Baen Free Library

I två inlägg har jag nu gjort reklam för Baen Free Library. Skälet att jag pluggar så skamlöst för dem, utan att vare sig vara författare eller på något annat sätt anställd av dem, är att de är människor som tänker och inte föraktar sin samtid.

Det som följer är en en fritt översatt text av Eric Flint, författare till bland annat 1632, en fantastisk romanserie som numera är en community effort.

Utdrag från Baen Free Librarys välkomstsida:

> ###Introducing the Baen Free Library
>
> Varför gör vi det här? Nå, av två orsaker.
>
> Den första är något du skulle kunna kalla en principfråga. Alltihop startade som en biprodukt till ett gräl jag hamnade i online. Ett gräl med flera personer, varav några var professionella SF-författare, över piratkopierande av upphovsrättsskyddade verk på nätet och vad man kunde göra åt det.
>
> En tankeskola, som tycktes på frammarsch, var att man skulle hantera problemet med handbojor och knogjärn. Sanktioner! Regler! Nya regler! Hårdare regler! Inga bromsar i kampanjen mot piratkopieringen! Ingen pardon! Bygg fler fängelser! Hårdare straff!
Alles in ordnung!
>
> Jag, eh, misstyckte. Rätt aggressivt och stridslystet, faktiskt. Och jag kan vara en rätt aggressiv och stridslysten individ. Min egen åsikt, kort summerad, är som följer:
>
> 1. Piratkopiering på nätet — medan det definitivt är olagligt och omoraliskt — är, sett ur en praktisk synvinkel, inte mycket mer än ett irritationsmoment. Vi pratar ungar som stjäl ett tuggummi, inte barbarkustens pirater.
>
> 2. De förluster en författare lider från piratkopiering, kompenseras med stor sannolikhet av den ökade publicitet som, i praktiken, alla former av fria kopior på böcker skapar. Oavsett några moraliska skillnader, vilka förstås existerar, så är de praktiska effekterna från piratkopiering inte annorlunda än några andra existerande metoder genom vilka läsare kan få tag på böcker gratis eller billigare: bibliotek, lån mellan vänner, antikvarier, promo-exemplar och så vidare.
>
> 3. Varje kur, som bygger på en allt hårdare reglering av marknaden — speciellt de extrema former som vissa förespråkar — är långt värre än sjukdomen de skall kurera. Sett som utbrett fenomen, snarare än irritationsmoment, så kommer piratkopiering in i bilden när artificiella restriktioner i marknaden hissar upp priserna till en nivå över vad folk tycker är rimligt. Strategin som bygger på ”reglering-sanktioner-mera reglering”, är ett bottenlöst hål som kontinuerligt återskapar (i större skala) det problem det är tänkt att lösa. Och den kommersiella effekten blir ofta förvärrad av den mer generella skadan på personlig och social frihet.
>
> Under loppet av debatten, så nämnde jag detta till min förläggare Jim Baen. Han mer eller mindre fnös virtuellt, och uttryckte att om någon av hans författare — varför inte du själv Eric? — var villiga att lägga ut en bok fritt online, så skulle publiciteten utan vidare kompensera för all annan skada det kunde göra ekonomiskt för författaren.
>
> I samma ögonblick som han kom med sin synpunkt, så förstod jag att han hade rätt. Trots allt, så hade Dave Webers bok ”On Basilisk Station” funnits gratis online i flera månader redan. Och, vet du vad? — den hade över tid blivit Baens mest efterfrågade efterbeställningsobjekt i vanligt pappersformat!
>
> Så jag anmälde en första roman, ”Mother of Demons”, som gratisbok för att bevisa konceptet. Nästa dag gick boken upp online, erbjuden gratis till offentligheten.
>
> Som jag trodde, inom ett dygn, så kom åtminstone ett halvdussin meddelanden (några i publika forum, andra via mail) från folk över hela världen, som sa att de hört om episoden och kollat boken och nu antingen tänkte köpa den, eller redan gjort det. I ett eller annat fall, så var det av ”solidaritetsskäl”, men i de flesta fall så var det för att de gillade boken och ville ha en tryckt kopia. De oroade sig inte över den lilla kostnaden det innebar — inte efter att ha börjat läsa online, en nyhet de uppskattade. (Mother of Demons kostar $5.99 i pocketformat, finns i de flesta bokhandlar. Ja det var reklam…)
>
> Sen, efter att ha tänkt igenom hela saken lite mer, så insåg jag att genom att lägga ut ”Mother of Demons”, så gjorde jag inte mer än en vänlig gest. Gester är utmärkta, men policys är till och med bättre.
>
> Så, dagen efter, så diskuterade jag saken med Jim igen, och det visade sig att han kände likadant. Så jag föreslog att vi skulle förvandla ”Mother of Demons” segertåg till ett kontinuerligt projekt. David Drake kom med i diskussionen direkt, och vi tre utvecklade och modifierade idén här och där. Sen hörde Dave Weber om det hela, och Dave Freer, och… voila.
>
> The Baen Free Library föddes.

