Komplext och enkelt

Debatten om upphovsrätt, fildelning och Ipred tenderar att bli ganska vulgär. Mest vulgära hittills är nog Jan Guillou, John Nordling, Tomas Alfredson och Carl Molinder.

Jan genom att först fnysa bort hela oron kring IPREDs följder, som om det som hänt överallt där liknande lagar implementerats inte skulle kunna hända här, och sedan genom att via telefon svara på chattfrågor utan att egentligen svara. De svar han kom med var av typen ”Skitsnack!”; eller ironiserande över den som frågar, som ”Självklart! Intelligent fråga”; eller svar på något det inte frågades om. Hela tonen i såväl artikel som chatt var direkt obehaglig. Visst, det är OK att vara förbannad, men vill man bli tagen på allvar så får man ha större öron än käft.

De andra tre hotar med att sluta göra film i Sverige om inte Ipred går igenom utan kompromisser. De har gjort den nya filmen ”låt den rätte komma in”, som kostat 28 miljoner. De säger sig vara oroliga att filmen inte ens går runt, eftersom den redan släppts på The Pirate Bay.

De glömmer liksom att nämna att de fått stöd till filmproduktionen från olika potter av skattepengar. Sju millar från filmstöd, och tre och en halv från norrländsk regionalpromo, totalt 10,5 miljoner närmare bestämt, så ur den synvinkeln så har vi redan betalat mer än en krona per levande svensk för deras inte alltför pjåkiga löner… En sådan sak förtar liksom effekten av de höga moraliska hästar de rider omkring på. För tvåhundra pix per styck, så är gänget kring filmen skyldiga svenska folket 52500 kopior med DVD-kvalitet. Riktigt så enkel matematik är kanske inte ett bra sätt att hantera frågan, men det visar på en tendens att se saker endast ur en enda synvinkel. Lite märkligt är det, när i övrigt fullkomligt vettiga människor blir heltokiga så fort upphovsrätten kommer på tapeten. Alla andra principer sätts på undantag, allt kan offras för den heliga upphovsrätten.

Det används friskt av härskartekniker mot ”pirater” såväl som Piratpartiet. Vi är tydligen alla av oss trettioåriga män; vi gillar alla att ta utan att betala, stjäl gärna cyklar eller platt-TV om man får tro ett antal debattörer; vi låter vår önskan om gratislunch diktera vår moral helt enkelt. Vi är dessutom ett ilsket fåtal som mailbombar riksdagsmän och åsiktsmotståndare, är allmänt otrevliga och har antagligen träben och lapp för ögat också.

Piratpartiet, och andra kritiker av den alltmer sviktande integriteten och rättssäkerheten i samhället, vill inget hellre än att diskutera frågan om upphovsrätt och integritet med politiker och andra beslutsfattare. Tyvärr så möts vi av låsta dörrar, och våra åsikter ”tolkas” istället av ”experter” som i stort företräder våra åsiktsmotståndare. Upplagt för feltolkningar och halmgubbar med andra ord.

Så vi tillskrivs åsikter, vilket aldrig är behagligt. Tyvärr gör det också att debatten går i stå. I slutänden kastas paj, vilket kanske är tillfredsställande en kort period, men knappast leder någon vart.

För mig personligen, så är den ideella upphovsrätten mycket viktig. Gör man något bra, så vill man ha creds för den saken. Det känns också väsentligt att inte någon annan tjänar pengar i mitt ställe på mina alster. Med det menar jag att jag skulle bli stött om jag ger bort något gratis, och sen upptäcker att någon annan säljer mitt arbete. Det går att lösa sådana problem genom GPL, eller CC-licenser, som innebär att folk får använda saker lite som de vill, men inte bryta licensen.

