Illegalt javisst – konst är det likförbannat

Jag förstår inte diskussionen om graffiti är konst eller inte. Vår kulturminister tycker inte det. Och det har jag svårt att acceptera.

Att konstfack är i blåsväder för andra gången på kort tid kan jag förstå, men jag förstår inte de som anser att de kan definiera vad som är konst.

>-Jag blev otroligt upprörd. Av att graffiti flyttas in på galleri så här… Jag ser graffiti som skadegörelse. Jag tycker förvisso att konsten ska vara fri, utmana och ställa frågor, men den här filmen gjorde mig oerhört arg, säger Lena Adelsohn Liljeroth till DN.se

>Kulturministern har svårt att se att det inte skulle handla om skadegörelse.
>
>-Nej, jag kunde inte tolka det så, och det var inte så man beskrev det för mig heller. Jag tycker inte att skadegörelse är konst. Och jag antar att Konstfack inte har för avsikt att betala den här vagnen, säger Lena Adelsohn Liljeroth.

Poängen med att konsten är fri är just att det inte ska spela någon roll hur arg kulturministern är. Konstnärens rätt att kalla det konst ska inte vara beroende av vare sig politiska beslut, lag, myndigheters ingripande eller ens folkmajoritetens gillande.

Den här diskussionen borde istället handla om två andra frågor som Lena Adelsohn Liljeroth reser: brottslingar som gömmer sig bakom konstbegreppet samt vem som ska betala.

Christermagister är på rätt spår innan han spårar ur.

>Vad är konst? Inte lätt att svara på, men spelar det egentligen någon roll? Om alla är överens om att man inte får bryta mot lagen eller skada tredje man, fysiskt eller psykiskt, i utförandet så är ju själva definitionen ganska ointressant.
>
>Jag tycker att graffiti är konst, men det är inte konst att sabotera en tågvagn. Det finns så många grå och tråkiga ytor som skulle kunna målas med tillstånd.

Wtfdc ger utryck för en liknande uppfattning. Jag håller inte med. Om graffiti är konst då är det visst konst att sabotera en tågvagn. Däremot betyder inte det att det slutar vara brottsligt eller att man inte är ersättningsskyldig.

Stefan Olsson förklarar det bra:

>För det första, även om konstverket i sig är lagligt gör inte det handlingarna bakom framställandet av konstverket lagligt. Vandaliserar man en tunnelbanevagn i konstens namn är det vandalism likförbannat. För det andra kan ett konstverk i sig också vara olagligt om det exempelvis ger uttryck för hets mot folkgrupp.
>
>Man kan inte göra vad man vill som konstnär även om det man gör är det största som någonsin åstadkommits inom konstens värld. Brottsbalken har inga konstnärsparagrafer. Det tillhör allmänbildningen att veta det. Har inte lärarna på Konstfack kunskap om detta?

Börje på Börjes konstblogg och Catta i Cattas lilla värld är mest kritiska mot att konstfack tillåter sådant här bland sina studenter. Catta vill inte vara med och betala dylikt över skattsedeln.

Jag tycker nog inte att det är principiellt fel av Konstfack att tillåta gränsöverskridande konst bland sina studenter till och med då gränsöverskridandet består i olagligheter. Vi behöver konstnärer som är beredda att utmana det etablerade. Om vi vill ha en statlig konstnärsutbildning så kan inte den ägna sig åt att kväsa den sortens insikter eller impulser hos sina studenter. Därför förstår jag om man från Konstfacks sida inte omedelbart vill fördöma, även om bland annat detta arbete startat en diskussion om vad som är godtagbart som ledde till nya regler.

I mycket håller jag med Svensson som efter att ha konstaterat att skadegörelse kan vara konst påpekar att konstnären/förövaren bör vara redo att betala den fulla kostnaden av sitt verk och då man kan anta att graffitiartisten inte har pengar till det så borde han ha låtit bli. Om han kan sälja andelar i verket och få ihop till skadestånd etc så skulle det som jag tolkar Svenssons resonemang vara OK.

Kent Person (m) underhåller i sin blogg med att missförstå vad Konstfack är:

>Nu säger sig konstfacket att de ska titta på händelsen… så dags det.

I den här meningen lyckas Kent inte bara blanda ihop vår viktigast konstnärliga utbildning med en fackförening (om det inte är ett stavfel) utan också tolka två separata tidningsartiklar om Konstfacks nya regler som att skolan nu tänker se över regelverket.

Men för att sammanfatta detta något spretiga inlägg. Det finns fyra frågor som vi inte bör blanda ihop med varandra.

