just tryckpressen — en direkt följd av ny teknologi. Attributionsrätten har nog däremot funnits så länge man kan minnas.

    När vi nu byter teknologisk paradigm måste nya system och regelverk till för att hantera denna nya verklighet.

    Det är inte längre fråga om tryckare som skiter i att ge en del av sin vinst till författaren. Det är nu en fråga om hur man hanterar sina läsare inte sina mellanhänder, eftersom mellanhänderna strängt taget inte längre är nödvändiga.

  21. hejsan Marcus: ”Det är nu en fråga om hur man hanterar sina läsare inte sina mellanhänder, eftersom mellanhänderna strängt taget inte längre är nödvändiga.”

    tre tankar:

    ett: det har aldrig varit en fråga om att ”hantera” sina läsare: läsaren är ju lika fri som någonsin författaren: men: man sluter ett avtal: författaren erbjuder sin text: läsaren sitt bibliotekskort eller sin betalning

    två: jag tror att massor av upphovsmän kommer att fortsätta att samarbeta med producenter och distributörer och tekniker och andra slags mellanhänder: just för att man inte vare sej har tid eller kunskap – eller ork eller förmåga – att ägna sej ät annat än sitt skapande

    andra kommer att lägga ut sina verk fritt

    andra kommer att skriva dom i sanden och låta vinden blåsa bort alltihop

    det som förenar är upphovsrätten: det här är min dikt: läs den: gör den till din

    tre: och detta är det viktigaste: om man gör sej fri från allt vad mellanhänder heter: då är det extra viktigt att man har kontroll över sitt verk och en stark upphovsrätt som garanterar skydd och rättvis behandling

    *

    långt långt efter boktryckarkonsten skapades en författarrätt som påminner om den upphovsrätt vi har nu: den har hela tiden – i takt med den tekniska utvecklingen – uppgraderats: den är alls ingen mall från medeltiden som man försöker lägga över samtiden

    läs upphovsrättslagen: uppdateringarna är många

    embryos senaste blogginlägg.. kapitel tjugoåtta

  22. Ber du oss läsa lagen? Tror du inte att vi gjort det?
    Har DU gjort det? Vet du vad ”uppdateringarna” egentligen gått ut på?

    Dina ”uppdateringar” har mer eller mindre utan undantag gått ut på ständigt lobbybeställda förlängningar för att ”harmonisera” lagarna internationellt, eller bara för att skydda något verk som riskerat återgå till allmänningen.

    Upphovsrättslagen var för övrigt inte ens påtänkt på ”medeltiden”.

    Visa oss den respekt vi visar dig.

  23. hejsan Markus:

    jag ber om ursäkt: det där med medeltiden var en överdrift och är inte ett argument som har dykt upp här utan på andra platser i debatten kring upphovsrätten: det finns tyvärr en hel del dilettanter som med ganska (och ibland ohyggligt) aggressiva ordalag och retoriska överdrifter försöker motarbeta upphovsrätten och som har gjort upphovsrättsinnehavarna till någon slags anonym massa som man kallar ena stunden ”maffia” andra stunden ”industri”

    vad jag hela tiden vill påvisa att upphovsrätten är generell och bakom diskussionen finns alldeles vanliga människor: så kallade medborgare som har valt (eller bestraffats med eller tvingat sej till eller givit sej som uppdrag) att skapa

    *

    du skriver tidigare att jag fastnar i normalitetsbegreppet: men jag undrar fortfarande vilka kulturprojekt (och vad är ett kulturprojekt?) som piratpartiet har haft som grund när man har gjort sin uträkning att ett sådant projekt håller ekonomiskt i ett-två år?

    det blir mycket enklare att diskutera i sak här ute i ingenmansland: börjar man gå in i politiskt retoriska dimmor eller bli alltför personlig blir den omöjliga debatten alldeles omöjlig

    embryos senaste blogginlägg.. kapitel tjugoåtta

  24. edit2: oj: glömde svara på dina frågor (sätter en viss ära i att alltid försöka besvara frågor i trådar: när dom inte berör person för mycket): givetvis läser jag i upphovsrättslagen med ojämna mellanrum (någon jurist blir jag dock aldrig: så man får bena ordentligt i paragraferna): det tillhör mitt jobb

    jag har länkat till den tidigare i den här tråden

    jag tycker att det är utmärkt att copyrighten är så internationell som någonsin möjligt: det bådar för en framtid där även konstnärer och fria debattörer i länder utan demokrati kan bli fria och få makt över sitt eget ord

    heja framtiden: den är nu

    embryos senaste blogginlägg.. kapitel tjugoåtta

  25. Jag var inte med i de sammanhang där några ”normala kulturprojekt” diskuterades, så därför kan jag bara referera de resonemang jag sett. Om jag därför har fel, så är det mina fel.

    Jag har uppfattat det så att man utgått från flera olika typer av ”projekt”, till exempel film, musik-CD och böcker.

    En film från Hollywood räknas som en flopp om den inte bär sig inom några få månader från släpp, redan efter ett par månader är den ute på DVD, hyrfilm och säljs till TV. Ytterligare några månader senare hittar du den på den lokala nattbutiken till priset tre för hundra.

