Omoraliskt sexuellt umgänge?

Idag vill Aftonbladets löpsedel att jag ska uppröras över vad präster gör med sina konfirmander.

Jag har som grundprincip att förhålla mig så oberörd som möjligt till mina medmänniskors sexuella vanor och beteenden. Jag vill ju inte att någon ska ta sig rätten att uppröras över vad jag gör eller inte gör med den eller de jag väljer att göra dylikt med. Mina val av sådana partners är strängt taget också en privatsak, som möjligen någon av de utvalda kan ha rätt att uppröras över.

Så varför bryr jag mig om AB:s löpsedel? Jo, för jag såg rubriken redan igår och då utgick jag (eftersom det är så vi är programmerade) ifrån att det handlade om en manlig präst som förlustat sig med en kvinnlig konfirmand. När jag idag såg rubriken om den kvinnliga prästen, så tänkte jag: Jaha, men då så, lite sexualundervisning på konfirmandlägret har väl inte skadat någon.

Om vi ska vara ärliga så är vi nog lite till mans sexistiska när det gäller sådana här saker. När nu Stockholms domkapitel imorgon ska bedöma två fall av olämpliga sexuella beteenden hos präster, blir det intressant att se om bedömningen kommer att vara könsneutral.

Vilken präst är den större syndaren? Kvinnan som blivit kär i och idkat könsumgänge med sin fd konfirmand eller mannen som under sex år haft en vänskapsrelation som ibland passerat gränsen till det sexuella med en kvinnlig ungdomsledare. Är det en slump att ordet utnyttjande används vid anmälan i det senare fallet, men efter vad som framgår i tidningarna inte i det första.

Om det inte är en slump utan beror på att den unga kvinnan (hon var iofs 16 när det började, men i slutet av relationen var hon trots allt 22 år gammal) kände sig utnyttjad till skillnad från den femtonårige pojken, är detta då en objektiv skillnad mellan de två fallen. Kan det inte ha med saken att göra att män i vårt samhälle socialiseras till att vilja ha så mycket sex som möjligt, medans flickorna socialiseras till att utnyttjas. Ibland blir man inte ett offer, utan gör sig till ett.

Går det någonsin att fastslå denna skillnad? Jag läser lite bloggar för att försöka bringa klarhet i min förvirring.

Bloggaren KAS

>Gifta präster, präster som förför konfirmander skall inte kamoflage-utredas av sina chefer, dom skall sättas i häkte och dömmas till hårda fängelsestraff. Vore det så att jag fick bestämma skulle de få smaka på ett gammelreligöst straff, finge jag bestämma skulle de brännas på bål.

Stora syster i Vassen – en bloggande präst som tycker det är olämpligt att präster har utomäktenskapligt sex med barn. Citatet nedan är hämtat ur kommentarsfältet och illustrerar könsförvirringen rätt bra tycker jag:

>Alla tankar och förböner till tjejerna (jag tror det är tjejer i båda fallen) men också till kollegorna som måste reda hantera den här situationen i församlingarna.

Nåja. Att bränna präster på bål verkar väl vara en överreaktion. Det synes rimligt att låta kyrkan hantera det hela. För de troende kan det ju kännas lite olämpligt med en alltför syndig själavårdare. Men mitt engagemang har nog mera med hur vi beskriver verkligheten att göra. Menar vi allvar med vårt jämställdhetsprojekt så måste i rimlighetens namn pojkar och flickor ha samma rättighet till en sexualitet där det inte görs till offer parallellt med samma skydd i de fall då de utsätts för något som gör dem till offer.

Om vi glömmer könen för en stund. En femtonåring på konfirmandläger. En sex år lång relation mellan 16 och 22 års ålder. Är någon av dessa ett offer och i så fall vem av dem?

Nu hade jag ingen hyfsat välbevarad 30-årig präst som konfirmandledare, men så sprängkåt som jag var som 15-åring hade det nog räckt med vilken kvinna som helst som ville hjälpa mig med det problemet under förutsättning att hon frågade snällt. Men det är klart, så är jag ju kille också.