1) Är det filmande bombandet av en tunnelbanevagn konst? Det tycker i alla fall jag.

2) Är det brottsligt även om det är konst? Tveklöst ja. Att hävda att något är konst kan inte utgöra ett ”slippa ut ur fängelse”-kort.

3) Är det rätt eller fel? Den här frågan är svårast och intressantast. Den kan vi förmodligen inte svara på en gång för alla. Det beror på vad konstnären uppnår med konstverket. Det kan vara så att konstnären upplever att det han uppnådde gör att det är rätt samtidigt som vi i omgivningen tycker att det är fel.

4) Vem ska betala? Här går meningarna isär. Har konstfack ansvaret eller den enskilde konstnären. Jag måste säga att jag verkligen hoppas att konstfack inte kommer att betala detta. Det ska naturligtvis konstnären själv göra. Man slutar inte vara ansvarig för sina egna handlingar bara för att man är inskriven på en konstskola.

Kanske sorgligast i hela den här historien är att drevet har lyckats igen. Filmen finns inte längre på konstmässan Market.

22 svar på ”Illegalt javisst – konst är det likförbannat”

  1. Olah om du inte orkar läsa hela inlägget så är det väl onödigt att kommentera det? Jag skrev bl a:

    2) Är det brottsligt även om det är konst? Tveklöst ja. Att hävda att något är konst kan inte utgöra ett “slippa ut ur fängelse”-kort.

    Besvarar det din fråga?

  2. Jag tycker du glömmer en aspekt.
    Att ett verk kan definieras som konst innebär inte automatiskt att det är bra. Begreppet konst är bara en beskrivning – ingen kvalitetsstämpel.
    /Clas

  3. Då är vi alla konstnärer 🙂

    Nästa gång jag behöver slänga tex ett glasspapper så ska jag göra det på gatan istället för i sopkorgen… och om någon säger något ska jag bara säga; Det är konst 🙂

    Ha en fin kväll 😉

    whatthefuckdotcoms senaste blogginlägg.. Dåligt 118 100!

  4. Det som stör mig med det hela är att det man ser på bilderna, vilket iofs inte är så mycket, är så himla fult, lika meningslöst som ”jenny är en slampa” på baksidan av ett t-banesäte. Men det är väl också konst om den som skrev det säger att det är det. Synd iallafall när det finns så många som gör fantastisk grafitti, han kunde ju porträtterat någon av dem istället. Men nu var det ju filmningen av det som var konstverket i fallet och säkert effektfullt, men det kan man ju inte se nu tyvärr. Mycket sorgligt som sagt att han tagit bort det, men det konstigaste är ju att han inte kunnat förutse reaktionerna.

  5. @whatthefuckdotcom: Jo, visst är vi alla konstnärer om vi vill eller föreställer du dig någon slags legitimation, licens eller körkort för konstnärskap?

    Vill du kasta glasspapper och kalla det konst tänker inte jag komma med invändningar mot det påståendet. Däremot kommer jag nog förbehålla mig rätten att kalla det kass konst samt vänligt be dig att städa upp efter dig när du ”konstat” färdigt.

    Peace

    Göran Widhams senaste blogginlägg.. Tio veckor

  6. Det är kanske dags (ja!) att vi
    gemensamt definierar vad som är ”konst”.

    Jag har träffat många människor i
    konstvärlden. Tyvärr så tror jag
    att de allra flesta tycker att de två
    ex vi hört talas om i media från Konstfack
    agerat OK. Det är verkligen dags för ett
    uppvaknade.

  7. @Apse: Det är skillnad på att acceptera att det de gjort mycket väl kan vara konst och att säga att de därför inte är ansvariga för sitt beteende.

    Det är en av konstens uppgifter att omdefiniera sig själv, så att slutligen definiera vad som är konst är att lägga en konstgjord våt filt på något som i grunden är kreativt upptäckande.

    Låt dem stå för sina synder, men acceptera att det kan vara konst.

  8. Göran, tack för en nyanserad bild av ”Territorial pissing”! Konst är konst. En person med magisterexamen i konst får vi lita till vet sin sak. (Liksom vi får lita till läkares kompetens inom läkarområdet).

    Huruvida ”Territorial pissing” är tilltalande för allmänheten (estetiskt och etiskt) kan naturligtvis diskuteras. Risken att bli offentligt lynchad, dömd och skadeståndsskyldig är däremot ett beslut som är upp till konstnären att fatta. Självklart skall inte SL behöva stå för notan för en vara eller tjänst de inte beställt eller önskat – detta kan anses vara kvittat härvidlag då SL aldrig fått så mycket positivt medieutrymme som under senaste veckan; istället för att figurera i sammanhang av våldsutövande väktare, förseningar, slarv och dyra biljettpriser har SL nu fått upprättelse och folklig förståelse för alla ovanlistade tillkortakommanden. 100.000 kr för att sanera sitt något skamfilade rykte är ett billigt pris för SL att betala. Det är bara att säga grattis till SL – som drog vinstlotten!

