Konstfack självsanerar?

Jag skrev om Konstfacks ansvar och var gränsen för konst går för ett par veckor sen. Två konstfackstudenter diskuterades livligt. Kulturministern recenserade konst och vågorna gick höga. För er som inte minns handlade det dels om en konstnär som fejkade ett sammanbrott och blev intagen på psyk, dels om ett filmatiserat bombande av en tunnelbanevagn. Nu har Konstfacks egen utredning blivit klar.

>Utredningen konstaterar att om en students verksamhet ”utgör en godkänd eller påbjuden del av ett utbildningsmoment” kan ett ansvar för Konstfack finnas. Men aktiviteter som studenter genomför utan en lärares eller handledares kännedom kan Konstfack inte ansvara för. Lite förenklat: Vårt juridiska ansvar för studenternas aktiviteter begränsar sig till det vi känner till och lagligen kan påverka.

Detta skriver rektor Ivar Björkman på DN Debatt. Det låter ju synnerligen rimligt. Rektor går sen vidare och konstaterar att i fallet med det fejkade sammanbrottet har Konstfack kanske ett ansvar eftersom det skedde under aktiv handledning och Konstfacks instruktioner till handledarna skulle kunna vara tydligare. Samtidigt verkar inte rektor Björkman övertygad om att något fel begåtts. Han ber i varje fall inte om ursäkt. När det gäller graffitifilmen Territorial Pissing så menar däremot rektorn att Konstfack saknar ansvar eftersom den gjorde helt på studentens eget bevåg. Däremot var det fel att låta den ingå i en examen, i skolans utställningar etc. Men nya regler som skolan antagit inför detta läsår gör att om filmen spelats in i år skulle den inte ha godkänts.

Låter bra så långt, men det är nu det blir underligt, för trots att Konstfack alltså skött sig så behövs det nya regler. Igen, trots att nya etiska riktlinjer antogs till detta läsår. Så rektor har beslutat att:

>•  Vi ska ta fram nya tydliga etiska riktlinjer som gäller för samtliga institutioner och skolan som helhet.
>•  Vi ska etablera ett etiskt råd för hela skolan bestående av professorer, lärare, studenter och externa experter för att ta fram de nya etiska riktlinjerna.
>•  Vi ska vidareutbilda våra lärare i hur man hanterar studentprojekt som är etiskt och juridiskt komplicerade så att de får en ökad kompetens att arbeta med denna typ av projekt.

Konstfack skärper alltså reglerna. I förmiddags sammankallades alla lärare och studenter till ett informationsmöte om de nya reglerna.

Nåväl, även om jag tycker det är onödigt defensivt och undfallande så kan jag väl förstå att Konstfack behöver se ut som om de gör något efter den folkstorm som rörts upp och många tycker ju dessutom inte att detta är nog:

Konstfack behöver reformeras säger vissa. Andra tycker en ursäkt är påkallad. Sjukvårdslandstingsrådet Birgitta Rydberg från Folkpartiet får stöd av Fredrik Bengtsson, på akutpsykiatrin vid S:t Göran och David Eberhard, chef för norra psykiatrin i Stockholm när hon säger att Konstfack borde göra mer för att ta konsekvenserna av vad som hänt. Här är det trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholm från Moderaterna enig. En annan ilsken politiker är Morgan Lindqvist, Moderat ledamot i kulturnämnden i Stockholms läns landsting.

>Jag sitter i kulturnämnden i Stockholms Läns landsting och vi delar årligen ut 350 miljoner kr till kulturen. En sak är säker, jag kommer att rösta mot alla förslag som stödjer Konstfack tills elever och lärare helt byter inställning till vad som är rätt och fel.

Jag personligen tycker Konstfack har en klok rektor.

>Utredningens uppdrag har inte bestått i att granska den konstnärliga kvaliteten på dessa båda studentarbeten. Det konstnärliga bedömningsföreträdet vilar varken på mig som myndighetschef under utbildningsdepartementet, på landets kulturpolitiker eller några andra myndighetspersoner. Studenterna själva uppfinner och skapar sin egen konst, med stöd från skolans professorer och lärare.

