2009 — Freedom or Bust

Det ser mer ut som om 2009 kommer att bli året då vi antingen helt säger adjö till den frihet vi tar för given, eller lyckas vända utvecklingen. 2008, som just tagit slut, började alltmer likna ”the twilight zone”.

Det är med den svenska friheten som med den berömda svenska offentliga vården, det är mest tur om det fungerar som tänkt. Var jag för elak nu? Kanske, men jag har inte någon vidare erfarenhet av sjukhus i allmänhet. Vårdcentralerna är OK, så länge ditt fall inte går utanför deras kompetens. Men sjukhus verkar mest vara byråkratiska kvarnar där de stackare som jobbar på golvet inte har tid att göra ett bra jobb — många hövdingar få indianer, som inom så många andra offentliga verksamheter.

Men bort från stickspåret. Våra personliga friheter, vår integritet och vår säkerhet mot rättslig misshandel är nu satt på undantag. Vi har FRA, vi har IPRED1 och vi har datalagringsdirektivet ovanpå alla andra tidigare bodströmvansinnigheter. Under uppsegling är också IPRED1 och ACTA, förutom att beslut om IPRED1 och datalagringsdirektiv fortfarande ligger i pipen. FRA-lagen är hemvävt elände, medan IPRED, ACTA och datalagringsdirektiv är EU-vansinne, även om det sistnämnda blev duktigt påknuffat av Bodström. Det är dags att ändra spelplanen, och det första steget är EU-valet.

Det är helt enkelt nödvändigt att få in pp i EU-parlamentet, något som till och med de som inte gillar pp i största allmänhet borde kunna skriva under på. Det som krävs är folk som uttalat har som politik att hindra fler vansinnigheter från det hållet — även om det naturligtvis är en rätt ”tall order”. Hur som haver, så behöver vi färre flundror som viker ner sig för systemet och fler som står upp och gör motstånd.

Samtidigt behöver vi än mer få med pappersmedia, etermedia utöver bloggosfär och andra opinionsbildare i matchen. Det som behövs är att frågorna inte dör, att det grävs, att det debatteras, skapas opinion — så att såväl regering som opposition fattar att det kommer straffa sig att inte ta frågorna på allvar. Framför allt skulle det vara uppfriskande om de etablerade politikerna faktiskt blir tvungna att debattera annat än inbördes, för just nu verkar det vara oerhört svårt att få till en renhårig debatt om alla frågor där de som fortfarande tror på personlig frihet viftas bort som anarkister, pirater eller andra misshagliga element.

Det är oroande att en av de viktigaste personerna i motståndskampen hamnat på obestånd. Jag var uppriktigt sagt inte medveten om att Rick Falkvinge själv finansierat sitt arbete sedan 2006, vilket obönhörligen lett till trehundratusen i skulder och bristande kreditvärdighet. Det är också oroande att så många väljer att se hans nödrop som något konstigt, eller till och med omoraliskt, istället för att se att han faktiskt jobbat gratis, till eget förfång, i tre år. Likväl finns det problem med hans vädjan, dels att skatteverket inte alls kommer tolka donationer som gåvor utan motkrav och dels att det även om de gör det är att rida systemet — något vi inte alls behöver göra oss kända för. Mer rimligt vore att vi kunde arvodera Rick på normalt sätt, så att vi är otadliga inför eventuella granskningar och slipper gömma smutsig byk i garderoben.

Det är inte utan att jag önskar att min egen ekonomi inte var så smärtsam just nu. Hade jag det bättre ställt skulle jag utan vidare pytsa in en rejäl summa för att hjälpa till att lösa problemet. Det får bli småsummor istället, eftersom jag inte kan bortse från sambo och barn, skatteverk och skattesmällar.

2009 är året då vi antingen cementerar vägen mot vårt eget panoptikon, eller bryter den onda cirkeln och säger ”nog nu!”

5 svar på “2009 — Freedom or Bust”

  1. Det de egentligen gör med FRA-lagen är att de vill ha en teknikneutral lag; folk använder inte så mycket radio nuförtiden utan mer och mer internet. Trots det kommer det nog inte att funka eftersom terroristerna förmodligen krypterar i alla fall (analogi: letar efter fingeravtryck, men tjuvarna har använt handskar, så offrett blir misstänkt).

    Eriks senaste blogginlägg.. Måndag 22/12 – soluppgång 1

  2. Klart de vill ha en teknikneutral lag. Problemet är att FRA inte får vara teknikneutralt, helt enkelt för att deras mandat är begränsat till en viss teknik och bör förbli så.

    För varje teknik som är aktuell kan man sen välja att utöka mandatet eller låta bli, beroende på om det är lämpligt.

    Att spana på radio och signalsystem är rimligt, eftersom radio av hävd inte kan anses privat. Man får också en hyfsad träffsäkerhet om man väljer att primärt spana mot militära system.

    Att spana i kabel innebär precis motsatt att man ger sig in i en informationsström som hittills primärt har ansetts just privat. Det innefattar telefon, det innefattar mobiler och det innefattar internet, vilket sammantaget innebär att det innefattar nittio procent eller mer av den moderna kommunikationen. Det finns signalspaningsinformation inbäddat i den strömmen, det är sant, men du kan inte vaska fram den utan att titta på allt.

    Därmed ger man sig ut på det sluttande planet, där syftet får överbräcka konsekvenserna. Mot det kan man invända att det är ineffektivt eftersom de man vill lyssna på kommer kryptera eller på annat sätt göra informationen omöjlig att tolka. Man kan också invända att brevhemligheten bryts, liksom att förtrolighet slutar existera.

    För mig är nog det viktigaste av alla problem det innebär, att statens enda spärr mot att få tillgång till all kommunikation från alla blir deras egen återhållsamhet — den litar jag inte ett dyft på, och bör historiskt sett inte göra det heller…

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.