Niklas Strömstedt har fått ta emot mycket skit de senaste dagarna. Det i sig är inget att förvånas över, även om tonen i en och annan kommentar är väldigt frän och obehaglig. Må så vara, det är en fråga som engagerar och gör folk förbannade, vilket i sig rimmar illa med idén att alla ...
Niklas Strömstedt har fått ta emot mycket skit de senaste dagarna. Det i sig är inget att förvånas över, även om tonen i en och annan kommentar är väldigt frän och obehaglig. Må så vara, det är en fråga som engagerar och gör folk förbannade, vilket i sig rimmar illa med idén att alla bara är ute efter gratis lunch.
Men i ett inlägg, så kom en kommentar med en väldigt vass udd, som ändå var både vänlig och saklig:
Det kan inte vara rätt väg att skärpa lagstiftningen. Det är inte en långvarig lösning. Det enda som kan minska fildelning är en attitydförändring. Rädsla kommer vi ingenstans med, och jag tror ingen, inte ens de som skrev under den där fåniga debattartikeln kommer känna sig speciellt lyckade när grannens dotter blir kallad till tingsrätten för att hon drog hem Strömstedts musik till en förfest.
Inklistrat från http://niklasstromstedt.blogspot.com/2008/11/godnatt.html
Jag tror varken Stefan Sauk, Eva Dahlgren eller Niklas skulle känna sig det minsta lyckade den dag verkligheten kommer så obehagligt nära. När det inte längre är några fiktiva 1-2000 förhärdade kriminella uppladdare, utan grannens dotter, den ensamstående väninnans son, eller teaterskådisen man brukar gå ut och fika med.
Den dagen ställs saker i ett perspektiv, där man plötsligt blir skriven på näsan hur absurt lagen kan falla ut. Vad betyder några låtar som man medvetet eller omedvetet låtit passera ens IP? Är det värt 20000, 100000 eller kanske mer? Skall man konfiskera någons bil för att de blivit tagna för fortkörning? Om man licensstrejkar, skall då Radiotjänst ha rätt att kräva ut ersättningar och skadestånd på tiotusentals, eller kanske hundratusentals kronor? Med vilken rätt kvaddar man ett liv, när någon gjort sig skyldig till ett ”brott” som var tillåtet så sent som 2006.
Det är dags att komma ner från de höga hästarna och ta sig en funderare på vad ni egentligen är beredda att sälja ut på de föråldrade affärsidéernas altare. Tror ni verkligen inte att det finns alternativ? Eller är det bara att de enda som pratar är era skivbolagskontakter, förläggare och producenter? Med sådana vänner, så behöver ni inte fler fiender.
Marcus utvecklar numera för Nindev!
När det är grannens barn som drabbas…
Niklas Strömstedt har fått ta emot mycket skit de senaste dagarna. Det i sig är inget att förvånas över, även om tonen i en och annan kommentar är väldigt frän och obehaglig. Må så vara, det är en fråga som engagerar och gör folk förbannade, vilket i sig rimmar illa med idén att alla bara är ute efter gratis lunch.
Men i ett inlägg, så kom en kommentar med en väldigt vass udd, som ändå var både vänlig och saklig:
Inklistrat från http://niklasstromstedt.blogspot.com/2008/11/godnatt.html
Jag tror varken Stefan Sauk, Eva Dahlgren eller Niklas skulle känna sig det minsta lyckade den dag verkligheten kommer så obehagligt nära. När det inte längre är några fiktiva 1-2000 förhärdade kriminella uppladdare, utan grannens dotter, den ensamstående väninnans son, eller teaterskådisen man brukar gå ut och fika med.
Den dagen ställs saker i ett perspektiv, där man plötsligt blir skriven på näsan hur absurt lagen kan falla ut. Vad betyder några låtar som man medvetet eller omedvetet låtit passera ens IP? Är det värt 20000, 100000 eller kanske mer? Skall man konfiskera någons bil för att de blivit tagna för fortkörning? Om man licensstrejkar, skall då Radiotjänst ha rätt att kräva ut ersättningar och skadestånd på tiotusentals, eller kanske hundratusentals kronor? Med vilken rätt kvaddar man ett liv, när någon gjort sig skyldig till ett ”brott” som var tillåtet så sent som 2006.
Det är dags att komma ner från de höga hästarna och ta sig en funderare på vad ni egentligen är beredda att sälja ut på de föråldrade affärsidéernas altare. Tror ni verkligen inte att det finns alternativ? Eller är det bara att de enda som pratar är era skivbolagskontakter, förläggare och producenter? Med sådana vänner, så behöver ni inte fler fiender.
Detta inlägg är publicerat i Allmänt fribasande, Media, Politik och taggat ACTA, datalagringsdirektivet, fildelning, IPRED, piratjägarlagen, upphovsrätt. Bokmärk permalink. Skriv en kommentar eller lämna en trackback: Trackback URL.