Förlåt mig Åsa Jinder

När jag kollade på statistiken för bloggen och gladde mig åt alla läsare som mitt inlägg om föraktarna hade dragit till sig, så upptäckte jag något tråkigt. Läsare av min blogg följde tydligen länken till Åsa Jinders blogg. Och inte bara några utan över 100 personer klickade på länken till inlägget jag citerade.

Länken fungerar inte längre sen några timmar. När jag upptäckte det kollade jag naturligtvis att Åsa Jinders blogg inte låg nere. Där upptäckte jag att en massa människor skrivit elaka kommentarer under dagen idag. Jag antar att det är därför Åsa tog bort det inlägg jag länkade till.

Så nu vill jag be om ursäkt. Förlåt om det var jag som skickade en massa elaka pirater till din blogg Åsa. Jag insåg inte att det skulle bli följden av att jag länkade till dig.

10 svar på “Förlåt mig Åsa Jinder”

  1. Är det medvetet att rubriken är en uppmaning att förlåta Åsa Jinder?

    Hon har strukit alla kritiska kommentarer, oberoende av trevlighetsgrad och dessutom tagit bort flera av sina egna inlägg när hon fått förklarat att hon resonerat fel i dem. Så jag tänkte att det kanske var den intellektuella ohederligheten och debattfegheten man skulle förlåta henne.

    Det är trots allt en avsevärd skillnad mellan ”Förlåt, Åsa Jinder” och ”Förlåt Åsa Jinder” (eller t.ex. ”ät, mina barn” och ”ät mina barn”).

  2. @Jet – Förlåt Jet, jag medger att det var otydligt av mig att inte kommatera rubriken. Den ska inte tolkas som uppmaning. Var och en får ta ansvar för sina egna synder. Men som du ser i detta svars inledning, så är kommat knappast ett krav. Jag tycker komman är fula i rubriker, varför jag undviker dem så långt möjligt.

    jag la till ett ”mig” istället så blir betydelsen klar även utan komma.

  3. Nja. Nu när du lagt till ett ”mig” så har du istället bara uppmanat oss läsare att förlåta dig Åsa Jinder, enligt samma meningsbyggnad som ”Förlåt mig mina synder”. Som den gamla annonsen för en skivaffär som hade rubriken ”Förlåt oss tomten” där de då istället för att be tometn om förlåtelse bad oss läsare om förlåtelse för tomten.

    Vill du desperat undvika ett komma (vilket jag personligen tycker är ett direkt bisarrt önskemål), så får du nog skriva nåt i stil med ”Jag ber Åsa Jinder om ursäkt”. Du kan i alla fall knappast rikta dig till henne, för komma före direkt tilltal kommer man aldrig förbi, just för att man ofelbart skapar oklarhet om man tar bort det.

  4. @JET – Förlåt igen JET, men nu är det ju så att om man strävar efter dubbla bottnar i en text måste man också använda språkliga konstruktioner som lämnar utrymme för tolkning och misstolkning. Språk är inte dataprogrammering, det finn inte en enda given bästa syntax.

    (Jag hoppas att du inte tycker att ”Förlåt igen, JET, men nu…” hade varit en bättre inledning på detta svar.)

  5. Nej, det finns inte en enda given syntax i nåt, men komma före direkt tilltal kommer man tyvärr aldrig ifrån, hur man än vänder och vrider på det.

    Det där är mina feta, mamma.

    Det där är min feta mamma.

    Skjut alla, grabbar.

    Skjut alla grabbar.

    Det är bara valfritt om man inte har nåt emot att bli missförstådd eller vill att det man skriver ska vara svårläst. Men, visst, man gör det som passar en bäst. Jag diggar livbåten och läser den regelbundet, så jag tyckte det var värt att påpeka att rubriken inte alls uttryckte det som antagligen var tänkt.

  6. @JET: Nog. Du får helt enkelt leva med att Görans smak för komman i rubriker har företräde eftersom det är han som skriver.

    Stop beating a dead horse. Det ger mig huvudvärk…

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.