    En skiva bedöms ungefär likadant, kanske över en något längre tid. Redan något år efter släpp kan du hitta den i ”value”-backen på någon bensinmack om den inte sålt riktigt bra.

    Samma sak gäller för övrigt stora boksläpp, som blir pocket redan efter några månader till ett halvår. Sen hittar du den vid kassan på Netto.

    Teater, events, utställningar, vernissager och så vidare är ju ännu mer temporära i tid och måste kunna räknas hem nästan direkt.

    Svagheten i resonemanget, om man skall vara intellektuellt hederlig, är ju de kulturuttryck som inte tillhör mittfåran. Smalare poesi, okända författare, okända musiker, konstfilm och liknande kan ju ha svårt att räkna hem sitt arbete lika snyggt och prydligt över kort tid.

    Å andra sidan kan man gott säga att de smalare kulturuttrycken har mest att vinna på den nya spridningslogiken. Smalare filmer blir sedda, smalare musik blir lyssnad på, smalare författare får läsare. Spridningen skiljer sig ekonomiskt inte så mycket från alla promotion/gratis-exemplar som förlag av olika slag kastar ut för att försöka få utväxling på ett verk. Skillnaden är väl snarast att processen är mycket direktare och billigare, och att den ”drabbar” alla kreatörer lika i bemärkelsen att det är attraktiviteten snarare än förlagens ihärdighet som avgör spridningen.

    Konsten blir då att hitta ett sätt att översätta spridningen i faktisk inkomst. DÄR har vi vår verkliga utmaning, och det är där som en annan sorts kreativa människor kommer in. Det kan vara sådana som skaparna av Spotify, eller Anna Troberg och Andreas Rönnqvist på http://www.xtremecreator.com/ — människor som aktivt söker nya vägar.

    ..

    Slutligen om den ”internationella” aspekten av upphovsrätten.

    Det är lustigt hur, när upphovsrätten skall bli så internationell som möjligt, det alltid innebär att den blir längre och mer omfattande…

    Skulle en enda gång en sådan överenskommelse utmynnat i att upphovsrätten kortades ner någonstans, skulle det vara mycket lättare att ta på allvar.

    Tyvärr har varje sådant tillfälle, vartenda ett använts till att göra upphovsrätten mer omfattande. Lyssnarna, läsarna och tittarna har aldrig kommit till tals, deras rättigheter har aldrig hävdats och inte en enda gång har inlåsningsaspekterna ens bromsat diskussionen.

    Inse att den ensidigheten är ett problem.

  26. hejsan Marcus:

    det blir tyvärr alltmer uppenbart: ni förstår ju er inte på kulturarbete nästan alls

    och har en kultursyn som mest påminner om den som josef stalin avslöjade (när han kom på den geniala idén att – eftersom han själv ansåg att eftersom det bara gjordes tre bra filmer om året i sovjetunionen så skulle man bara göra dom och inga andra)

    *

    referenserna är alltså:

    en film från hollywood till extrapris

    en cd på en bensinmack

    en pocket på en lastpall

    och teaterbesök som är så ”temporära i tid” (vad betyder det?) att dom kan ”räknas hem” (vad betyder det?) nästan direkt

    och detta skulle ligga till grund för en devalvering av upphovsrätten?

    nu måste jag hålla i mej ordentligt i det här bordet ute i ingenmansland: menar ni allvar?

    *

    oj oj: var ska vi börja

    har du någon uppfattning om hur teaterproduktioner går till och hur många som är beroende av en föreställning (och hur mycket bidrag som krävs för att teaterlivet i sverige ens ska pågå?)?

    vad gäller böckerna kan jag bara referera bakåt i tråden till exempel som ekelöf och kafka och: ja alltihop: det handlar om skapandets yttersta villkor och det skaptas innersta beskaffenhet

    (som ibland lättast beskrivs i ett par enkla frågor: vilka är vi? varför är vi här?)

    *

    nej det här är inget litteraturseminarium – det liknar just nu mer en kulturell ökenvandring – men till syvende og sidst handlar det tamej sjutton om om man vill ha ett vitalt kulturliv (vilket hör varje högt stående civilisation till) eller en påse junk att plocka billigt snask ur

    dom som vill devalvera upphovsrätten borde kanske bevista en litteraturseminarieserie eller lyssna till upphovsmännen på allvar: kärnfrågan blir alltmer brännande: vad är kultur? hur ska den beaktas?

    *

    dom där böckerna du hittar på netto representerar kanske ett tiotal författare (av ett par-tre tusen i sverige): vad är det för slags referensgrupp?

    varför har man inte använt sej av upphovsrättsorganisationerna själva som remissinstans? istället för att knalla tunt bland extraprismontrarna på stormarknader och i videobutiker?

