Det kvantitativa samhället

Arbetslösa söker tydligen inte jobb numera, i alla fall inte om man får tro Leif Tallskog:

> Mellan 20 och 25 procent av de kontrollerade sökte inte det jobb de påstod sig ha sökt. Kontrollerna som gjordes sista kvartalet förra året bekräftar en forskningsrapport från i våras, som kom fram till att 25 procent av dem som uppger att de sökt jobb inte har gjort det.
>
> Kontrollen av att de som får a-kassa verkligen söker jobb bör skärpas, tycker Leif Tallskog, chef för arbetslöshetsförsäkringen på Arbetsförmedlingen.
>
> För att ha rätt till a-kassa ska man söka jobb som Arbetsförmedlingen anvisar. Den som lämnar felaktiga uppgifter riskerar sänkt eller indragen a-kassa.

Claes Krantz konstaterar att Leif är medlem i FUT-delegationen, en delegation som inte precis gjort sig kända för att basera sina utbasunerade påståenden om fusk på fakta. Spekulationer sa Bull.

Till Leifs fördel, måste dock sägas:

> Men Tallskog påpekar också att det kan finnas arbetsgivare som missat att den arbetssökande faktiskt varit i kontakt med arbetsgivaren.

Det var ju bra att det konstaterades.

Jag håller i stort sett med Scaber Nestor, som både påpekar en del av problemen med hela analysen, men samtidigt klart markerar att arbetssökande är individens ansvar.

Ett stort problem i sammanhanget är nog ändå kvaliteten på den så kallade förmedling av arbeten som görs. Vill ni få exempel på hur galghumoristiskt det kan bli, så skall ni läsa Ting och Tankars ”vem kontrollerar kontrollanterna?”, till exempel:

> Arbetssökande Arkeologen Anna lämnar in en lista med yrkesbeteckningar som hon är behörig att söka, för att få tips om utlysta tjänster runtom landet. En sådan beteckning är ”antikvarie”. Efter några veckor dimper ett brev ned från AF med uppmaning att söka ett jobb på en akvarie-affär. Anna fick sedan jobb som arkeolog via egna kontakter och nätverk. Ingen jag känner har fått jobb på annat sätt.

###Kvantitet har en kvalitet alldeles i sig självt…

Så vill man komma undan så gäller det att ligga i och skicka ansökningar även till alla tjänster du garanterat inte kan få, eller för den delen har kompetens att klara av. Då ser det bra ut i statistiken, arbetsförmedlarna fyller sina kvoter (!), och alla är glada och nöjda — utom du då förstås, som inte får jobb.

Det är ett stort problem i vårt samhälle att kvantitet så ofta används för att mäta kvalitet. Det leder till poliser som står och lappar bältessmitare, istället för att ta tag i svårare utredningar med osäkert utfall. De har en kvot att fylla, och så länge de bötfäller tillräckligt många så ser det bra ut på pappret. Arbetsförmedlare som har ett beting på antal anvisade arbeten att söka för arbetssökande är rena dumheter, det ger inte folk jobb, det är en illusorisk effektivitet — och en minst lika illusorisk kvalitet.

Det får mig att tänka på den gamla sovjetiska historien om skruvfabriken som fick pris för att ha överskridit femårsplanens produktionsmål med fyrahundra ton. De hade gjort det genom att helt enkelt specialisera verksamheten på en meter långa tio centimeter tjocka bultar, så under de fem åren fanns det väldigt många bultar för brobyggen, medan snickarna grät.

Klart som fasiken att arbetslösa skall söka jobb om de vill ha stöd från det allmänna. Alla skall i första hand försörja sig själva. Men se problemen i sin helhet så blir vi av med mycket av fusket, slipper överlastade rekryterare som får sortera bort ett ton skräp för att sålla ut seriösa ansökningar, och låter arbetsförmedlarna ägna sig åt det som deras yrkesnamn ger vid handen.

Vi vinner väldigt lite på byråkratisk fyrkantighet. Att säga att folk skall vara beredda att flytta till jobb är i princip rätt, men att säga samma sak om en pappa i en familj där mamman har fast jobb och ungarna går i skolan är inte lika självklart. Inte heller om det är en ensamstående som skall flytta ifrån hela det sociala nätverk, släkt och vänner, som får livet att fungera. En princip är bra, en princip utan nämnvärd kontakt med verkligheten kan vara direkt dum.

Jag kan faktiskt inte på rak arm komma på en enda människa jag känner som fått jobb via AF. Det är oroande…

3 svar på ”Det kvantitativa samhället”

  1. Beträffande Sovjethistorien så påstås det här i Södertälje att Scania hade ovanligt stora bultar i sina lastbilar, helt enkelt för att de fick de skitbilligt österifrån. Sant eller inte så är det en rolig historia som illustrerar hur fel det kan bli.

    Joshua_Trees senaste blogginlägg.. Skojiga namn

  2. Jag har NÄSTAN fått ett jobb via arbetsförmedlingen! Jag har varit på två intervjuer, till jobb ”förmedlade” från arbetsförmedlingen. Sedan har såklart jag fått fixa jobb på egen hand.

    Close, but no cigarr.

    🙂

  3. Det är väl ungefär där som gränsen gått för andra jag är bekant med också…

    Det går tio akvarieshop för antikvarie på varje vettig anvisning enligt min erfarenhet. Det är det som är själva poängen i problemet med beting och kvoter.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.