Konst är inget vi fattar myndighetsbeslut om eller granskar i kommité. Konst är en aktivitet för konstnärer (professionella, studenter eller amatörer) och för konstkonsumenter. Och om man ska fundera över en konstskolas roll i detta sammanhang tycker jag inte man kan kräva så mycket mer vare sig ansvar, klokskap eller vältalighet än vad Ivar Björkman visar upp:

>Alla har rätt att bli upprörda över lagöverträdelser och bristande etik, men om stundens ryggmärgsreflexer och spontana känslor ska ligga till grund för att ifrågasätta en hel högskolas existens är vi inne på en farlig väg. Diskussionen om konstens frihet är inom ramen för våra utbildningar förknippad med vår förmåga att se på olika sätt. En målning, ett fotografi, en film eller en skulptur kan tolkas på en mängd olika sätt och väcka mer eller mindre starka reaktioner beroende på vem som ser verket. Ett av konstens syften är att inte blunda för reaktioner lika lite som reaktionerna ska vara vägledande för vilken konst vi ska ha. Det finns nu en uppenbar risk att vi drar i en kreativ nödbroms på grund av trycket utifrån. Erfarenheter från andra lärosäten när sådant här händer visar på det. Det ska inte inträffa hos oss.

För mig kvarstår faktiskt bara frågan om juridiskt ansvar för eventuella skador och det är något som jag antar vi kommer få klarhet i efter ett juridiskt efterspel. Landstinget och SL respektive kommer väl att ställa krav på missdådarna.

Andra meningar i bloggosfären:
Djävulskattungen tycker Konstfack tagit sitt ansvar på ett bra sätt:

>För min del innebär det här fortfarande att både Konstfack (nu) och Anna Odell visar på stort ansvarstagande och kritikkänslighet. De vet med sig att de har ansvar för sina egna handlingar. Det är beundransvärt och något jag önskar fler kunde bli medvetna om.

Svensson är däremot besviken på att Konstfack backar

>Det finns däremot ingen anledning att backa för kritik från folk som menar att det finns “god” konst, “riktig” konst och annat. Vad som är konst är olika från konstnär till konstnär och olika från betraktare till betraktare. man ska inte gör nån slag malla för vad som är konst och vad som inte är det. Det innebär en begränsning på människor, en självcensur som är onödig. Enda saken man måste beakta är att andra människor inte får skadas. Att en sak är “oetisk” (vad innebär det?) eller olaglig är inget skäl till att den inte kan göras.

Sista ordet får Jan Berglin på Svenska Dagbladet.

2 svar på ”Konstfack självsanerar?”

  1. Själv vill jag starkt kritisera den mediokra ”konst” som de statliga myndigheterna och institutionerna (enbart) stöder.
    Vi har ju nyligen sett exempel på några dåliga ”konstnärliga” uttryck. Andra tidigare exempel är när man i undervisningen vid t.ex. Valands Konsthögskola satt och skar sig i fingrarna som ”performance övning”. Vid Umeå Konsthögskola har man gått och ”pissat mönster” i snödrivor. Konstnären Pål Holländer köper sex i Baltikum för statliga pengar och kallar det för en ”konstnärlig dokumentär”. Sedan får han mer statliga uppdrag och pengar som han bl.a. investerar i pornografi. Korvar i Fågelholkar som Statens Konstråd köper in för något landstings räkning. På en sluten psykavdelning gör t.ex. några av dessa skojare ett konstverk som personalen får lov att sätta ett skynke för då patienterna reagerar mycket ”negativt” på detta.

    Visa/dölj resten av den extremlånga kommentaren.

    Vill du skriva 5800+ tecken, så får du gärna skaffa dig en egen blogg och länka hit istället. Temporärt har jag modererat så att folk själva får välja om de vill läsa allt eller inte. Funderingarna på att begränsa kommentarslängden blir alltmer aktuella… -Marcus

  2. Konstnärliga strömningar pendlar fram och tillbaka, det är en del av utvecklingen. En av konstens uppgifter är också att beröra och till och med uppröra — och där verkar man ju ha lyckats i ditt fall…

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.