    *

    kultur är både låg och hög både vittomfattande och specialiserad och det måste finnas plats för alla former: annars hamnar man i antingen exkluderande snobbism (men jag betvivlar att det kommer att bli plats kvar alls för den exkluderande konsten) eller i oceaner av skräpkultur

    *

    ”Konsten blir då att hitta ett sätt att översätta spridningen i faktisk inkomst.”

    yep: det är ju vad som pågår överallt (som i förhandlingarna mellan google books och mellan spotify och skivbolag osv osv) och det motsäger ju inte upphovsrätten: utan tvärtom – via spridning och reglerade betalningssystem (kollektiva eller individuella eller både och) kan vi genom en stabil och tryggad upphovsrätten se framtiden an med tillförsikt: både stora och små upphovsmän och producenter och konsumenter och dom som vill befinna sej mitt emellan i deltagarkulturen

    *

    ”Inse att den ensidigheten är ett problem.”

    ensidigheten är en fiktion: dom flesta upphovsmän tänker varje dag på sina mottagare (även om man kan med astrid lindgren ibland säja att man skriver för att det är roligt och för sin egen skull: bevekelsegrunden är egentligen sekundär: läsarna äger)

    klys skriver (jag länkade till denna skrift högre upp): ”Vi är överens inom upphovsmanna- och utövarkretsen att det inte är en framtidsinriktad lösning på de utmaningar som utvecklingen skapar att enbart satsa på kontroller, som kan uppfattas som integritetskränkande av enskilda fildelare. Istället förespråkar vi att det utvecklas licensieringsmodeller, gärna kollektiva, som på ett smidigt sätt löser rättighetsklareringen mellan upphovsrättsinnehavare, ISPs och konsumenter utifrån de förutsättningar som råder inom respektive konstområde.”

    *

    sant är – och där är vi nog överens – att det finns en enorm potential i dom nya distributionsmöjligheterna och att små aktörer har möjlighet att både synas och att distribuera enklare: det är därför jag är här och diskuterar

    jag tycker att fler borde engagera sej

    men – igen – möjligheterna att distribuera sej och att slippa dyr lagerhållning motsätter sej ju inte upphovsrätten: utan tvärtom

    vi behöver ett väldigt starkt skydd av våra verk som ensamma aktörer på en digitaliserad marknad

    ”Lyssnarna, läsarna och tittarna har aldrig kommit till tals, deras rättigheter har aldrig hävdats och inte en enda gång har inlåsningsaspekterna ens bromsat diskussionen.”

    har aldrig konsumenterna kommit till tals? påverkar inte opinionen både utbud och prissättning? varför sänktes bokmomsen? vad gör konsumentorganisationerna?

    hur fungerar internet: som en fantastisk diskussions- och informationskanal

    *

    självklart ska alla komma till tals men – i rimlighetens namn – man kan inte reformera upphovsrätten utan att verkligen lyssna till dom det berör starkast

    men det är klart: i en bensinmackskultur där varje alster ska bära sej själv och det inte finns utrymme för nydanande eller allvarligt syftande konst eller litteratur och där allt till slut är kopior på kopior på kopior – där kan man ju skippa kulturbegreppet helt (i meningen att det skapta reflekterar och gestaltar och vidgar vår verklighet)

    är det verkligen den sköna nya värld ni fikar efter?

    embryos senaste blogginlägg.. kapitel tjugoåtta

  27. självklart ska alla komma till tals men – i rimlighetens namn – man kan inte reformera upphovsrätten utan att verkligen lyssna till dom det berör starkast

    Men för själva helsike embryo, fattar du inte att upphovsrätten berör oss alla jämt?! OK för att den med nuvarande modell är ditt levebröd, men det innebär inte att du har upphovsrätt på upphovsrätten!

    Sen lyckades du på något sätt helt missa stycket där jag påpekade att ”smalare” kultur är ett problem i resonemanget. Du fick bara med det sista att dessa utövare har mest att vinna på den nya spridningslogiken.

    Jag anser själv inte alls som jusse att det bara görs tre bra filmer per år och att vi bara skall göra dem, inte heller tänker jag dra min revolver när jag hör ordet kultur… Tvärtom anser jag att en av de charmigaste effekterna av den nya logiken är att kultur som tidigare knappt kommit till tals nu sprids som aldrig förr.

    Jag har ju faktiskt själv varit kulturutövare under långa perioder av mitt liv. Jag har också deltagit i kulturutövandets periferi och logistik. Flera av mina vänner och bekanta är djupt engagerade i kulturutövning och/eller har det som levebröd. Jag gör fortfarande mängder av saker som omfattas av upphovsrätt, några av dem saker jag dessutom tjänar pengar på.

    Så jag betackar mig för halmgubbar.

    Upphovsrätten som den ser ut, och än värre som den praktiseras, är ett stort fett förbannat stoppblock för den fria spridningen — närmast en garanti för att den smala kulturen åter blir nedtryckt i skoskaften, osynlig och osedd. Du hänger kvar vid en modell som de senaste hundra åren i praktiken hjälpt till att skapa en mer elitistisk kultursfär än någonsin tidigare i historien. Det är inte dess förtjänst att hierarkierna nu håller på att brytas upp, tvärtom ligger det i upphovsrättskramandets logik att den hamnar på fel sida barrikaden när internets och det moderna samhällets frihet diskuteras och beslutas.

    Utmaningen är att se till att du och dina medbröder och systrar bland poeter, författare, filmmakare, musiker, dramatiker, estradörer och alla andra som inte varit guldkalvar i se-men-inte-röra-kulturens huvudfåra inte får brödet ryckt ur munnen.

