Fredrick Federley (om ni minns honom, det har ju varit tyst ett tag) skriver idag att: Det behövs en regeringsombildning.
Han menar att detta är enda sättet att stärka de små partierna i opinionen och underförstått rädda kvar dem i riksdagen. Moderaterna ska dela med sig av sina ministerposter till de andra tre partierna för att ge dem mer plats på scenen inför valet 2010. Valtaktiskt låter det kanske som en rimlig idé. Alliansen kan ju få svåt att samla en majoritet om ett eller flera av de fyra partierna trillar ur riksdagen. Partitaktiskt för Centern är det förstås en utmärkt idé att få lite mer att säga till om – två ministrar till som Federley föreslår.
Men vänta lite. Ska de partier som folk tycker sämst om få mer makt. Är inte det lite bakvänt i en demokrati. Jag vet att opinionsmätningar inte….
Hit kom jag i mitt inlägg innan jag bestämde mig för att dubbelkolla något och då upptäckte att Fredrick Federley bara trollar lite. Säga vad man vill om honom och hans roll i hela FRA-debaclet, men om någon svensk politiker i en handvändning skulle kunna visa betydelsen av sociala medier så var det väl han.
Cudos Fredrick!
Gammalmedia hänger på:
UNT, SvD, DN
Bloggare kommenterar:Signerat Kjellberg
Fredrik Axelsson
Marcus utvecklar numera för Nindev!
7 kommentarer
Men han heter Fredrick.
@Kalle
Tack! Jag har rättat till det nu!
Och vad säger det om sociala medier?
Vad var slutsatsen?
Ett fåtal tweetar, färre bloggreaktioner, 3 kommentarer på hans blogg.
SvD och DN har enligt Knuff var sinn blänkare.
Jag har förvisso inte följt Radio/TV…
Men det har på nätet inte skapat ngn större debatt, ingen ny kontakt med väljarna, ingen tvåvägskommunikation, kunskapsbyggande – det där som är de sociala medierna.
Spännande som mellanmjölk…eller som ett gammalt hederligt pressmeddelande…
@Sophia – inom mindre än fyra timmar så skrev Sveriges tre största tidningar om det, om inte Federley tagit tillbaka det hade det varit med i etermedia i kväll och i pappesupplagorna i morgon. Naturligtvis gäller inte detta för vilken sketen amatörbloggare som helst. Men det visar att en bloggande riksdagsman kan få ett mycket snabbt genomslag om han eller hon vet hur bloggen ska användas och har bra tajming och näsa för vad som tar skruv.
Jämförelsen med ett pressmeddelande är iofs rimlig. Det är samma användningsområde. Men med skillnaden att det dels går snabbare, dels är mindre beroende av vilka kontakter man har inne på tidningen. Det kan vara ganska svårt även för en riksdagsledamot att få pressen intresserad av deras pressmeddelanden.
Nu är det naturligtvis så att Fredrick använde ett ganska extremt exempel som därför gav rejäl genklang. Ett motsvarande pressmeddelande hade knappast blivit ignorerat. Värt att tänka på är att om du bloggar så finns det en befintlig plattform där du kan skicka ut en ständig ström av ”nyheter”, utspel etc. Du kan pröva dig fram vilka om tar skruv av sig själva, vilka som skapar en diskussion i de sociala medierna som successivt lyfts in i gammelmedia och vilka som bara dör. Det är inte riktigt lika enkelt att åstadkomma med pressmeddelanden.
Att säga att något som bara var ute i fyra timmar innan det dementerades inte skapade någon större debatt – trots att ett tjugotal (varav de flesta betydelsefulla) bloggare och de flesta större tidningarna reagerade på det, tycker jag känns ganska snålt.
Det visar väl mest hur tröga gammelmedia är som i sin iver att publicera först, kastar eftertanke och reflektion ut genom fönstret. Desutom är det ju så, att kraften med internet inte är att gammelmedia nu kan kommentera det som riksdagsmännen säger jättesnabbt. Snarare då att vem som helst kan gå direkt till källan och läsa och tänka själva. Vem som helst kan publicera sina egna tankar utan att först bli modererade av dom som äger media. Mer demokrati helt enkelt.
@Mårten – Jo det är klart att den riktiga kraften hos svärmen är Federleys stunt ettdåligt exempel på, eftersom det avbröts innan samtalet i bloggosfären kom igång. Det hade varit spännande att följa ett dygns diskussion i bloggar, på Twitter osv mellan olika borgerliga företrädare om hur en regeringsombildning skulle se ut.
Där skulle man nog ha lärt sig en hel del. Och dessutom med tillgång till tankarna direkt från hästens mun, som du säger.
Framförallt var det ett otroligt roligt skämt!