Jag förvånas ofta över hur ytligt folk tänker. Om man gör en konstnärlig installation om ett viktigt ämne, så är det väl meningen att folk skall bli störda, eller?
DN - "Vad farao är det som pågår?":
> Marie är en kvinna i 60-årsåldern, bosatt i Stockholmsområdet. Den 5 september äter hon lunch med sin syster och svåger i restaurangen vid Bonniers Konsthall på Torsgatan. Efteråt besöker hon toaletten en trappa ned. När hon slagit sig ner får hon syn på en tv-skärm till vänster om toalettstolen.
>
> -Jag tänkte: Vad farao är det som pågår? Och vad i hela världen är det som syns på skärmen? Och sedan insåg jag - det är min rumpa, berättar Marie.
>
> Just under vattenytan är en kamera placerad som filmar uppåt och fångar vad som pågår. Bilderna visas i realtid på tv-skärmen.
>
> -Jag hade tyvärr redan påbörjat processen. Jag försökte dölja det genom att slänga ner papper i vattnet, men det hjälpte inte. Det var väldigt obehagligt.
Marie sägeJag förvånas ofta över hur ytligt folk tänker. Om man gör en konstnärlig installation om ett viktigt ämne, så är det väl meningen att folk skall bli störda, eller?
DN – ”Vad farao är det som pågår?”:
Marie är en kvinna i 60-årsåldern, bosatt i Stockholmsområdet. Den 5 september äter hon lunch med sin syster och svåger i restaurangen vid Bonniers Konsthall på Torsgatan. Efteråt besöker hon toaletten en trappa ned. När hon slagit sig ner får hon syn på en tv-skärm till vänster om toalettstolen.
-Jag tänkte: Vad farao är det som pågår? Och vad i hela världen är det som syns på skärmen? Och sedan insåg jag – det är min rumpa, berättar Marie.
Just under vattenytan är en kamera placerad som filmar uppåt och fångar vad som pågår. Bilderna visas i realtid på tv-skärmen.
-Jag hade tyvärr redan påbörjat processen. Jag försökte dölja det genom att slänga ner papper i vattnet, men det hjälpte inte. Det var väldigt obehagligt.
Marie säger sig tycka om kultur, men tyckte installationen gick för långt och upplevde sig kränkt. Installationen heter ”Closed Circuit” och är skapad av videokonstnären ”Pipilotti” Rist. Man får förmoda att det är en kommentar till det moderna övervakningssamhället.
Personligen garvade jag gott åt hela situationen, och hoppas Pipilotti blir inbjuden att sätta upp sin installation på många andra platser i Sverige — får man föreslå riksdagen?
Det stackars Marie inte inser, är att hennes reaktion är precis vad installationen måtte syfta till. Vad kan vara ett bättre betyg på installationen än att folk går därifrån skitförbannade? Som Daniel Scythe påpekar skulle man kunna ha mycket roligt med så kallad ”nakenröntgen” i installationssammanhang… Elsa Westerstad funderar på om FRA egentligen är ett konstexperiment? Hon refererar också en kommentar hon fått som säger att man hellre ser sin rumpa på TV, än har någon som läser ens mail.
Poängen är i alla fall att övervakningssamhället plötsligt blir synligt och konkret. Kan vi inte, snälla, be Pipilotti ställa ut sin installation överallt i hela Sverige? Kanske skulle vi få ordning på integritetsdebatten då. Har svårt att se hur man med berått mod kan gå ifrån en sådan konstupplevelse och rösta ja till FRA-lagen.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om closed circuit, FRA, internövervakning, konsthall, konstinstallation, kränktsjukan, övervakning, övervakningssamhälle, pipilotti rist, upprördhet. Detta inlägg är publicerat i Allmänt fribasande, Dagsfrågor, Media, Politik och taggat closed circuit, FRA, internövervakning, konsthall, konstinstallation, kränktsjukan, övervakning, övervakningssamhälle, pipilotti rist, upprördhet. Bokmärk
permalink. eller lämna en trackback:
Trackback URL.
Kränkande? Ja, men då lyckades ju konstverket!
Jag förvånas ofta över hur ytligt folk tänker. Om man gör en konstnärlig installation om ett viktigt ämne, så är det väl meningen att folk skall bli störda, eller?
DN – ”Vad farao är det som pågår?”:
Marie säger sig tycka om kultur, men tyckte installationen gick för långt och upplevde sig kränkt. Installationen heter ”Closed Circuit” och är skapad av videokonstnären ”Pipilotti” Rist. Man får förmoda att det är en kommentar till det moderna övervakningssamhället.
Personligen garvade jag gott åt hela situationen, och hoppas Pipilotti blir inbjuden att sätta upp sin installation på många andra platser i Sverige — får man föreslå riksdagen?
Det stackars Marie inte inser, är att hennes reaktion är precis vad installationen måtte syfta till. Vad kan vara ett bättre betyg på installationen än att folk går därifrån skitförbannade? Som Daniel Scythe påpekar skulle man kunna ha mycket roligt med så kallad ”nakenröntgen” i installationssammanhang… Elsa Westerstad funderar på om FRA egentligen är ett konstexperiment? Hon refererar också en kommentar hon fått som säger att man hellre ser sin rumpa på TV, än har någon som läser ens mail.
Poängen är i alla fall att övervakningssamhället plötsligt blir synligt och konkret. Kan vi inte, snälla, be Pipilotti ställa ut sin installation överallt i hela Sverige? Kanske skulle vi få ordning på integritetsdebatten då. Har svårt att se hur man med berått mod kan gå ifrån en sådan konstupplevelse och rösta ja till FRA-lagen.
Detta inlägg är publicerat i Allmänt fribasande, Dagsfrågor, Media, Politik och taggat closed circuit, FRA, internövervakning, konsthall, konstinstallation, kränktsjukan, övervakning, övervakningssamhälle, pipilotti rist, upprördhet. Bokmärk permalink. Skriv en kommentar eller lämna en trackback: Trackback URL.