    Det är dock inte ett politiskt spörsmål, annat än att skapa förutsättningar. Det är den nya logikens silversurfare som kan hjälpa er att ordna den biffen när ni inte klarar det själva. De befinner sig dock överlag på andra sidan barrikaden, så vill ni ha deras hjälp så är ni tvungna att klättra.

    De som klättrar snabbast vinner.

    Jag ber om ursäkt för eventuella kraftuttryck, men jag gillar inte att få saker instoppade i munnen utan lov…

  28. hejsan Marcus: ”Jag ber om ursäkt för eventuella kraftuttryck, men jag gillar inte att få saker instoppade i munnen utan lov…”

    ingen fara alls: vi höjde väl taket något: jag hade nog räknat med att du skulle gå i taket mera av josef stalinjämförelsen (nu ska man ändå komma ihåga att det kunde varit värre: stalin var i och för sej – i kulturfrågor – klåfingrig och okunnig: men intresserad)

    ”Sen lyckades du på något sätt helt missa stycket där jag påpekade att “smalare” kultur är ett problem i resonemanget.”

    jag var nog otydlig där: jag instämmer ju i att digitaliseringen är en god hjälp och jag tror precis som du att man kan nå längre och fler och enklare med den nya tekniken: redan nu är det mycket lättare och bekvämare att hitta litteratur (eller var den kan finnas: på vilket bibliotek) via nätet

    internet kan definitivt öppna rum för den smala konsten: poesin tror jag är utmärkt som form på nätet: både för att diskuteras och för att publiceras

    därför menar jag – det är nog tydligt nog nu – att för att den enskilde lilla upphovsmannen ska klara sej i cyberspace

    så behöver han eller hon upphovsrätten som rymddräkt

    (läs wendy cope längre upp i tråden exempelvis: ”You like my poems? So pay for them”)

    jag jämförde ju också lastpallslitteraturen med de stora flertalet författare i sverige: dom flesta hamnar aldrig där på pallar och i lårar: flertalet är de facto smala (magra!)

    ”Utmaningen är att se till att du och dina medbröder och systrar bland poeter, författare, filmmakare, musiker, dramatiker, estradörer och alla andra som inte varit guldkalvar i se-men-inte-röra-kulturens huvudfåra inte får brödet ryckt ur munnen.”

    obsalut: se i övrigt här ovan ovan: rymddräktsanalogin

    varför då ta upphovsrätten ifrån dom: om utmaningen är att se till att dom ska få bröd för dagen

    du skrev ju i inlägget tidigare att: ”Konsten blir då att hitta ett sätt att översätta spridningen i faktisk inkomst.”

    men om – när de kommersiella rättigheterna har brunnit upp där ute i Intet efter 5 år – någon annan än upphovsmannen ger ut verken (utan att upphovsmannen får en spänn): är inte det väldigt orättvist/oschyst/omoraliskt?

    ”De som klättrar snabbast vinner.”

    nej: att skriva är ingen vulgärdarwinistisk tävlan

    att skapa med stort allvar och på riktigt handlar inte om detta: det kan ta tio år att skriva en roman: det kan ta fem år att göra en långfilm: idoghet tålamod ambition begåvning ihärdighet – att aldrig ge upp – och noggrannhet är viktigare än att klättra snabbt

    embryos senaste blogginlägg.. kapitel tjugoåtta

  29. tillägg: läste lite slarvigt i slutet av ditt inlägg: klättrandet handlade mer om vem som klättrar över barrikaden till dom tekniskt kunniga och inte om skapandet: sorry

    men jag säjer då: riv barrikaden: jag är ingen barrikadsupporter alls: skaka hand: det verkar som det finns nya mellanhänder (det finns kanske alltid mellanhänder i alla branscher: vi lever i en myrstack som vi kallar jordklotsen) därute

    det är inte utan att jag får lust att rapa upp google books igen som ett gott exempel på ett förhandlingsbord i ingenmansland bortom barrikaderna: men då får jag nog skäll för tjatighet (nu gjorde jag det ändå fast jag inte gjorde det)

    nåja: det kommer säkert nya och ännu bättre modeller – där också upphovsrättsinnehavarna respekteras och där man kan mötas – att åberopa vilken dag som helst

    embryos senaste blogginlägg.. kapitel tjugoåtta

  30. varför då ta upphovsrätten ifrån dom: om utmaningen är att se till att dom ska få bröd för dagen

    För att:

    1. Upphovsrätten ändå spelat ut sin roll. Du kan inte upprätthålla den i en digital verklighet utan att göra våld på andra viktiga mänskliga rättigheter.
    2. Upphovsrätten missbrukas. Verk som inte längre är kommersiellt intressanta men som är skyddade försvinner. Det handlas med upphovsrätt utan att upphovsmannen är inblandad — något som helt förfelar syftet. Upphovsrätten används för att kontrollera derivatverk, både så kallad remixkultur, inspirationsbaserade verk och egna verk där originalet närmast av misstag finns i bakgrunden.
    3. Upphovsrätten är ett av de största enskilda farthindren för en ny och bättre verklighet. Det finns ett nybyggarland av nya möjligheter att upptäcka, och det blir inte fullt tillgängligt förrän upphovsrättens kanonbåt flyttar på sig eller sänks.