Medan pratet om det omoraliska i att piratkopiera kanske är lite präktigt i mina öron, så andas hela artikeln förnuft och principer i ett välmående förhållande till varandra.

Eric, och hans författarkollegor på Baen tror tillräckligt på sig själva för att våga erbjuda tjänsten gratis. Eric och hans kollegor fattar att det ger dem otrolig good-will och massor med reklam. De fattar också att regler-sanktioner-mer regler-mer sanktioner är en återvändsgränd.

Tänk om vi fick se lite mer av sådan självsäkerhet, visioner och framtidstro även här.

14 svar på ”Baen Free Library”

  1. Det som slår mig främst av allt är vilken fantastiskt bra översättning du gjort! Och helt gratis? 🙂

    Men visst är det underbart när man upptäcker att det faktiskt finns massor av framsynta människor bland alla de trångsynta som annars ibland förefaller att vara i majoritet så fort man avlägsnar sig från bloggosfären.

    Björn Feltens senaste blogginlägg.. Skall knölvalarna tvingas betala licens nu?

  2. Jag är bekväm med det engelska språket.

    Inte som en infödd, det finns hål. De sitter på de mest oväntade ställen, som namn på vissa mer obskyra växter, insekter och någon enstaka krydda — sånt man upptäcker först när man måste slå upp det.

    Dessutom har jag då och då upptäckt hur svårt det är att begripa vissa dialekter. Utan det familjära i att ha något som modersmål, så blir det svårare att fylla i luckorna.

    Till exempel så har jag mycket kontakt med Karen Torley, som jag gjort några sajter till. Hon är infödd ”glasgwegian” och hennes skotska dialekt är i det närmaste obegriplig. Den är till och med svår för en engelsman, så våra samtal blir väldigt ”intressanta”…

    De flesta böcker jag läser numera är på engelska, eftersom några av mina absoluta favoriter knappt översätts — och de få gånger de översätts, så är översättningarna undermåliga.

    Att översätta texten ovan var inte svårt, det gick lika fort som att skriva av den — den enda riktiga fallgropen i en sådan översättning är att inte tappa anslaget i originalet, så att något får annan vikt eller betydelse på svenska.

  3. Jag håller helt och hållet med dig om att särskilt nyare översättningar är tämligen usla. Att översätta skönlitteratur kräver nästan att man själv är författare. Mekaniska ”rakt-av”-översättningar blir mest irriterande att läsa, eftersom man så lätt hamnar i tankar om hur texten kan ha sett ut i original.

    Jag har varit med i olika bokklubbar så länge jag kan minnas (minst 40 år i alla fall), och köper väl böcker för 2-3,000 om året sisådär (vad säger du om det Jan G?). Men de senaste åren väljer nästan rutinmässigt bort utländska författare, just för att det numera är så sällsynt med bra översättningar.

    Teknisk litteratur däremot, lider ju inte av riktigt samma problem, där eftersträvar man närmast en mer eller mindre ordagrann översättning, och så får hellre litteraturvärdet stryka på foten för att man inte skall missa något väsentligt.

    Om du någon gång kommit i kontakt med någon av Psions gamla handdatorer, så har du möjligvis läst något av mina ”verk”, eftersom jag stod för det mesta av översättningen av manualer och program till svenska. Hmmm… och ingenstans finns jag nämnd som ”upphovsman”, come to think of it. 🙂

    Nåja, där var det i alla fall mer eller mindre mekanisk översättning som gällde. Minst 50% av arbetet utfördes på ”Googlevis” om man säger så. Resten var mest en fråga om korrekturläsning.

    Men skönlitteratur vågar jag mig sällan på att översätta. Det kräver ju i princip att man läser en hel sida eller två, och sedan skriver om det hela själv, med egna ord. Alldeles för krävande för att jag skall våga mig på det utan en rejäl ersättning. 🙂

  4. Jag tror nog att det är omoraliskt ändå, med piratkopieringen. Däremot är det inte säkert att det orsakar skada.

    I mitt eget fall så är jag övertygad om att min nedladdning bidrar till att jag köper fler skivor. Jag skulle aldrig (utom i enstaka fall) våga mig på att köpa en skiva utan att veta att den var bra.

    Det gör en lite fundersam, att det skulle vara omoraliskt men ändå hjälpa till. Men, en klassisk fallgrop är ju att tro att man vet bäst vad som är bra för någon annan…

  5. Jag tror det är fruktlöst att prata så generellt om moral eller omoral ifråga om piratkopiering, det om något är en fallgrop.

    Laddar du ner för att provlyssna på något du inte vet om du kommer att gilla, och sedan väljer att betala för skivan om du gillar den, så kan det väl knappast kallas omoraliskt? I så fall kan man lika gärna påstå att ordningen att du skall köpa grisen i säcken är omoralisk?

    Om jag skulle ladda ner sagan om ringen, skulle jag knappast känna mig omoralisk. Jag har betalt för biobiljett, jag har betalt för VHS, och jag har betalt för DVD. Om jag föredrar att ladda ner den framför att rippa den, så är det väl knappast omoraliskt? Jag menar, skall jag verkligen behöva ta med mig en ömtålig DVD-skiva om jag vill titta på den på lappien när jag åker tåg till kundmöte i Sthlm?

