TPB-rättegången ett fall framåt för rättsväsendet?

Thomas Hartman skrev på Newsmill häromdagen under rubriken: The Pirate Bay kan rädda rättsväsendet. Artikeln handlade nu inte så mycket om Pirate Bay som om rättsväsendets transparens. Thomas Hartman föreslår förmodligen bara halvt på allvar att TPB kunde få hand om domstolarnas diarium för att göra dem tillgängligare för allmänheten. Jag och Thomas Hartman är överens om behovet av mer och bättre insyn i rättsväsendets arbete, men mina funderingar efter att ha läst hans inlägg leder i helt andra riktningar kring vad felet är och vad vi behöver göra åt det.

Om The Pirate Bay kan rädda det svenska rättsväsendet så är det i så fall genom den rättegång nu pågår. Det finns mycket bra att säga om det svenska rättsväsendet. Jag är övertygad om den grundläggande styrkan i vår rättsordning. I Sverige tillämpas några vid jämförelse med anglosaxisk rättsordning ganska speciella principer: vår lag tolkas efter lagstiftarens syfte med den och i gengäld har prejudikat en svagare ställning, vi har en i det närmaste helt fri bevisprövning, vi har ingen jury och vi har en domarroll som inbegriper ett utredningsansvar.

Alla fyra sakerna påverkar i hög grad hur domstolarna arbetar. Folk i gemen har dåligt grepp om alla dem och därmed om hur svensk rätt prövar rättsfrågor. Detta förstärks av att ganska få svenskar har varit inne i en rättsal eller följt en rättegång. Vi har ingen tradition av rättegångsskildringar. Svensk media bevakar oftast inte rättegångar live eftersom videoupptagningar är förbjudna och (föreställer jag mig) intresset för ljudupptagningar lågt. Dramatiseringar är inte heller särskilt vanliga även om de förekommer.

Samtidigt finns det en mycket stor mängd filmer och teveserier som skildrar rättegångar i USA. Och några mycket omtalade verkliga rättsfall har gett ytterligare inblick i det amerikanska rättsväsendets arbetssätt.

När man följer bloggdiskussioner och kommenterande på ”gammalmedias” hemsidor kring ”The Spectrial” så slås man av hur amerikaniserad mångas (inte minst unga människors) syn på rättsväsendet är. Folk känner inte igen sig i den svenska oteatraliska sammanträdesliknande processen. Folk efterlyser i amerikanska processer typiska inslag som protester och dramatiska utspel.

Jag är övertygad om att det svenska systemet är överlägset. Hellre en grannlaga ämbetsmannastyrd sammanträdesprocess än en gnistrande retorisk uppvisning. Men ett system som få känner till och som många har en falsk uppfattning om får svag förankring. Ett rättsystem utan förankring i breda befolkningslager förlorar sin legitimitet.

Om rättegången mot The Pirate Bay har gjort fler svenskar intresserad av svensk rättsordning och fått många av dem, att få upp ögonen för skillnaden mellan den och den anglosaxiska så har en i övrigt enligt min mening ganska värdelös rättegång i alla fall nyttjat till något.

7 svar på ”TPB-rättegången ett fall framåt för rättsväsendet?”

  1. Jag kan se en svaghet i att nämdemännen är politiskt utnämnda. I många fall är de politiker själva, och det är inte direkt ovanligt att de innehar även andra politiska uppdrag. Personligen tycker jag att det är olyckligt, eftersom det kan utarma domstolarnas självständighet från politiken.

    Jag har inte något strålande förslag på hur man skall göra istället, men jag ser ändå ett problem i situationen.

    I övrigt anser jag att svensk rättsordning är rätt bra. Inte problemfri men ändå bra. Den fria bevisprövningen är på många sätt sundare än att bevis hålls utanför rättssalen på grund av teknikaliteter. Men den fria bevisprövningen ställer också till problem ibland, eftersom den indirekt kan belöna överträdelser från andra lagvårdande myndigheter. Att skaffa fram bevis på ett otillbörligt sätt kan löna sig om bevisen inte blir brända av övertrampet.

    I den här rättegången ser vi faktiskt exempel på just detta. Så väl kände man till verksamheten att man med all sannolikhet visste att man inte skulle hitta något upphovsrättsskyddat material i The Pirate Bays servrar vid en razzia. Det betyder att man felrubricerade brottet för att kunna genomföra den. Brottsmisstanken rubricerades upphovsrättsbrott och medhjälp, där medhjälp i sig självt aldrig skulle förslagit för att få genomföra en så omfattande insats. Att Roswall var medveten om detta framgår av det PM han själv skrev om saken bara månader innan razzian.

    Den här typen av ”kreativitet” lönar sig bättre i ett system som inte hindrar bevisning även om den tillkommit felaktigt.

    Jag kan tänka mig att det ändå är vettigt att slå vakt om den fria bevisprövningen, men i sådana fall så måste det på något annat sätt vara rejält kännbart att vara väl kreativ på otillbörligt sätt i förundersökningen.