    “De som klättrar snabbast vinner.”

    nej: att skriva är ingen vulgärdarwinistisk tävlan

    Det var det inte syftet bakom meningen. Syftet var att visa att de som är beredda att försöka hitta nya vägar först kommer att ha alla möjligheter att klara sig lika bra eller bättre än förut. Men då måste man klättra över barrikaden och våga vara lite pionjär.

  31. men jag säjer då: riv barrikaden: jag är ingen barrikadsupporter alls: skaka hand […]

    Innan det finns plats att riva barrikaden måste något ge vika.

    Antingen förvandlas vårt samhället till ett kontrollsamhälle där varje rörelse och handling bevakas: Först då kan man upprätthålla upphovsrätten i sin gamla form.

    Eller också måste upphovsrätten ge vika och reformeras: då kan vi riva barrikaden skaka hand och försöka lösa de praktiska problemen hur upphovsmännen skall få mat på bordet även utan en gökunge till upphovsrätt i boet.

  32. hejsan Marcus:

    ett: ”Upphovsrätten ändå spelat ut sin roll. Du kan inte upprätthålla den i en digital verklighet utan att göra våld på andra viktiga mänskliga rättigheter.”

    inte då: den upprätthålls ju: och vi har våra mänskliga rättigheter kvar

    givetvis krävs reformer under utvecklingens gång: en nedskrivning av upphovsrätten skulle dock både kväsa gryende konstnärsskap och hota vår yttrandefrihet

    reformerna måste ske med upphovsrätten som grund: att raka den från brädet skulle bara skrämma unga begåvningar bort från dom skapande disciplinerna (typ: varför ska jag göra det här om jag inte får någonting tillbaks och ingen respekterar att det är jag som har skapat det?)

    två: ”Upphovsrätten missbrukas.”

    yep: och överträds och kränks: det är kruxet och själva poängen med lagar (det finns få som inte överträds): därför gäller det både handha upphovsrätten med stort ansvar och förnuft

    tre: ”Upphovsrätten är ett av de största enskilda farthindren för en ny och bättre verklighet.”

    här svarar jag enkelt och rättframt: nej det tycker jag inte alls: upphovsrätten är både en liten förgasare och ett säkerhetsbälte

    *

    vad gäller inlägg två: jag tror inte alls att det handlar om antingen ett kontrollsamhälle eller en upphovsrätt som är reformerad (inte reformerad i meningen diminuerad i alla fall)

    dom kontrollsamhällen vi har sett under 1900-talet och som finns kvar i välden är inga samhällen som respekterar individens rätt eller upphovsrätten: tvärtom: det är genom upphovsrätten som vi kan stå upp för det fria egna ordet

    *

    här finns en artikel med några år på nacken som visar att den omöjliga debatten riskerar att pågå ett tag till: inte särskilt mycket har hänt (det råkiga är väl att fildelningen rann över kanten och lagstiftaren tog i mycket hårt: det är det sorgsnaste som har hänt i nätets historia)

    ”Utan upphovsrätt kan man inte ens ge bort något gratis, om man vill att det alltid ska vara kostnadsfritt tillgängligt. Anta att jag publicerar en roman på nätet, som jag vill ska vara gratis för alla. Den visar sig bli en succé och någon tar texten och trycker den och säljer den och gör förtjänst på den. Detta är alltså mot min vilja, men hur skulle jag kunna gå emot detta utan upphovsrätt?”

    http://computersweden.idg.se/2.2683/1.11544

    skribenten – karl-erik tallmo – har kommenterat den än mer dagsaktuella diskussionen om förlängda skyddstider på sin blogg (här berörs ju mest musik men en del ligger nära vår diskussion: tankarna om improvisation berör detta med konstens både flyktiga och fria beskaffenhet):

    ”Det finns ytterligare problem här, t.ex. hur man ska se på improvisationsmusikers prestationer, som ju är både komposition och uppförande på samma gång.

    För dem som inte på ålderns höst vill se andra tjäna pengar på deras verk, vore förstås en variant att sätta varaktigheten för de närstående rättigheterna till 50 år eller personens livstid, vilketdera som blir längst.”

    http://slowfox.wordpress.com/2009/04/24/upphovsrattens-skyddstider/

    embryos senaste blogginlägg.. kapitel tjugoåtta

  33. Jag blir så trött.

    ”inte då: den [upphovsrätten] upprätthålls ju: och vi har våra mänskliga rättigheter kvar”

    Jaså? Läser du ens nyheterna? Fatta: upphovsrättslobbyn håller tillsammans med politikerna på med att bygga en värld där alla ska övervakas ständigt, staten ska veta var du befinner dig alltid (genom din mobiltelefon), där förhandscensur är regel etcetera eteffingcetera. Men du bara svamlar på, fullkomligt obekymrad.

    “Det finns ytterligare problem här, t.ex. hur man ska se på improvisationsmusikers prestationer, som ju är både komposition och uppförande på samma gång.”