    Trots att det är det tråkigaste som finns har jag ändå uppehållit mig vid konstens två främsta fiendefrågor: Vad är konst? och Hur mycket är konst värd? De är två bifrågor som egentligen borde förvisas från konstdebatten. Men, eftersom de flesta av oss inte har en minst femårig konstutbildning bakom sig är det ibland svårt att komma förbi dessa relativt irrelevanta frågor.

    Det är ytterligt tråkigt att media och den allmänna opinionen försummat nyttan i konstverket genom att inte komma mycket längre; och därigenom missat att fråga sig frågor som: Vad är detta? Varför händer det? Vilka behov tillfredsställer verket? Det är den allmänna opinionen som fastnat vid de två första frågorna och inte kunnat gå vidare, inte gett sig själva en chans att – utan moralbedömningar och fastnande i teknikaliteter – ta in konstverket och försöka förstå vad som händer inuti konstnären. Vilken frihetskänsla som konstnären uppryms av, vilken känsla av att förlora kontrollen och fritt uttrycka som infinner sig? Vi har missat att fråga oss om detta är en drift som vi alla bär på? Om den kan få utlopp på annat sätt? Om vi fostras till att bli för kontrollerade, men saknar nycklar till att spontant uttrycka oss? Om vi, i vår rädsla att verka galna, inte vågar spontant uttrycka oss i mer positiva former? Om vi, för att upprätthålla vår kontroll och samtidigt bejaka vårt behov av spontanitet, måste ta till olagliga, vandaliserande metoder för att vi inte vågar riskera att verka galna när vi utövar vårt behov av att fritt uttrycka oss? För att det inte är accepterat att inte vara kontrollerad och för att vi – i brist på multidiciplinär uttrycksundervisning i skolan (konst, dans, teater, musik) – inte lär oss sätt att uttrycka sig som skulle kunna vara mer konstruktiva.

    Att vissa debattörer vill dra paralleller till våld, eller till och med mord, i konstens namn är vansinne. Kanske skulle detta snarare ställas i motsats till våld – ett alternativ för att få utlopp för känslor utan att skada andra. Kanske skulle vi fråga oss om det finns andra sätt att uttrycka dessa känslor som skulle skona allämnheten ännu mer? ”Territorial pissing” uppvisar ett starkt behov av att fritt uttrycka sig. Och är en manifestation för människors rätt att fritt uttrycka sig. Den kan även fungera som en kritik för hur vi som vuxna felar i att ge barn nycklar till att uttrycka sig, annat än i ord. Då måste man ibland skrika högt för att göra sig hörd. Även om man skriker i färg.

    I detta fall har ingen kommit till skada. Varken SL eller deras resenärer. Att resenärerna tvingas se på graffiti är inte värre än att de tvingas att på nyheterna höra om tråkigheter, eller läsa i Metro om finanskrisen. Skulle så vara fallet borde media verkligen skydda medborgarna från ekonomisk oro och ångest genom att förbjudas skriva om finanskrisen. Då skulle färre må dåligt; enligt samma logik borde konstnärer skona SL:s resenärer från att exponeras för graffiti och därigenom tvingas reflektera över samhället. Vilken är samtidskonstens uppgift.

    Så tillbaks till ickefrågan… Vad är konsten värd? (och vem skall betala?)
    Helt i linje med Regeringens förslag om att kultur skall vara självförsörjande har ”Territorial Pissing” genererat massor av pengar – för SL i form av good will, för saneringsbolag, för tidningar som kunnat fylla helsidesuppslag, omslag och löpsedlar kring verket, för såväl regionala som nationella TV-soffor. Sätt en prislapp på det och du landar långt över 100.000 kr.

    Den som skall betala skadegörelsen är naturligtvis konstnären, upphovsmannen, den ansvarige; men det skulle vara intressant att låta en civilekonom titta på exakta summor ovan nämnda aktörer tjänat på konstverket i fråga, och se att även upphovsmannen får sin rättmätiga del av kakan.
    Skulle rättvisa skipas skulle konstnären även ha rätt att debitera media och den allmänna opinionen för hur man förvanskat hans verk genom att totalt bortse från konstverkets syfte, och de riktiga frågorna. De viktiga frågorna. Själva konsten.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.