Efter en vecka är man ganska less på att nästan allt bloggande – bloggläsandet, bloggskrivandet och tankar kring blogosfären kretsar kring The Spectrial. Det måste ju rimligtvis finnas andra saker att tänka på och skriva om. Det måste ju finnas läsare som är intresserade av inlägg om något annat.
För några veckor sen började jag skissa på ett inlägg om pengar och vart de tar vägen när de tycks försvinna. Jag hade i flera diskussioner på nätet och AFK stött på människor (oftast slött vänster) som var arga över alla pengar som försvunnit i finanskrisen. Många av dem hyste också en övertygelse om att några måste ha tagit dessa pengar – förmodligen onda kapitalister.
Jag är väldigt trött på förklaringsmodeller och världsbilder som befriar folk från ansvaret över sina egna liv. Jag tror att vi alla skulle tjäna på om så många som möjligt förstod konskevenserna av de ekonomiska beslut de fattar i vardagen. Marknadsekonomin fungerar bättre ju transparantare samhället är. Om alla på marknaden har tillgång till samma information och om denna är så obegränsad som möjligt så blir beslutkvaliteten högre.
Ett hinder för detta är att folk inte är informerade nog. Om detta beror på att de är obildade, lata eller helt enkelt korkade vet jag inte. Vad jag vet är att alldeles för många grundar sina ekonomiska beslut på en otillräcklig förståelse av hur samhällsekonomin fungerar. Innan ni slentrianmässigt protesterar mot att det jag skriver är elitistiskt så ber jag er fundera på följande: Hur många av era vänner kan definiera ordet marginalskatt? Hur många av era vänner vet hur en aktie värderas? Hur många av era vänner förstår vad pengar är och var de får sitt värde ifrån?
En liten saga
20 ungdomar i en skolklass har samlat 100 kronor var till en skolresa. Nu tar de hand om en hundralapp var i en månad och frågan är vad de ska göra med den.
Madde Madrass och många med henne lägger dem i madrassen och kan en månad senare redovisa 100 kr var.
Calle Cocosboll köper 7 paket mumsmums för 98 kr. Han säljer 28 mumsmums för 5 kronor styck och kan redovisa 142 kronor.
Carola Julkola köper sirap, socker och grädde för 80 kr och betalar 20 kronor till sin mamma för att få låna köket. Hon kokar 4 satser julkola (400 kolor) och säljer 20 påsar med 20 kolor för 15 kr styck. Hon kan redovisa 300 kronor.
När de en månad senare samlar ihop pengarna så blir Madde och de andra jätteglada över att Calle och Carola sett till att de har 2.242 kronor istället för 2.000.
Bosse Bolag vill anställa Calle och Carola och andra i ett godisbolag. Han satsar 5.000 kr som han fått av mormor och säljer andelar i bolaget för 100 kr. Klassen ger sina 2.200 kronor till Bosse. Några lärare och andra elever på skolan tycker också det verkar vara en bra idé. Bosse erbjuder alla som satsat pengar en 100-del av intäkten för varje satsad hundralapp.
Bosse får svårt att sälja alla de cocosbollar och kolor som 10.000 kronor räcker till. Han tvingas sänka priserna i fleras omgångar och när hela lagret är sålt har han bara 8.000 kr. Alla som satsat pengar får 80 kronor. Vissa blir arga och undrar vart de 20 försvunna kronorna tagit vägen. De misstänker att Bosse stulit dem. (Klassen får åka på skolresa för 1.802 kronor istället för 2.000 kronor som de haft om inte skolan drabbats av ett akut anfall av marknadsekonomi.)
Nästa år går Benke Bank i avgångsklassen. Han samlar in hundralappar av alla som är intresserade och lovar 105 kronor tillbaka per hundralapp. Alla pengar han samlat in (5.000 kr) lånar han ut till de som vill köpa cocosbollar eller baka julkolor. Benke lånar ut pengar på villkoret att han får hälften av vinsten som hans pengar hjälper till att generera.
Tjugo personer lyckas med sina cocosbollar och ger 121 kronor tillbaka för varje hundralapp.
Tio personer lyckas med sina julkolor och ger 200 kronor tillbaka per hundralapp.
Men Benke har inte bara hittat bra låntagare.