Jag kan köpa en kommersiell upphovsrätt, som riktar sig mot andra kommersiella intressen — av precis samma skäl som ovan. Om någon skall tjäna pengar på det jag gjort, så är det jag själv. Däremot, så anser jag inte att den rätten skall fortsätta i all evinnerlighet. Skapar jag något idag, så har jag inget emot att någon annan tar det jag gjort och använder i ett annat sammanhang några år senare, även om de tjänar pengar på det. Jag har skrivit kod för artiklar i Datormagazin, den koden har i vissa fall varit användbar i diverse sammanhang — och om någon tjänat en hacka på den, så väl bekomme.

Om det är sant för den som drar kommersiell nytta av mitt arbete, så är det än mer sant om det är fråga om en privatperson. Det är inte många privatpersoner som har råd att hålla sig med en privatkodare för sina önskemål. Det är inte många projekt de senaste åren som gått loss på mindre än tjugofemtusen, ofta det tredubbla. Skulle någon privatperson ”låna” det jag gjort för en privat sajt, skulle det inte bekomma mig det minsta — jag skulle nog snarare bli smickrad. Dessutom är det bra för mig, eftersom privatpersoner ofta jobbar för företag som HAR råd att betala mig för min tid, så all gratisreklam är bra.

Jag kommer att tänka på en låttext av ”Love & Rockets”:

> You cannot go against nature
> Because when you do
> Go against nature
> It’s part of nature too
>
> Our little lives get complicated
> It’s a simple thing
> Simple as a flower
> And that’s a complicated thing

Det enkla är att upphovsrätt inte kan övertrumfa personlig frihet, integritet och rättssäkerhet. Det borde egenligen vara så självklart att det inte behövde sägas. Hur mycket är vårt samhälle värt om vi säljer bort våra friheter?

Det enkla är att vi inte kan vrida klockan bakåt, det är fullkomligt futilt oavsett vad vi tycker om saken. Vi kan antingen försöka bromsa och falla med händerna före i det krossade glas som täcker backen under oss, eller också kan vi fortsätta framåt, få fötterna under oss och slippa falla alls. Vi kan gärna prata moral, men vi måste också prata verklighet — annars blir diskussionen rätt ointressant.

Det komplexa är att vi i allt detta måste ta hänsyn. Både till det faktum att konstnärer och andra kreatörers integritet inte får överträdas hur som helst, och till det faktum att alla inte är lika goda affärsmän. Det är inte en lätt fråga att lösa, inte heller en fråga som löses genom meningslösa förbud och sanktioner, utan något som kräver sann dubbelriktad kommunikation utan hyttande nävar, knogjärn, halmgubbar eller handbojor.

26 svar på ”Komplext och enkelt”

  1. Ja, fast anledningen till att det är okej för dig att någon efter några år gör pengar på det du skapat är att du fått gissar jag ganska bra betalt från första början. Det har inte de flesta konstnärer, musiker, författare osv. De har dessutom ofta dubbeljobbat, dvs. haft andra jobb vid sidan om som de försörjer sig med, deltisjobb, mindre lön, mindre pensionspengar osv. osv.

  2. Jag har varit musiker, så jag har varit i den sits du pratar om.

    Hade dagens teknik funnits då, så hade det varit bra mycket lättare för oss att komma ut och tjäna pengar. Felet många gör är att se glaset som halvtomt istället för halvfullt.

    Sen vill jag inte sätta mig på dig för den sakens skull, det är inte alltid lätta skor att gå i.

    Problemet är att vi sitter fast i ett paradigm som är på väg att dö. De som snabbast ställer om vinner. Med tanke på att det nya paradigmet kan återskapa en read-write kultur som under förra århundradet ersatts av read-only, så är jag ivrig att ställa om. Frågan är hur vi ställer om utan att slå någon i huvudet i onödan?

  3. Ytterligare en sak… jag vill inte nedvärdera ditt arbete, men det är väl ändå lite skillnad på en kod och en hel roman som tagit alltifrån ett till tio år att skriva, eller en kod och fyra års jobb med en film.

