USA en reseberättelse 1 – Rikedomen

Efter att ha bott en vecka i en familj tillhörig den övre medelklassen i centrala New Jersey tänkte jag sammanfatta mina intryck av USA på randen till sammanbrottet, om det nu är så illa. Serien innehåller följande inlägg.
1) Rikedomen
2) Drogerna
3) Bilarna
4) Människorna
De människor jag umgicks med tillhörde till överhängande delen den amerikanska vänstern -de var demokrater om än med olika grad av entusiasm. Samtidigt var många av dem oerhört skeptiska mot det svenska sociala experimentet. ”Socialized medicin,” sa de och såg bekymrade ut.

Den amerikanska ekonomin håller på att kollapsa. Kongressen öser ut lånade pengar för att rädda inhemsk industri och hundratusentals arbetstillfällen samtidigt som dollarkursen skenar. Hur går det ihop?

Jag har alltid sett den amerikanska ekonomins särart i världsekonomin som ett resultat av tre saker som förstärker varandra: dess storlek, amerikanarnas framtidstro och initiativförmåga samt den höga konsumtionsviljan. Storleken är självförklarande, men de andra två kan behöva förklaras (om än i lekmannatermer):
Framtidstron och initiativförmågan gör att amerikanarna inte låter rädsla och riksmedvetenhet bromsa tillväxt och produktivitet lika mycket som i andra länder. Det finns mer riskvilligt kapital, fler entreprenörer, fler chanstagare som kan driva på ekonomin.
Konsumtionsviljan driver upp den privata konsumtionen och skapar världens starkaste hemmamarknad. USA är därför inte speciellt exportberoende.

USA har under lång tid lånat pengar med dessa egenskaper hos sin ekonomi som enda säkerhet. Den dagen deras privatkonsumtion bromsar upp och deras framtidstro får sig en törn finns det en risk att alla skulderna förfaller till betalning. En snabb sådan omställning klarar nog varken USA eller världsekonomin.

Så även om vi kanske ogillar det behöver vi rika amerikaner. Och det är dom fortfarande. Till synes har medelklassen inte slagit av på konsumtionstakten även om deras hus har förlorat 30% av sitt värde.

Familjen jag bodde hos var bland de mindre bemedlade i sitt område av stora friliggande villor en timma från NYC och en timma från Philadelphia. Framför deras hus stod fem bilar. Inne i huset fanns sex widescreen platt-TV och sex moderna bärbara datorer: detta i ett sexpersoners hushåll.

Detta representerar ju konsumtion som redan skett, så hur ser det ut nu? När jag tittade mig omkring det minsta lilla så hittade jag i närmaste mall en Borders bokhandel som är lika stor som de tre-fyra största vi har i Sverige, en Blockbuster hyrfilmsbutik som till och med har en hylla för svenska filmer och en matvaruaffär där mejerihyllan bara för biological alternatives har fler alternativ än hela mejeridisken hemma.

Ett närmast stötande överflöd helt enkelt. Men i vissa avseende trevligt, som söndagförmiddag på den lilla småstaden Flemingtons diner, där alla bord är upptagna av familjer som intar söndagsbrunchen – ägg, ägg, ägg så långt ögat når.

På vägen till JFK för hemresa ser jag bilar som långsamt förflyttar sig över broarna eller genom tunnlarna in mot Manhattan och på bron över Hudsonfloden förbi Manhattan är det stillastående köer trots att det inte ens är rusningstid. Då undrar jag om världen är riktigt klok.

5 svar på ”USA en reseberättelse 1 – Rikedomen”

  1. Väldigt fascinerande läsning, Göran! Jag ser fram emot de följande tre delarna.

    Det är nu åtta år sedan jag var i USA, närmare bestämt Orlando och sedan NYC. Ett par veckor innan 9-11 faktiskt, och tyvärr valde vi bort utsikten från WTC ($13) till förmån för ESB ($9) — ett snålhetens val som vi nu ångrar såklart.

    Men tydligen har väldigt lite förändrats de senaste åtta åren, och det hade det inte heller jämfört när jag var där januari 81, i rasupploppens Miami.

    Över lag så måste ju jänkarna förr eller senare tvingas betala priset för att de i mer än ett halvsekel har konsumerat 20% av världens tillgångar och stått för 40% av utsläppen med bara 5% av jordens befolkning.

    Fascinerande är det i alla fall, för en gammal nationalekonom som jag, att följa hur alla dollarinvesterare lyckas med konststycket att hålla uppe dollarkursen tills de lyckats kratsa sina kastanjer ur elden och kan låta dollarn sjunka som en sten. Deras ageranden kommer förmodligen att ge upphov till många doktorsavhandlingar i framtiden.

    PS. Ett meddelande från Griniga Språkpolisen:

    Substantiv som slutar på ”-a” i svenska språket är vanligtvis gammal femininform (intressanta undantag är ord från barnens värld, såsom ”pappa”). Dessa ord skall ha ändelsen ”-or” i pluralform. Om du således anser att det skall heta ”en timma” så måste du i logikens namn anse att det skall heta ”flera timmor”. Är du beredd att gå med på det? 🙂

    Björn Feltens senaste blogginlägg.. En födelsedag som passerade obemärkt

  2. @Griniga språkpolisen: Jag är förvånad att du bara hittade ett fel i texten 😛 Förövrigt kan du ge dig på Uppsala kommun som döpt en gata till Vackra Birgers väg och vägrar gå med på att den borde heta Vackre Birgers väg.

  3. @Bjorn: Tack för berömmet och förlåt med besväret med kommenterandet. Jag satt på tåget och måste kommit åt något i hastigheten.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.