Hur man kan irritera, sin familj, sina slemhinnor och sin hud…

Jag erkänner, jag är total chiliskalle! Vi är en underras till familjen människa, som genom alltför stor tillvänjning i kombination med vissa brister i självbevarelsedriften fått för oss att chilifrukter är det bästa som finns.

Chili kan användas till all mat, i alla fall om du är chiliskalle. Det kräver disciplin att komma ihåg att min femåring och min sjuåring (och för den delen min sambo) anser att det är riv i vanligt chilipulver, själv anser jag att det som santa maria säljer bara är glorifierad paprika. För den delen tycker mina ungar att paprika kan vara lite starkt, men där går väl ändå gränsen?

Nå, eftersom ungarna är korrumperade av halvfabrikat som fiskpinnar, köpeköttbullar och andra fekalier, så blir det inte så mycket mat i min smak hemma. Det är ju en tråkig bieffekt av att bli förälder att deras matintag och allmänna välmående får förtur framför kulinariska upplevelser. Men jag har kommit på en räddning!!!

Jag gör min egen chilisås!!! Inget sånt där mes som du kan hitta i affären, utan riktig. Grundreceptet är ganska enkelt, men jag rekommenderar att det görs i skydd av mörkret — då barn och känsliga sambos sover 🙂

Du behöver:

10-15 djupröda, mogna, men inte övermogna habaneros.
1 röd chili av annan sort efter tycke och smak.
1/2 riktigt färsk gul lök, sån som verkligen sticker i ögonen.
4-6 vitlöksklyftor, beroende på färskhet och styrka.
1 mogen mango av någorlunda storlek.
4 vitpepparkorn.
1 burk/tetra passerade tomater.
2-3 deciliter äpplecidervinäger, eller vitvins och äppelcidervinäger måttat 1 till 2.
En nypa salt.
Olivolja.

Lämpligen har du också tillgång till:

En emaljerad kastrull, eller till nöds rostfri.
En skärbräda i plast, eller en du inte tänkt använda till annan mat.
Ugnsfolie och ugnsform (och naturligtvis ugn).
En mixer, stavmixer funkar men sluten är bättre.
Ett par latexhandskar.
En rejäl köksfläkt eller bra vädringsmöjligheter.

Platshandskar och separat skärbräda låter nästan fånig, så farligt kan det väl inte vara — men tro mig du vill inte göra några misstag. Du bör dessutom städa väldigt noga efter dig, åtminstone om du vill fortsätta vara vän med barn, sambos, äkta makar, husdjur och andra mesar.

Jag brukar börja med att preparera allt som inte är farligt.
Skala och tärna mangon, hacka löken till storleksordning dammkorn, mosa/hacka/riva vitlöken till pasta och mortla vitpepparn.

Med alla övriga ingredienser klara, så plockar jag fram min plastskärbräda och en vass kniv, sätter på mig latexhandskar och skär itu chilifrukterna så att jag kan ta bort blast och kärnhus. Ta inte bort mer än nödvändigt. Kärnorna är tvärs emot alla myter inte det starkaste i chilin, utan det är just mellanväggarna. Men de skall du inte ta bort, för där sitter också mycket av smaken.

Plocka bort resterna omedelbart! Det finns få saker som din familj kommer hata dig för mer än att få habanerorester i frukosten.

Glöm inte plasthandskar! Jag har hanterat habanero utan, och det är ingen lek. Den känsla man kan få runt läpparna av stark rödpepparsås är inte så behaglig att ha i fingertopparna. Råkar du sen klia dig i ögonen (eller var som helst annars förresten) så kommer du uppleva helt nya okända plågor. Habanero är ungefär lagom stark att använda för att ta bort epoxylim, eller för den delen asfalt (undrar om den hjälper mot FRA/IPRED-maffian?).

Bre ut folie i botten på en liten ugnsform, stengods går bra, men själv använder jag en pytteliten långpanna. Ugnen skall vara på grill, runt tvåhundra till tvåhundrafemtio grader, och långpannan ställs högst upp. DRA PÅ FLÄKTEN och öppna gärna ett fönster, annars kommer du uppleva precis vilken effekt de aromatiska chiliångorna har på slemhinnor i ögon, näsa och hals.

Du kan ta av plasthandskarna, förutsatt att du är försiktig så klarar du dig utan dem nu.

När frukterna börjar få fin färg (lite svärta är OK), så tar du ut dem och låter panna och frukter svalna under fläkten. Under tiden fräser du löken i kastrullen i lite olivolja och häller i vitlöken, en nypa salt och vitpeppar när löken börjar svettas. Tippa i de passerade tomaterna (du behöver något mindre än en hel tetra) och rör om. Den här blandningen skall smaka gott i sig, var inte rädd att prova.

Låt allt svalna.

Dumpa ingredienserna i mixern. Jag brukar börja med en aning av tomatpastan för att inte chilin skall fastna i botten av mixern, sen chili, mango och resten av tomatsåsen. Om chilin fastnat i folien, så peta inte med fingrarna — om du inte har handskar på.

På med locket till mixern och kör några stötar tills allt börjar blandas. Häll på vinägern och mixa tills du har en jämn sås, kontrollera att inget fastnat i botten.

Jag brukar hälla såsen i en gammal olivoljeflaska, en som har så bra lock att såsen kan skakas om innan den används. Tänkt också på att mangon och tomaterna gör att det lätt uppstår proppar när man häller, så det är viktigt att skaka en extra gång efter att man stängt flaskan, så att inget fastnar i pipen.