  4. Varje arbetsområde har sina krav och begränsningar. Mycket av det arbete jag lägger ner är som ett pussel som utvecklas undan för undan. Jag använder delvis andras arbete, delar med mig av mitt, pusslar ihop saker jag gjort med nya saker jag gör, eller skriver om saker jag vill använda till färdiga system.

    Totalt sett, så innehåller mina hårddiskar åratal av arbete, utan vilken jag skulle vara naken. Jag har numera backup-system som ser till att det finns inte en, utan två eller fler kopior på viktiga filer. Men trots det drömmer jag ibland mardrömmar om brand eller annan skada som gör att jag får börja om från början.

    Jag vill som jag sa inte sätta mig på någon, men världen förändras och vi antingen förändras med den eller lider för att vi inte gör det.

  5. Nu pratar vi väl ändå inte om någon utomstående makt, typ gud, som ändrar världen så där bara, utan om oss själva. Det är ju upp till oss hur vi ändrar världen och vilken respekt vi visar för varandra när vi gör det.

    Efter att ha läst kommentarerna till ovan nämnda inlägg av Tomas Alfredson och flera andra köper jag inte längre motståndarnas argument att det är rättsäkerheten man ömmar sig för. Merparten av kommentarerna handlar nämligen inte alls om rättsäkerhet utan om kostnärer som nu äntligen ”får börja jobba”, om musiker som bara ”skapar skit” eller om Alfredsons ”skitdåliga” filmer som är ”för dyra” och betalats delvis med ”skattepengar” och som han ”tjänar stora pengar på”. Det luktar jantelag på långa vägar!

  6. Om man säger till folk att de är tjuvar. Om man säger att de stjäl brödet ur munnen på en. Om man kallar dem omoraliska. Om man hotar med att om man inte får till en lag som låter en skicka utpressningsbrev till innehavare av en IP-adress, så slutar man göra film. Då kan man räkna med en del sura kommentarer.

    Min egen första reaktion när jag å ena sidan läste deras artikel, och sedan fick klart för mig hur mycket pengar de fått ur skattebetalarnas plånböcker, var att de kunde dra åt helvete. Men jag hade ingen lust att sälla mig till de som vrålar okvädningsord tillbaka.

    IPRED är en skitlag. IP-nummer och personnummer är knappast samma sak. Det finns inte ens tillnärmelsevis tillräckliga garantier för att ingen oskyldig drabbas — och erfarenheten säger att folk betalar oavsett om de är skyldiga eller inte.

    IPRED är också ett mycket dåligt prejudikat för lagstiftning. Kan man stifta en speciallag för att skydda en bransch eller sektor, så kan man stifta flera. Det är ett steg på vägen mot lobbykrati, det nya styrelseskick som mer och mer manövrerar ut demokratin.

    Vad gäller jante, så är det nog inte många som missunnar artister och konstnärer av olika slag bra betalt, om de får bra betalt av egen kraft. Men det upplevs som hyckleri när dessa välbetalda individer gråter i media över att de blir snuvade på pengar. När de säger att de inte längre kommer kunna fortsätta med sina välbetalda arbeten, om de inte får lagar som tillåter dem att stämma skiten ur ensamstående morsor med fildelande ungar. I det läget upplevs de inte som rättfärdiga — än mindre om det visar sig att vi redan är med och betalar deras lön. Det är inte Jante, det är irritation.

    Det skulle vara mycket roligare med en konstruktiv debatt om hur kreatörer skall kunna få betalt i framtiden. Det finns många idéer, så det borde vara lugna gatan.

  7. Tyvärr köper jag inte argumenten. Jag betalar gärna för deras film, oavsett vad de tjänat förra året!

  8. ”Vi är tydligen alla av oss trettioåriga män; vi gillar alla att ta utan att betala, stjäl gärna cyklar eller platt-TV om man får tro ett antal debattörer; vi låter vår önskan om gratislunch diktera vår moral helt enkelt.”

