Var tar det stopp?

Hos Johanna läste jag hennes upplevelse av folkpartiets hearing om upphovsrätt och Ipred. Hon länkar dessutom till någon slags snabbreferat som enligt henne tyvärr inte är fullständigt eller ordagrant.

Alexander Bard är en figur som inte upphör att förvåna. Å ena sidan förstår han att det som händer nu är det största skifte som hänt sedan tryckpressen. Å andra sidan kan han komma med sådana här kommentarer:

Alexander Bard till Johanna: Det där kallas för naivitet. Visst kan man vara för anarki som princip, men alla företeelser har förr eller senare blivit reglerade.

Johanna: Självklart ska Internet omfattas av samma regler som allt annat, men det här går längre. Ipred betyder ju att rättighetshavarna får samma rättigheter som annars ges till polisen.

Anna Troberg som livebloggade från hearingen noterade också:

Christian Engström frågade just panelen om exakt hur långt de är beredda att gå för att stoppa fildelningen. Alexander Bard svarar med att internet riskerar att bli anarki och att “internet skapade Al Quaida”. Han fortsätter dessutom med att säga att IPRED bara är början. Hmmm… Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det. Jag hoppas att han inte menar att fildelning är att likställa med terrorism, men jag vet faktiskt inte.

Lite allmänt är jag lite fascinerad av stämningen här på hearingen. För det första känns det onekligen som om IPRED-förespråkarna får betydligt mycket mer taltid. För det andra så känns det ju lite märkligt att Cissi Elwin med sällskap som sitter alldelse snett bakom mig sitter och säger “Nu ska väl ändå någon annan få prata!” när Christian pratat i tio sekunder. Det är faktiskt ohyffsat. Sist men inte minst, så har vi en liten märklig skara längst bak som tycks applådera på beställning varje gång någon säger catch frases som “pirater är tjuvar” etc. Jag undrar om det är Ifpi som skickat hit sina cheerleaders.

Min fråga till Alexander, och till alla andra som satt där och eldade upp sig över ”piraterna” är: Var tar det stopp?

Jag tycker det är en berättigad fråga, eftersom Ipred1 bara är en del av ett större mönster. I samma mönster har vi redan nya regler om överskottsinformation från avlyssning, telekomdirektivet och FRA, även om dessa inte är direkt kopplade till upphovsrätten. Vi har också misstankar om ministerstyre i samband med razzian mot The Pirate Bay, och den följetong av märkligheter som följt i den razzians spår.

Tyvärr slutar det inte där, för redan nu är Ipred2 på gång, liksom ACTA. Det ena av dessa rör det kriminalrättsliga och spinner vidare på Ipred1 och tar det till nya höjder. Det andra innebär att privat information inte är privat om du passerar nationsgränsen. Din dator, din mobiltelefon, dina USB-minnen, minneskort, CD och DVD-skivor, externa hårddiskar etcetera kan i och med ACTA beslagtas för att granskas av myndigheterna när du reser in i ett land som anslutit sig till ACTA-överenskommelsen. Du har inte rätt att hålla informationen på dina media hemliga, och kan mycket väl avkrävas kryptonycklar och lösenord — eller riskera att någon trampar in i dina data med ”brute force”.

En ganska kvalificerad gissning är att Ipred1 och Ipred2 kommer vara förbisprungna av den tekniska utvecklingen innan de ens lanseras. ACTA i sin tur kommer att drabba fler oskyldiga än ”skyldiga”, och innebära stora säkerhetsproblem för privata konsulter och stora företag — vars företagshemligheter kan hamna i klorna på vilken tulltjänsteman som helst.

Så det kommer att krävas mer, och mer, och mer, och mer, och mer, och mer, och mer — var tar det stopp?

Läs även: Gör något idag, imorgon kan det vara förbjudet!