    Och vad är problemet med improvisationsmusik? Inspelningar ska få samma skydd som alla andra inspelningar naturligtvis — och, ja vadå? Menar du att ett extra genialt solo skulle memoreras av en konkurrerande musiker i publiken, som sedan ger ut det på skiva och tjänar storkovan? Herregud. Man ska ju ta det lugnt här har jag förstått, så tillåt mig bara sådär i största allmänhet uttrycka mina tvivel rörande dina intellektuella utförsgåvor, herr Carlbring*. Efter en miljon kommentarer av din hand har jag inte sett någonting som visar att du ens hjälpligt begriper frågeställningarna.

    “Utan upphovsrätt kan man inte ens ge bort något gratis, om man vill att det alltid ska vara kostnadsfritt tillgängligt. Anta att jag publicerar en roman på nätet, som jag vill ska vara gratis för alla. Den visar sig bli en succé och någon tar texten och trycker den och säljer den och gör förtjänst på den. Detta är alltså mot min vilja, men hur skulle jag kunna gå emot detta utan upphovsrätt?”

    Vem har sagt att upphovsrätten ska avskaffas? Vem har föreslagit att författaren i ovanstående exempel borde vara rättslös?

    Varför hänvisar du till artiklar som inte innehåller en enda relevant poäng? Varför blandar du ihop kommersiell och ickekommersiell spridning? Varför alla dessa halmgubbar och denna vägran att lyssna på ett enda ord som någon säger som inte tycker att sjuttio år plus livstid är bra? vad är meningen med det här, jag fattar inte? Tror du att du ska kunna övertyga oss om att upphovsrätten funkar skitbra och att inget behöver reformeras?

    *Ja, det är du som skriver — inte embryo.

  34. @embryo: Proteus har rätt, om du helt missat att det pågår ett avvecklande av det fria samhället mitt framför våra ögon, så måtte du bott under en sten de senaste sju-åtta åren. Om du helt missat att upphovsrättslobbyisterna står och hejar på och gör vågen medan det sker, så måtte du behöva glasögon och hörapparat.

    Varje laglig ny idé utanför upphovsrättskramarnas absoluta kontroll har kvästs, varje idé i gränslandet har anmälts, stämts, lagförts och stampats ner i marken. De enda idéer som har någon chans är de som har multimiljondollarbackning som Google eller Apple.

    Spotify som är det senaste exemplet har inte ens ett halvår sedan genombrott, och ändå har de första begränsningarna redan slagit till. Youtube har trots att det ägs av Google fått finna sig i fullkomligt absurda krav från upphovsrättsbevakarna.

    Varenda överföringstjänst får göra hopplösa friskrivningar och sätta arbiträra begränsningar för att inte drabbas av ett koppel av advokater. Det finns till och med exempel på nätverkshårddiskar som inte kan hantera mp3 i sin mjukvara — för att tillverkaren inte skall riskera att deras tillhörande tjänster stängs ner. Det spelar ingen roll med andra ord om lagbrott begås, det är inte kriteriet för att få påhälsning av löss.

    Vi har för första gången i svensk rättshistoria gett privata särintressen rättigheter av polisiär typ. Information lämnas ut som kan användas för att kartlägga en persons sociala nätverk, sexuella läggning, politiska åskådning och till och med läkarkontakter. Det är korporativism, något man inte normalt förknippar med ett demokratiskt samhälle.

    Det är just nu inte på grund av någon upphovsrätt vi har yttrandefrihet, utan snarare trots upphovsrätten (än så länge).

    Vi håller på att skapa en dystopi, och du kramar fortfarande upphovsrättens livstid plus 70 som om det vore det enda viktiga i hela världen.

  35. hejsan proteus:

    ”upphovsrättslobbyn håller tillsammans med politikerna på med att bygga en värld där alla ska övervakas ständigt”

    var står det där

    vilken politiker har myntat det där

    men jag ska hålla med dej lite: jomenvisst och obsalut: det är av största vikt att vara vaksam över myndigheternas maktfullkomlighet och hur man behandlar oss medborgare

    men minns detta: herregudrun: staten det är ju vi

    alla vi

    även jag

    men inte embryo: embryo är bara: ett embryo

    *

    men vad gör vi med oss själva

    vi har kamerorna och kommunikationsmedlen i våra egna händer: och se hur bra det går: skymfningar och trakasserier och nätmobbning och (djupt andetag) illegal fildelning: och alla ogillar allt och alla: hallå där du sköna nya värld

    *

    och blanda för sjutton grubblare inte in ”upphovsrättslobbyn” (vad är det för något?) i politikernas presumtiva maktutövning och maktanspråk: det korrumperar både ordens värde och trovärdighet

    eftersom: den egentliga kontrollapparaten och maktutövningen är betydligt mer raffinerad än någon slags bevakning av internet och våra mail eller nedladdningar och bankuttag eller läkarbesök (jag menar: vem bryr sej): den egentliga kontrollapparaten föds vi in i: den siktar in sej på sociala strukturer och impregnerar såväl vårt tänkesätt som vår kommunikation: riktig frihet uppnås när man: befriar språket

    *

    när du sedan raljerar över texter som varken embryo eller Carlbring har skrivit begriper jag inte alls vart du vill komma: jag klipper in citat från en annan skribent för att vidga diskussionen: och/men som sådana funkade dom ju utmärkt

    diskussionen vidgades

    *

    jag gillar när vi diskuterar i sak och inte outar varandra oombedda eller kommer med osakliga personangrepp (även om mina förståndsgåvor bergis är otroligt spännande att diskutera väljer jag hellre att fortsätta diskussionen där vi var: vid det renrakade bordet i ingenmansland): men men: sånt där (vad ska vi kalla det: hyss?) minskar dessvärre/dessbättre bara mina meningsmotståndares trovärdighet

    (måste vi börja kasta paj: jag vill inte det!)

