Att bli eller inte bli medlem det är frågan

Idag diskuteras det livligt hur lätt det är att bli medlem i Piratpartiet. Jag kan förstå behovet hos de
etablerade partierna att försöka förklara bort 15 000 nya medlemmar som en chimär orsakad av hur lät det är att klicka på en knapp på nätet. Debatten skär rakt igenom partierna till och med – i samma parti hittar man skeptiker och mindre skeptiska.

Det missar dock (som många redan påpekat) två viktiga poänger. Att det inte är svårare att klicka sig in i de andra partierna samt att det knappast är klickandet som är den svårare delen av ett partiinträde/ -byte, utan själva beslutet.

Om det var så lätt att värva medlemmar på nätet är det ju tämligen underligt att inget av våra fantastiska riksdagspartier redan gjort det. Om det vore så fantastiskt mycket lättare att värva medlemmar utan medlemsavgift så är det en smula underligt att inte något annat parti provat den modellen. Det är ju inte som att det är olagligt. Det begränsar ju inte ens rätten till statsbidrag för ungdomsorganisationer längre.

Jag vet från min tid i Föreningssverige att bromsen för medlemsvärvning aldrig har varit pengarna. Oftast är medlemsavgifter (undantaget golfklubbar, tennisklubbar, båtklubbar och annat snobberi) en skitsumma som den som värvar en ny medlem kan tänka sig att pröjsa själv mot en namnteckning. Bromsen är folks ovilja att fastna i åtaganden och rädsla för att inte kunna säga nej. Därför är det alltid lättare att söka supporters eller bidragsgivare än medlemmar. Vi har också på senare sätt den typ av ord användas allt oftare.

Piratpartiet värvar nya medlemmar för att de använder metoder som påminner om de Obama använde för att bygga en framgångsik presidentvalskampanj. Med internet och sociala medier i centrum, med ett tydligt budskap att du själv styr över dit engagemang och med en känsla av att vara det nya.

Om vi sedan diskuterar hur mycket vi ska lita på medlemsiffror, så borde kanske någon titta på hur lätt det är att gå ur ett politiskt parti. Piratpartiet förefaller man trilla ur om man inte förnyar sitt medlemskap en gång per år.

Jag räknar däremot kallt med att det kommer ta mig några år att ta mig ur Moderaternas medlemsrullor. Det är i varje fall inte diskvalificerande att inte betala medlemsavgiften och det finns ingen adress eller annan kontakt angiven för utträde eller andra medlemsfrågor på deras hemsida.

3 svar på ”Att bli eller inte bli medlem det är frågan”

  1. Jag tror iofs inte att det är lika lätt att bli medlem i andra partier som piratpartiet. Jag tycker det känns som en lögn som har upprepats av några och sen blivit sanning.

    Jag tror att ganska stor del av ökningen i piratpartiet beror just på att det är gratis att vara med, samt att vi pushat folk mycket mer för att vara med än andra partier (sossarna vill ju bara att man ska rösta på dem), samt att det är lättare.

    Jag tror du har rätt om det där med Obama. Jag har själv ofta tänkt på att vi har en kampanj som till strukturen liknar den som Obama förde men har inte sett någon annan nämna det. Många saker är till och med väldigt lika som crowdfunding etc.
    Jag tror och hoppas att vi kommer få se en del av hans framgångar i Piratpartiets nästa val.

  2. Mattias, kontrollera själv. Det tar 5 minuter. Gå in på samtliga riksdagspartiers hemsidor och kolla vad du behöver göra för att bli medlem. Folkpartiets är lite svårare att hitta än de övriga, men alla går i princip ut på att klicka på ”Bli medlem”, fylla i lite personuppgifter (vilka varierar) och därefter betala en medlemsavgift. När det kommer till att betala denna finns det flera olika metoder, men ingen är direkt krånglig.
    Även Feministiskt initiativ, Sverigedemokraterna och Junilistan har det lika enkelt.
    Junilistan har tydligen inte medlemmar utan sympatisörer, och det finns tydligen ingen ”sympatiavgift”, så de är gratis precis som Piratpartiet. Varför har inte de inte exploderat storlek?

  3. Jag tror du har rätt i att beslutet är det svåra. Det är bara att läsa runt bland de bloggare som blivit medlemmar – alla beskriver det som ett viktigt men svårt ställningstagande.

    Vad gäller de andra partierna och medlemmar… just moderaterna diskuterade 2004 att avskaffa sina medlemmar (och bli ett proffsparti då), eftersom medlemmarna upplevdes som störande i och med att de framförde åsikter som inte alltid stämde med partilinjen. Detta rapporterades av DN, som hade pratat med Schlingmann.

    Min poäng är att medlemmar bara är viktiga för de partier som faktiskt bryr sig om sina medlemmar. Jag kan inte svara på exakt vilka det är, men man kan ju kolla på vilka medlemssiffror som minskar, står still, respektive ökar (finns på wikipedia).

    Mikaels senaste blogginlägg.. FRAntologi.se lanserad!

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.