    Och gräsklippare! Glöm inte gräsklipparna. Jag har förrådet fullt av stulna gräsklippare.

    Johanna: Jag betalar också gärna för film, och ännu hellre för böcker och musik, oavsett vad de tjänade förra året. Däremot tänker jag inte betala för (eller för den delen ta del av på annat sätt) kultur från kreatörer som anser att deras rätt att få betalt går före basala saker som rättssäkerhet. Och i helvete att jag tänker betala en krona till någon som kallar mig för tjuv, när jag i själva verket betalar för mer kultur än genomsnittet. Nån jävla måtta får det vara! Att tro att man är så bäst att man kan förolämpa sina kunder i parti och minut och ändå förvänta sig att de ska fortsätta försörja en är höjden av arrogans.

    Joshua_Trees senaste blogginlägg.. Schweden über alles

  9. @Johanna: Jag skulle gärna betalat jag med, oavsett vad de tjänade förra året. Det blir bara intressant i det ögonblick de börjar gnälla över det, samtidigt som de får betalt via mina skattepengar.

    Jag hade själv tänkt gå och se filmen på bio, när jag kan få barnvakt — eftersom jag gillar bio.
    Sen hade jag tänkt köpa den på DVD — OCH ladda ner den.
    Du pratar helt enkelt med fel person om du tror att piratpartimedlemmar är snåla av sig. Jag har nog bränt ett par tusen bara på film senaste året, dubbelt så mycket på böcker.

    Nu vet jag inte med ”låt den rätte”. Jag känner mig plötsligt rätt avtänd, men troligen går jag väl på bio och ser den ändå, eftersom sambon verkligen VILL se filmen.

    De kreatörer som nu gapar högst nöjer sig inte med att vi betalar en gång, helst vill de att vi skall betala tre, fyra gånger för samma sak: genom skattsedeln via kultur- och filmstöd, genom biobiljetter, genom stim, genom ”kassettavgift” till copyswede, genom CD- och DVD-köp, genom digitala köp för mobilen och/eller datorn och så vidare in absurdum. Om vi inte är beredda att betala dem igen och igen, så är vi tjuvar. Tycker vi att 160 spänn är för mycket för en CD, så är vi tjuvar. Tycker vi att 250 spänn är väl häftigt för en DVD, så är vi tjuvar. Försöker vi rippa våra filmer och låtar för att slippa slita på plastbiten de säljer, så är vi troligen tjuvar då också — man försöker i alla fall hindra oss bäst man kan.

    Frågan jag ställer mig är: hur hamnade vi här? Hur kan det komma sig att vettiga människor, som i andra sammanhang slåss för rättvisa, rimlighet och ”höga” politiska ideal, blir så totalt blinda när det gäller kommersiell upphovsrätt? Vi pratar författare och artister som knappt kommer in i staterna på grund av deras korkade inreselagar, men som nu tycker det är helt OK att i grunden amerikanska intresse- och lobbyorganisationer skall jaga svenskar med stämningspapper. Det rimmar illa i mitt huvud, och då är jag ändå rätt långt till höger politiskt.

    Arrogance and hypocrisy, my dear.
    Dessutom fullkomligt kontraproduktivt.

  10. ”Jag har nog bränt ett par tusen bara på film senaste året, dubbelt så mycket på böcker.”

    Om man börjar diskutera summor så har jag använt betydligt mer än så själv, helt lagligt. Skulle gissa på omkring 15-20.000 senaste året, ändå känner jag inget som helst behov att ladda ner olagligt eller snacka om vad det kostar. Har jag inte råd, köper jag inte. Det handlar ju om prioriteringar trots allt!

    En bok kan man få för 39 kronor numera. Och om 250 för en DVD är för mycket, väntar jag tills den blir billigare och gör annat under tiden. Jag har inget som helst behov att få det jag vill ha så fort det bara någonsin går. Finns det behovet, betalar jag för det!