    (förhållandet embryo och embryos upphovsman är också intressant – vilkcet ägg kom först det undrar jag nu: men ett rejält sidospår (eller är det det: tänk om vi alla är fast i ett enda ”kulturprojekt”: the embryo the matrix))

    *

    nu ska jag försöka besvara alla dina frågor:

    ”Vem har sagt att upphovsrätten ska avskaffas?”

    åh: det vill ni inte alltså? (jag vet att piratpartiet vill behålla den ideella: men frågor kring den lämnas i stort sett obesvarade)

    men annars: bra: vi behåller upphovsrätten: vad tjafsar vi om: till förhandlingsbordet alla!

    *

    ”Vem har föreslagit att författaren i ovanstående exempel borde vara rättslös?”

    inte rättslös?

    bra igen

    och: okej: då börjar vi om: om en författare inte vill se sina alster spridda (av ekonomiska ideologiska politiska privata skäl eller vilka skäl som helst): eller om en filmare inte vill ha sina filmer fildelade – och ingen upphovsrätt finns: hur gör man då? hur får han/hon rätt mot den som sprider verket utan lov?

    *

    ”Varför blandar du ihop kommersiell och ickekommersiell spridning?”

    gör jag? vardå?

    som i embryo och i icke-embryo?

    *

    ”Varför alla dessa halmgubbar och denna vägran att lyssna på ett enda ord som någon säger som inte tycker att sjuttio år plus livstid är bra?”

    jag lyssnar: tråkigt att du inte ser det

    *

    ”Varför hänvisar du till artiklar som inte innehåller en enda relevant poäng?”

    här blir svaret onödigt enfaldigt men jag kan inte vara tydlkigare: jag tycker precis tvärtom

    *

    ”vad är meningen med det här, jag fattar inte?”

    okej: jag fattar att du inte fattar

    *

    ”Tror du att du ska kunna övertyga oss om att upphovsrätten funkar skitbra och att inget behöver reformeras?”

    nej: men jag hoppas att ni åtminstone börjar ana att det är ett enormt misstag att angripa upphovsrätten och upphovsrättsinnehavarna

    (se liknelsen i ett tidigare inlägg med piraterna som stormar ön och det första man gör är att angripa: trubadurerna dom fria tänkarna poeterna musikerna: hallå där bröderna marx: fel scen: ut igen: tagning två)

    kämpa gärna för den personliga integriteten och för medborgarnas frihet: men inse att upphovsrättsinnehavare också har intergritet och också är medborgare och ett samhälle där deras givna rättighet är bortskyfflad inte är ett samhälle som känns vare sej (!) välkommet eller särskilt humant

    *

    hejsan Marcus:

    ”Proteus har rätt”

    nja: där är vi nog inte helt ense

    ”Varje laglig ny idé utanför upphovsrättskramarnas absoluta kontroll har kvästs, varje idé i gränslandet har anmälts, stämts, lagförts och stampats ner i marken.”

    vad menar du med ”absoluta kontroll”? är det upphovsrätten och rätten till ”upphovsrättskramarnas” jobb?

    jag tycker annars inte att du har rätt alls: hur många gånger har vi nämnt spotify och google books (letar jag en stund hittar jag säkert nya tjänster redan nu som är minst lika bra: och allt kommer att bli bättre och bättre)

    fråga: vilka är upphovsrättskramarna?

    dom här jepparna (mina favoriter just nu: 2000-talets chaplin):

    http://www.umbilicalbrothers.com/site/stuff/videos.php

    dom vädjar så här om sitt alster:

    ”If you find any copies of Speedmouse being shared illegally on the internet, please report to us immediately. We love your continued support, and it is with the support of the fans that the Umbilical Brothers continue to perform. Without the support of the fans, there would be noone to entertain except ourselves. And we don’t pay much to entertain ourselves!”

    är det detta som är upphovsrättskramande: då säjer jag: krama

    *

    kritisera gärna staten och dess myndighetsutövning: men blanda inte ihop övervakningssamhället (det kan vi ta oss ut ur: men då får vi i värsta fall vässa blyertspennorna) med upphovsrättsinnehavarnas jobb

    embryos senaste blogginlägg.. kapitel tjugonio

  36. ”var står det där

    vilken politiker har myntat det där”

    Nä, jag ger upp. Lycka till Marcus.

  37. Det här är den sista kommentaren jag skriver i den här tråden om vi inte rör oss i alla fall en millimeter framåt. Jag har sett de här fotavtrycken förut som jag nu trampar ner mina hälar i, kanske inte så konstigt för de är mina egna.

