Piratpartist

Efter en period av tvekan så har jag nu gått med i piratpartiet.

jolly rogerAtt jag tvekat så länge är för att jag principiellt är emot enfrågepartier, åtminstone inom ramarna för den typ av representativ demokrati vi har idag. Enfrågepartier kan innebära att jag som medlem får se en hel massa viktiga frågor behandlas styvmoderligt, eller diametralt mot vad jag tycker, för att det saknas ett program för dessa.

Det skiter jag nu i, därför att de frågor där det finns en agenda är de viktigaste av allt.

Piratpartiet är det enda parti i Sverige idag som helt utan förbehåll står på den personliga integritetens, rättssäkerhetens och det moderna samhällets sida. Det betyder mer än allt annat när vårt samhälle är på väg ”to hell in a hand-basket” i frågor om privatliv, integritet och personlig frihet.

Det började alltmer bli en fråga om soffan eller piratpartiet i valet 2010, och jag har gjort mitt val.

Kära allians, ni har förlorat en väljare. Ni har förlorat mig genom en konstig populistisk hållning i många frågor; ni har förlorat mig genom att helt svika alla förhoppningar om ett enklare, mindre byråkratiskt och mer konsekvent samhälle; ni har förlorat mig genom att inte i något led försöka bli något annat än skickligare socialdemokrater med en batong i bakfickan — men framförallt har ni förlorat mig genom den arrogans med vilken ni istället för att styra bort skutan från bodströmsamhället, istället startat utombordaren för att öka hastigheten.

So long, and thanks for the fish.

13 svar på ”Piratpartist”

  1. …och som ytterligare kommentar, efter att ha läst din postning igen, så är jag extra glad att du verkligen känner den viktigaste värdegrunden för Piratpartiet precis spot on. Det är åtmistone precis så du formulerar dig.

  2. Det låter ju faktiskt inte så kul, det hade varit roligare om du skrev att du valde piratpartiet för att du värnade om åsiktsfrihet, öppet samhälle och ville att folk inte skulle vara övervakade. Men okej, varje medlem räknas och det är trevligt att du valde pp ändå 🙂

    Hoppas att du blir nöjd. Hoppas att det påverkar något när folk säger som du skrev nu 🙂

  3. Min fråga blir: när ska de gamla partierna vakna?
    Jag har kvar min inställning till en-frågepartier, men har full respekt för ditt ställningstagande.

    Jag vill se ett uppvaknande av alla de gamla partierna före valet. Och jag litar inte på sossarnas riv-upp-löfte.

    Nu är det ju tydligt att de går emot författningsdomstol också.
    http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/11/jag-litar-inte-p-sossarna-heller.html

    Har vi tid att vända skutan?
    http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/11/tid-fr-demokrati-eller-drunknar.html

  4. Välkommen! Just dig har jag väntat på ett tag. Det har liksom känts som att det bara är en tidsfråga, men jag har inte velat försöka ”övertala” dig. Det är den här sortens val man måste göra själv. Hur som helst är du en tillgång.

  5. Jösses! Välkommen är man i alla fall 😀

    Skall svara an lite.

    @Rick Falkvinge: Namnet är väl en viss självironi, men så fort jag faktiskt satte mig in i vad piratpartiet står för så insåg jag kärnfrågan.

    @Jonathan Kindh: Gillar din postning om fokusparti. Själv anser jag att ekonomisk politik i förlängningen påverkar vilken sorts samhälle man har, men trots det får den biten vila — för klarar man inte ens kärnan, så är ekonomin helt sekundär.

    @Kalle Vedin: Var det inte precis det jag sa, fast implicit? Om någon som jag, som absolut inte vill rösta på ett enfrågeparti, ändå väljer att rösta på piratpartiet. Och just på grund av frågorna om integritet, rättssäkerhet och ett modernt samhälle. Då anser jag väl att de frågorna bräcker alla andra, och att piratpartiet är det enda parti som håller måttet i dessa frågor?

    @Hanna: Tack, det är kul att någon orkar läsa mina långrandiga haranger 😉

    @Stefan Flod: Tack!

    @Joshen: Det visste jag nog själv också, innerst inne. Det som fick droppen att rinna över var kombinationen av rävspelet kring FRA, och dummerjönsresonemangen kring piratjägarlagen. Med sådant skit i pipen så krävs en motkraft utan all like — det enda som hjälper är om vi lyckas få in PP i riksdagen.

    @Alla: Make no mistake, jag är liberal så in i helvete. Jag tänker inte sluta propagera för liberala värderingar. Däremot är det centralt att PP kan inrymma folk med hjärtat på rätta stället, oavsett om vi är socialister i botten eller liberaler som mig. Konsekvensen blir att jag är beredd att motsätta mig att mina ekonomiska hjärtefrågor förs in på programmet, eftersom det skulle exkludera de som inte tycker som mig. Någon slags skruvad variant på frasen att jag inte behöver gilla allt alla säger och tycker, men är beredd att gå i döden för rätten att säga och tycka det…

  6. ”Konsekvensen blir att jag är beredd att motsätta mig att mina ekonomiska hjärtefrågor förs in på programmet, eftersom det skulle exkludera de som inte tycker som mig.”

    …och där insåg jag hur hundraprocentigt du förstått exakt varför PP har valt de strategier vi valt. Jag är imponerad.

    Det är f.ö. samma här. Jag är ultrakapitalist och tokliberal, och står skuldra vid skuldra med anarkokommunister på piratbarrikaderna, kämpandes för medborgarrätt. De är mina kollegor, och vi vet att vi alla är beroende av varandra. Vi har valt att enas kring idén att medborgarrätt är viktigare än procentjusteringar i skattesatserna, och lägga våra skillnader åt sidan.

  7. @Rick: Det var en av de saker som sög mig till sig, samtidigt som jag kan se hur det måste hanteras med silkesvantar för att inte blir precis den typen av problem ”fokuspartier” brukar drabbas av.

    Jag är inte anarkokapitalist – mer socialliberal av den gamla skolan. Du vet sådana som motsatte sig kontroll av utvandringen till ”amerikat”, kämpade för lika rösträtt och allt annat sådant där som värmer i den demokratiska själen. Men socialliberal är ett förstört begrepp i dagens Sverige, eftersom Leijonborg med anhang fått det likställt med socialkonservatism, politisk klåfingrighet och batonghöger.

    Trots min socialliberalism, är jag inte främmande för resonemangen från Norberg, eller $vensson — jag ser bara världen med något mindre principiella skygglappar.

    Grovt, så är deras inställning att det är bättre att lära någon fiska, än att ge bort fisk. Min är att jag gärna lär någon fiska, men ändå inte vill att de skall vara utsvultna till dess de fångat sin första — även om det innebär att samhället i viss mån går in och garanterar deras bukfylla. Det är naturligtvis att förenkla det väldigt mycket, men ger ändå en slags insikt i den principiella skillnaden.

    Jag är också övertygad om att enighet genom kompromisser oftast är bättre än principiell renhet och split.
    Det finns dock undantag, och medborgarnas rättigheter är ett sådant undantag — där är min kompromissvilja väääääldigt liten. Frihet man ger bort är dubbelt, trippelt, tiodubbelt så svår att ta tillbaka, så det gör man inte. Att skapa ett ofritt samhälle kan nästan göras över en natt, att skapa ett fritt samhälle kan ta decennier av smärta, offer och plågor.

  8. Pingback: Marcus Fridholm

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.