  2. Det stämmer att synen på rättsprocesser är färgad av den amerikanska traditionen genom film. Jag har själv många gånger ertappat mig själv med total okunskap om hur den svenska rätten fungerar, och då har jag ändå varit målsägande. Överlag tror jag att vi ”lär” oss gott om felaktiga saker från filmens värld.

    En sån grej är det där med genomslagskraften i en kula. På film kastas alltid den som blir skjuten iväg av kraften, men enligt vetenskapen (såvitt jag vet, är bäst att tillägga) är det inte möjligt eftersom kulan helt enkelt väger för lätt för att kunna slunga iväg en människa. Trots detta är föreställningen om kulans kraft så stor att det (läste jag någonstans, Illustrerad Vetenskap tror jag) till och med förekommit att ett självmord blivit kraftigt ifrågasatt för att den skjutne hittades alldeles intill sitt gevär istället för i andra änden av rummet som man tydligen föreställde sig.

    Joshua_Trees senaste blogginlägg.. Veckans plattnacke v.8

  3. @marcus: det här med nämndemannautnämningarna är ett problem som inte fanns vid systemets inrättande, men som blir värre och värre eftersom våra partier blir mindre och mindre, antalet personer som kan komma ifråga för uppdrag blir färre och färre. Urspungligen var nämndemannauppdraget något som var avsett för partimedlemmar som inte hade andra uppdrag.
    Kreativ användning av juridiska tvångsmedel kommer man inte åt genom att ogiltigförklara bevisning utan genom att straffa förövarna.

  4. @joshen: en magnumkulas kraft är lite grovt 12 gram med en hastighet av 300 m/s. Formeln som är rimligast att använda är energi (joule) = 1/2mv^2 där m är massan i kilogram och v är hastigheten i meter per sekund.

    Kulan ovan har alltså en energi 1/2 x 0.012kg x 300^2 det vill säga 540 joule. Vid en perfekt energiöverföring till en kropp på 80 kilo skulle motsvarande hastighet bli 3,67 m/s. Det förutsätter noll energiförlust från avfyring till träff och att den totala energin från kulan övergår i linjär rörelseenergi i den tyngre kroppen.

    I praktiken är det bara en liten del av energin som blir linjär rörelse, eftersom en stor del av energin används till bra mycket otrevligare saker. Dessutom förutsätter räkneexemplet att kulan stannar i kroppen och att skytten sätter mynningen mer eller mindre mot målet, två saker som har en tendens att utesluta varandra. Till och med med en magnum lär inte förmedla mer än en bråkdel av sin energi till linjär rörelseenergi i målet.

    Den tyngre kroppen kanske rycker till, kanske till och med faller av kraften, men mer än så är det inte. 🙄

    De flesta hollywoodexempel är med andra ord rena skämtet.

    Nu har jag inte bara förstört allas aptit, utan dessutom satt på mig ärkenördhatten 😆

  5. Tillbaka till ämnet 😳

    @Göran: Klart man skall använda straff mot förövarna som ett bättre alternativ än begränsningar av den fria bevisprövningen.

    Fast jag kan inte låta bli att ställa mig frågan. Vad gör man när en hel rättegång bygger på felaktigt insamlat bevis, som the pirate bay rättegången faktiskt gör?

    Den frågan kan delas upp i dels: Hur i helvete kan JO komma fram till att det inte är aktuellt med skadestånd?
    Och: Hur i helvete kan man tillåta att den åklagare som satt felaktig brottsrubricering för att motivera razzia sedan är samma person som står i domstolen och använder denna ”bevisning”?

    Det hade känts rimligare om materialet antingen återlämnats med tillhörande ursäkt och ett saftigt skadestånd. Alternativt att Roswall fockats och fått en erinran om tjänstefel i samma ögonblick han försökte väcka åtal för annat brott än razzian motiverades med.

  6. @marcus: Men nu förutsätter du att ditt antagande inte bara är sant utan dessutom går att bevisa bortom varje rimligt tvivel. Att sanktionera Håkans Roswalls beteende på bara antaganden är ju orimligt. Han ska väl också åtnjuta rättsäkerhet innan han får en erinran om tjänstefel.
    Det kan ju ha varit så att han är så korkad att han trodde att han kunde styrka mer än medhjälp (dvs upphovsrättbrott) om han fick göra tillslaget.

  7. @Göran: Sant, och jag uttryckte mig medvetet drastiskt.

    Det som stör mig primärt, är att de anmälningar som gjorts bara viftats bort. Roswalls egna PM, som bara är några få månader äldre än själva razzian visar att han själv inte trodde på fallet. Vad fick honom att plötsligt ändra sig? Jag vill naturligtvis inte att han skall ha mindre rättssäkerhet än någon annan, jag vill bara att det görs en ordentlig utredning.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.