    Med absoluta kontroll menar jag absolut kontroll. Den typiska reaktionen hittills när någon kommer med en ny briljant idé till skiv-, filmbolag eller förläggare är: ”show us the money”. Du får inte tillgång till katalogerna utan att lägga upp en rejäl pyts pengar, inte heller om du inte vågar garantera en viss intäkt. Ditt utbud kan helt arbiträrt plötsligt halveras, därför att något bolag får för sig att du konkurrerar med någon annan tjänst eller distributionsform.

    Det betyder i praktiken att det är oerhört svårt att komma med något nytt. Att sådana som spotify trots allt får momentum är TROTS bolagen, inte tack vare dem.

    Det här är inte raketteknologi. I ett telefonsamtal med en företrädare för just den upphovsrättsindustri du inte anser finns, så erkände han villigt att det finns ett antal betonghäckar som saboterar alla förslag till förändring. De har arbetat sig upp till chefspositioner under den gamla tidens premisser. De är så rädda om sin kära affärsmodell och sin makt att förändringsviljan helt och hållet existerar i reklamvärlden — ingen annanstans.

    Det är samma reflexer som är i spel som var i spel när folk stod utanför fabriker och demonstrerade mot robotiseringen i tillverkningen. De var rädda för den nya tiden. De kunde inte se sin egen position i den tillvaron och kände sig därför otrygga, vilket man kan respektera. Men då liksom nu så vinner man inget på att försöka hindra utvecklingen.

    Vad gäller det samhälle som håller på att skapas…

    Den avlyssning som fällde Ebbe Carlsson skulle idag vara laglig. Du kan idag till och med avlyssna utan direkt brottsmisstanke.

    Det kopplas ett antal stora feta kablar in i vårt internet, och all den trafik ”som passerar landsgränsen” (som till exempel den här kommentaren) registreras hos en statlig myndighet.

    Skulle jag länka här i kommentaren till en sida som har en länk till en upphovsrättsskyddad fil, så kan jag dömas för medhjälp enligt den nya rättsliga logiken.

    Skulle någon använda mitt trådlösa nätverk för att ”ladda ner något illegalt” skulle jag kunna hamna i situationen att mitt bankkonto plötsligt är fryst, att fogden knackar på dörren och beslagtar alla mina datorer för att kontrollera att allt på dem är lagligt. Att de samtidigt ser mina familjebilder, får tillgång till min surfhistoria, kan gotta sig åt eventuellt erotiskt eller annat privat material är liksom bara ”en bonus”.

    Imorgon beslutas om ett telekom-paket, där det smugit sig in ett antal ambiguösa skrivningar beställda av representanter för tele-, skiv- och filmbolag med flera. Skulle vi inte slagit oss blodiga, skulle folk kunnat stängas av därför att de blir ANKLAGADE för att ha gjort något fel, ingen bevisning nödvändig. Andra skrivningar öppnar för att utkräva ansvar från bredbandsleverantörerna för saker deras kunder gör, och därmed kräva att de filtrerar eller sätter upp taggtråd på nätet. Ytterligare skrivningar hotar att göra om nätet till kabel-TV genom att öppna för ett selektivt spärrande av tjänster, applikationer eller protokoll. Vill du då kommentera på den här bloggen kanske det kräver tjänster du får betala extra för.

    Läs det Göran skriver http://fridholm.net/2009/05/05/behover-ni-hjalp-att-lagga-pusslet/ så kanske något klickar till…

  38. ”det finns ett antal betonghäckar som saboterar alla förslag till förändring”

    betonghäckar finns det överallt och har alltid funnits: det kommer det att finnas bland piraterna om si eller så många år också

    men i alla branscher på alla platser finns det alltid någon eller ett par personer som är smarta och driftiga nog

    det är dom som är lösningen det är dom man ska lyssna på

    jag förstår din oro över att nätet blir alltmer styrt och kontrollerat och det är – det skrev jag ju nyss – av största vikt att vi är vaksamma kring detta

    men – igen – blanda inte ihop det med upphovsrätten

    synd att du inte kommenterar the umbilical brothers dilemma: ity det är där vi står vi upphovsmän: på golvet: bland orden: i uttrycket: som uttolkare av samtiden

    och upphovsrätten ger oss ett rimligt skydd för vårt skapande

    *

    jag provar en ny gordisk knut att lösa upp eller klyva: om ni började med att försvara det fria ordet och lämna upphovsrätten utanför debatten (låt oss vara fria!): testa tanken: försvara samtidigt den personliga integriteten och upphovsrätten

    det rockar

    *

    ja det här bli väl kanske vägs ände: debatten var ju omöjlig (men inte alldeles omöjlig ändå!) ändå

    jag avrundar väl med harold pinter i vanlig ordning (citat ur den svenska översättningen av nobeltalet):

    ”En författare lever ett mycket sårbart liv, nästan naket. Det är ingenting att beklaga sig över. Författaren gör sitt val och får stå för det. Men det är inte utan att man är blottställd för alla möjliga sorters vindar, en del iskalla. Man står där fullkomligt ensam och utsatt. Utan skydd, utan någon tillflykt – såvida man inte tar till lögner, varvid man ju har skapat sin egen tillflykt och, kan man säga, blivit politiker.”

    http://www.svenskaakademien.se/web/fdacad60-a292-4fe2-9612-744aa87d6665.aspx

    embryos senaste blogginlägg.. kapitel trettio

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.