    Anledningen till att vi hamnade här är att två principer står emot varandra. Det går totalt emot mitt rättsmedvetande att någon bara tar av det som jag skapat utan att fråga först. Det är en ganska grundläggande princip det också!

  11. ”Anledningen till att vi hamnade här är att två principer står emot varandra. Det går totalt emot mitt rättsmedvetande att någon bara tar av det som jag skapat utan att fråga först. Det är en ganska grundläggande princip det också!”

    Jo, det förstod jag nog.
    Jag kan däremot inte acceptera att den principen skulle kunna övertrumfa grundläggande rättsprinciper.
    Integritet och rättssäkerhet kommer alltid smälla högre än särintresse i min bok.

  12. Sen så har det pratats mycket om att det är fel att kapitulera inför den tekniska utvecklingen.

    Eftersom dagens regler ser ut som de gör på grund av tidigare teknisk utveckling, så kan man undra varför vi precis just denna gång skall dra i bromsen istället för att kapitulera.

    Lessig använder exemplet med privat mark och flygplan, som rent faktiskt blev rättssak under första halvan av förra seklet. Ett par markägare gick till domstol för att de upplevde att de nya flygplanen gjorde intrång på deras mark. I ett ovanligt genombrott för sunt förnuft och konsekvenstänkande, så fick markägarana till slut fel. Traditionen sa att egendomarna sträckte sig även under mark och upp i luften, men de traditionerna hade kommit till innan flygplanet.

    Hade markägarna vunnit målet, så hade vi inte haft trafikflyg, eftersom det skulle bli helt ogörligt att inhämta alla tillstånd och planera alla rutter utifrån existerande tillstånd.

    I praktiken så har tekniska landvinningar alltid dikterat lagar och regler, liksom i förlängningen våra normativa system — fast det förstås, bara varenda gång.

  13. ”Integritet och rättssäkerhet kommer alltid smälla högre än särintresse i min bok.”

    Det är precis det det handlar om! Min integritet! Det är inte ett särintresse!

  14. ”Ett par markägare gick till domstol för att de upplevde att de nya flygplanen gjorde intrång på derasmark.”

    Nu pratar du om ett par landägare, i det här fallet pratar vi om hela yrkesgrupper. Intressant också att ta en titt på vad det faktiskt står i FN:s mänskliga rättigheter. Där verkar man inte göra någon skillnad mellan rättsäkerhet och rätt till egendom och rätten att inte godtyckligt fråntas sin egendom. Det smäller lika högt liksom! Därvid problemet!

  15. Eller ska vi ta artikel 27:

    Article 27.

    (1) Everyone has the right freely to participate in the cultural life of the community, to enjoy the arts and to share in scientific advancement and its benefits.

    (2) Everyone has the right to the protection of the moral and material interests resulting from any scientific, literary or artistic production of which he is the author.

  16. Menar du att säga att det är ett likvärdigt intrång i integritet och frihet att:

    1. Bli dragen inför domstol och dömd för någon man kanske inte ens gjort, på indicier och vek bevisning?
    2. Att en privatperson, för eget bruk men utan tillåtelse, kopierar ditt artistiska, kulturella eller informativa verk?

    I så fall skiljer sig våra värderingar åt så mycket att diskussionen blir i stort sett meningslös.
    Tänk efter både en och två gånger till vad ett sådant resonemang skulle kunna leda om man drog det till sin spets…

  17. De landägare jag pratar om fungerade som ett prejudikat.
    Hade deras klagomål gått igenom och de fått rätt, så hade vi inte haft trafikflyg.

    Skälet till deras klagomål var för övrigt att flygplanen störde deras höns, och hönsfarmare ÄR en yrkesgrupp.

  18. Tänk efter vad ditt resonemang skulle leda till i längden. Om du nu verkligen menar att det är korrekt att värna de rättigheter som står dig närmast, men fritt fram att kränka andras.