Tio av dem orkar inte göra något och betalar bara tillbaka hundralappen medan de sista tio köper cigaretter för pengarna.
Benke räknar sina pengar efter en månad och upptäcker att han har 5.420 kronor. Om han skulle betala tillbaka 105 kronor till alla som har satsat pengar skulle han ha 170 kronor kvar.
Bosse (som fick gå om ett år) har inte gett upp. Han är den av dem som nu lånar pengar av Benke, 3.000 kronor. Tillsammans med de 2.000 kronor han fått av farmor är det en grundplåt för ett nytt bolag. Den här gången satsar han på att sälja kycklingbaguetter utanför bamba de dagar det serveras levergryta.
Han köper 500 baguetter för tio kronor styck och säljer dem för 25 kronor.
Nästa månad har han 12.500 att köpa baguetter för.
Eftersom han vill utöka verksamheten till fler skolor, behöver han pengar. Lärare och elever som har sett hur bra det har gått att sälja baguetterna, vill gärna köpa andelar i bolaget. Bosse säljer halva bolaget: femtio hundradelar för 250 kr styck. Bosse kan nu köpa 2.500 baguetter.
Resten tycks vara enkel matematik. De 2.500 baguetterna kommer inbringa 62.500 kronor och en andel i bolaget kommer då att vara värd 625 kronor.
Det går alltså köpa 625 kronor för 250 kronor. Det låter vansinnigt, men matematik kan väl inte ljuga.
Det finns snart många fler köpare än det finns andelar och då kan de lyckliga som hann köpa en andel i Bosses Baguetter sälja den till spekulanter för både tre-, fyra- och femhundra kronor.
Affärerna går strålande och Bosse passar på att sälja några av sina andelar för att att kunna betala tillbaka lånet till Benke Bank.
Någon vecka senare meddelar kommunen att de slutar med levergryta till lunch i alla stadens skolor. Hur ska Bosse nu få sålt sina baguetter. Ingen vet, men de som har köpt andelar försöker nu bli av med dem, fast ingen vågar köpa. Alla är arga på Bosse som har slarvat bort alla deras pengar. Dessutom misstänker de att han sålde fler andelar än han behövde för att betala Benke.
Bosse har ju en misstänkt fin ny cykel.
Om du har 10.000 över i ett år vad gör du då?
Lägger dem i madrassen.
Sätter in dem på banken för en säker ränta.
Köper andelar i ett godisföretag som du känner till och hoppas att försäljningen går bra under det närmaste året.
Köper andelar i det där lyckade baguettebolaget du hört talas om går med sådan vinst.
Du kan vara ganska säker på dina 10.000 kr i madrassen eller nästan lika säker på 10010 kronor eller något i den stilen på banken. Men med tur eller skicklighet kan rätt satsning ge 11.000 eller kanske t o m ännu mer. Hur tänker du?
Kom bara ihåg! Om du tar en risk och dina pengar försvinner är det du som slarvat bort dem. Om någon annan samtidigt lyckades rädda sig undan med blotta förskräckelsen genom att sälja något precis innan det började förlora sitt värde (kanske till och med till dig) så är denne bara att gratulera.
Jag menar inte att jag förstår och vet precis hur ekonomi fungerar, frågan är om någon gör det. Jag säger bara att jag försöker. Jag menar inte heller att min förklaringsmodell är fri från ideologi. Jag tror inte det går att göra sig en förståelse av något samhällsfenomen som är fritt från ideologi. Jag hoppas bara att min inte är grundad på att jag är för lat för att bilda mig en egen uppfattning.
Marcus utvecklar numera för Nindev!
3 kommentarer
Jag tycker att Madde Madrass var ett särdeles osmickrande namn.
I övrigt gillar jag texten eftersom det tar ner marknadsekonomi till en nivå där det blir hyfsat begripligt.
Joshua_Trees senaste blogginlägg.. Wadstedt och upphovsrätten
Josh, det måste finnas plats för humor till och med när man talar om ekonomi.
Apselut! Ingen orkar med en torrboll. Humor är ett användbart verktyg i många sammanhang.
Joshua_Trees senaste blogginlägg.. Wadstedt och upphovsrätten
En trackback
[...] skrev om Bosse Bolag och hans kompisar för ett tag sen i ett inlägg som försökte förklara vart pengarna egentligen tar vägen när de [...]