Leksaker för vuxna barn

Min laptop är död. HP har faktiskt lovat väcka den från dödsvilan utan kostnad, men jag är inte mobil på ett par veckor. Eller snarare… jag VAR inte mobil, för jag har köpt en leksak jag sneglat på länge.

den minsta dator jag haftJag kan naturligtvis motivera den som arbetsredskap, ett väldigt praktiskt sådant när det egentligen inte finns anledning att släpa på tre och ett halvt kilo laptop-monster. Men då skulle jag nog inte riktigt tala sanning — för ur rent praktisk synvinkel kan jag klara mig utan den.

Jag talar om min nya lilla eee-pc, min 901a. Den har världens minsta tangentbord, som kräver mer än bara lite tillvänjning, den är överhuvudtaget så förbaskat liten att den känns smått overklig. Den är inte heller ens tillnärmelsevis det snabbaste jag hanterat, snarare på 2003-2004 års nivå — men trots det är jag förälskad.

Det är svårt att inte bli charmad av fem+ timmars batteritid (jag har mätt upp den till ca sju och en halv timmars batteridrift när jag slösurfat och skrivit. Det är svårt att inte falla pladask när du lyfter väskan och undrar om du verkligen fick med dig datorn. Den är så tyst, att min sambo inte blir irriterad om jag surfar i sängen medan hon läser. Den har superb WiFi, blåtand, kamera och sdhc-kapacitet. Den går till och med att jobba på för mig som tuggar kod och behöver vara online för jämnan.

Allt är nu inte rosor. Systemdisken på fyra gig variant slc-ssd är snabb, men lagringsdisken en mlc-ssd är slö som sju svåra år. Fyra gig är ungefär fyra för lite för att vara bekväm, så en del program och till och med systemfiler hamnar på den slöa varianten. Det gör att några av programmen och delar av systemet inte precis rockar…

Jag funderar på att göra en nLite XP för att komma runt delar av det problemet, plocka ner skräpet till minsta möjliga storlek. Kanske kan jag spara några hundra megabyte, så att åtminstone systemet får leva helt på rätt disk.

Mer irriterande är att moderkortet har plats för en zif-ide, vilket fanns på många tidiga modeller. De svensksålda tillhör dock senare serier där lödpunkterna finns kvar, men sockel saknas. En zif skulle innebära att man kan lyfta ur den långsamma ssd:n och byta ut den mot en liten hd, av samma typ som sitter i vissa varianter av ipod — det skulle nog inte bara vara snabbare, utan dessutom helt avskaffa oron för platsbrist.

Det går att löda dit en zif, det vill säga om du skiter i garantin och om du är en jävel på kretskortslödning — för egen del är det inte att tänka på, jag skulle paja kortet snabbare än man hinner säga ”zif”. Men jag skall ta en funderare på om jag skall lämna jobbet till min favoritreparatör. Det får hur som helst vänta, jag skall först se om behovet verkligen finns.

Sen behöver den mer minne, men det kostar inte många hundralappar så det är inte ett problem. Enda problemet blir om alla önskemål plockar på, så att det som borde vara en billig maskin helt plötsligt blir något helt annat.

Trots allt är jag hittills jävligt nöjd, har till och med lärt mig hantera det minimala tangentbordet med korrekt fingersättning. Det blir ett och annat felslag, framförallt när jag glömmer de små egenheterna i tangentbordslayouten, men överlag märker jag nästan ingen skillnad i skrivhastighet. Nedslaget är relativt lätt och kort, vilket inte passar alla, men för mig är det idealiskt. De lätta snabba tangenterna gör att jag kan skriva utan att använda nästan någon kraft, vilket passar mig utmärkt. Däremot är tangentborden inget för folk med stora labbar.

4 svar på ”Leksaker för vuxna barn”

  1. Jag klurar på att skaffa mig en sån där rackare jag med. Hittills har jag mest oroat mig över de pluttiga tangenterna, men rapporterna från folk som har skaffat är lugnande; man vänjer sig.

    901 är den jag sneglar på också, främst på grund av batteritiden. Dock ser jag en ful windozelogo på din variant. Det är det inte tal om för egen del. Det blir garanterat Linux. Dock verkar det av uppgifterna på pricerunner som att priset för Linux-pc och Windows-dito är desamma vad gäller 901:an, samt att Win-datorn har en större hårddisk. Känns som att Microsoft har gått in och toksubventionerat bara för att undvika att datoranvändarna får smak för Linux.

  2. Tvärtom Josh, Linuxvarianten har större sekundär sdd, dubbelt så stor faktiskt. Med Linux får du totalt tjugo gig, med windows tolv — så kör på linuxvarianten du 🙂

    Jag lurade också på den, men rent krasst så är sdd nummer två så pass långsam att du lika gärna kan sätta in ett snabbt sdhc-kort och få lika snabb/snabbare lagring.

    Jag behöver tyvärr windoze, annars hade det varit klockrent med en linuxmaskin.

    Jag investerade förresten i en 2GB SoDimm idag, så nu är inte minnet något problem längre. Nu skall jag bara svälja förtreten över saknad zif-sockel och tjacka en snabb och stor SDHD — funderar på att kolla på ebay, för i Sverige får jag pynta en tusing för det jag vill ha.

  3. Jag hade för mig att det var 20 gig jag med, men för säkerhets skull snabbgooglade jag innan jag skrev förra kommentaren, och fick fram 8. Jag ska fan ringa Aftonbladet alltså. Tänk dig löpsedeln imorgon: ”De LJUGER på Internet!” 😉

    Lagringen känns inte så bärande för mig överlag. Jag kommer inte att ägna mig åt något som kräver vare sig snabb eller stor disk. I hemmet kan jag lagra på nätverksdisken istället och även 12 gig vore tillräckligt för vad jag eventuellt vill bära med mig. Och som du säger; det finns alltid minneskort.

  4. Nej platsbristen är inte skriande, den enda platsbrist som verkligen betyder något är den förhållandevis lilla systemdisken.

    Jag hade hellre haft en enda snabb disk på åtta gig än en på fyra tillsammans med en långsammare åtta. Då hade alla mina viktiga program fått plats och ändå lämnat utrymme för växlingsfil och en och annan fil. Resten hade kunnat umgås på en sdhc eller på nätverkslagring.

    Man kan ju till och med använda gmail eller något liknande om man får platsbrist.

    Överlag är det skitsamma, eftersom den aldrig var menad att vara ett fartmonster.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.