    Nu gällde väl saken Alfredsons fall. Det handlade om att någon tagit hans nya film, olagligt och utan hans tillåtelse, och lagt den ut på nätet så att vem som helst kan få tillgång till den. Menar du att lagen inte gäller honom, att det inte är värd att försvara Artikel 27. Ska vi ta bort den?

  19. Men lägg ner nu Johanna!

    Denna ”någon” som först la upp en kopia av ”låt den rätte komma in” på ett fildelningsnätverk var någon som hade tillgång till en screener av denna film, denna tillgång till att hämta ner en digital kopia från flertalet andra datorer runt om i världen fanns (likväl som uppläggandet av densamma) ca 11 månader innan filmen ens fanns att se på en biograf här i Sverige.

    Än idag – över en månad sedan filmen funnits på biografer i Sverige så är det fortfarande denna ”screener-version” som finns tillgänglit för nedladdning via torrent. Ingen har ens tagit sig tiden att göra en cam-version – den enda version som finns är den som skaparna av filmenjälva delade ut som just en ”screener” (förhansversion) – så är då verkligen fildelning ett problem?

    Borde inte filmskapare först och främst se till att täppa till de läckor som finns i de egna leden så att ”screeners” inte hamnar i fildelningsnätverken om de nu vill sitta och hålla på en release av en film på biograferna i ett land i nästan ett år?

    nefs senaste blogginlägg.. Så som det är och vad som varit

  20. OK! Jag gör som du säger och lägger ner då jag ser att det inte är någon mening i att resonera. Själv tycker jag att det både rättsäkerhet och artikel 27 är värda att försvara. Och jag köper inte argument som ”jag betalar si och så mycket redan för kultur”, ”de har fått skattepengar” (ta reda på hur mycket han betalar i skatt då också, tack!), ”de skapar skitfilm”, ”de är lata jävlar”. Ska det handla om principer så ska det väl handla om principer?! Dem som vi gemensamt kommit överens om!

  21. Jag tycker artikel 27 är intressant att diskutera. Jag finner inte tolkningen självklar.

    (1) Everyone has the right freely to participate in the cultural life of the community, to enjoy the arts and to share in scientific advancement and its benefits.

    Första stycket säger faktiskt att alla fritt skall ha rätt att ta del av kulturlivet, njuta av konst/kultur/vetenskap och dra nytta av dem.

    (2) Everyone has the right to the protection of the moral and interests resulting from any scientific, literary or artistic production of which he is the author.

    Andra stycket säger i sin tur att skaparen av verk skall ha rätt till moraliskt och ekonomiskt skydd för det arbete som lagts ner.

    Vad som däremot inte sägs, är att det skyddet innefattar att välja om någon skall få del av verket eller inte. Det ekonomiska skyddet kan mycket väl begränsas till att ingen annan får tjäna pengar i kreatörens ställe utan avtal med kreatören. Och den moraliska rätten täcks även av sådana licenser som CC eller GPL.

    Det är en intressant fråga, och en som inte bör diskuteras vulgärt. Skulle vi villkorslöst lämna i kreatörens händer vad som får publiceras eller inte, så skulle några av våra konstskatter få grävas ner eller brännas. Det finns exempel på konstnärer som inte varit nöjda med nästan något de gjort och som förstört sina egna konstverk när inte någon annan varit påpassligt där för att rädda dem till eftervärlden. Drar man resonemanget om kreatörens absoluta rätt till sin spets borde dessa verk förstöras.

    Jag har redan skrivit och jag skriver igen, att jag inte har något som helst problem med principen att det är kreatören som skall tjäna pengar på verket, om någon gör det. En av de saker jag inte tycker om med den gamla modellens nöjesindustri är just att så liten del av pengarna någonsin når upphovsmannen eller kvinnan.

    Låt oss konstatera att det borde gå att skapa bättre modeller, där å ena sidan konsument får rimligare tillgång och pris, och upphovsmannen/kvinnan bättre betalt — om inte per ex, så i alla fall totalt.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.