Agenda och konsten att prata olika språk när båda pratar svenska

Dick Harrison och Magnum Coltrane Price debatterade mot Christian Engström i Agenda på söndagskvällen. Debatten var ännu ett prov på hur alla kan tala svenska men utan att prata samma språk för den sakens skull.

Dick sa att domen mot TPB nu gjort att upphovsrättsbrott (stöld i hans mun) äntligen blev olagligt. Nu skulle till och med fattiga författare våga ta striden för sitt arbete. MCP i sin tur pratade om hur det var otrevligt med frihetsberövande, men att man kunde gett dem näringsförbud eller något (sååå mycket bättre, eller?).

Christian försökte visa hur det är omöjligt att i praktiken stoppa fildelning, hur det inte ens egentligen är önskvärt. Att det enda sättet är att införa ett STASI-samhälle, vilket inte borde vara ett alternativ. Som vanligt började och slutade diskussionen där, eftersom det var precis så långt man kom. Snacket fortsatte några minuter till, men det gav inte mer för den sakens skull.

Christian försökte verkligen, men det finns ett mönster i den här sortens debatter som är svårt att knäcka. Det grundläggande problemet är att utgångspunkterna är på så olika nivåer att språket må vara svenska men lika gärna kunde vara ryska och swahili.

Författaren pratar bara utifrån upptäckten att hans royalties på en bok inte motsvarat hans förväntningar: enligt honom själv noll kronor trots att han vet att boken läses.

Musikern pratar bara utifrån att skivförsäljningen inte motsvarar vad han hoppats på.

Piratpartisten pratar utifrån det omöjliga att kombinera effektiv kontroll av upphovsrätten med grundläggande friheter och rätt till personlig integritet.

Där tar det stopp, och man kommer inte vidare. Den som kan knäcka den nöten kommer bli dagens hjälte.

2 svar på ”Agenda och konsten att prata olika språk när båda pratar svenska”

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.