Politisk frihet för arbetslösa?

Är en blogg ett jobb? Ur a-kassans synvinkel tycks det bedömas så (DN): > Jenz Kellberg bloggar om sin vardag som arbetslös för tidningen Smålandsposten. Han får ingen ersättning och har inget kontrakt med tidningen. Problemen med a-kassan började när Jenz Kjellberg själv kontaktade sitt avdelningskontor för att ta reda på vilka regler som gäller ...

Är en blogg ett jobb? Ur a-kassans synvinkel tycks det bedömas så (DN):

Jenz Kellberg bloggar om sin vardag som arbetslös för tidningen Smålandsposten. Han får ingen ersättning och har inget kontrakt med tidningen. Problemen med a-kassan började när Jenz Kjellberg själv kontaktade sitt avdelningskontor för att ta reda på vilka regler som gäller när man bloggar som arbetslös. Beskedet var enkelt – sluta blogga eller dra av skrivtiden från dagpenningen.

-Det kändes fel, det handlar om en hobby som jag ägnar mig åt på fritiden, säger han.

Inger Johansson är handläggare på IF Metalls a-kassa i Växjö.

-Vi gör bedömningen att det handlar om ett uppdragstagande och man behöver inte få någon lön för att a-kassan skall minskas, sade hon till SMP förra veckan.

Vad är det som egentligen gör att det bedöms som ett uppdrag? Att bloggandet sker genom Smålandsposten? Skulle det bedömas annorlunda om bloggen låg på blogger eller wordpress? Eller är det hela ett uttryck för ett problem som är bra mycket vidare, och som jag minns att jag själv diskuterade med ett antal arbetslösa på det sorgliga nittiotalet?

Det problem jag pratade om är att man som arbetslös aldrig är ledig. Min ingång i samtalet den gången var att försöka få dessa arbetslösa (som jag handledde) att schemalägga sitt arbetssökande. Det rådet gavs inte av någon fyrkantigt byråkratisk anledning, utan av en allmänmänsklig. Schemalägger man, så har man en slutpunkt. Har man en slutpunkt så har man också ledig tid. Ett av de arbetssökandes största problem var kombinationen av sysslolöshet och stress — de gick omkring och var konstant stressade.

Men tillbaka till bloggandet. A-kassans resonemang är rena idiotin, och det finns goda skäl att ifrågasätta det hela. Tillåt mig att betvivla att de skulle kräva avdrag i dagersättningen för att att man engagerar sig fackligt. Det skall de inte heller, lika lite som de skall ge sig på andra aspekter av folks förmåga att sysselsätta sig när de är arbetslösa. Framför allt skall de inte ens tassa i utkanterna av folks rätt att uttrycka sig, tycka och dela med sig. Annars blir a-kassan en fara för demokratin och de demokratiska rättigheterna.

Det enda som motiverar sänkt a-kassa är om man sysselsätter sig på ett sätt som hindrar arbete eller arbetssökande. Aktivitet i sig är positivt, och gör en bra mycket mer anställningsbar än någon som lägger sig på sofflocket. Engagemang skall därför premieras, inte bestraffas.