STÄDA! Blir något med habanero på kvar när resten av familjen vaknar, så sjunker din popularitet avsevärt. 😀

Såsen har väl en hållbarhet på ungefär femhundratusen år eller så, för så länge du inte är och gräver i flaskan med skitiga bestick så finns det inga bakterier eller mögelsvampar som vill komma i närheten. Satsen ger väl trekvarts liter sås, och det brukar räcka något år eller så för min del.

Habaneromängden kan varieras efter tolerans. Sjäv brukar jag göra den stark, och sen ta lite sås i botten på en dressingflaska med metallpip och fylla upp med äppelcidervinäger, för att få något som mer liknar tabasco i styrka. Det är lite lättare att hantera vid bordet. Den råa såsen använder jag ofta för att blanda chilimajonäs, eller i grytor när barnen skall äta annat. Med receptet ovan, så blir den ungefär lika stark som tabascos egen habanero-variant — fast jag tycker den blir godare.

För att förstå allt trams om handskar, så kan man konstatera att vanlig tabasco har en styrka på runt 5000 scoville, jalapeno 3500-5000, den vanliga spanska pepparn strax mindre än jalapenon, färsk cayenne runt 30000 — och habanero mellan 150000 och 500000. Med andra ord så är det trettio till hundra gånger starkare än vanlig tabascosås. Små och djupt röda frukter är starkare än större blekare, men de är också godare.

Det är lite synd att habaneron är så absurt stark, för det är utan tvekan en av de mest spännande jag känner till rent smakmässigt. Den har en helt unik karaktär och fruktighet, en smakexplosion som är rätt vanebildande.

Jag påmindes om både dess fantastiska smak, och nackdelar idag. Jag skulle laga chili, och hemköp hade bara spansk peppar och habanero, inget däremellan — så jag köpte båda.
Men till skillnad från när jag gör min sås, så stod jag och lagade mat runt normal middagstid. Resten av familjen satt och hostade av chiliångorna, och jag fick både en och två sura blickar — trots köksfläkt och vinterkyla genom vädringsfönster. Dessutom tänkte jag inte på plasthandskarna, så mina fingertoppar är fortfarande ömma när jag skriver detta…

8 svar på ”Hur man kan irritera, sin familj, sina slemhinnor och sin hud…”

  1. Hej

    Intressant recept. Jag odlade en hel del chili för ett par år sedan när jag bodde i en lägenhet med bra fönster i söderläge. Och då testade jag även att göra chilisåser på en rad olika sätt. Den enklaste var att ta ett antal mellanstarka chilifrukter, rensa och kärna ur och sedan köra dem i mixern tills de blir en smet. Därefter kokade jag upp smeten i vinäger eller ättika och en nya salt tills resterna av smeten var helt upplöst och vips hade man en variant på tabascosås att använda.

    Men för att återvända till ditt recept så odlade jag även en del chocolate scotch bonnet pepper vilken till viss del påminner om habaneron i styrka och smak (även om det finns en tydlig skillnad).

    Så om du ska testa att göra en variant på ditt recept någon gång skulle jag rekomendera att du bara bytar ut habaneron mot någon variant av scotch bonnet pepper och ser hur det blir.

    mvh

    /Mab

  2. Det låter jättespännande! Jag är inte bekant med Scotch Bonnet, hur skiljer den sig i smaken.

    Roten till receptet var ett tips jag fick om Habaneron, att den tycker om att kombineras med frukt för att understryka och plocka fram dess egen fruktighet. Mycket riktigt så visar det sig att tabasco själva valt just mango för att kombinera med habanero i deras egen habanerosås.

    Problemet med tabascos habanero, är att de inte kunde låta bli att hälla i lite vanlig tabasco, vilket gör att lite av habanerons karaktär går förlorad. Den är väldigt god, men jag föredrar att mixa och matcha själv när jag lagar maten.

    När jag lagade färsgryta häromdagen, mixade jag ner habanero i banan — det rekommenderas.

  3. Snålvattnet rinner, habanero är verkligen gott. Synd bara att det tar ett tag för dom flesta (inkl mig själv) att lära sig uppskatta den. Det är lite som surströmming faktiskt – dom som är ovana märker bara lukten/styrkan och märker aldrig skillnaden mellan olika burkar/frukter/år/tillbehör osv osv. 🙂

    MrArbocs senaste blogginlägg.. Smakprov!

  4. Spännande recept.

    Ett litet tips som kan vara värt att testa: tamarind.

    Jag brukar köpa en flaska tamarindsås när jag är i asienbutiken. Det är en av de verksamma ingredienserna i HP-sås och worcestershiresås (och förutom socker nästan det enda som återstår om man plockar bort alla E-nummerförsedda tillsatser), vilket kan ge en hum om dess smak.

    Gifter sig fantastiskt väl med alla varianter av tomatsås.

    Björn Feltens senaste blogginlägg.. Swebits makes a statement

  5. Ja, nu när du säger det så… Lite åt det hållet.

    Annars är det nog mest känt för att misstänkas vara Heinz ”hemliga” ingrediens, den som gör att Heinz ketchup och deras vita bönor saknar motstycke (enligt de flestas åsikt — inklusive min).

    Björn Feltens senaste blogginlägg.. Swebits makes a statement

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.