Det är en maxim bland liberaler att staten inte skall lägga sig i marknaden mer än absolut nödvändigt. Det baseras i erfarenheten att stater inte precis briljerat som företagare. Det baseras också på insikten att när stater lägger sig i så rubbas marknadens jämvikt och ofta även konkurrenssituationen.
En stat bör absolut inte premiera några marknadsaktörer framför andra, särskilt inte om dessa marknadsaktörer redan har en dominerande position eller till och med ett monopol eller en kartell. Det man kan göra är att stävja monopol och kartellbildningar. Det gör man i så fall för att inte behöva gå igenom den långa och ofta smärtsamma process där ett monopol överlever sig själv och till slut går under.
Som jag underförstått påpekade i mitt lilla inlägg om Georgia Wonder, så är de nya kanalerna för informationsdelning en väg för nya aktörer att bryta den reella monopolet (eg. oligopol) från ett fåtal stora och totalt dominerande aktörer i medieindustrin. Att stävja de nya kanalerna är därmed i praktiken att premiera jättarna på bekostnad av de små. Det betyder att staten går in och styr marknaden på ett sätt som är allt annat än grundat i liberala kärnvärden.
Vad vi i praktiken gör som samhälle genom att stifta allt tyngre lagar och beivra privatpersoners småbrott mot upphovsrättslagen, är att vi rubbar den naturliga utvecklingen av marknaden. Vi premierar några stora aktörers intressen och kväver de små konkurrenterna. Vi premierar en likriktning och en stagnation. Vi kväser de som söker nya vägar och nya kanaler.
Det är inte samhällets uppgift att rädda döda affärsidéer, inte heller att premiera vissa aktörer på en marknad. Vi kan inte lösa det illegala ”fildelningsproblemet” genom att gå i de stora aktörernas ledband. Inte om vi samtidigt inte vill kasta våra principer i sjön, men då kan vi knappast kalla oss liberaler.
Göran Widham och Marcus Fridholm
Marcus utvecklar numera för Nindev!
2 kommentarer
I det här fallet anser jag att till och med mina partikamrater både bör och kan höra upp.
Det här är väl formulerat. Det här är bra. Jag tar det till mig rakt av och med några omformuleringar torde det även kunna passa in i socialdemokratin. Den pragmatiska delen av socialdemokratin som vill marknad, mångfald, men också ett socialt ansvarstagande i de stunder marknaden råkar spotta ut folk som för stunden inte har jobb, blivit sjuka osv.
Jag ser ingen som helst motsättning i att nya små aktörer ska få hitta nya vägar, gärna till förfång för halvdöda men ännu rika monopoldinosaurer och en pragmatisk marknadsvänlig socialdemokrati.
I själva verket ser jag samma kärnvärden hotade för SAP som för liberaler i och med lagar som IPRED.
Det gäller alltså inte enbart i kränkningen av integritet jag finner att mina kärnvärden som sosse kränks i samma utsträckning som de gör för en sann liberal.
Även här i tanken att monopol är av ondo, medan mångfald och blomstringen av flera och många och nya aktörer är något vackert.
Anders Widéns senaste blogginlägg.. Landets absolut tyngsta intellektuella förmågor kliver in och befriar världen från den onda maskinen
De som kallar sig liberaler i regeringen har fastnat i något som varit. Göran visar det bra i sina inlägg om riksdagsdebatten. De går vilse eftersom terrängen inte stämmer med kartan.
Vi tog exemplet med Georgia Wonder för att knyta an det nya med något en liberal borde förstå.
Däremot är inga gladare än Göran och jag om någon formulerar om det på ”sossiska”