    Frågan är inte självklar, och alla situationer är inte lika. Personligen har jag svårt för resonemanget att kopiering för eget bruk skulle vara omoralisk. Däremot måste vi hitta modeller där kreatörer kan försörja sig ändå — helst utan inblandning av skattsedeln, generella bredbandsavgifter och andra konstgjorda andningar. Det måste gå att hitta affärsmodeller folk vill spela med i.

  6. Kopiering för eget bruk är ingen svår fråga enligt mig. Jag kan inte se några problem alls med det.

    Möjligheten till provlyssning finns ju ofta i skivaffären (även om man kan behöva några genomlyssningar för att veta), men jag tror inte att bara för att en skivaffär eller en kompis låter dig lyssna på sin skiva, så skulle det vara fritt fram att ladda ned det, bara för att ”jag kan ju ändå lyssna på den gratis”.

    För att svara på frågan, så vet jag inte riktigt om det är omoraliskt eller ej. Men jag är väldigt säker på att det inte gör artisten illa. Men som sagt, jag tror inte att det är samma sak.

  7. Den moderna internetkommunikation är nog mest att likna vid ett muntligt samtal. Det är så internetgenerationen beter sig på nätet… de pratar.

    När jag var ung för ungefär femhundra år sedan, så gick vi till fik efter skolan och satt och hängde i timmar medan vi sög på alltför dyra påtårar. Vi lyssnade på varandras freestyles, snackade, kollade på kort, läste varandras böcker och tidningar och i största allmänhet umgicks.

    Så fungerar internet idag. För den generation som växt upp i detta, så är det precis lika obegripligt att delar av deras beteende skulle vara olagligt eller omoraliskt, som om IFPI med anhang skulle stövlat in på caféet för att beslagta något av våra blandband och kräva skadestånd av freestyleinnehavaren.

    Snacket om omoral är hopplöst, även om det är förståeligt eftersom ”samtalet” idag ger möjlighet att kopiera och dela med sig av allt som är digitalt. Därför tror jag vi skulle må bra av att göra oss av med den delen av diskussionen och istället försöka fastställa vad DET ÄR vi värderar i upphovsrätten, och hur vi kan få till en utveckling som tar tillvara de värdena.

  8. Marcus. Den här hade jag missat! och först nu googlade jag runt, snubblade in på Baen (det var så även din postning dök upp).
    Helt fantastiskt ju!
    Och nu är Unni igång.

    Jag har länge haft i bakhuvudet att jag skulle vilja dra igång ett sådant projekt, men jag saknar den organisatoriska och tekniska glädjen att hålla i sådang. (Jag var i flera år drivande arbetande ordförande i en fallskärmsklubb, vilket jag klarade med bravur, men jag tyckte inte det var roligt, bara nödvändigt under en period för att rädda klubben från konkurs).

    Anders Widéns senaste blogginlägg.. Alla lagar, alla regler med girighet som grund börjar bli kontraproduktiva – för alla!

  9. @Anders W: Precis, och som du skulle jag vilja dra igång ett sådant projekt, men kan inte just nu. Hade jag en ekonomisk situation som tillät att jag kunde vänta på pengar ett halvår till ett år, skulle jag med glädje göra det. Tyvärr har diverse omständigheter gjort att jag lyckats skrapa ur kistbotten precis lagom till lågkonjunkturen — så drar jag igång något som inte ger mig omedelbart betalt så innebär det personlig konkurs, varken mer eller mindre.

    @Embryo: Biblioteket får du göra hur mycket reklam för som helst. Det som gör BAENs fria bibliotek så starkt för mig är att det är ett aktivt val från alla författare som är med att delta. Det visar att det finns en medvetenhet såväl som andra modeller.

  10. @Anders: Fast…

    Jag skulle kunna tänka mig att idén skulle kunna ge rätt bra med pengar om den sköttes rätt. Fast det skulle säkert ta ett par år eller tre innan det blev vinst.

    Jag menar: Om man startade sajten med kravet på författarna att acceptera en ”some rights reserved”-licens till exempel någon variant av CC. En licens som gör det helt OK att dela med sig vidare, men inte att sälja eller göra pengar på överföringen.

    Sen kopplar man ihop det fria biblioteket med en print-on-demand för de som vill ha pappersböcker, man kan ju samarbeta med vulkan eller någon annan existerande tjänst.

    Slutligen kopplar man ihop det med ett par tre tjänster för donation och har en länk till lämplig säljkanal för de böcker som redan är tryckta.

    Man tar en liten summa av författaren. Dels direkt för att sätta upp tjänsterna, dels en liten procent av donationer. Man har lite reklam för att plocka någon krona här och där på det sättet. Man ser till att ha referrer-avtal med POD-företaget och bokhandlaren. Tillsammans borde de pengaströmmarna täcka trafik och administration. Ju större sajten sen blir, desto mer pengar tjänar man. Det går även att utöka med film och musik om det är intressant.

    Nu gav jag bort en affärsidé, vem skall jag stämma? 😉

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.